Bild: Jörgen Auer
Träd är som människor unika skapelser. Somliga av dem trivs tätt ihop, andra vill helst ha gott om utrymme kring sig. Gemensamt för dem alla, för oss alla är att de som vi har en tydlig början och ett tydligt slut. Sen kvittar det om man blir ett långt och ståtligt träd eller ett litet, krokigt och liksom hopknycklat träd.
Men jag tror ju förstås att människorna har det betydligt roligare och mer varierat på vägen fram mot slutet. I alla fall vi som har förmånen att få bo och leva i Sverige.
Förresten, hur roar sig ett träd?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar