Jörgen Auer: september 2021

torsdag 30 september 2021

120 meter Uljeberg

Bild: Jörgen Auer

Jag skrev för ett par dagar sedan om ladugården i Uljeberg, Mantorp att jag skulle återkomma med några mått på den imposanta byggnaden. Den är hela 120 meter lång, har en bredd på 21,25 meter och är som högst på västra gaveln (bilden) där höjden mäts till 17,30 meter. Ladugården byggdes 1922 efter att den gamla brunnit 30 september 1921. Just det, för exakt 100 år sedan i dag!

Bild: Jörgen Auer

Hundraårsminnet hittar jag på Kulturarv Vikingstad och då i en text om far och son Johan Bergström i Rappestad som förde anteckningar om väder och vind och händelser i bygden. Deras noteringar finns bevarade i sockenkistan i Rappestad kyrka. Den äldre av dem levde 1837-1916 och den yngre 1872-1960. Det är således den yngre som noterade om branden på Uljeberg som måste ha synts långväga över slätten. De två Bergström, Johan och Johan Alfred, var betydelsefulla personer i det gamla Rappestad, och i Bankeberg (som Vikingstad hette förr) med omnejd.

I Rappestad finns i dag för övrigt en Johan Bergströms väg.

Bild: Jörgen Auer

Men åter till Uljeberg och ladugården. Sannerligen ett sinnrikt bygge som är intressant att titta på.

Ritning från 1921

Av nuvarande ägarfamiljen Gillheimer fick jag två foton av de här ritningarna till nya ladugården, utförda 1921. Ska du titta på dem är det bäst att klicka på bilderna.

Ritning från 1921

Bild: Jörgen Auer

I Sveriges bebyggelse, Landsbygden, Östergötlands län, II, står om ladugården på Uljeberg följande: stall, loge, uppf. 1922 av N.M Löwgren, vagnsbod, 3 magasin, 1 i 2 vån, maskinhall, traktorgarage, smedja, snickarbod, svinhus, hönshus, tvättstuga, redskapsbod, m.m. Körbana och mjölkrum. Stallet rymmer 22 hästar jämte föl, 100 kor med ungdjur, o. tjurar, svin och höns.

I dag har ägarfamiljen själv inga djur i ladugården, däremot hyr man ut stall till två travtränare, hästarna ovan tränas av Mantorptravets yngste tränare Jesper Hedqvist.

Bild: Jörgen Auer

De här nyfikna hästarna tränas av amatörtränaren Stefan Dahl, före detta hockeyspelare i Linköpings HC (slutade på 80-talet). Båda två tränarna säger sig vara ganska nöjda med årets resultat och jag liksom hela Uljeberg hoppas naturligtvis att de och hästarna ska lyckas varje gång.

Beträffande boken ovan Sveriges bebyggelse så hittar jag inget utgivningsår hur mycket jag än försöker. Men jag ser att det i flera socknar står skrivet om hus som uppförts 1947, så efter det i alla fall. 1948?

onsdag 29 september 2021

Noréns från Kvidinge

Bild: Jörgen Auer

Nä, nu får jag ta tag i min serie Transport på svenska vägar igen. Det var länge sen senast jag presenterade ett transportfordon. Förra gången var 11 augusti. Men nu är det dags igen, och det bara för att jag vill veta var företagen kommer ifrån. Jag har ingen annan avsikt med serien, men tycker att det finns så många transportföretag och att det kanske finns fler personer än jag som är lite nyfikna.

Så var kommer Noréns ifrån?

Svaret är Kvidinge, som är en tätort i Åstorps kommun i Skåne. Där startade Michael Norén år 2000 en enskild firma som året därpå blev aktiebolag och i dag heter Michael Norén Åkeri AB, se norén.se.

Verksamheten består av fjärrtransporter, 3PL och Lvx-transporter, enligt företagets Facebooksida. Jaha, och vad betyder 3PL? Jo, tredjepartslogistik, vilket i sin tur betyder att en tredje part, en som varken är säljare eller kund tar hand om logistiken. Lvx är förkortning för lastväxlare.

Enligt allabolag.se hade Michael Noréns åkeri AB 25 anställda 2020 och omsatte nära 60 miljoner kronor.

tisdag 28 september 2021

Hos Per Nordström

Bild: Jörgen Auer

Bild från en semesterby, eller? Nja, inte riktigt. Det här är hus för hästar, lösdriftsstall, utomhusstall om du så vill, för alla travhästar hos Per Nordström, Jägersrotränaren. Hingstar går två och två i hagarna till höger och ston likaså två och två till vänster. I mitten har Per, hans fru Emma och sex anställda raka vägen fram. Fodring sker från baksidorna som vetter mot gången.

Bild: Jörgen Auer

Så här ser Per Nordström ut för den som undrar. Han föddes i Boden 1967. Till Skåne kom han 1985 och blev proffstränare 1990. Något av hans specialitet har blivit att ta hand om och förädla unghästar och sedan 2010 har det gett 49 finalister/deltagare i 18 olika årgångslopp. Det visste jag naturligtvis inte innan jag läste det på hemsidan pntraning.se.

Bild: Jörgen Auer

Per är gift med Emma Nordström, diplomerad hästfysioterapeut och de har 40-talet hästar i träning på Sveriges modernaste träningsanläggning i Sjöbo. Det finns en "riktig" stallbyggnad. Men ingen häst bor där. Däremot finns där gym, duschrum, massagerum, "sauna", ja allt som behövs för att ta hand om hästar på bästa sätt. En Spaanläggning för hästar, kan man säga. Stjärnan för närvarande heter Önas Prince och ses här ovan med Emma. Till dags dato har den 4-åriga hingsten på 23 starter vunnit 17 och sprungit in 6,5 miljoner kronor. Dock var han klart slagen av fenomenala Calgary Games på derbyt på Jägersro 5 september.

Bild: Jörgen Auer

Men varför skriver jag det här nu? Det är ju snart oktober! Berättigad fråga vars svar helt enkelt är: för att jag glömt bort att göra ett inlägg om det. Jag var nämligen med på Östgöta Travhästägarförenings resa till Jägersro och derbyt och gillade vad jag såg. Såväl av anläggning, tränare, filosofi (inga hästar behöver stå i box, de klarar sig bra i lösdrift), tävling som trevlig bussresa och Malmöbesök. Jag kommer nog igen.

Sa jag att jag hade sällskap av min förre chef på Corren-sporten, Rooney Jerrevång? Jaså inte. Vi hade hur trevligt som helst ihop. Tack, Rooney. Du följer väl också med nästa år?

måndag 27 september 2021

De kunde ha fått nypon

Bild: Jörgen Auer

Ännu lyser nyponen röda, fastän vi snart är inne i oktober. Faktum är att de går att äta även under vintern, även om de då kan svartna. Alla nyponarter är ätbara läser jag på wikipedia och nypon räknas som en av de 14 viktigaste vildväxterna i en överlevnadssituation. Här är de andra 13: björk (saven), hundkäx (roten), kaveldun (rotstock och rotmärg), kärleksört (köttiga blad, rotknölar), islandslav, skägglav, tuschlav, maskros (rotstocken), mjölkört (rotstocken), ormrot (groddknoppar, rotknöl), tall (innerbark, barr), ullig kardborre (rot) och vass (rotstock).

Bild: Jörgen Auer

Jag tog en kvällsrunda. En sådan blir allt tidigare om man ska hinna gå innan solen går ned. Men det verkar inte bekymra hästar. De fortsätter göra det de helst vill: äta.

Bild: Jörgen Auer

Den här utsikten på Uljeberg, Mantorp har jag inte tagit bild på tidigare. Jo, vindkraftverket. Men inte solcellsparken. Nu har jag det.

Bild: Jörgen Auer

Så till dagens största glädjeämne på Uljeberg. Den stora skylten ute på åkern vid sidan av Circle K-macken togs ner i dag. Det var på den det stod om Bed & Breakfast på Uljeberg. Men i det huset bor ju jag. Jag hyr som några andra en lägenhet där. Under hästhoppnings-SM i Mantorp i somras fick jag två gånger besök av människor som sett skylten och ville ha någonstans att bo. Jag släppte inte in dem.

Några av dem hade för övrigt redan bokat sovplats. Men inte där, utan hos Sissi Lilja i Gottlösa.

Två kilometer fel, sa jag.

Nu behöver jag inte säga det mer. För B&B-skylten är borta.

Fast de kunde ha fått nypon av mig.

söndag 26 september 2021

En del av söndagen

Bild: Jörgen Auer

Vad blev det av söndagen? Ja, svaren på en sådan fråga varierar naturligtvis. Om jag svarar så skulle jag kunna svara att jag läste en bok: Hon som måste dö av David Lagercrantz. Men jag gjorde förstås lite mer än så. Tvättade, åt mat, såg tv, följde IFK Norrköpings allsvenska fotbollsmatch via NT. Men viktigare än så var min motion. Först en kortare promenad på morgonen och mitt på dagen en långpromenad. Det var då jag såg det här magasinet och körbron i Viby.

Bild: Jörgen Auer

Viby kyrka är svår att missa om man har vägen förbi. Tänk att dess äldsta delar kom till redan på 1100-talet! 900 år sedan! Jag undrar hur Viby såg ut då. Och trakten runt omkring.

Bild: Jörgen Auer

På väg mot Skorteby lystes vandringen upp i rosa. Så fint. Synd att jag inte vet vad blomman heter. Hur kan jag vara så kass på blommor? Det är ju tragiskt.

Bild: Jörgen Auer

Så dök de två vindkraftverken i Skorteby upp i synfältet och jag begrep att jag där hade min bästa bild för dagen. Frånsett morgonens solbild genom gardinen, förstås.

På kvällen såg jag för övrigt Poirot på Kanal 7. Slut nu.

lördag 25 september 2021

Nästan sommar, ju!

Bild: Jörgen Auer

Vilken kväll! Fast egentligen vet jag inget om den, för jag har inte varit ute efter klockan 15 och den här bilden är tagen genom fönstret. Men kvällen ser fin ut.

Bild: Jörgen Auer

Och vilken dag! Nästan sommar ju! Solen sken så pass att jag till och med satte mig att sola en stund. Eller sola och sola, njuta i lugn och ro en timme. Det var nog mitt på dagen, före 14 i alla fall. Två promenader tog jag också. Båda innehöll två varv på Uljebergs travbana och således 3, 4 kilometer långa. Två långsamma varv, ska erkännas. I alla fall de mitt på dagen, i solskenet. Jag strosade mer än gick och tog mig tid att leta efter kvarvarande sommartecken.

Bild: Jörgen Auer

Hittade några. Som den här fjärilen som synade mig tillbaka med sina påfågelögon. Undrar om den såg mig som tecken på höst? Nu när inte så många blommor finns kvar, de som annars skymmer människosikten för alla fjärilar. För övrigt såg jag två kålfjärilar också, men de irrade omkring så dant att jag omöjligen fick fatt på dem och än mindre kunde ta bild på dem.

Bild: Jörgen Auer

Självklart snackade jag en stund med några hästvänner också. Men det gör jag ju varje dag. Vilket jag fick en väldigt fin kommentar på till ett facebookinlägg för en månad sedan. Då skrev jag om två hästar som intresserat lyssnade till vad jag hade att säga. Och Annika Johansson skrev i en trevlig kommentar, ungefär så här: Det var så människorna orkade med sitt hårda slit förr, genom att anförtro sig till djuren. Med värme och mjukhet fick de del av livet i den tidens grottekvarn.

Bild: Selfie

Så här blå var himlen i dag och så här blå var jag. Men kepan är svart. Men det var inte därför jag gnolade på Gamle Svarten. Det gjorde jag för att jag ville samt för att jag brukar göra det för hästarna. Att det var fint väder går ju även att förstå av min uppenbart glada min. Hej då.

fredag 24 september 2021

Titta, det glöder!

Bild: Jörgen Auer

Höstglöd, kallas en blomma (kalanchoe blossfeldiana på latin). Men höstglöd för mig är det som den här bilden visar. Färgerna, menar jag. Det brinner ju nästan i lönnlöven och synen får även mig att börja glöda.

Höstglöd gör således en människa glad. Glödglad.

Syns ett sådant tillstånd?

Ja, kanske. Man ler mot sina medmänniskor, säger nåt positivt, kanske till och med roligt, och då smittar man! Jo, sant. Inte covidskit, nej långt ifrån, men man får positivism tillbaka.

Det fick jag på Gulf i Mantorp av både Christine och Anna. Och nog tyckte jag att de glödde, de också. Ta mig sjutton om inte kunden Pelle Sommen gjorde det också. Jo.

Bild: Jörgen Auer

torsdag 23 september 2021

En titt på ladugården

Bild: Jörgen Auer

Jag trivs bäst i öppna landskap. Så är det. Jag tycker inte om att vara instängd. Och vem gör det?

Bild: Jörgen Auer

Fast jag vill gärna se nya miljöer. Även sådana som är inomhus. Hur ser det till exempel ut i stora ladugården på Uljebergs Säteri utanför Mantorp? Jag hyr en lägenhet på säteriet, men vet ännu inte efter ett halvår hur det ser ut i stora delar av ladugården. Jag har bara varit inne i de två travstall som hyr in sig på gården.

Men nu har jag sett mer.

Bild: Jörgen Auer

Ett sånt fantastisk bygge! För ladugården är stor, rejält stor och måste vara en av de största i Östergötland. En av de längsta. Och högsta. Jag har en trevare ute om mått, men har inte fått svar än. När jag får det så ändrar jag den här texten.

Bild: Jörgen Auer

Så här ser den ansenliga ladugården på Uljebergs Säteri ut i sin helhet. Bilden tagen i dag. Gården har för övrigt riktigt gamla anor. Åtminstone 1600-talet. Så det finns naturligtvis mycket mer att ta reda på om gården. Inte minst vilka som har bott här. Återkommer.

onsdag 22 september 2021

Som att vara förälskad

Bild: Jörgen Auer

Vissa morgnar är så vackra att de gör lite ont i bröstet. Ungefär som när man är förälskad och ser sin käresta komma gående emot en. Det värker till och man är nära att brista ut i gråt.

Onsdagsmorgonen var sådan. Kanske var det dimmans förtjänst, kanske solljuset som skänkte dimman ett stoft av guld. Kanske var det bara jag som såg det. I alla fall just där och just då. Jag tyckte hela landskapet såg ut som en fransk 1700-talsmålning och försökte kliva in i tavlan.

Var var jag? Tätt intill pinjeträden stod jag. En åsna skriade långt borta på granngården. Höns hörde jag också. Det doftade äpple. Och vin. Jag satt till häst. Väl an, min ädla springare, sa jag, böjde mig fram en aning och smekte hästen på nosen.

Mot Paris, Fontainebleu, ropade jag och tryckte klackarna i hästen. Den gnäggade. Och väckte mig.

Bild: Jörgen Auer

Visst ja. Jag var ju hemma på Uljeberg. Solen gick upp för ännu en dag. Det var höstdagjämning.

tisdag 21 september 2021

Och vågorna rullar på

Bild: Jörgen Auer

Vättern, Motala, Råssnäsudden i dag, tisdag 21 september. En grå dag, men också skönt småblåsig vid vattnet. Så där som jag gillar. Få vända ansiktet ut mot sjön och känna vinden friska på. Hur skönt är inte det? Känna att jag lever.

Bild: Jörgen Auer

I dag sägs det att det är Internationella fredsdagen. Grattis alla vi som lever i fred. Grattis mig som ett år för länge sedan var soldat i fredens tjänst. Tänk att det måste till soldater för att det ska bli fred. För att bevara freden. Varför räcker det inte med att människor säger att nu vill vi leva i fred?

Bild: Jörgen Auer

Vad gör vi av våra liv? Vad har jag gjort av mitt? Har jag levt rätt? Alltid gått den rätta vägen? Bästa vägen? Nej, det har väl hänt att jag snubblat till.

Bild: Jörgen Auer

Men jag har haft roligt. Har mått bra, har trivts. Trivs nu också. Ser mig omkring. Inte vida kring, men nära omkring. Det är därför jag blickar ut över Vättern i dag.

Bild: Jörgen Auer

Vad ser jag? Jag ser skönhet rulla förbi mina ögon som bildrutor i en filmsekvens. Bild efter bild. Sekvens efter sekvens. Film efter film. Esteten i mig jublar.

Bild: Jörgen Auer

Vågorna rullar in mot land och sköljer över sten och mark. Snart jag, tänker jag, snart jag. Men vad är det som ska ske snart? Ingen svarar.

Och vågorna rullar på. Rullar på.

Jag tar en bild till.

måndag 20 september 2021

Lite arkitekturhistoria

Ur Hemmets konversationslexikon

Det händer lite då och då att jag får för mig att sitta ner och bläddra i gamla lexikon. Alltid hittar man något, är tanken. Och så är det.

I dag fastnar jag i band IV av Hemmets konversationslexikon , utgivet 1938 på Åhlén & Holms boktryckeri. Band IV avhandlar S - Ö.Ä.

Men ä kommer väl före ö, kanske du tänker. Naturligtvis, så är det ju. Men lexikonets sista förklaring berör just Ö. Ä. Förkortning för Överståthållarämbetet.

Nåväl, jag hittar något intressant redan på första sidan, på S, där blicken och hjärnan fastnar på Saarinen, Gottlieb Eliel, född 1873. Finsk arkitekt som bland annat ritade det fina Stationshuset i Helsingfors, som väl de flesta som varit i den finska huvudstaden känner till. Lexikonet ägnar nio rader åt Saarinen och nämner att han 1922 flyttade till USA och där blev banbrytare för en konstruktiv skyskrapearkitektur.

Sen står det inte mer.

Men jag vill veta mer och söker på Internet om denne finländare. Hittar honom naturligtvis på Wikipedia.

Född 1873 i Rantasalmi, Södra Savolaks och död 1950 i Bloomfield Hills, Michigan. Han anses vara en pionjär för modern förortsbebyggelse och är känd för sina byggnader i jugendstil. Saarinen fick med åren en rad utmärkelser och blev 1933 hedersdoktor vid Karsruher Institut fûr Technologie, hedersdoktor vid Universiteten i såväl Harvard som Cambridge, 1940.

Efter att ha flyttat till USA och bosatt sig i Michigan undervisade han bland annat på University of Michigan och Cranbrook Academy of Art i Bloomfield Hills, nära Detroit. Den senare var han även chef för 16 år, 1932-1948 och hade där samarbete med Carl Milles, Charles Eames, Harry Bertoia och sin son Eero Saarinen. I Bloomfield Hills ritade han flera byggnader, bland annat två större skolor och tillsammans med sonen Eero 1942 First Christian Church i Colombus, Indiana. En annan kyrka, Christ Lutheran i Minneapolis, Minnesota (1949-1950) blev Eliel Saarinens sista färdigbyggda arbete, han avled 1950. Hans ritningar för General Motors Technical Center i Warren, Michigan slutfördes av sonen 1956. Källa: brittanica.com

Eero Saarinen föddes 1910 i Kyrkslätt i Finland och avled 1961 i Ann Arbor, Michigan. Han blev lika känd som sin far och ritade både hus och möbler. Han arbetade med många olika material. Betong, glas, stål, trä, aluminium. Till hans mer kända byggnader hör TWA Flight Center i New York. Han ritade även huvudkontor för John Deere (i Moline, Illinois), IBM (Rochester, Minnesota) och CBS (New York) och USA:s ambassader i Oslo och London.

1948 ritade han en 192 meter hög parabolisk båge (alltså många år före Drömmarnas båge i Linköping, min anmärkning). Saarinens båge förverkligades i Saint Louis, Missouri 1963 och kallas Gateway Arch.

Till Yale University i New Haven, Connecticut ritade Eero Saarinen en spektakulär ishockeyrink, kallad Ingalls rink efter en hockeyfamilj och uppförd 1953-1958.

fredag 17 september 2021

Regn behövs ju

Bild: Jörgen Auer

Så grått, så grått det har varit i Östergötland i dag. Suck. Fast regn behövs ju, så klart. Grundvattennivåerna behöver fyllas på. Rejält.

Men som synes har det även varit lite grönt och då är det inte naturen jag menar. Nej, ett tåg.

Bild: Jörgen Auer

Det var här vid Alorp utanför Vikingstad jag såg det gröna tåget dra förbi söderut. Självfallet inte på landsvägen. Ser du för resten Sjögestad kyrka nånstans där borta där vägen ser ut att ta slut?

Vad gör man sådana här trista och gråa dagar? Jag var i Linköping och skötte ett bankärende samt fikade på Corren med Peter Mildaeus. Just det! Jag var på Jula också.

Köpte ficklampa.

En sådan kan alltid vara bra att ha. Tänk så ofta man lyser i fickan. Inte.

torsdag 16 september 2021

Min mor blev 98

Bild från 2013-10-05

Min mor är död. Hon fick ett långt liv. Föddes i Borås 22 oktober 1922 och avled i Norrköping 9 augusti 2021. Hon blev således 98 år, nio månader och 17 dagar gammal. Eller blir det 18? Strunt i det. hon var ändå inte vaken den sista dagen.

Får man skriva så? Får man skoja så när en människa dör?

Ja då. Visst får man det. Mamma hade tyckt att det varit roligt om jag skrivit så om någon annan och jag tror att hon skulle gilla formuleringen om sig själv också. Hon hade nämligen humor.

Den hade hon efter sin far, Gustav Andersson Strömvall, Tomten kallad.

Min mormor, Brita Valentina var född i Offerdal i Jämtland 1896 och hennes anor går att finna långt, långt tillbaka. Jag har nämligen följt dem och hittar släktled på 1300-talet. Spår som leder in på Skankesläkten, eller Schanke, till väpnarna (riddarna) Karl Pedersen och dennes far Peder Nilsson på Frösön. Ett par århundraden efter dem förekommer rika bönder och präster (några av de senare omtalade, bland dem Jämtlands reformator Erik Andersson).

Det där tyckte min mor, Eva Miriam Ingeborg Auer var ganska kul att få reda på.

"Kors i all sin dar, var det så fint folk? Jag som bara trodde det var fattigt folk i släkten?"

Ja, så blev det med tiden. Det blev mest torpare av allihop, och soldater av lägre rang/grad. På hennes pappas sida var det också torpare och någon västgötaknalle. Fadern var rörläggare i Borås.

Mor själv jobbade bara några år efter avslutad folkskola. Som kontorist på textilfabrik. Sen träffade hon sitt öde i form av Karl Erik Tauno Auer och "fick" inte jobba mer. Hon blev hemmafru i Norrköping dit paret flyttade, jag tror något år innan första barnet, Britt-Marie föddes 1943.

Ja, sen rullar åren på så där som de gör. Familjen bor på Östra Promenaden. Flyttar till Bjärby i Styrstad utanför Smedby och bebor västergården innan flytten går ett par hundra meter till ett av husen på Bjällbrunna. 1954 flyttar familjen in till det då nybyggda bostadsområdet Ljura. Barn föds och ska äta, snytas och kläs på och av, börja skolan och växa upp, flytta hemifrån, börja jobba. Skaffa familj. En dag finns inga barn kvar hemma. Erik och Eva flyttar till eget hus i Lindö. Men inte så länge. Därifrån flyttar de till Skeppargatan innan de hittar lugn och ro på Lida Kullar.

1989 blir hon ensam. Maken Erik avlider.

Det var i december. I 32 år lever hon ensam på Lida Kullar i Norrköping. Ensam är fel ord. Hon hittar några nya väninnor. Och hon får ofta besök av barn och barnbarn (dottern Ami bor nära). Barnbarnsbarn också. Innan hon slutar sina dagar får hon tre barnbarnsbarnbarn. Hon älskar alla sina ättlingar och vill se kort på alla. Vill veta vad de har för sig. Hur det går på jobb och i skola. Fast det blir allt svårare med såväl hörsel som syn, Hon får också ett par mindre hjärnblödningar. De tre sista åren av sitt liv lever hon på korttidsboende och äldreboende. Hon avslutar sina dagar på det nya och fräscha äldreboendet Albrektsvägen 153, Hejaklacken kallat för att det ligger intill fotbollsläktaren Berget på Idrottsparken.

Bild från 2021-09-10

Den 9 augusti avlider Eva. Hon är avdelningens solstråle, alltid glad och så snäll, så snäll som hon alltid har varit. Men hon har ont lite här och mycket där. Får allt svårare att gå och kan inte gå utan rullator. Till och med det är svårt och hon måste allt oftare skjutsas i rullstol. Men ibland måste hon försöka gå. Hon har ramlat flera gånger under sin vistelse på boendet. Ett sådant blir ödesdigert då hon får ena lungan punkterad. Hon vårdas ett par dagar på Vrinnevisjukhuset, men den smällen klarar hon sig inte ifrån. Visst, hon hinner komma hem till sitt boende, men blir inte bättre. Kroppen orkar inte.

10 september begravs hon i Kvillinge kyrka. En passande kyrka eftersom hon har varit där många gånger på julotta och lyssnat på skönsjungande barnbarnet Agnes Auer. Agnes sjunger även på begravningen som är väldigt fin och värdig. Den skulle mamma ha tyckt om.

Bild från början av 1940-talet

Så här såg hon ut när det begav sig. Jag vet inte riktigt när bilden är tagen, men har sett andra bilder på henne och gissar att hon är i 20-årsåldern. En vacker kvinna med livet framför sig.

Hon blev 98 år.

Tack för att du gav mig livet. Vila i frid, lilla mamma.