Bild: Jörgen Auer
När jag var barn läste jag en bok om katten Pelle Svanslös. En av Pelles vänner luktade alltid ladugård därför att han bodde i en. Den katten hette Murre från Skogstibble. Det trodde jag var en påhittad ort ända fram till någon gång på 90-talet när mina barn började plugga i Uppsala. Åker man väg 55 från Norrköping, över Åby och Katrineholm, Flen, Malmköping, Strängnäs, Enköping och närmar sig Uppsala så ser man en skylt - Skogstibble 9.
Jag vet inte hur många gånger jag har åkt skylten förbi, men åtskilliga är det. Tills i går. Äntligen tänkte jag. Äntligen får jag se hur det ser ut där.
Vad fick jag se? Ja, en skola (Attendo Samsaskolan, för elever i årskurs 7-9 som tidigare haft olika typer av svårigheter i skolan) och en kyrka från anno dazumal (anor från 1100-talet). Tibble omnämns i skrift första gången redan år 1295, tar jag reda på. Och då står orten som Thigibili. För övrigt finns det en by Tibble alldeles i närheten av Skogstibble och i Sverige finns flera Tibble, inte minst centrala stadsdelen Tibble i Täby kommun, och enligt svenskakyrkan.se var det namnet på en by som redan på 400-talet låg på den plats där Tibble kyrka står i dag.
Bild: Jörgen Auer
Någon katt såg jag inte till i Skogstibble och Murre är nog död sedan länge. För övrigt hittar jag information om Murre på omnibuss.se där det står att Murre brukade tjuvåka på busstaket när han begav sig till Uppsala. Det gjorde också de andra katterna, även Pelle Svanslös således när han i boken Pelle Svanslös på bondgården lurades ut till Skogstibble och ladugården av Elaka Måns i förhoppning om att en "struts" ska bita Pelle, som Måns alltid försökte ställa till förtret för. Det visade sig dock att strutsen var en gås som blev god vän med Pelle och i stället bet Måns.
Gösta Knutsson (1908-1973) var författare, radioman - introducerade frågesport som radiounderhållning - och skrev 12 böcker om Pelle Svanslös där han lät flera av katterna få drag av mänskliga förebilder. Pelle, ja det var Knutsson själv, Maja Gräddnos var hans fru Erna och Murre från Skogstibble fick sina drag av författarens gode vän, den excentriske allvetaren Einar Haglund, känd just från frågesportsprogrammen.
6 kommentarer:
Va kul att läsa din berättelse. Mina föräldrar gifte sig i denna kyrka. Mina släktingar är begravda där. Kyrkan är vacker. Älskar denna lilla by. 🤗
Tack för kommentaren. Den var trevlig. Roligt också att du tyckte om mitt besök i byn. Själv älskar jag alla såna besök och svänger ofta av allfarvägen för att titta vart de mindre vägarna går. Hoppas att du tittar in på min blogg ibland. Vem vet, om du använder sökrutan högst upp till vänster så kanske du hittar nåt mer intressant. Ha det gott!
Intressant, med historia, kul att veta, super bra barnprgm när den gick på SVT, de bästa skådespelarna som gick då att uppbringa, alla var nog från Stadsteatern.
Skolan var kommunal när den uppfördes vid 1950-talet
Är det nå´n som har mer info om Skogstibble, kyrkan, Skolan tas det tacksamt emot
drone fly over: http://skogstibbleskolan.se/index.html
Jättekul att läsa din text. I kyrkan ligger min farmor och farfar begravda. Farmor var kusin med Carl von Scheven och kom från Frötuna en bit utanför Norrtälje. Hennes moster gifte sig med Calles pappa. Min farfar kommer från Skogstibble gård och den gården fortsatte att finnas i den släkten. Murre ägdes av min pappas kusiner som jag träffade många gånger. Gården delades så småningom upp i 2 gårdar. Och fler av den släkten ligger begravda där. Mvh Marie. 😀
Vilken släkt tillhör du? Min farfar är Hildor Andersson han och min farmor Ingeborg ligger begravda där. Min pappa är född på Skogstibble gård 1925. Första av 6 syskon. De flyttade till Dunderbo där jag själv har bott med mina föräldrar. Då ägde mina farföräldrar vid Persbo gård.
Så intressant, Marie. Själv har jag ju ingen anknytning alls till Skogstibble, men älskar att svänga in och titta på små byar och gårdar. Finna det sen en eller flera intressanta historier så är det förstås ännu bättre. Väldigt kul med din koppling till Murre, och till Calle Schewen.
Skicka en kommentar