Bild: Jörgen Auer
Den här knölsvanen var väldigt nyfiken i dag, eller kanske mera vaksam på att jag och andra inte kom för nära svanboet i bakgrunden. Platsen är Smedstads dammar i Linköping, dagens utflyktsmål.
Bild: Jörgen Auer
Trots hård blåst var det skönt att gå runt i området och titta på fåglar. En sothöna stod och tittade sig omkring, kanske såg den något att äta. När jag försökte närma mig, la den ut och seglade iväg.
Bild: Jörgen Auer
Det gjorde inte den här hägern som till en början verkade orädd. Är den tam, tänkte jag och tog ett försiktigt steg till mot den.
Bild: Jörgen Auer
Flax, sa det och så lyfte den stora fågeln och såg ut att hoppa iväg. Men den kom upp och gjorde en vid sväng över dammarna innan den försvann mot Vidingsjö till.
Bild: Jörgen Auer
Strax därpå lyfte en knipa som verkade vara på väg mot Lambohovshållet. Vallastaden, kanske? Jag såg även några storskrakar och några änder.
Bild: Jörgen Auer
Sedan gick jag till Smedstad ridsportcenter alldeles i närheten (fem minuter) och tittade på hästarna. De här två hade visst fattat tycke för varandra. Själv har jag tycke för kaffe och gick in till Malin och Maja och tiggde till mig en kopp. Tack.
Bild: Jörgen Auer
Sen gick jag tillbaka samma väg jag kom. Förbi dammarna och till den lilla parkeringen och tänkte på hur otroligt nära Linköpingsborna har hit och till Tinnerö eklandskap. Det är inte en kilometer ens bort till Coop och södra Ekkällan. En informationsskylt vid entrén från Haningeleden berättar att dammarna har anlagts för att rena vattnet i Smedstadbäcken och för att jämna ut
vattenflödet i bäcken. Ett mycket trevligt utflyktsmål. Bodde jag i närheten skulle jag antagligen gå hit varje dag.
2 kommentarer:
YES Jörgen
Det är vårt favoritområde att promenera i. Hur många gånger har vi inte suttit vid dammarna och spanat efter hägern som går i strandbrynet. Underbart!!
Hej,
nog är det väl märkligt att jag aldrig har varit där tidigare? Men det ligger väl för nära, antagligen. Och aldrig har det varit jag som fått åka dit på jobb. Däremot har jag ju varit i området många gånger tidigare, men då som infanterist för snart 50 år sen. Då tittade vi inte så mycket på hur naturen såg ut, utan mer på var vi kunde gömma oss eller spränga fram över fälten. Det hände att vi grävde ner oss också, jag vet att vi grävde mycket nära där ridhuset nu ligger.
Skicka en kommentar