Bild: Jörgen Auer
Bara en timme. Bara en endaste timme var jag ute i naturen i dag. Är det månne där jag trivs allra bäst? Kanske. Men jag är ganska ombytlig av mig och trivs lika bra vid ett lunchbord på restaurang i trevligt sällskap eller ensam i en soffa framför en tv.
Bild: Jörgen Auer
Det är en fråga om inställning. Och att vara nöjd. Nöjd över att kunna känna glädje av det lilla, vilket jag menar egentligen är det stora. Förstå sig själv. Känna sin plats. Här och nu, där och då.
Bild: Jörgen Auer
Det börjar skymma. På allvar. Livet. Då ser man bättre. Förstår. Helheten. Visst, det kan vara 20 år kvar, men insikten blir tydligare. Jag känner livet. Och ser tecken. En häst med rött täcke. Vad betyder det? Betyder det nåt alls?
Bild: Jörgen Auer
Solen försöker gömma sig. Är det också ett tecken? På vad? Och är det ett stort tecken för hela världens befolkning? För planeten jorden?
Bild: Jörgen Auer
Där är den ju. Återuppstånden, om än på väg ned. I morgon kan det vara snö på marken. Vintern nalkas. Så ska det vara. Blir det ingen vinter är något väldigt allvarligt på gång.
Och covidskiten! Hur länge ska vi dras med den?
Lördagen ger jag naturen två timmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar