Bild: Jörgen Auer
Tänk om cykeltjuvarna var lika ihärdiga i skolan eller i idrotten! Så bra de skulle bli! För de verkar ju aldrig tröttna. Fast det gör de. Med åren blir de förståndigare och låter andras egendom vara ifred. Det är bara det att då kommer det nya tjuvar. Och efter dem åter nya. Cykeltjuvar finns för evigt.
Den här damcykeln hittades i morse på Prästgårdsvägen i Mantorp.
Bild: Jörgen Auer
Troligen heter ägaren Monica. Det namnet står i alla fall på en läderbit fastsatt i nyckeln.
På Facebook läser jag att flera personer i Mantorp tydligen hittar sina stulna cyklar i närheten av Svås. Märkligt att det kan hänga i så länge, för det kunde man för 25-30 år sen också. Där eller vid fotbollsplanen i Spångsholm, Vetavallen. Där hämtade jag min vid två tillfällen. Ena gången låg den slängd längs med gång- och cykelvägen utmed planen. Andra gången stod den snyggt parkerad i ett cykelställ vid omklädningsbaracken. Det gillade jag, och skrev en krönika i Corren om tjuven och hur jag trodde att denne (han) såg ut och vem han var. Jag uppmanade honom att höra av sig så att vi kunde göra upp ett schema för användandet av cykeln. Jag menade att de gånger som jag inte använde den så kunde väl han få låna den. Bara han ställde tillbaka den (jag tror nämligen att det var samma tjuv båda gångerna).
Angående Monicas cykel här ovan så finns det en märklig sak i sammanhanget. Ty där den upptäcktes i morse noterades även att två cyklar saknades för en husägare.
Bytte tjuven cykel? I så fall varför? Går Monicas trögt? Var de andra nyare, snabbare, coolare? Ingen aning. Och om två stjäls pekar väl det på att tjuvarna var två till antalet. Åkte de till en början två på Monicas cykel?
De båda saknade cyklarna hittades i Svås. Där alltså två tjuvar i cykellåneålder - 13-20 - slängde ifrån sig två cyklar i natt eller i morse. Vilka var det som kom hem vid den tiden i Svås eller Spångsholm? Föräldrarna behöver prata med dem.
