Det var 30 november

Bild: Jörgen Auer

Tisdag. Vacker morgon. Kall. -11. Då blev det bara ett varv på "min" slinga. Dessutom hade jag en tid att passa. Däckskifte på Bilbörsen i Linköping. Fast inte förrän 09:15.

 .                                      

Bild: Jörgen Auer

Kommen till Linköping såg det ut så här, ungefär vid Malmslätt. Tror jag. Det gick ju inte att se var man var någonstans! Trots det hittade jag till Bilbörsen där jag pratade med Sofia Jacobsson och Fredrik Hjärtström på kundmottagningen. Hälsade även på Carl Schenell som var på besök. Efteråt åkte jag till Corren och fikade med Peter Mildaeus och Claes Nilsson. Samt pratade med Maria "Mera" Landqvist.

Bild: Jörgen Auer

Kommen så långt klarnade även Linköping till och bjöd på fantastiskt vinterväder, dock utan snö. Det höll i sig över Malmslätt, Vikingstad och Sjögestad, ja hela vägen hem till Mantorp.

Bild: Jörgen Auer

I så fint väder måste man ju bara vara ute en stund så det blev ytterligare ett varv till fots. Underbart.

Bild: Jörgen Auer

Som sagt var.

Bild: Jörgen Auer

Och solen sken in i köket och skapade nya ljuseffekter - ja, jag vet att det ser lite skräpigt ut på bänken. Men så får det vara. Ibland.

På kvällen såg jag Sveriges tjejer vinna med 3-0 mot Slovakien i VM-kval i fotboll. Såg säkert ut. Men nog saknar jag Kosovare Asllani på planen. Är hon inte skadefri snart?

I morgon? Tja, en ny dag. Och december.

Mysigt, kallt och VM-guld

                   

           Bild: Jörgen Auer

Kväll. Lamporna lyser i fönstren. Vi har det varmt och skönt inomhus. Äter. Ser på tv. Umgås. Relaxar.

Bild: Jörgen Auer

Men det är ganska kallt ute. Så där en -7. Det var kallt redan i morse, men skönt ändå när det biter lite i kinderna. På min vanliga morgonpromenad såg jag Viby kyrka ur ännu en vinkel. Intressant, var min tanke medan jag tog av mig tumvantarna och fumlade med mobilkameran.

Bild: Jörgen Auer

På eftermiddagen tog jag en kort rundtur med bilen. Bara för att. Såg Mantorp, Sya, Spångsholm, Gotttlösa. Och snökristaller i backspegeln. 

Bild: Jörgen Auer

Men finast var solen som liksom sköt strålar över eftermiddagens himmel. Jag tyckte det var så vackert att jag svängde av gamla Riksvägen mellan Mantorp och Sya för att kunna föreviga stunden. Här är den.

Bild från Svt

Dagens bästa: naturligtvis VM-guldet i dubbel för svenska bordtennisparet Mattias Falck och Kristian Karlsson som i finalen besegrade ett sydkoreanskt par med 3-1 i set. Guldet är Sveriges första i herrdubbel sedan 1991. Undra på att tv-sportens Marie Lehmann ser något förvånad ut. 

I natt blir det ny svensk medalj. Kanske guld. För klockan 02 sänder Svt1 singelfinalen mellan 19-årige Truls Möregårdh och Fan Zhendong. Kan sensationen, 77-rankade Truls skrälla mot världsettan? Hoppas så.

Loppis, gång och plåster

Bild: Jörgen Auer

 Gjort i dag? Jo, varit på Sveriges största hästloppis. Fast det inte var det. Låter det konstigt? Det är det inte. Men Sveriges största hästloppis heter så för att det är störst och arrangeras på flera platser. Inte samtidigt, utan på en plats i taget och Linköping avslutade "turnén" för Linnea och Fredrik Holländer som ligger bakom eventet. Göteborg, Enköping, Örebro och Härnösand är tidigare orter i år. På Smedstad Ridsportcenter i dag fanns 74 försäljare på plats i stora ridhussalen och antalet besökare räknades till någonstans kring 1500. Ett reportage därifrån kommer i Correns tisdagstidning.

Bild: Jörgen Auer

Annat trevligt i dag var vädret. Jag gillade det. Lite kallt, men friskt och härligt att vistas i så det är klart att jag tog några varv (3) på Uljebergs travbana. 

Bild: Mikaela Roginski

Men det var nära att jag inte kom iväg alls i morse. Förbandet efter en hudoperation i måndags lossnade under natten och jag kom helt enkelt inte åt själv att sätta fast ett nytt. Kunde inte se själv bakom örat. Som väl var höll sig grannarna Mikaela och Jakob Roginski hemma och vakna i morse och Mikaela kunde hjälpa mig med ett nytt skydd för huden. Och, nej, riktigt så stort är inte såret under förbandet. Men det senare sitter bättre med den här storleken, har mer klister.

Sa jag att grannarna är läkare? 

Så är det. Tack.

Sport och Så mycket bättre

Bild från TV6

Lördagen blev för min del en tv-dag. Visst, jag gick mina promenadvarv på morgonen och hann med ett varv  i mörker på eftermiddagen också. Men annars var det tv som gällde. Först längdskidor och curling. Tänk att norska skiddrottningen Therese Johaug förlorade! Och att Sveriges Frida Karlsson vann klassiska stilens 10 kilometer i Ruka i Finland! Vilken pangstart i världscupen för svenskan.

 

Sen såg jag EM-finalen i curling där Sveriges lag Anna Hasselborg tyvärr förlorade mot Skottland. 

Bild från TV4

Och sen, ja sen såg jag på filmen En natt på museet i TV3 och efter det på Så mycket bättre i TV4 där jag  imponerades av Melissa Horns tolkning av Dum av dig (Daniel Adams-Ray) samt av Daniels version av Maxida Märaks jojk Jokkmokk. Där fick han överraskande hjälp av Maxidas mamma Nik Märak.

Bild från TV4

Daniel Adams-Ray och Nik Märak tolkade fint och närmast högtidligt Maxidas låt Jokkmokk.

 

Naturligt från i dag

Bild: Jörgen Auer

 Bara en timme. Bara en endaste timme var jag ute i naturen i dag. Är det månne där jag trivs allra bäst? Kanske. Men jag är ganska ombytlig av mig och trivs lika bra vid ett lunchbord på restaurang i trevligt sällskap eller ensam i en soffa framför en tv.

Bild: Jörgen Auer

Det är en fråga om inställning. Och att vara nöjd. Nöjd över att kunna känna glädje av det lilla, vilket jag menar egentligen är det stora. Förstå sig själv. Känna sin plats. Här och nu, där och då.

Bild: Jörgen Auer

Det börjar skymma. På allvar. Livet. Då ser man bättre. Förstår. Helheten. Visst, det kan vara 20 år kvar, men insikten blir tydligare. Jag känner livet. Och ser tecken. En häst med rött täcke. Vad betyder det? Betyder det nåt alls?

Bild: Jörgen Auer

Solen försöker gömma sig. Är det också ett tecken? På vad? Och är det ett stort tecken för hela världens befolkning? För planeten jorden?

Bild: Jörgen Auer

Där är den ju. Återuppstånden, om än på väg ned. I morgon kan det vara snö på marken. Vintern nalkas. Så ska det vara. Blir det ingen vinter är något väldigt allvarligt på gång.

Och covidskiten! Hur länge ska vi dras med den?

Lördagen ger jag naturen två timmar. 

Jag blir skådespelare

Ur Corren 25 november

Okej, nu kan jag berätta. Jag har en liten roll i UFO Sweden, filmkollektivet Crazy Pictures nästa storfilm.

Jag sökte helt enkelt en roll, vilken som helst. Detta för att jag alltid har varit intresserad av teater och film och för att jag ville se och uppleva hur det är att göra film.

Nu, efter en inspelningsnatt 14 september där jag spelar en bonde som får oväntad påhälsning i sin lada, vet jag lite mer och kan säga så här: häftigt, något av det roligaste jag har gjort i livet. Då har jag ändå gjort och prövat på en hel del.

UFO Sweden har premiär julen 2022.

Lite om sol och häst

Bild: Jörgen Auer

Vintersolstånd har man ju hört talas om. Kan det vara detta? Här står ju solen på egna ben, mitt bland träden. Nej, vintersolståndet 2021 infaller inte förrän 21 december.  Så här står det på jullovet.se: vintersolståndet är den tidpunkt på året då solen har sin lägsta middagshöjd, vilket sammanfaller med årets kortaste dag. 

Att det blir så kort dag just då, vanligen mellan 21 och 22 december för oss här uppe på norra halvklotet, beror på att jordens rotationsaxel då lutar som allra mest bort från solen.

Bild: Jörgen Auer

Här lutar det också. Inte så mycket, men tillräckligt för att ett mänskligt öga ska upptäcka det. Det är hästarna tillhöriga de två travstallen på Uljeberg, Mantorp, som vandrar i sina paddockar. Ibland springer de fram och tillbaka, ibland står de bara och spanar nyfiket efter något nytt för ögat. Mig bryr de sig inte så mycket om, de har vant sig. Men om jag efter en promenad vid skitig väderlek skrapar med mina skor lite hårdare i mattan utanför dörren, ja då kan det alla hästar börja skena. De är så känsliga för ljud. Ovanliga ljud. Susningarna från E4-an verkar dock inte bekomma dem, Inte heller det mesta av den tunga trafik som far förbi på väg till eller från silorna i Västerlösa. 

Det händer att en helikopter flyger på misstänkt lågt avstånd över hästhagarna (vilket jag hört även sker ibland på andra gårdar i Östergötland, och då även av jaktplan). De flygningarna är inte populära vare sig hos hästar eller hästägare. Hästarna skenar och hästägarna oroas över skador på fyrfotingarna.

Så du pilot, flyg högt, eller vid sidan av de hästhagar du ser. Själv ska jag skrapa lite försiktigare med mina skor.

Viby kyrka än en gång

Bild: Jörgen Auer

Jag älskar att ta såna här bilder. Och det är ingen tillfällighet att det är Viby kyrka som strålar i morgonsolen denna novemberdag. Det är ju den jag ser var morgon.

Serie jag tittar på

Från Bonusfamiljen i Svt

 Oh, så jag gillar Bonusfamiljen i Svt1. Visst, det är en massa trassel människorna emellan i serien, men så är det ju för oss alla i verkligheten också. Kanske inte i så hög grad som i den svenska tv-serien, men bra tv är ju bra tv, förstås. Vilket betyder att man som tittare har nära till både skratt och tårar.

Och ja, det är Vera Vitali på bilden. Jag vet inte vad jag tänkte med när jag först skrev ett annat namn. Men nu har jag rättat det. Tack.

Mycket häst i helgen

Bild: Jörgen Auer

Så är denna helg över. Tack för besöket, säger jag till Bricklin Perkins som gästat mig. Bricklin är dotter till en syssling till mig i Kanada, Georg Scott Auer. Honom har jag däremot aldrig träffat.

Bricklin gillar mitt boende och gav hästarna på Uljeberg några extra morötter i söndagens soliga promenad. Sen skjutsade jag henne till Mjölby för tåg vidare till Köpenhamn där hon jobbar en vecka. Lördagen tillbringade vi i Norrköping och Industrilandskapet.

 

Bild: Jörgen Auer

Det har varit många hästar på Smedstad Ridsportcenter i Linköping också i helgen. Där har det varit stora dressyrtävlingar och svåraste klassen, en FEI Grand Prix Kür vanns av Jennie Larsson från Berga Ryttarförening i Stockholm som lotsade eleganta Zircoon Spring Flower till överlägsen seger och hela 77.050 poäng.

Segern gav Jennie 100 000 kronor, vilket troligen är den högsta vinstsumman i en svensk dressyrtävling. Tvåan Denise Ljungkvist fick 50 000 kronor och trean Lina Dolk 25 000 kronor.

Gårdagens bästa bild

Bild: Jörgen Auer

Lördagens bästa bild (av mina, alltså): Viby kyrka i soluppgången.

 

Lite Kanada i Uljeberg

Bild: Jörgen Auer

 Fredag. Var blev dagen av? Lika plötsligt som den kom, lika snabb var den att ta slut. Visst, jag gick mina promenader, gjorde mina inköp, intog min mat, såg vad jag såg, hörde det jag hörde och kände det jag kände.

Bild: Jörgen Auer

Egentligen gick halva dagen åt till att vänta på att klockan skulle bli 17:41. Då anlände nämligen SJ:s snabbtåg mellan Köpenhamn och Stockholm till Mjölby och ombord fanns min kanadensiska släkting Bricklin Perkins (tidigare Auer) som ska gästa mig i Uljeberg i helgen. 

Hur vi är släkt? Hennes pappa George Scott Auer och jag är sysslingar (second cousins).

Bild: Jörgen Auer

Bricklin jobbar i Köpenhamn tio dagar i november och passar på att besöka mig när hon ändå är så nära. I kväll fick hon äntligen tillfälle att äta svenska köttbullar samt fick se på svenska Idol i TV4, och tyckte att Annika var bäst.

Men klockan 22 var Bricklin helt slut (hon kom direkt från flyget Toronto-Köpenhamn) och gick för att sova samt drömma om sin man Dustin och son Sebastian.

Själv såg jag slutet på Skavlan, Idolomröstningen och nu Foyle's war i Kanal 8.

I morgon är en ny dag.

Hon kunde åka, hon!

Ur Allhems Sportlexikon

Se sån stil hon har! Eller rättare sagt, hade. Magdalena Cecilia Colledge var född 28 november 1920 i Hampstead, London och kom tidigt att bli väldigt skicklig i konståkning. Så skicklig att hon redan som elvaåring fick vara med vid OS i Lake Placid 1932 där hon slutade på åttonde plats. Det läser jag i Allhems sportlexikon, band 1, som utgavs 1948.

När Cecilia var tolv, således 1933, kom hon tvåa på Europamästerskapen efter omöjliga norskan Sonia Henie. Samma ordning dem emellan var det vid VM 1935 och EM 1936, liksom vid OS i Garmisch-Partenkirschen 1936. Men vid VM 1937 vann den unga engelskan sedan Henie blivit professionell. Colledge vann EM också 1937-1939 samt var tvåa på VM 1938. 

Sen kom andra världskriget och tävlandet sköts på framtiden. Under kriget tjänstgjorde hon som ambulansförare i London. Efter kriget återupptog hon sin idrott och vann sin sjätte engelska titel 1946, varefter hon blev professionell och flyttade till USA och Boston där hon också blev tränare, bland annat för Ron Ludington som tillsammans med sin fru Nancy vann olympiskt brons i paråkning 1960. En annan av hennes elever var Albertina Noyes, som kom fyra vid OS i Grenoble 1968. Även Paul McGrath, VM-etta både 1974 och 1977 tränade för henne.

Cecilia Colledge avled 87 år gammal i Massachusets, USA 12 april 2008.

Källa: Sports Reference, Wikipedia, theguardian.com och Allhems Sportlexikon.

Låt oss tala annorlunda

 Jag har funderat på en grej. Eller grej och grej, det är mera som en färdighet eller som något vi människor gör. Eller inte gör.

Alltså, de flesta av oss byter kläder lite då och då. Eller byter frisyr, rakar skägg eller inte, målar naglar, läppar, fixar ny tatuering. Sminkar oss. Ändrar utseende är vad vi gör. Och varför?  Är det för att väcka uppseende? Göra oss vackrare än vi egentligen är? 

Nu till min undran: varför byter vi inte röst? Vi kan ju. Byta dialekt. Ändra sätt att tala, skådespela lite. Men bara med rösten. När vi går och handlar skulle vi exempelvis kunna tala med personalen på ett annat sätt än vi brukar: kanske tala bruten svenska eller låta som grannen.

Så mycket roligare vardagen skulle bli. Då skulle vi undra hela tiden om dem vi just ska tala till vilken dialekt de ska använda sig av i dag. 

Jag börjar med detta i morgon.

Ett par timmar i Kisa

Bild: Jörgen Auer

Sökte höjder gjorde jag, en stund i Kisa i dag. Det gick så där. 

Men visst, jag kämpade mig uppför Tolvmannabacken och fick den här fina utsikten bort mot Kisa. Jag är den trettonde mannen, tänkte jag och skrev så på Facebook. Men så mycket mer utsikt än detta hittade jag inte. Fast, jag var ju långt ifrån överallt. Hade inte den tiden, tyckte jag. Inte rätta kläderna, heller. Egentligen var det höjderna vid Folkets Park jag var ute efter och den där platsen där någon fixat namnet Kisa på något sätt, men jag hittade den inte. Tyvärr. 

Däremot hittade jag Einar på berget. Alltså inte berget i Kisa, utan berget på Bockön i Drögen, utanför Bäckhult. Samma Bäckhult där jag håller till på somrarna. Han bor till vardags inte så långt från Tolvmannabacken och kan lätt gå dit. På helger och på sommarhalvåret åker han ofta med sambon Monika till sommarstugan på Bockön. Därför hade vi ju lite gemensamt att prata om nu. Men vi visste inte när vi möttes nu att det var just vi två som möttes.

"Letar du efter din cykel", skojade Einar när han fick syn på mig som kom uppifrån. Han syftade på att backen numera är en backe för cykelsport (mountainbike) och i helgen hade det varit stor samling i Kisa MTB-park för ett evenemang som kallas Höst Jam och som samlade ett hundratal entusiaster.  

Bild: Jörgen Auer

Men nej, jag har inte slarvat bort nån cykel, förklarade jag. Jag äger inte ens någon. Sen stod vi väl där och pratade en halvtimme innan vi kom på vilka vi var och det var dags för mig att åka hemåt innan mörkret kom och tog mig. Nej, jag är inte mörkrädd. Gillar bara inte att köra i mörker.

Tack för pratstunden, Einar. Det var skoj. Det får vi göra om.

Just det ja. Jag lunchade i Kisa också. På Blå Hästen. Köttbullar och potatismos. Gott.

Inget VM än, men OS

Jag ägnade söndagen åt två ting. Först Fars dag, där jag fick besök av mina barn Martin med familj och Pernilla. Andra dottern, storasyster Rebecka hälsade via telefon från Uppsala och Instagram. Tack, alla. Kärt besök och rara ord. Sånt kan man klara sig länge på.

Sen blev det tv. Om detta finns mer att säga. Ta fotbollen. VM-kvalet. Förlusten. Se bilden ovan hur svenske målvakten Robin Olsen hängde som en gräshoppa i luften och tippade Dani Olmos jätteskott i ribban innan svensken sekunderna senare fick se bollen förpassades i mål av Spaniens hjälte för kvällen: 

 

den tidigare så kritiserade Alvaro Morato som som skickade bollen i mål och inte bara gav spanjorerna ledningen med 1-0 utan också, när det blev slutresultatet, en plats i fotbolls-VM 2022. För Sveriges del innebär förlusten att det blir en andraplats i kvaltabellen efter Spanien och en plats i playoff med början i mars. I playoff deltar tolv länder som slåss om tre platser till VM i Qatar 2022.

Ishockey såg jag också. Svenska damerna har ju OS-kvalat i helgen. Jag har sett alla tre matcherna. Hur det blev 3-0 mot Slovakien, 15-0 mot Sydkorea och så i dag 3-2 mot Frankrike. Därmed blev svenskorna så här jublande glada som på bilden. Jag tycker att de spelade väl. Men det var inte särskilt förvånande. Däremot blev Frankrike en glad överraskning. Kul att fler länder börjar bli riktigt skickliga. Men det var bara Sverige som blev OS-klart i den här gruppen. Grattis.

Ett religiöst ögonblick

 

Bild Jörgen Auer

Det är bara en bild, säger jag till mig själv och tittar på den. Den är min. Jag tog den i går morse. Då när solen var så fin och spred så mycket fint omkring sig. Då tog jag en bild bort mot Viby kyrka där på östgötaslätten. 

Den där blir bra, tänkte jag eftersom verkligheten var så fin. Visst hörde jag allt susande och brusande från E4-an där morgontrafiken flöt på som vanligt, men det var som om det försvann och det var bara jag, solen och kyrkan. Ja, och himlen, buskar och träd, förstås. I övrigt tänkte jag bort allt annat, sorger och besvikelser, kärlekar som kommit och gått, vinster och förluster, stort och smått, allt; liv, liv, liv, jag tänkte bort liv och år och gick helt upp i nu. Jag var som i ett rus, i trans om så än bara för några sekunder. Det var som om jag flög ett stycke ovanför mig själv och kunde se ned på mig med mobilen höjd framför mig. Det var nästan ett religiöst ögonblick.

Tänk därför så glad jag blev när jag ögonblicket senare kom ner på jorden igen och tittade på mobilen och såg att bilden blev precis som min känsla var.

Därför blir den ett inlägg i min blogg.

Mycket häst blir det

Bild: Jörgen Auer

 Lördagsmorgonen var klar. Lite småkall, ja, men klar och skön. Solen hade nyligen vaknat, precis som jag. Det var därför jag ville ut på promenad. Få frisk luft. Travhästarna i hagarna intill stod och mumsade på nyss framlagt hö. Det rök om mularna, så pass kallt var det. 

Bild: Jörgen Auer

Hästarna börjar bli vana att jag tar bilder på dem. Jag går ju förbi dem så gott som varje dag. Men jag tror inte de har sett några av bilderna än. Här är hur som helst en till.

Bild: Jörgen Auer

Jag gick förbi Mantorptravet också. Men så heter det ju inte längre. Inte hela arenan, menar jag. Numera heter den ju Mantorp Hästsportarena och är till för såväl travsport som ridsport. Minns årets fina SM i hoppning här i Mantorp. Arenan såg lite  extra fin ut i dagens solsken, tyckte jag och tog en bild.

Bild: Jörgen Auer

Så här fin ser för övrigt loggan ut för Mantorp Hästsportarena. Snygg. Hela arenan ska få lite uppsnyggning, förresten om jag fattat arenachefen Linda Nordwall rätt. Ett projekt Gäststall ska göra om uteboxarna vid Evidensia; vidare pågår sonderingar för nybyggnation av 20-25 gästboxar; ridbanorna och hinderparken ska putsas till under vintersäsongen; en ansökan har skickats till Allmänna Arvsfonden  om bidrag till nybyggnation av funktions- och verksamhetsanpassat travskolestall.

Bild: Jörgen Auer

Så man kanske skulle passa på att satsa en slant på trav? Fast lotto kan ju också gå bra, tydligen? I alla fall står det så på Gulf-macken i Mantorp i dag.

Vilka stora ridsporttävlingar som väntar 2022 på ortens arena vet jag inte, men anar att det i alla fall blir många tävlingar. 

De tre största travtävlingarna nästa år på Mantorp Hästsportarena blir för övrigt: 

Lördag 8 januari: V75 med Oasis Bi´s lopp.

Lördag 4 juni: V75 med Ina Scots ära och Östgötaloppet.

Onsdag 10 augusti:  V86 med Breeders Crown-uttagningar.

Dessutom kan det vara intressant känna till att Mantorpsmässan arrangeras 1-2 september. En mässa med inriktning på: Maskin & Transport, Skog & Lantbruk, Jakt & Fritid.

Ett lass med hästar

Bild: Jörgen Auer

Vad kan det där vara för bil som just är på väg att passera Viby Handelsträdgård och Viby Berget, månntro? Ja, alltså inte bilmärket, utan vad transporterar den? Potijk Holland står det på den och det vill jag veta mer om till min serie Transporter på svenska vägar.

Jag googlar och hittar Potijk Paardentransport varpå jag genast tänker aha! Paarden, det är ju nederländska för hästar. Just det. Potijk har specialiserat sig och kör sina 7 lastbilar med hästar varje dag runt om i Europa. Varje tisdag lämnar dessutom lastbilar hemorten Geesteren i Nederländerna för vidare transport till Sverige och Schweiz. Den informationen hittade jag på hemsidan potijkpaardentransport.nl där man också får veta att ägaren heter Jan Potijk och i familjeföretaget har han hjälp av såväl hustrun som den dotter och en son, den senare kör en av lastbilarna.

Företaget sägs också ha 50 årserfarenhet, har eget häststall och är tillgängligt alla dygnets timmar alla dar i veckan.

På Dun & Bradstreet (dnb.com) kan man få reda på att Potijk B.V har sju anställda och omsätter 5,5 miljoner US-dollar.

 

Den leende tallen

Bild: Jörgen Auer

En sån dag! Den var ju på både gott och ont. Ont för att jag inte mådde bra. Magen. Och feber! Inte bra. Men jag kom ändå ut på en promenad på det som jag kallar för Uljebergsåsen. Jag vet dock inte om höjden betraktas som en ås av någon annan. 

På "min" ås hittade jag åter den märkliga tallen där en av grenarna växer som en leende mun. Jag tog en bild där ett halvår sen, men glömde bort vilken tall det var som såg ut så här. Tills i dag.  Nu glömmer jag inte vilken av tallarna det är som ler mot mig.. 

Bild: Jörgen Auer

Naturen är verkligen inte av ondo. Den hjälper ju mig varje dag att klara av vardagen. Det är en ynnest att bo med naturen inpå knutarna och få ta del av allt den har att erbjuda. För egen del är det främst ögonen som får sig en kärleksdos dag efter dag. Det gäller att se det stora i det lilla.

Bild: Jörgen Auer

Ja, men det där är väl bara ett par torra träd, kanske du säger? Å nej, det är ju ett konstverk, ser du väl? 

Bild: Jörgen Auer

Det är inte så mycket natur på den här bilden, men jag finner den vacker ändå. För färgernas skull,

Bild: Jörgen Auer

Det här emellertid inte lika fint. Reklamskyltar på ängsmarken. Men jag begriper förstås att det är en inkomstkälla. Företagen betalar naturligtvis markägaren för att få ha reklamen här. Nödvändigt ont?

Men gott och ont, skrev jag ju. Var det bara naturen som var god i dag? Nej, jag fick ett väldigt trevligt och positivt telefonsamtal också. Men innehållet i det behåller jag för mig själv.