Modo tillbaka i SHL

Bild via Tv12

Grattis Modo måste man väl säga efter en övertygande 4-0-seger mot Djurgården i sjunde och avgörande allsvenska kvaldramat om en plats i nästa års SHL. Örnsköldsviksgänget är därmed tillbaka efter sju års spel i allsvenskan. Det var nämligen 2016 som klubben fick säga adjö till högsta serien.

Men nästa säsong är man alltså där på nytt, kul, men också tråkigt att inte Djurgården är med där. Stockholm får således klara sig ännu en säsong utan representant i SHL. Vore det inte dags att utöka serien med två lag till? Såväl Djurgården som Brynäs skulle ha chans att klara sig kvar, men skulle sett till årets spelartrupper troligen ändå få tampas i botten med lag som Malmö, Linköping och Modo. 

 

Mc hör Valborg till

Bild: Jörgen Auer

Den traditionella mc-kortegen från Linköping till Skänninge för att fira valborgsmässoafton åktes även i år, förstås. Jag uppehöll mig en kvart vid Circle K-macken i Mantorp (vid Rasta) och tyckte nog inte att det var lika många ekipage som det brukar vara. Men ett par hundra deltog ändå och vid macken fanns ett 60-tal intresserade åskådare. Det här inlägget visar mina bästa  bilder från kortegen.

Bild: Jörgen Auer

Bild: Jörgen Auer

Bild: Jörgen Auer

Bild: Jörgen Auer

Bild: Jörgen Auer

Bild: Jörgen Auer

Bild: Jörgen Auer

Bild: Jörgen Auer

Med Vimmerby som hemmahamn

Bild: Jörgen Auer

Valborgsmässoafton, tillika sista april är det dags för ännu ett inlägg i min serie Transport på svenska vägar. I dag presenterar jag Hans Nilssons åkeri från Vimmerby, vilket mycket lämpligt även står skrivet på företagets bilar. 

Åkeriet startade redan 1935, så det här är ett erfaret företag i transportbranschen. Dagens boss heter Lars Nilsson och är sonson till grundaren. Företaget har inriktat sig på fyra större områden: karnbils-, fjärr-,, specia- och lantbrukstransporter. Hemsidan heter hansnilssonsakeri.se och företaget har 20 anställda och omsätter 25 miljoner kronor.

FOTNOT: Transport på svenska vägar kom till enbart för att stilla min nyfikenhet, jag ville helt enkelt veta var alla transportbilar kommer ifrån. Och hur små eller stora är de? Över 200 företag, svenska och utländska har presenterats.

 

En pärla för byggnadsvård

Bild: Jörgen Auer

En östgötsk pärla har det blivit av Byggnadsvårdsbutiken i Väderstad, minsann. Och gott om besökare är det, en hel del säkert beroende på att butiken är belägen intill det omtyckta konditoriet och bageriet som drar mycket folk till orten. Men butiken har allteftersom på egen hand dragit kunder till Väderstad. När jag var där i dag tillsammans med mina två döttrar pratade jag lite med ägaren Peter Lind och jag undrade hur denne stockholmare hamnade i Väderstad. 

Jo, sa Peter, vi hade ett sommarhus i Rinna, inte långt härifrån och jag hade en dröm om att öppna en butik för byggnadsvård. 

Numera är sommarhuset permanentbostad och i centrala Väderstad hittade han möjligheten för sitt byggnadsvårdsintresse i det tidigare järnhandelslagret och där huserar han i dag i två våningar i en härlig och mysig miljö och säljer nytillverkade produkter i gammal stil. Där saluförs allt från spikar till stövelknektar, där finns upphängningskrokar, fönster, vaser, lås och nycklar, fönsterhakar, plädar, knoppar, kannor, krokar, hängare, ljushållare, ljus, oljelampor, räfsor, kokböcker, stövelknektar, inredningsdetaljer, med mera. Visst, det är inte gratis, men produkterna är både snygga och hållbara. Det är klass på såväl butik som produkter. 

Underbart i Bäckhult

Bild: Jörgen Auer

När mår man som bäst? Ja-a, när man är sig själv, tror jag. Och när är man det? När man är själv. Ensam. Strövar omkring, gör vad som faller en in. Vilar när man vill, gör bara sånt som är nödvändigt för stunden, eller ägnar dagen och stunden åt att bygga för framtiden - nästa dag. Och nästa.

I dag var jag i Bäckhult några timmar och njöt av tillvaron. Betraktade naturens skönhet även om det inte är full vår ännu och den vackraste årstiden inte slagit ut i full prakt. Drögen låg inbjudande blå, men jag väntar på betydligt varmare temperaturer såväl på land som i sjön. Och nej, det är inte jag som bor så här. I Bäckhult finns åtta hushåll. Det här är det med bästa utsikten. Jag är dessutom numera endast gäst i verkligheten.

Bild: Jörgen Auer

Jag gick i skogen också. Underbart. Blå- och vitsippor tävlade om vilka som kunde dra till sig mest uppmärksamhet. Jag tror att de blå vann. Den här lilla dammen, eller om det är ett vattenhål, låg så stilla den kunde. Vattnet rörde sig inte, jo, en gång måste nog något ha flugit över ytan för den krusades plötsligt. Eller kom rörelsen underifrån? Var det kanske paddor? Annat?

Bild: Jörgen Auer

Det här är inte Drögen, utan Ämtefallsjön nära Ulrika. Jag stannade till här på nervägen till Bäckhult bara för att njuta av himmel och "hav". Och sol. Mycket blått, men också vitt. Flott! 

I övrigt denna fredag? Tja, jag skrev ju inledningsvis om när jag mår som bäst och kan avsluta på samma tema, i dag var det vilodag. Sådana dagar ägnar jag i stort endast åt tankeverksamhet och mixar det med promenader och estetik. Det senare brukar beskrivas som förmågan att uppfatta sinnesintryck, vilket jag anser mig ganska bra på. I alla fall erfaren.

Och jag vill bli ännu bättre.

På besök hos Walllenberg

Bild: Jörgen Auer

Bara grunden återstår av den sommarvilla som Raoul Wallenbergs morföräldrar ägde i Kappsta i Lidingö stad och där Raoul föddes 1912. Informativa skyltar berättar om Raouls sommarvistelser här. Jag måste erkänna att jag aldrig hört talas om Kappsta tidigare, men så bor jag ju förstås heller inte precis i närheten. Jag hade troligen fortsatt leva i ovisshet om Wallenbergs bakgrund här om jag inte haft vänner som bor bara tiotalet minuters gångpromenad härifrån.  

Bild: Jörgen Auer

Så här såg det stora och fina sommarhuset ut en gång i tiden, Sophie Wising var Raouls mormor. Morfadern hette Per Johan Wising.

Bild: Jörgen Auer

Och här är den informativa och intressanta skylttexten. Klicka på bilden så går det att läsa texten.

 

Bild: Jörgen Auer

Det här konstverket i brons, en attachéportfölj av Wallenbergtyp, pryder i dag platsen i Kappsta. Verket är förfärdigat av Gustav och Ulla Kraitz och finns på flera platser i Sverige, Ungern och USA för att påminna om den svenske diplomaten Raoul Wallenbergs arbete i Ungern 1944-1945 där han räddade tiotusentals judar undan Förintelsen.

,

Bild: Jörgen Auer

Kappsta är ett 13,5 ha stort naturreservat på södra Lidingö, intill Lilla Värtan, med ett rikt fågelliv och en mångfald växter, bland dem flera för Sverige ovanliga parkväxter från södra Europa. Här finns även ädellövträd och några igenväxta trädgårdar från sekelskiftet 1900 med en intressant flora. 

Nä, nu blommar det!

Bild: Jörgen Auer

Åh, en sån fjäril, tänkte jag först men kände igen färgerna från förra våren. Det är ju en backsippa! De blommar nu. Så fina. Och kan man tänka sig: Backsippan, eller pulsatilla vulgaris som dess latinska namn lyder är årets perenn, utsedd av svenska perennodlare i Perennagruppen, en del av LRF Trädgård. Välförtjänt, tycker jag som alltid har gillat denna vackra blomma 

Bild: Jörgen Auer

På blomsterlandet.se läser jag om backsippa som tydligen kan vara röda eller vita. De röda kallas Röde klokke och de vita för alba. Linné skrev så här om blomman: "Växer på backar och torra, magra, hårda solöppna fält, allmän. Kallas i Småland oxeöron, i Västergötland yxner".

Backsippan är fridlyst i hela Sverige samt även rödlistad.

Bild: Jörgen Auer

Annat vackert som börjat blomma nu och lyser upp tillvaron är maskrosorna. Ja, jag tycker faktiskt att de är vackra, särskilt när man träffar på dem i enstaka exemplar som här. Tre stycken. Sedan kan jag förstås hålla med om att det inte är så roligt att få se hundratals, till och med tusentals på sin egen gräsmatta. Speciellt inte när man tänkt sig att hålla mattan grön och fin.

Bild: Jörgen Auer

Påskliljor vet inte när påsken infaller, helt klart. De här vackra exemplaren som jag tror är av arten

Rinjvelds Early sensation (hittar inget svenskt namn) blommar till exempel inte förrän den här veckan på Uljebergs marker. I Nederländerna kan den blomma redan i januari. Men jag blir glad när jag ser dem nu, för en vecka sedan var jag orolig att de var borta för alltid.

Bild: Jörgen Auer

Blommar nu gör också den här växten, som jag får till Kärrspira. I alla fall säger appen Google Lens att det här föreställer Kärrspira. När jag försöker med bara en av blomställningarna blir svaret Lamium  purpureum och när jag beskär bilden säger appen att det är Vanlig strandrödtoppa. Ett annat förslag är Röd lejonsvans. Jag får väl ge mig till tåls och vänta någon vecka till för att se om det blir en spira, eller en ankunge.

 

En dag mest i grått

Bild: Jörgen Auer

Efter en grå och regnig dag kommer en - gul kväll. Nja, högst tillfälligt vill jag påstå. Det mesta av kvällen var nog grått, men en timme ljusnade det och vid 20-tiden tittade jag ut genom ett fönster och tyckte det var fint.

Bild: Jörgen Auer

När jag var och handlade såg jag den här bilen och insåg att jag inte kunde översätta umzüge från tyska. Kollade översättningen och sa högt aha när jag förstod att det betyder flytta. Det är en flyttfirma, således. Jag får nog börja läsa tyska igen, det är några år sedan. Närmare bestämt 50.

Den där tyska bilen och firman ska jag nog också göra ett inlägg om i min serie Transport på svenska vägar. Återkommer om det.

 

Från dimma till guld

Bild: Jörgen Auer

Med fog kan man säga att måndagen började oskarpt. Dimman låg nämligen tät på sina ställen. Och förmiddagen fortsatte åt det gråa hållet till. Eftermiddagen bjöd emellertid på lite sol och jag höll mig ute i trädgården ett par timmar. Räfsade och såg att det snart är dags att klippa gräs. Kanske i morn.

Bild via TV12

Kvällen ägnade jag åt idrott, via tv-n. Först såg jag Linköpings FC förlora mot Hammarby med 1-3 i damallsvenskan i fotboll. Hammarby gick därmed upp i topp på tabellen med 12 inspelade poäng på fyra omgångar. Full pott, således. 

Därefter slog jag över och såg sista perioden av femte SM-finalen i ishockey (i bäst av sju matcher). En drabbning som Växjö vann mot Skellefteå och därmed tog SM-guld för fjärde gången på åtta år. Bra jobbat, måste jag erkänna. Bäst på isen, Växjös finska målvakt Emil Larmi.

Skönsång och IFK i topp

Bild: Jörgen Auer

För första gången i mitt liv var jag i dag besökare i vackra och rosa Slaka kyrka där det i dag bjöds på Mozarts Kröningsmässa. Fint. Inte minst när sopranen och min brorsdotter Agnes Auer Frandell upplät sin ljuva stämma. Gåshud. Rent otroligt vackert. Men alla medverkande, Skeda-Slaka kyrkokör, orkester under ledning av Torbjörn Köhl, dirigent var Helene Ranada Matstoms, alla. Tack. Trevligt att återse och också höra cellisten och alten Christina Birgersson Okkels som spelade så otroligt fint på min hustru Ingers begravning 2020 i Kisa kyrka.

Bild: Jörgen Auer

Efter mässan hade jag glädjen att vara med och äta med Agnes och hennes familj, samt 15 andra, eller var vi 18? på Mörners i Linköping. Beröm till köket för en förträfflig måltid. Tack.

Bild via tv

Kyrkobesök och matintag gjorde att jag inte kunde närvara på allsvenska dammatchen i Norrköping mellan IFK och Djurgården. En match jag dock följde intensivt via nätet och de av oss som gillar fotboll och IFK gladdes förstås över segern med 3-2. I Sportspegeln kunde jag senare på kvällen se Wilma Leidhammar göra de två första IFK-målen och hur lagkaptenen My Cato skickade in trean. Bilden här visar Wilmas nick till 2-0.

Bild via svt

I och med segern gick Norrköping upp i topp på allsvenskan. Galet bra av allsvenska nykomlingen efter fyra omgångar. Dock kan Hammarby eller Linköping överta ledningen eftersom de båda möts i Linköping på måndagskvällen. Men det spelar mindre roll, 10 poäng är ändå galet bra. 

Dessutom tippar jag på oavgjort för LFC i kväll. 14 maj möts för övrigt LFC och IFK på Linköping Arena, förlåt, Bilbörsen Arena. 

Blommor, skål och musik

Bild: Jörgen Auer

Äntligen fick jag ändan ur vagnen och införskaffade nya blommor till entrén i Hagen. Det blev hortensior, vita och blå. Och så ett antal penséer mot väggen.

Bild: Jörgen Auer

Jag var i Linköping också någon timme i dag. Besökte Glädjehörnans vårmarknad på Hunnebergsgatan och fick både god fika och trevlig musik. Dessutom köpte jag en snygg skål av Per-Olof Wirén. 

Bild: Jörgen Auer

Så här ser den skål jag köpte ut. Är du intresserad av Per-Olofs vackra keramik så kan du hitta honom och bilder från hans verkstad och hobbyverksamhet på Instagram, powceramics.

Bild: Jörgen Auer

Som vanligt ställde jag bilen i P-huset Baggen som jag gillar. Även om det som i alla P-hus är trångt mellan bilarna. Det skulle vara intressant att ta reda på hur många som fått sina bilar repade i P-hus.

Bild: Jörgen Auer

Hemma fortsatte jag räfsa löv i trädgården. Samt satte mig att sola en stund i eftermiddagssolen. På bordet satte jag en liten bukett scilla i en liten, söt blåvit vas. Tog bild och upptäckte en mystisk vit linje på vasen. Men det visade sig vara en spegling av en stolpe på den lilla verandan. 

Just det ja. Jag glömde visst att ta bild på den snygga skålen som jag köpte på marknaden. Dessutom glömde jag ta reda på vad bandet, som egentligen är en trio, heter.

Ja ja, det kommer en ny dag i morgon. Då ska jag åka till Slaka kyrka och lyssna på brorsdottern och sopranen Agnes Auer Frandell som sjunger i Mozarts Kröningsmässa

Skönt vid kanalen

Bild: Jörgen Auer

Var på skönt besök i Berg och Ljungsbro i dag. Solen värmde gott och eftersom jag nästan aldrig går här var jag bara tvungen att ta en bild på Vreta kloster kyrka ur för mig ovanlig vinkel. 

Bild: Jörgen Auer

Solen värmde som sagt och det var inte bara jag och Maria Landqvist som tyckte det. Det gjorde alla vi mötte längs Göta kanal, liksom de fina blåsipporna. Nu är det vår, sa vi. 

Bild: Jörgen Auer

Jag räddade livet på den här krabaten också som jag var väldigt nära att trampa på. Den bevärdigade mig dock inte med ens en blick. Tror jag.

Bild: Maria Landqvist

Vid gamla slussvaktarbostaden i Heda gick vi in i trädgården. För jag visste att min gamla lumparkompis från I 4, Leif Oskarsson bor där. Han var hemma och höll på att jobba i trädgården. Kul möte. Välkommen igen, sa han. Nästa gång kan vi fika.

Sådant hjärta, sådant liv

Bild: Jörgen Auer

Var i Bäckhult några timmar i dag. Bara för att. Det var Stina Boel och jag. Vi samlade ihop lite skräp. Satt i bilen och åt lite matsäck. Vädrade lite i huset och borstade ut några flugor i fönstren. Samt la några pusselbitar i det övervintrade pusslet på stora bordet i stora rummet. Just det, jag sågade och slängde en fallen syrén också. Och tog äntligen bort det fotbollsmål som aldrig blev inplockat i höstas.

Bild: Jörgen Auer

Vi såg två orrar på vägen också. Att bara en kom med på bild beror på att den ena var snabb att förflytta sig när den fick syn på oss och bilen. Den andra undrade vad vi var för ena och verkade vilja ta reda på det innan det var dags att fly. 

Bild: Jörgen Auer

Det var en fin dag. Kvällen likaså. Och när mörkret lade sig över ladugården på Uljeberg var det riktigt vackert. Lite mystiskt och spännande. Stämningsfullt.

Bild: Jörgen Auer

Och himlapällen drog sig mot rött. Eller om det var molnen, kvällen i helhet, eller hjärtat som ville att det skulle vara så? Sådant hjärta, sådant liv, som jag brukar säga. I alla fall säger jag det nu. 

Linköping lite ovanifrån

Bild: Jörgen Auer

Det är inte ofta jag är inne i Linköping numera. Men i dag hände det och för första gången besökte jag  Neptunus, det senaste P-huset. Vid nya simhallen. Sju våningar högt. Men det var inte många bilar i huset i dag. Jag tror att vi räknade till 12 bilar. Då ska sägas att Neptunus har plats för 500.

Bild: Jörgen Auer

Men utsikten högst upp är fin. Man ser långt åt alla väderstreck. Finaste bilden är den här, tycker jag. Ner mot Hamngatan och sporthallen. Och gamla brandstation långt där borta.

Bild: Jörgen Auer

Här delar av näraliggande Hejdegården, och vattentornet i Majelden. Bort mot Saab vågade vi dock inte fota. Där får man ju inte heller ta bilder.

Bild: Mats Gustavsson

Men vi såg andra delar av Linköping också. Här har Mats fångat mig uppe på P-huset Druvan. och jag fångar domkyrkan och S:t Larskyrkan.

Bild: Jörgen Auer

Och så här blev min bild. Ett motiv jag har tagit förr. För att jag gillar det. Ett av de finaste citymotiven i Linköping, anser jag.

Bild: Jörgen Auer

I dag upptäckte jag för övrigt att nytt motiv som jag märkligt nog inte har sett tidigare. Den redan på 1800-talet uppförda gula Asklundska villan på Hamngatan, sedd från Stångåpromenadens östra sida. Spännande möte mellan arkitektur och tidsåldrar. 

Utöver detta såg vi Vallastaden och promenerade genom universitetsområdet samt fikade på Dahlbergs Café i Gamla Linköping. God lunch åt vi på Melins Café och Bistro. Tyvärr hade Mats lite problem med en hälsporre och över en promenad kanske blev lite väl mastigt för honom. Själv gick jag ytterligare fem underdagen.