Ur Nordisk Familjeboks sportlexikon
Regniga dagar kan det råda brist på saker att göra. Förutom att städa. Sådana dagar brukar jag slå i gamla lexikon. Alltid lär man sig nåt, tänker jag. Och gör man det inte, så kan man ändra den tanken till: alltid läser man nåt.
Därför slog jag på måfå upp i band 5, utgivet 1943, sidan 691 och börjar läsa om Norge och dess idrott. Under Övrig vinteridrott hittar jag kälkbacksåkning. Är det en idrott?
Ur Nordisk Familjeboks sportlexikon
Det ska bli spännande att ta reda på. Jag läser om Korketrekkeren (korkskruven) som är/var en bana för kälkbacksåkningen i Oslo där Akeforeningen anordnade tävlingar. Från att från början ha använt sig av endast inhemska kälkar hade man "på senare år" övergått till att internationella kälkar, står det i texten. 1937 arrangerades EM i kälkbacksåkning just i Korketrekkeren. Se kälkbacksåkning, står det varvid jag måste förflytta mina studier till Band 4, från Lahtis till Röse. Ute öser regnet ned.
Ur Nordisk Familjeboks sportlexikon
Först när jag ser den här bilden inser jag att det är begynnelsen till Bob och Rodel som det handlar om. Jag visste inte att det en gång i tiden hette kälkbacksåkning. Men det är klart att det måste vara så. Jag tänkte bara att det lät så gulligt. Kälkbacksåkning, som i vinterlekande barn. I slutet av 1800-talet var den näst skridskoåkning den mest utbredda vinteridrotten i Sverige, påstår lexikonet, men tävlingsmässigt förekom få tävlingar och "har aldrig fått någon stor betydelse". De tävlingar som fanns hölls oftast i Åre, men vid Nordiska Spelen 1917 och 1922 på Djurgården respektive Stocksund fanns sporten med på programmet. I Norge var det så gott som enbart i Oslo sporten förekom. I alpländerna åktes kälke mera allmänt redan på 1500-talet står det och i slutet av 1700-talet började man åka i särskilt byggda banor för sporten.
Den första större tävlingen ska ha skett 1883 i Davos i Schweiz under namnet International Cup Race, vilken sedan blev årligen återkommande. Tävlingen hade två vinnare, den schweiziske brevbäraren P. Minch fick samma tid som en australisk! student.
I Nordamerika fanns ett flertal banor både i USA och Kanada och mest använde man sig av kälkar av indiansks ursprung, så kallade toboggan där man ligger på mage med huvudet längst fram i färdriktningen, precis som i skeleton. Ur de här typerna utvecklades bobsleigh (bob).
FOTNOT: Tyska namnet på kälkbacksåkning är rodeln, ett namn som ju numera används på många håll, så även i Sverige. I den kälksporten ligger åkaren på rygg i en kälke med medar av stål och åker med fötterna först och kan styra kälken med ben och fötter, Rodel blev OS-sport 1964. Bob fanns med på OS första gången 1922 (fyrmannabob), Skeleton var OS-gren 1928 och 1948 samt från 2002 och framåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar