Jag har mina aningar

Bild: Jörgen Auer

Denna skottdag måndag 29 februari började i dimma delvis dold. Vad mer är dolt för oss i dag?

Ja, innan det som ska inträffa äger rum så är väl allt dolt?

Men man kan ju ha sina aningar.

 

Kinkigt även i morgon?

Slött. Jobbigt. Uppgivet. Kinkigt.
SJUK.

Men, va fan. Det är väl bara att gilla läget. Eftersom det är en förkylning (influensa?) så går den väl över? Den här helgen blev hur som helst förstörd. Liksom antagligen också morgondagen. Men 1 mars står jag nog på benen igen. Och nu är det snart dags att börja träna. Löpning, kanske. Gym? Ja, kanske.

Dagens Mjölbybild

Bild: Jörgen Auer

Ja, kanske det. I alla fall är det en av de bilder jag tog i Mjölby i dag. Tagen från parkeringen vid Skänningevägen, ovanför Prästgårdsliden.

Vad ser man? Ja, vattentornet och en massa tak.

Vad förstår man? Att Mjölby inte är helt platt och att solen har varit framme i dag. 

Vad gör man? Åker igenom. Om man inte stannar.

Vad gjorde jag där? Hälsade på hos Hjärta till hjärta.

Bild: Jörgen Auer
Hittade jag nåt? Jo, men eftersom min östgötska boksamling börja ta sig riktigt rejält så hade jag redan alla östgötaböcker som fanns där. Utom en. Den köpte jag. Tio kronor för Historier från hemtrakten av Berit Spong. Spong var född 1895 i Framnäs, Vinnerstad socken och debuterade 1924 med diktsamlingen Högsal och örtagård,
Hon skrev senare ett 20-tal böcker, såväl noveller, diktsamlingar som romaner. Hennes sista bok kom ut samma år som hon avled, 1970, och hette Morris och hans rivaler. Mycket i hennes böcker hämtades från hennes uppväxt och ungdomsår i Östergötland. De sista 20 åren i livet var hon bosatt på Tjälvesta säteri i Närke.
 

Det strålar om Mjärdevi

 Bild: Jörgen Auer

Vad sjutton är det som lyser mellan träden långt där framför oss?

 Bild: Jörgen Auer

Aha! Det är ju den nedåtgående solen som skiner på Mjärdevi center, den vackra och spännande byggnad som stod färdig 2004 efter två års arbete. Byggherre vad Sankt Kors Fastighets AB och arkitekt bakom verket var Lund & Valentin i Göteborg AB. Byggnaden består egentligen av två huskroppar, en lutande tolvvåningars höghusdel och en låghusdel.

 Bild: Jörgen Auer

Ju närmare man kommer så här sen eftermiddag desto mindre ser man av solens bländverk. Men man ser ju i alla fall hur snygg och imponerande byggnaden är även på nära håll. Ett land- och kännemärke för Mjärdevi.

 Bild: Jörgen Auer

Det var 1983 som Linköpings kommun beslutade att öppna Mjärdeviområdet för en teknikpark som kom igång 1984. Många företag och forskare närde en önskan om att knyta närmare kontakt med universitetet. 1989-1990 byggdes Collegium som en mötes- och rekreationsplats och ungefär 1 000 personer jobbade i området. Mjärdevi växte så det knakade.

Fem år senare var antalet anställda i Mjärdevi Science Park 3 000 personer.

2004 öppnades det omtalade och annorlunda Mjärdevi Center och året därpå fanns 210 företag i området med 4 500 anställda.

I dag då? Jo, nu finns det 6 000 anställda och 260 företag som fördelar sig på 190 000 kvadratmeter lokalyta. De flesta som jobbar här kommer direkt från forskningen vid Linköpings universitet, eller har starka kopplingar till densamma.

Enligt hemsidan jobbar här i Mjärdevi Science Park "de främsta i branschen, kanske landets skickligaste IT-personer". 

Emmaljunga 1976 håller än

 Bild: Jörgen Auer

En väg att gå, ett barn, en barnvagn. men inte vilken barnvagn som helst. Nej, vagnen på bilden är 40 år gammal. Barnet bara ett.

Bild: Jörgen Auer

En Emmaljunga från 1976. Tänka sig. Och den håller än. Visst är det slitage på den, det finns en reva på ena kanten upptill, men i hyfsat skick får man ändå säga om denna retrovagn, som får okända att stanna upp och kommentera: Nej, men titta en sån fin vagn. Precis en sån hade vi också, är det en riktig från 70-talet, kan man få höra.

Bild: Okänd

Och visst är det så. Här är en bild från just 1976, det är sommar och vi är på väg att döpa vår dotter Rebecka i Skäggetorps kyrka. Hon ligger och sover i den nyligen inköpta vagnen. Ja, det är jag i rutigt, den långhårge bredvid Inger, min sambo och blivande hustru. Övriga är Ingers mamma Thyra, min syster Ami, mamma Eva och Amis dåvarande sambo Mats (och far till deras senare tre gemensamma barn),

Bild: Jörgen Auer

Och titta här då. Vår dotter Pernilla i vagnen två år senare och banne mig har hon inte mössan på sig som hennes dotter Stina Boel 37 år senare har på översta bilden i den här bildserien. Visst är det så. Samma mössa, samma vagn, mor och dotter. Tänk så många mil och vägar den har rullat denna Emmaljungavagn från 1976, en vagn som även vår son Martin fick ligga och sitta i när han var liten 1984 och 1985. När han blev för stor för den åkte den upp på vinden där fick bida tiden. Tills Pernilla ville ha den till sin dotter.

Emmaljunga barnvagnsfabrik har tillverkat barnvagnar sedan 1925. Om det kan man läsa mer på företagets hemsida

En dag närmare vår

 Bild: Jörgen Auer

Se upp där ute! Isarna är inte säkra överallt. Därför gick jag inte ut på Kisasjön i dag.

 Bild: Jörgen Auer

Men jag var vid Värgårds udde och vände mig om.

 Bild: Jörgen Auer

Som sagt: vände mig om.

 Bild: Jörgen Auer

En dag närmare vår i alla fall.

 Bild: Jörgen Auer

Men vass är ju alltid lika fin, kvittar vilken årstid man betraktar den.

Bild: Jörgen Auer

En tur upp till Bergdala hann jag också med. Och blickade upp mot samma höjd som i bild 3 här ovan. Den där höjden som Grönedebacken leder upp till och förbi.

Tvätten och Klingsor

Bild: Jörgen Auer

Gjort i dag, då? Tja, bland annat tittat på den här bilden, tagen i januari i Linköping. Jag funderade på om den skulle med i ett reportage som ska vara med i Mera Linköping och Mera Norrköping på tisdag. Men det ska den inte. Däremot förekommer konstverket här i såväl text som bild. Det är Erik Höglunds "Tvätten" i järn och glas som finns att beskåda längst ner på Kungsgatan.

Övrigt? Bokrean. Hos Mjölby Bok- & Pappershandel. Där fastnade jag för Torgny Lindgrens roman Klingsor (2014) för 79 kronor samt Mjölbys industrihistoria av Bo Jansson (2009) för 60 kronor.

Dessutom hittade jag förra Corren-medarbetaren Eli Åhman Owetz debutroman från 2014, Anna-Lisas Antik, i pocket för endast 20 kronor.  Sedan dess har Eli hunnit med ytterligare två böcker om Anna-Lisa och självklart fortsatt skriva i sin populära retroblogg femtiotalsjakten

Nu? Nu ska jag hänga tvätten i torkskåpet.

Tillägg om Loa och Susanne

Bild: Jörgen Auer

Så här ser de ut, Susanne och Lars-Olof "Loa" Axén, välkända ridprofiler i Östergötland och annorstädes. Om jag ska tillägga något utöver det som står i min artikel om dem i  dagens Corren, NT och MVT är att min syster Ami, red på Norrköpings ridskola som ung. Och då pratar vi 60-tal. Ridlärare: Loa.  

Och så måste jag ju tacka Susanne (Mini, kallad) för att hon som ridlärare lotsade mig och den fantastiska speedkulan James till seger i den där blåbärshoppningen jag deltog i 1986 på Norrköpings horse show. 

Det var då som NT-fotografen Håkan Sjöström tog en bild på mig sittande på James. Jag med en jättestor segerbuckla i ena handen. Då ropade ridveteranen och tv-kommentatorn Anders Gernandt som agerade prisutdelare: kyss bucklan, kyss bucklan. Och då gjorde jag det.

 

Skridsko, Erkki och Ryktbart

Bild: Jörgen Auer

Dagens Linköpingsbild är som synes tagen vid Ikea och visar väl utöver just detta faktum - ingenting. Ja, förutom att den ger oss viss information om hur vädret har varit. Mestadels grått, men med en aning sol. Och några plusgrader, så många som 5, tror jag. Varmt kändes det också att åka skridsko på Stångebro bandybana. Det var varmare ute än inne i Stångebrohallen, kan jag berätta efter att ha varit där med barnbarnen William och Vera.

Mer om dagen? Tja, jag träffade förre LHC-spelaren Erkki Saramaa utanför Saab Arena och pratade med honom en stund innan han skulle in på sportlovsträning för skolungdomar. Det har alltid varit lätt att prata med Erkki, som nu tillsammans med gamle LHC-polaren Fredrik "Fredda" Johansson är huvudtränare för LHC:s pojkar 04 där Erkkis son Emil Saramaa Larsson är en av backarna.

Ännu mer? Jag skrev färdigt Ryktbart till morgondagens Corren, NT och MVT. Vad detta ridsportreportage handlar om den här gången? Ett par välkända östgötska ridprofiler, sedan 15 år boende i Orlunda utanför Vadstena.

Bild: Jörgen Auer

Här, på Hoffmansgården i Orlunda, med utsikt mot gårdarna Stavlösa, Piltorp och Börstad hör ett välkänt ridpar hemma. I morgon är de med i Ryktbart i Corren, NT och MVT. Vad paret heter? Loa och Susanne Axén.

Lite blandat från Kisa

 Bild: Jörgen Auer

När man inte har gått omkring så mycket tidigare i Kisa och tittat hur samhället ser ut så blir varje promenad ett tillfälle att se något nytt. Somligt har man sett tidigare, men från annan synvinkel.

 Bild: Jörgen Auer

De här bilderna är från i fredags. Här vid Kulla.

 Bild: Jörgen Auer

Vy mot Hargs gård från Norra backen.

Bild: Jörgen Auer

Bild bort mot kyrkan från Fimongatan.

 Bild: Jörgen Auer

Villagatan.

Bild: Jörgen Auer

Kulla igen.

Visst är den hästen placerad

Bild: Jörgen Auer

I och kring Mantorp finns åtskilliga hästar, en hel del framgångsrika i trav, dressyr, hoppning och inte minst fälttävlan, men bara en som är så här färgstark. Den står stolt och visar sin skönhet på SE möbler på nedre planet på Mobilia (eller Depot Mantorp som det numera heter). Huruvida den har vunnit någon tävling, eller ens har blivit placerad ska jag låta vara osagt. Fast den har ju blivit placerad där den står, naturligtvis.

Också en bild av domkyrkan

Bild: Jörgen Auer

Så här kan man också se Linköpings domkyrka. Bilden är tagen utanför Saab Arena där den finska

konstnären Kari Cavéns mäktiga verk Mottagning med 64 färgglada stänger står på entrétorget och hälsar besökare välkomna.

Västerut för nästa Ryktbart

 Bild: Jörgen Auer

For västerut i dag. Bland annat till Vadstena där jag drogs mot och tittade på Vättern. Solen sken. Det var en vacker dag. I alla fall stundtals.

 Bild: Jörgen Auer

Såg rök också. Dock inte Rök. Inte heller snörök. Rindi stod det på en skylt på husets vägg. Företaget som ansvarar för fjärrvärmen i bland annat Vadstena kommun och som även tillverkar bränslepellets.

 Bild: Jörgen Auer

Såg konstverk i Motala, också. Nej, vägg är det. Fasad. Sjukhuset. Jag stirrade på det en timme medan jag väntade på en patient.

Bild: Jörgen Auer

Ja, och så såg jag Orlunda kyrka där ute på slätten. Och någonstans bland de här synerna hittade jag ett reportage till nästa Ryktbart. Ridsport handlar det om då, således. Troligen på tisdag i såväl Corren som NT och MVT.

Mina bilder av domkyrkan

 Bild: Jörgen Auer

Om jag inte är alldeles fel underrättad så kommer Linköpings domkyrka i min tappning att spela stor roll i morgondagens upplaga av Correns bilaga Bostad. Den här bilden tagen i närheten av Bergsvägen är dock inte med i tidningen (men finns med på nätet).

Bild: Mikael Svensson

Den här bilden är inte heller med i Bostad. Det är endast bilder tagna av mig, det är ju mina bilder av den fina katedralen som visas. Varför i Bostad, kan man undra. Domkyrkan är väl ingen bostad? Nja, men du har väl hört talas om Guds hus? Dessutom är det en byggnad och sådana får ta plats i Bostad, hälsar redaktören Anna Lindén. Läs alltså Bostad i morgon och ta del av mina bilder av Linköpings domkyrka. Du som inte har tillgång till bilagan kan i stället gå in på nätet och kolla på bilderna.

Tisdagens Linköpingsbild

Bild: Jörgen Auer

Tillbyggnaden och utökningen av Frimis i Linköping, eller Scandic Frimurarehotellet som det heter, fortskrider. Så här såg det ut i dag när jag passerade under sen eftermiddag. Ja, jag vet att man inte ser hela bygget. Det är meningen. Det här är en detaljbild men också en bild av verkligheten så som den såg ut just vid min passering. För övrigt den enda bild jag tog i Linköping denna soliga februaridag.

I morgon kanske jag tar en ny. Dock inte likadan.
Om Scandic Frimurarehotelletska vidare sägas att man nu utökar med 52 rum och får då 625 med totalt 1 400 bäddar. Till det byggs också ny konferensavdelning och en terrass. Byggnationen beräknas vara klar i januari 2017.

När solen gick ned över Kisa

 Bild: Jörgen Auer

 Eftermiddagen rullade på, solen höll på att gå ned över Kisa

 Bild: Jörgen Auer

Men en kort promenad på en spång, hinner man väl alltid med uti Kisa.

 Bild: Jörgen Auer

Vi såg sjön klä sig i grått och vitt. Fint böjde sig vassen ned, där i Kisa. 

 Bild: Jörgen Auer

Kameran vinklades än hit, än dit. Vred mig nästan ur led, ser du Kisa.

 Bild: Jörgen Auer

Vägen åter: samma spång, samma gång, samma stig, samma led, å hej, Kisa.

Bild: Jörgen Auer

Tack för i dag, på denna min spångenpremiär ån utmed, fina Kisa.

 

Jörgen Auer 15 februari 2016

 

 

Inte vilka stenar som helst

 Bild: Jörgen Auer

De är bara stenar. Men inte vilka stenar som helst. De står troget kvar och bär vittnesbörd om, ja vad skedde egentligen här i Prästgårdshagens gravfält intill Klockaregården i Östra Tollstad under järnåldern?

 Bild: Jörgen Auer

Här finns till och med en domarring och sammanlagt är det 203 fornlämningar här i hagen som om sommaren brukar vara betesmark åt får.

 Bild: Jörgen Auer

Stenarna är resta här - tyvärr utan inskriptioner av något slag - under såväl äldre som yngre järnålder (500 f. Kr till 1050 e. Kr) sägs det.

 Bild: Jörgen Auer

Men är det gravar jag går på? Har man gjort utgrävningar här? När i så fall? Var kan man hitta den dokumentationen? Jag vill veta. Söker därför efter mer information och hittar bland annat det här på Svenska kyrkan.

Bild: Jörgen Auer

För de är så fina, de här stenarna. Och jag vill komma tillbaka och hälsa på dem i sommar. Ta med lite fika, kanske. Samt fundera över vilka som bodde här omkring under järnåldern och hur de levde. Det enda man väl vet med säkerhet är att de dog.
En film från gravfältet hittade jag också. Se här.

I fälttävlans spår

Bild: Jörgen Auer

Va fasen glor du på oss för? Har du aldrig sett kor i fält? Stick.

Bild: Jörgen Auer

Så jag gick. Tollstadvägen ut. Förbi Dalen. Genom skogen gick jag. Bredvid grustaget mellan Mantorp och Östra Tollstad, välkänt för alla som tävlat i fälttävlan här och haft sin hästtransport parkerad just i gropen.

Bild: Jörgen Auer

Det var skönt och ensamt i den lilla skogen där Mantorpsryttarna brukar arrangera fälttävlan. Jag travade på och följde några spår, klarade de fasta hindren och njöt av stillheten, andades in den friska luften bland träden och steg ut i solskenet på andra sidan, nästan kurerad från en förkylning. Nästan.