På resande fot

Bild: Jörgen Auer

Så skönt med regn i dag. Och vilken fin kväll det blev. I alla fall för oss som har glädjen att vara hyresgäster på Uljebergs Säteri i Mantorp.

Bild: Jörgen Auer

I helgen har jag varit i Uppsala och Gävle. Bilden här är från badplatsen vid Wiks slott utanför Uppsala. 

Bild: Jörgen Auer

Själva Wiks slott ser ut så här och ligger alldeles intill Mälaren i Balingsta socken i Uppsala kommun. I dag hotell och konferensanläggning.

Bild: Jörgen Auer

Tivoli? Visst. I Furuvik utanför Gävle. Jag har inte varit här sedan jag var barn men har tyvärr inga minnen kvar härifrån. Måndagens besök var väl så där för egen del, men barn och barnbarn tyckte det var kul. Och skönt. Inte minst det stora poolbadet som numera finns i Furuvik.

Bild: Jörgen Auer

Ett annat bad finns vid Vårvik, inte så långt från Furuvik. Här var jag och två andra av de mina i morse. Trevligt ställe där jag tydligen var dagens första gäst på Peters sjökrog. Och det redan innan öppningsdags.

Bild: Jörgen Auer

Sen blev det hemfärd. Och regn från Flen till Linköping. Men hemma på Uljeberg hade regnet redan passerat. Det första jag gjorde vid hemkomsten var att ta en promenad. Samt ta den här bilden.

Bild: Jörgen Auer

Efter en sådan helg vill jag gärna passa på och tacka min bil. Även Bilbörsen får ett tack för att ni sålt så bra bilar till mig. Den här Kia Niron är min femte Kia. Eller är det sjätte?

Ett hemskt möte

Bild: Jörgen Auer

Det var i skogens grönska, 

jag gav upp ett skri

mig därifrån jag önska'

och ville dan var förbi.

Ty jag gick i tankar om djur

och gladdes över läget

i vår ofarliga natur

men strax fick jag le förläget.

Plötsligt dök en boa eller pyton fram

liksom från ingenstans

jag gömde mig bak ekens stam 

låtsades jag inte fanns.

Men i det lugn som följde

insåg jag förstås

att den skräck som sköljde

var inbillad och ren "toss"

Jörgen Auer

Vid Drögens strand

Bild: Jörgen Auer

Brandliljorna står vakt över sommarängen.

Bild: Jörgen Auer

En hagtornfjäril ratar inte klöverblom. Och blomman kan inget göra, inte mer än att böja sig för vinden och möjligen skjuta upp besöket nån sekund.

 

Bild: Jörgen Auer

Drögen lägger sig platt när jag passerar på hemväg. Det är 22 grader i vattnet. 23 i morgon?

En sån härlig tid

Bild: Jörgen Auer

Midsommartid, en härlig tid. Jag njuter av naturen, går promenad, plockar blommor som jag genom Google Lens lär mig namnet på. Så roligt!

Och så äter jag gott i trevligt sällskap: tack Britt, Bengt och Marita.

Nu blir det kaffe!

Hej. 

Sa jag glad fortsättning på helgen? 

Glad midsommar!

Från Svt2

Så bra han simmade, vår bröstsimmare Erik Persson vid VM i Budapest! Och så glad han blev efter silverloppet på 200 meter bröstsim. Vann gjorde  Zac Stubblety-Cook från Australien. Även för Sarah Sjöström blev det en silverpeng när hon tog  andraplatsen efter Australiens Mollie O'Callaghan på 100 m frisim. Men av Sarah har vi blivit så bortskämda genom åren med medaljer i OS och VM att man nästan kräver medalj i alla grenar hon ställer upp i.

Bild: Jörgen Auer

Men nu ska vi fira midsommar! Det började jag med i dag och gick 1, 2 mil för att riktigt få känna in midsommaren. Några bilder blev det också under dagen.

Bild: Jörgen Auer

Bild: Jörgen Auer

Bild: Jörgen Auer

Min lilla midsommarbukett består av brudbröd (vita) och ängsnejlikor. De passar ihop och växer också nära varandra. I alla fall gör de så på Uljebergsåsen utanför Mantorp.

Varm skönhet av tegel

Bild: Jörgen Auer

Den här gamla telestationen mellan Spångsholm och Gottlösa får mig alltid att stanna till en stund och ta några bilder på den. Så också under tisdagen då jag cyklade runt i bygden.

Jag tycker att den är vacker i alla sina skepnader. Visst, den fönsterlösa byggnaden är som en stående rektangel, men teglet ger den en varm skönhet och den gör sig alla årstider. Så här års står den och söker skugga i grönskan, på vintern blir den nästan till en lysande fyr i allt det vita.

Bild: Jörgen Auer

Sunnemo Åkeri på besök

Bild: Jörgen Auer

Åter har det blivit dags för ett nytt företag i min serie Transport på svenska vägar. Så särskilt nytt är inte Sunnemo Åkeri AB, förstås. Bara för en som aldrig tidigare stött på en bil därifrån. Nu fick jag syn på en vid Circle-K i Mantorp.

Från Sunnemo sex mil norr om Karlstad i Värmland till Norrköping och från samma Värmland till Mälardalen går det dagliga transporter genom Sunnemo Åkeri AB:s fjärrbilar. Företaget har 19 bilar totalt och 32 anställda, uppger hemsidan fairtransport.se/company/sunnemo-akeri-ab.

Sunnemoföretaget grundades 1998 och är dessutom underleverantör till LBC Frakt Värmland. Åkeriet är också medlem i Sveriges Åkeriföretag och Fair Transport, vars tankar kring hållbarhet, trafiksäkerhet och arbetsmiljö man finner viktiga och relevanta.

Årsomsättningen landade för år 2021 på drygt 47 miljoner kronor, uppger allabolag.se

FOTNOT: Transport på svenska vägar vill endast försöka ta reda på varifrån alla transportbilar kommer. Jag är inte ute efter det stora scoopet och jagar inte sensationer. Jag är bara nyfiken på var alla transportföretag, svenska som utländska, hör hemma. Kan jag hitta upplysning om omsättning och antal anställda så vill jag gärna notera det också.

God fika i Veta

Bild: Jörgen Auer

Precis vad jag har längtat efter. Ett kafé längs motionsvägen. Det här besökte jag i dag och finns även i morgon vid Veta församlingshem och håller öppet 13:30-16:30. Jag njöt (nåja, det var väldigt varmt i trädgården) av en stunds paus. Och vilka priser! Jag köpte en kaffe (med påtår), ett glas saft, en kärleksmums och en glass av märket Magnum Classic. Det kostade mig endast 35 kronor! Det kostar väl bara glassen på andra ställen, tänker jag.

Förutom att få ta del av god fika så pratade jag med inbjudna gästen Emelia Sundblad från Mjölby bibliotek samt Anette Borell, församlingsassistent i Veta församling som ingår i Folkungabygdens pastorat.

Nu hoppas jag att kaféet håller öppet även några dagar i juli.

Bild: Jörgen Auer 

På ålderns höst

Precis där, vill jag sitta på ålderns höst,

i skuggan av en lönn och insynsskyddad av syrén,

precis där, när benen varken vill eller kan mer

och när solen blir obarmhärtig och stark.

Då vill jag njuta av fåglarnas sånger

och grönskans alla nyanser

då vill jag njuta av livets goda

och bli som ett med min park.

 

Men vänta nu, är jag inte redan där? 

Är jag inte gammal nog ännu? 

Är jag kanske inte pensionär? 

Mogen att läggas under mark?

Nej, nej, nej, jag vägrar ge upp

Än bor tåga och nyfikenhet i mitt bröst

Nej, nej, nej, än är benen både raska och starka

och vill till och med ge bollen en spark.

Jörgen Auer 20 juni 2022

Ny bekantskap i naturen

Bild: Jörgen Auer

Jag har inte träffat sotarmästaren i dag, inte heller sotaren, men en sotmätare. Vilket vad jag känner till var mitt första möte med insekten i fråga. På Wikipedia står att den, precis som på min bild, är svart med vita vingspetsar. Den sägs också helst flyga på dagen i soligt väder. Som larv äter den olika flockblommiga växter, som hundkäx.

Sotmätarens latinska namn är Odezia atrata och förekommer i hela Sverige enligt artfakta.se. Och jag som inte har sett den alls tidigare. Inte vad jag kan komma på, vill säga, vilket inte är så konstigt, ty sotmätaren är en liten och ganska oansenlig typ. I alla fall var den jag såg långt ifrån någon praktfjäril. Det är inte heller en sådan, utan en dagaktiv nattfjäril. Jag hade aldrig fått syn på om det inte vore för att en citronfjäril var nära krocka med den just som jag studerade den senares vingliga framfart.

Känner du förresten till att det finns 2600 arter nattfjärilar bara i Sverige? Nej, kunde väl tro det. vilkenart.se uppger att bara mätarna består av 300 olika arter. 

Dagfjärilar finns det cirka 19 000 kända arter i världen och ungefär 110 av dem förekommer i Sverige. Fantastiskt!

Nu kan jag brudbröd

Bild: Jörgen Auer

Så roligt det är att lära sig en "ny" blomma. Brudbröd har jag till exempel aldrig hört talas om. Förrän nu när jag plockat annorlunda blomman som verkar tillhöra rosfamiljen.

För övrigt undrar jag vem som kom på namnet.

Källa: Wikipedia

 

Här kommer Uffa Fox

Allhems Sportlexikon 1949

Det här namnet fångade mitt intresse. Fox, Uffa. Jag har ju aldrig hört talas om någon med namnet Uffa och tyckte det måste forskas lite kring både namn och person. Ovanstående skrevs ju 1949, vad hände sedan?

Jo, det vet jag. Nu.

Uffa Fox föddes på Isle of Wight 15 januari 1898 och avled 26 oktober 1972. Utöver att vara båtkonstruktör och seglare var han även författare av böcker om båtbyggande och segling, samt kommendör av Brittiska Imperieorden. Namnet Uffa fick han av modern som sökte ett annorlunda namn till sonen.  Och det hittade hon ju.

Uffa räknas som en av de stora byggarna av tävlings- och fritidsbåtar i världen och umgicks i kungliga kretsar, inte minst med prins Philip, hertigen av Edinburgh. De två tävlingsseglade tillsammans. Och det var Uffa som lärde prins Charles att windsurfa. Båtar som konstruerats av tuffa Uffa  är till exempel Flying Fifteen, Jollyboat, Firefly, Javelin, Albacore, Pegasus Dinghy med flera.

Under andra världskriget 1943 konstruerade han en livbåt som kunde släppas ner i fallskärm från Royal Air Force och räddade många liv.

1963 var han huvudperson i This is your life hos BBC.

Uffa Fox lär som ung ha varit väldigt våghalsig och som 21-åring fick han en hel del ogillande för att inte säga hätska kommentarer och rubriker efter att ha lett en grupp sjöscouter på villovägar. De var visserligen på veckoläger, men utan att tala om för scouterna eller deras föräldrar seglade gruppen över Engelska kanalen för att via Seine ta sig till Paris. Det lyckades nästan. Men 70 km före Paris tvingades man vända den 7,5 meter långa båten. Vid hemkomsten väntade arga föräldrar till de tio pojkar som ingick i gruppen. Uffa fick sparken som scoutledare.

Källa: Wikipedia, uffafox.com.

Bara ett ögonblick

Ett fönster speglar kvällen

Långt borta skäller en hund

I gult går himlapällen

Världen stannar för en stund

Jörgen Auer 

Teveronika och kråkvicker

Bild: Jörgen Auer

I dag lärde jag mig teveronika. Sån liten blomma! Jag upptäckte också att det är alldeles fullt av dem på Uljebergs Säteris marker. 

Bild: Jörgen Auer

Kråkvicker kunde jag sedan tidigare, men hade glömt bort hur den ser ut. Nu vet jag.

Bild: Jörgen Auer

Jag var i Motala också för att kolla upp en hudförändring på ena axeln, eller nästan i nacken. Det visade sig vara en ganska godartad typ, men jag fick den ändå åtgärdad. Stackarn blev utfryst. Efter det åkte jag till Råssnäsudden för att njuta en stund av Vättern. Härligt!

Bild: Jörgen Auer

På hemvägen såg ett stackmoln så lustigt ut att jag tvingade mig att stanna vid infarten till Dragestad för att föreviga molnet och himlen. Det såg ut som om ett ånglok tuffade fram och röken la sig mellan blå himmel och hotande mörka moln. Men regnet nådde mig aldrig. Hemma var det torrt.

Min första tistelfjäril

Bild: Jörgen Auer

Den här tistelfjärilen är faktiskt den första av sitt slag som jag noterar. Ändå har den setts i nästan hela Sverige, även om den inte övervintrar här, läser jag på Wikipedia. Platsen för min observation var Uljebergs Säteri, Mantorp.

Bild: Jörgen Auer

Min finaste bild i dag var nog annars den här som tydligen visar åkerviol. Så säger i alla fall appen lens som hjälper mig att lära mer om vad det är jag ser och ibland plockar i naturen.

I dag har jag plockat smörblommor, tusensköna, åkerviol, skatnäva, blåklint, gulsporre.

Undrar vad jag lär mig i morgon.

Ett dygn i Bäckhult

Bild: Jörgen Auer

Några bilder från ett skönt och vilsamt dygn i Bäckhult. Drögenbilden här togs vid 23:30 i lördags. Visst ser väl lite spännande ut. Och avslappnat.

Bild: Jörgen Auer

En skogspromenad gör en människa glad.

Bild: Jörgen Auer

Särskilt om vägen leder en närmare vatten. 

Bild: Jörgen Auer

Jag latade mig inte bara, utan klippte gräs och spelade lite fotboll också. Med tioårige Charlie. Han visade sig vara en mycket skicklig målvakt som räddade även när Ronaldo sköt.

Bild: Jörgen Auer

Häftigast under dygnet var den här synen nerifrån bryggan. Jag hade lagt mig på rygg på bryggan och studerade himlen. Då syntes ett helt vanligt moln och solen samt även en svag regnbåge. Men något regn fanns inte i det molnet, det kan jag ta gift på.

Apropå det så gick min femte cytostatikabehandling bra. Den sjätte av tolv börjar 23 juni.

Lite om Fischer Trans

Bild: Jörgen Auer

Tyska företag har inte varit så flitigt förekommande i min serie Transport på svenska vägar. Men nu är det dags för ett sådant i alla fall, närmare bestämt Fischer-Trans GmbH från staden Weissenthurm i Landkreis Mayen-Koblenz.

På hemsidan fischer-trans.de kan man läsa att företaget grundades 2010 och har 160 medarbetare. Verksamheten består av godstransporter och logistik och Fischer-Trans förfogar över 110 lastbilar och 70 trailers (släpvagnar). Mesta transporterna har man i Tyskland samt Beneluxländerna.

Vad jag inte hittar på hemsidan är siffror för omsättningen och med tanke på antalet anställda verkar de uppskattade siffrorna från dnb.com märkligt låga - 1,94 miljoner dollar. Å andra sidan skriver samma dnb.com att Fischer Trans i Weissenthurm bara har 46 anställda. Konstigt.

Hört talas om Frank Foss?

Allhems Sportlexikon 1949

Det händer ibland att jag roar mig med att titta i gamla lexikon. I dag har varit en sådan dag. Det fick bli Allhems Sportlexikon, band II, utgivet 1949. I det hittar jag en för mig okänd amerikansk stavhoppare vid namn Foss, Frank K, som jag vill veta mer om. Vad hände sen?

Foss vann som texten säger OS 1920 (det gick i Antwerpen) med ett hopp på 4,09 meter, världsrekord.

Visst, mer än två meter sämre än Armand Duplantis nuvarande världsrekord. Men så skiljer det ganska mycket i material också. Foss hoppade med trästav och hade ingen mjuk matta att falla ned på, nej, på den tiden landade man på sand, ungefär av samma slag som dagens längdhoppare.

Hur jag vet det? 

Jo, det läser jag på ipacs.sport och jag hittar även andra upp gifter om Frank K. Foss på geni.com/people/Frank-Foss där jag får veta att K står för Kent och att stavhopparen var 1,72 lång och vägde 66 kilo. Två gånger blev den Chicagofödde Foss amerikansk mästare i stavhopp. Han var för övrigt född 9 maj 1895 och avled 93 år gammal 5 april 1989 (olympedia.org). Som ung spelade han amerikansk fotboll men blev så svårt tacklad och skadad att han låg i koma i tio dagar och fick lova sin mamma att aldrig syssla med den sporten mer.

Frank Foss arbetade som boskapsuppköpare och efter OS 1920 fick han jobb i Argentina. 1924 var han tillbaka i USA och gifte sig året därpå och flyttade åter till Argentina 1926 där familjen sedan bodde kvar till 1936 då Hinsdale, Illinois, blev ny adress. Där bodde Foss också kvar till sin död 1989.

1978 invaldes den förre världsrekordhållaren i premiäråret av Cornell Athletics Hall of Fame (han måste uppenbarligen ha studerat där).

Skolavslutning med Mölkky

Bild: Jörgen Auer

I dag började sommarlovet för några av Sveriges skolelever. Just därför tillbringade jag några timmar i Kisa i dag för att så att säga fira in sommarlovet tillsammans med dottern Pernilla och sjuåriga barnbarnet Stina Boel.

Bland annat lekte vi och spelade spel, fikade gott med cheese cake och jordgubbar (mmm) och upptäckte en ny planet.

Bild: Jörgen Auer

Kanske var det finska spelet Mölkky dagens roligaste. Näst efter själva avslutningen, menar jag. 

Mer av min dag: femte behandlingen med cytostatika inledd (av tolv), jag åt pizza, såg (tv i Kanal 6) Sveriges herrar förlora mot Serbien med 0-1.

Mer? Inget.

Jo, läste Corren samt några kapitel i en bok om Östergötland och gick två varv på travbanan i Uljeberg samt två kilometer i Kisa.

 

Hört talas om Pekki?

Bild: Jörgen Auer

Dags för ännu ett företag i min serie Transport på svenska vägar. Den här gången med ett för mig nytt företag och det är första gången jag ser en bil från Pekki Transport Oy som detta finska företag heter.

Pekki hör hemma i kommunen Lembois (Lempäälä) i landskapet 

Birkaland i Västra Finlands län och grundades 2015. Företagets verksamhet består av godstransporter, gärna specialtransporter samt pall- och maskintransporter.

Pekki Transport Oy har fyra anställda och omsatte enligt vainu.io 2,2 miljoner euro 2021.

Om du är osäker på var Birkaland ligger kan jag berätta att Tammerfors är huvudort9 i landskapet.

Fotnot: Tranpsort på svenska vägar existerar bara för att stilla min nyfikenhet på var alla transportbilar (som det formligen kryllar av) hör hemma.

Nationaldag hos vänner

Bild: Jörgen Auer

Vad gör man en nationaldag alldeles själv? Tja, jag åkte till en kompis i Norrköping som råkar ha namnsdag i dag. Gustav är nämligen ett av hans förnamn.

Jag köpte med mig en Sverigetårta, vilket överraskade både honom och hans hustru.

Sen blev jag kvar ändå till klockan 20, vilket innebar att jag bjöds på mat, god köttgryta med färskpotatis. Ah!

Bild: Jörgen Auer

När jag kom hem kom också kvällen på allvar. Solen försvann  och jag gick in. Nationaldagen var över. En trevlig dag.

Ett tecken i skyn

Från TV6

Norsk läktarglädje på Friends Arena efter 2-1-seger mot Sverige i fotbollens Nations League.

Från TV6

Och naturligtvis tackade det norska laget sina supportrar för stödet. 

  

Bild: Jörgen Auer

Själv rörde jag som vanligt på mig en hel del under dagen. Inte minst med ett varv på Vetarundan i Mantorp som var precis så grön som alla andra år så här dags på säsongen. Bilden visar allén fram till Klämmestorps gård.

Bild: Jörgen Auer

Precis som alla andra gånger jag gått rundan (1000?) så stannade jag till och fotade den vackra och ensamma eken på Vetagärdet. Bortom den lyste ett rapsfält och jag funderade på hur mycket rapsolja som produceras i Östergötland. Eller vad gör man av all raps? Det lyser ju gult nästan på varannan åker konstaterade jag när jag satte mig i bilen och åkte till Borensberg och vandrarhemmet Glasbruket för lunch.

Bild: Jörgen Auer

Ge mig ett tecken, brukar jag säga med tanken att något positivt kanske kan hända. I dag visades den här kartan på himlapällen. Det måste vara ett tecken. Med en fin och rak linje under också. Men vad betydde kartan? Och vad visade den? Sverige? Ja, kanske. Men varför visades Sverige i så fall för mig? Och var det menat för mig? Hur ska man vara säker på att tecknet man väntar på är avsett för just mig. Hm.

Bild: Jörgen Auer

Jag åkte i kringelkrokar över slätten. Kom till Lönsås. Inte en bil i sikte. Så jag stannade i korsningen och tog en bild på kyrkan. Jag kan nämligen inte minnas att jag någonsin varit här. Så kyrkan fick det bli. Var det tecknet? Kyrkan? Vad betydde det i så fall? 

I Borensberg tog jag mig ut till fina Glasbruket. Undrar om det finns sittplats till mig, funderade jag när jag såg alla grupper av människor som var där. Men så fick jag syn på några bekanta ansikten och fick sitta vid samma bord som mina gamla arbetskamrater på Corren, Birgitta Hybinette och Per Martis. Så trevligt. Tre timmar satt vi och pratade under ett parasoll, nja, Per ville få lite sol på sig och Birgitta också. Men jag satt i solskydd hela tiden. Har man haft ett malignt melanom så bör man frukta solen.

På kvällen såg jag som sagt fotbollslandskampen där den omskrivne norske anfallaren Erling Braut Haaland, klar för Manchester City, gjorde båda norska målen, det första på en horribelt dömd straffspark och det andra efter en svensk bjudning.

Men tecknet på himlen, vad kan det ha betytt? Vad har det med före detta jobbarkompisar, Glasbruket, Vetarundan, Lönsås kyrka och fotboll att göra? Jag kommer inte på det.