Bild: Jörgen Auer
Jag står i ett fönster i en annan ort än den jag bor i. Inser att jag knappt känner någon i byn. Det känns lite som att vara i främmande land.
Men bara lite. För lyfter jag ögonen bara lite, till och med tittar i ett annat fönster så ser jag ju någon jag känner: Linn.
Och på orten bor ju Torbjörn och Torbjörn, Berit och Affe, Rickard och Marie, Lovisa och Ludvig, Asta och ytterligare några jag känner igen och hälsar på, kanske samtalar med någon gång om året. Inte minst Fadi på restaurang Capri.
Ja, och så en dotter naturligtvis. Det är ett av hennes fönster jag står i och inser att jag skulle kunna ha goda utsikter i Kisa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar