Bild: Jörgen Auer
Tisdagsmorgonen var så dimmig att det till och med var svårt att få syn på hästarna i hagen. I alla fall de som befann sig längre än 50 meter bort.
Bild: Jörgen Auer
Visst kunde en liten ljusning anas, men så länge jag var kvar i Mantorp kom den aldrig.
Bild: Jörgen Auer
Jag åkte till Kisa i dimman och hade till en början bara fri sikt så där 100 meter. Det som fanns längre bort än så gick bara inte att se. Fanns det ens något att se?
Bild: Jörgen Auer
Nästan exakt vid infartsvägen mot Nykvarn och Lillsjön från Ulrikavägen upphörde dimman. Men bara för en mil ungefär. Sen blev det dimmigt på nytt och även om det ljusnade lite ännu en gång vid sjön Drögen (bilden) så härskade dimman.
Bild: Jörgen Auer
Framme i Kisa funderade jag på om jag verkligen var framme. Var fanns husen? Och tänk om det alltid såg ut så här! Som det kan göra i Beijing i Kina ibland. Fast då är det ju inte dimma, utan smog.
Bild: Jörgen Auer
Inne i Kisa gick det emellertid att vistas och att se hus och skillnader och avstånd mellan hus och natur. Jag gick på spökjakt tillsammans med barnbarnet Stina Boel som liksom alla andra barn hade skollov. Det gällde att hitta tolv spökbilder som var uppklistrade i skyltningen hos tolv butiker. Vi hittade alla och fick på köpet lite extra motion. Nu hoppas vi att vi tillhör vinnarna av de presentkort som lottas ut. Kanske kan bli en extra julklapp?
Bild: Jörgen Auer
Vi besökte kyrkogården också. Inte för att leta spöken, utan för att hälsa på mormor Inger. Sen gick vi hem och ritade. När jag åkte hem på kvällen fanns ingen dimma. Bara mörker. Och det regnade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar