Bild: Jörgen Auer
Det är inte solen som väcker mig, men jag är glad att den är uppe före mig och sprider skönt ljus i sovrummet när jag dragit upp rullgardinen. Den sprider också extra skimmer över den målning jag har stående på nattduksbordet, Drömbild av Katarina Hård, målad 2004. Med ljuset kommer också glädje in i rummet. Så pass att jag kallar morgonen för strålande. Det kommer att bli en fin dag.
Bild: Jörgen Auer
På morgonpromenaden sitter en korp i allsköns ro och verkar upptagen av något. Näbben nyper tag i nåt jag inte kan se och fågeln ser mig, men bryr sig för ovanlighetens skull inte alls. Annars tycker jag att korparna verkar så snara att ta till flykten var gång jag närmar mig, men den här morgonen räds i alla fall inte den här korpen. Men så noterar den att jag tar upp mobilen och genast drar den iväg med något litet i näbben. Endast ett skott hinner jag med.
Bild: Jörgen Auer
Här är dock en som tål människor lite bättre. Till och med så mycket att den kommer fram till inhägnaden för att hälsa och snacka lite. Det är mest jag som pratar, men då och då känns det som att hästen förstår. En gång säger jag titta och pekar och då tittar den åt samma håll som jag. Tillsammans tittar vi i samförstånd på inget, men vi närs av samma tanke - undrar vad som kan dyka upp?
När vi har pratat och tittat färdigt går jag hem och solar. Jo, framför en södervägg har jag lä. Fikar.
Bild: Jörgen Auer
Det är påskafton och jag äter påskmat hos sonen Martin och hans Frida i Ljungsbro. Fridas mamma Eva och hennes sambo Timo är på besök från Hofors och vi äter gott (tack) och trivs i sällskap med barnen William och hans kusiner Alice och Oliver. Efter maten fikar vi utomhus i solen. Går sen en promenad i Ljungsbro. Några änder spatserar på kanalbanken. Till Folkets park anländer just Mats Bladhs orkester. I alla fall bussen. Det blir dans till kvällen.
Bild: Jörgen Auer
Men då är jag hemma på Uljeberg igen och tar en promenad till. Några korpar ser jag inte till och hästarna har gått in i stallet för natten. Tallarna står i kvällssolen och njuter med knotiga grenar. Kisar man bara en aning så kan det tänkas att tanken går till hinduismens mångarmade gudar.
Men jag kisar inte utan går min väg med öppna ögon. Försöker se våren. Vår, er. Min. Din. Allas vår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar