Bild: Jörgen Auer
Vilket väder, denna 17 maj 2021. Som synes en verklig blandning. Det har varit både sol, blå himmel, och tunna skyar, men också kraftiga, mörka moln med häftiga regn och hagel, samt såväl blixt som dunder.
Bild: Jörgen Auer
Så häftigt regn kom det att jag avstod från att gå ut på promenad, då är det minsann oväder. För jag går ju ut nästan så gott som varje dag och är närapå känd som gångare i hela Östergötland. Men när jag firade Norges nationaldag tidigare i dag så tog jag bilen till norska delen av Mantorp.
Bild: Jörgen Auer
Jodå, visst finns norska Mantorp. På Vetavägen ligger ju Mantorps Tandklinik där ägaren och tandläkaren Hege Svendsen Stribrny varje år firar 17 maj på sitt eget fina vis, norska som hon är från Vinstra i Gudbrandsdalen på Östlandet. Men hon har bott länge i Mjölby. Hon brukar klä sig i bunad (ungefär som folkdräkt) vilket hon självklart klär alldeles förtjusande i och flaggar naturligtvis norskt samt bjuder på mycket god kransekake! Smaskens för kunderna som ju ändå ska in och få tänderna lagade.
Bild: En del av Norge
Jag brukar hälsa på i norska Mantorp och kunde den här dagen, förutom med Hege även få en pratstund med kunderna Anne-Marie "Mia" och Nisse Larsson och Gullbritt Lindström. Hege hade jobb att göra, men hade också tid att skicka meddelande till mig på mobilen: Neste år får du vaere med å bake kransekaka! Mandelmel, eggehvite og sukker i kransekakedeigen.
Bild: Jörgen Auer
Efter denna visit i norska Mantorp tog jag en sväng i omgivningarna. For via Östra Tollstad till Västra Harg och fortsatte runt till Härsnäs och Sya. Då var det uppehåll. Kom sedan hem till Uljeberg och åt lunch, släktforskade sedan för att få ro för en gnagande oro som jag vaknade med i morse: är verkligen "min" Stina Charlotta Forsberg född 1829 i Linköping, rätt Stina Charlotta? Det föddes nämligen två flickor med samma namn de där dagarna i september 1829, den 17:e och 19:e dagen.
Jodå. Jag hade rätt. Det var ju bara en av dem som hette Forsberg. Hon som skulle bli min farmors farmor. Fast det visste hon ju ingenting om, förstås. Det är nämligen väldigt svårt att släktforska framåt.
Sen öppnade sig himlen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar