Ett gulnat fotografi

Bild: Jörgen Auer

I dag är gårdagen historia. Vi vänder blad, som det brukar heta ibland när någon vill glömma, eller tycker att alla andra bör glömma. Så, vad är det som jag vill glömma? Det är regnet. Och i dag hörsammades vi alla av de åkallelser vi gjorde efter sol och värme. Så skönt det blev att åter gå i solskenet och andas in de underbara dofterna av syren och raps och ännu skönare att se de gula fälten.  Här en bild från Vetagärdet där man på andra sidan rapsen kan skåda Veta kyrka med klockstapel och till vänster Veta storgård med den fina eken framför. Ett gulnat fotografi.

Bild: Jörgen Auer

Allt ser ju så mycket vackrare ut i solsken än i regn. Vänligare, liksom. Människor också. Jag med. Jag har haft några goda dagar med nära släktingar. Dock på lite lagom avstånd, vi höll inte på och kramades hela tiden. Men vi satt och fikade hemma hos mig på Uljeberg, gamla mor, 98, var med. Mina systrar med respektive. Och i dag gick vi Vetarundan, storasyster med make och jag. Samt lunchade vi på Sjögestad motell - raggmunk. På torsdagskvällen åt vi för övrigt på restaurang Teryaki inne i Mantorp. Schnitzel med klyftpotatis.

Bild: Jörgen Auer

Nej, vi cyklade inte. Jag äger inte ens en cykel. Jag vill inte ha nån, varför ska jag låta nån stjäla den? Nej, jag går och går. I dag en bra bit över en mil. Bland gångare jag mötte bör nämnas Anna Kellander och Nirosha Viding som gått långa och många promenader även de under pandemin. I morse såg jag för övrigt en iller som jagade fåglar (kajor), nära Rasta Mantorp.

Bild: Jörgen Auer

Sverige vann i hockey-VM över Storbritannien. Hurra! Den svåra matchen? Obs, ironi. På kvällen hände det som alltid händer soliga dagar. Solen gick ned. Nähä, gjorde den? Helt otroligt. Fucking unbelievable! Och himlens färger lovade - det blir fint i morgon också. Samt varmare.