Något om Drögen

Bild: Jörgen Auer

Hur svårt oväder båten klarar vill jag inte veta. Eller vill jag? Jag vet inte. Men jag vet att det kan blåsa mycket och regna ännu mer. 

Bild: Jörgen Auer

Det händer att man är ute sent i Bäckhult. Då kan det se ut så här. Med augusti kommer mörkret.

Bild: Jörgen Auer

Så här kan det också se ut i Bäckhult och i Drögen. Kanotister är en ganska vanlig syn nämligen, eftersom sjön är synnerligen väl lämpad för paddling med sina många vikar och små holmar och öar.

Jag har länge närt drömmen om att paddla runt hela sjön, alltså följa varje vik utefter stränderna, men ännu har jag inte kommit iväg. Då har jag ändå varit här sedan 1975.

Men jag har gått runt sjön som är en mil lång. Det gjorde jag 1990 i sällskap med min då unge släkting Gabriel Alm. Då det är enormt svårt att följa strandlinjen på grund av terrängförhållandena blev vandringen någonstans mellan fyra och fem mil. Stundtals i mycket svår terräng, andra stunder på fina grus- och skogsvägar och åter andra över stigar och ängar.

Bäst? Ja, det var när vår väg kunde hållas alldeles utmed sjön, på det vi kan kalla Strandvägen. 

Vila i 53 sekunder

Bild: Jörgen Auer

Mellan skurarna, skulle kunna vara en socialrealistisk boktitel om städbranschen. Men här syftas på väderläget för dagen och kvällen i stora delar av Östergötland.

Vad gör man såna dagar? 

Tja, ingenting. Läser, pratar, ser på tv, lyssnar på radio, öser båten, glor på regnet, vilar i nuet.

Det sista är jag bra på. En del människor ojar sig över min rastlöshet och flackande i länet, men jag är en jävel på att vila i nuet. Jag kan vila ett par sekunder här och andra där. Till och med i ett samtal utan att den jag pratar märker nåt.

Det är sant!

Bara medan jag skrev det här på tre minuter, vilade jag nära en minut. 53 sekunder.

Det var då jag tog den här bilden.

 

Många flickor i dag

Bild: Jörgen Auer

Det var så konstigt. Jag fastnade i böckernas värld vid ett eftermiddagsbesök på den stora mat- och daglivarubutiken. Alltså, det var inte märkligt på något sätt att jag stannade till där. Jag gillar att läsa, har alltid gjort det. Men det annorlunda i dag var vilka böcker jag såg. 

Först var det en massa pocket som fångade min uppmärksamhet och genast la jag märke till något. Kalla det trend, men här är vad mina ögon fastnade för: Den engelska flickan, Den nakna flickan, Flickan och skammen, Konsten att skapa en tjej, Calendar girl. 

Hm.

Den enda pojke jag såg var Pojken som kallades it. Den har jag läst.

Jag flyttade lite på mig och kollade en annan hylla. Där låg Månsystrar, Systrarna från Toscana samt Änkorna. 

Det var nog därför som jag valde Rädda mig från farliga män - 29 kronor.

Bland ordinarie barnböcker, alltså inte bland reaböckerna, kände jag igen mig. Titlarna vid ett hastigt överslag verkar heta som de alltid har gjort: Greta på tivoli, Ville sover borta, Georg blir förkyld samt Kul på pottan. 

Jag tog mig hem, satte mig på toan och började läsa S A Lelchuks bok Rädda mig från farliga män: Baren låg borta i West Oakland. Bara en oansenlig betonglåda på en parkeringsplats. 

Ingen kanonstart, men jag läser ändå ut den i helgen.

Ett nyfött vårtecken

Bild: Jörgen Auer

Nog har den hamnat i rätt familj, den vackra fjärilen påfågelöga som ingår i familjen praktfjärilar, vilket jag lär mig på artfakta.se och Wikipedia.

Påfågelöga är ett tidigt vårtecken läser jag, och brukar uppträda redan i april, samtidigt med blommande tussilago och lever fram till juni någon gång.

Jaså, men det är ju slutet av juli nu? Är det en gammal bild jag visar? Nej, bilden är dagsfärsk och det här är andra generationens påfågelöga, född nu i juli, det är därför den ser så fin och fräsch ut.

Om arten läser jag också att den missgynnas av regniga somrar, värmekrävande som den är. Alltså trivs den bra i år.

Fakta

Vingbredd: 55-65 mm

Latinskt namn: inachis io

Övervintrar: som imago (fullbildad fjäril) i träd, hålor, springor

Påfågelögonen: skydd mot rovdjur

Förekomst: Stora delar av Europa (i Sverige ända upp i Norrbotten)

Härlig glädje på Skansen

En sån härlig glädje det finns i musik! Förvisso ingen nyhet, men ibland glömmer man detta faktum. Tills regnet kommer och håller en inomhus.

Då ser jag Allsång på Skansen och blir så glad att jag sitter och ler i soffan. Jag njuter av Eagle-Eye Cherry, Tusse, Cherrie, Arvingarna, och alla andra medverkande. Naturligtvis också åt välsjungande programledaren Sanna Nielsen. Ja, självklart sjunger jag med i allsången. Inte i alla låtar, men de jag gillar att skråla med i. Som "Jag vill vara din, Margareta", Jag tror på sommaren, Blommig falukorv, Leva livet, Snabbköpskassörskan, med mera. 

Jag läser på www.skansen.se att det allra första programmet sändes 3 augusti 1979.

Sedan 1990 har Allsång på Skansen sänts varje sommar i SVT.

 

Del av en dag

Bild: Jörgen Auer

 En morgon, en lunch, en eftermiddag, en dag, en vecka, en månad, ett år, ett liv. Ett träd, en allé, en dunge, en skog. En promenad. En resa. En bil. Del av en dag i mitt liv.

Bild: Jörgen Auer

Ett parti av ett staket i en stad inte helt nära, men inte så långt borta att jag kan säga mig ha åkt långt. 

Bild: Jörgen Auer

Samma staket ur annan vinkel. Som en palissad står det beskyddande mot inkräktare och nyfikenhet.

Bild: Jörgen Auer

Just det, Vadstena är stadens namn. Jag var där häromdagen och även i dag. En vacker och omtyckt stad.

Bild: Jörgen Auer

Som straff för min lathet att inte kliva ur bilen när jag fotade den här vyn hittar jag ingen information om vad det här konstverket heter och vem som har gjort det. Finns det ingen samlad information om offentlig konst i Vadstena? Och varför har inte de bloggare som ändå fotat den här skulpturen och skrivit om den inte heller nämnt konstnärens namn? Var de kanske lika lata som jag?

Bild: Jörgen Auer

Ett par gånger om året tar jag en sväng över Nässja och Örberga bara för att njuta av naturen. Det är nivåskillnaderna, det är vägen mellan sädesfälten, det är kyrkorna, några hästar och det är Vättern.

Bild: Jörgen Auer

Ah, så fin allén vid Arneberg är och det är knappt att jag vill åka igenom och svänga ut på rv 50. 

Bild: Jörgen Auer

Också ett konstverk, eller hur? Fast nu är ju naturen och trädplanterarna i Motala skapare av detta verk. Liksom jag. Vi är alla del av det stora. Så är också varje dag, varje timme, var sekund. Livet.

Från ett lugn till ett annat

Bild: Jörgen Auer

Från det här lugnet i Drögen i fredags och en övernattning i båten vid Näset...

 

Bild: Jörgen Auer

... till det här lugnet i Bäckhult och ja, det är samma Drögen i bakgrunden. Och från detta lugn...

Bild: Jörgen Auer

... till lugnet i Uljeberg. Nu gör vi natt. Önskar dig som läser det här en god natt och en fin morgondag.

Från ett dygn på Drögen

Bild: Jörgen Auer

 

Bild: Jörgen Auer

Bild: Jörgen Auer

Bild: Jörgen Auer

Bild: Jörgen Auer

Bild: Jörgen Auer

1

Från Glasbruket till Berg

Bild: Jörgen Auer

Torsdagen blev en ganska omväxlande dag. Inte vädermässigt, nej, solen sken som för det mesta den här sommaren och morgonljuset var härligt rent och klart. Det tyckte mina grannar, travhästarna också. Jag frågade dem vad de tyckte att jag skulle hitta på i dag och de nickade när jag föreslog: åka någonstans.

Bild: Jörgen Auer

Så då gjorde jag det. Till vandrarhemmet och restaurangen/fiket Glasbruket i Borensberg, där jag varit många gånger genom åren. Det är så fint och mysigt där och jag vet hur mycket jobb som Helen Hulterström med familj lagt ned där och fortsätter göra så. Helen och jag är gamla bekanta, inte för inte var hon husmor på Correns personalrestaurang i flera år. Dessutom lärde jag känna henne redan på 80-talet när hon drev trafikkiosken i Ljungsbro och jag var redaktör för Cloettas personaltidning Godbiten. För den oinvigde kanske bör sägas att Cloettas fabriker ligger i Ljungsbro. Glasbruket heter naturligtvis som det gör för att det har legat ett glasbruk på platsen en gång i tiden.

 

Bild: Jörgen Auer

När jag intagit en styck räkmacka som lunch bestämde jag mig för att hyra en cykel av vandrarhemmet för att åka till Berg och äta glass. Och njuta lite av en god cykeltur utmed Göta kanal. Men bilden här ovan på cykeln är tagen lite vid sidan av kanalen, vid Kungs Norrby där jag stannade en stund och insöp dofterna från Motala ström. Vad det doftade? Ja, sommar. Vatten. Och jag kunde ju ha luktat på strömmen redan vid Glasbruket eftersom det är beläget på en halvö mellan strömmen och kanalen. Men det gjorde jag inte. I stället trampade jag på i god fart mot Bergs slussar,  två mil bort. Redan efter en mil hade jag ont i baken, ovan som jag är att cykla. Faktum är att jag inte ens äger någon cykel.

Bild: Jörgen Auer

Jaha, så kom jag då till Berg. Vad gjorde jag där? Jo, först köpte jag glass, sen tittade jag som alla andra på båtarna i de 15 slussarna, särskilt sjuslusstrappan. Det verkar på den här bilden som om det inte var så många besökare där, men det var det. Många gick på grusvägen längs med slussarna och jag hörde skånska, västgötska, stockholmska, östgötska förstås, värmländska, danska, men också engelska, tyska och ryska. På en båt pratade de franska. Ett litet barn skrek i en vagn, nej inte på den franska båten, ett ungt par kysstes ömt, en farbror vid sidan diskuterade med en kille på en båt, minst 50 jag mötte åt glass, hundar flämtade värre än vanligt, en kaja hittade något att äta i ett kastat papper, och jag tyckte att min bild från slussningen var tråkig, den sa mig ingenting, jo, att här ligger några båtar.  Så jag gick.

Bild: Jörgen Auer

Allra längst ner begav jag mig, nästan ut i Roxen. Och genast jag lämnade båtarna ur sikte såg jag något som kunde bli en bättre bild. Den tog jag och här är den. Tack träd. Tack Roxen. Tack människor. Spasiba, som jag sa till ryssen när han flyttade på sig för att inte störa min bild.

Bild: Jörgen Auer

Den jobbiga återresan tillbaka till Borensberg lämnar jag därhän. Den smärtar. Men jag kan sitta. Så jag satte mig i bilen som jag lämnat vid Glasbruket och körde till Motala för att bada i Råssnäs. Väl där tog jag den här bilden för att berätta att jag varit där. Men så tänkte jag att den är tråkig. Det är väl så här de flesta tar bild vid Råssnäs. Fast närmare tornet så man ser dem som hoppar. 

Bild: Jörgen Auer

Så jag tog den här också. Bättre, om du frågar mig, men man kan förstås invända att: ja, men då ser ju ingen hur badet ser ut! Nej, det förstås. Ja, ja. Hur man än vänder sig har man ändan bak. Fråga mig. Aj. Men den här bilden ser varmare ut än den andra, tycker jag. Och det var varmt i vattnet. Som i Drögen, ungefär. Och alla andra sjöar. Så jag gissar på 25, möjligen 24. Snabbt dopp, sen hem för att handla och göra både kväll och natt.

Bild: Jörgen Auer

Och jo då, lugn. Ser man en större båt på kanalen så är det väl klart att man tar en bild på den. På min väg ut från Borensberg och Glasbruket mötte jag Wasa Lejon med mycket folk ombord. Jag låtsades vara någon annan och vinkade inte. Hade jag varit mig själv så hade jag vinkat, så klart. 

Båten gör kanalturer mellan Berg och Borensberg och går i år dagligen under perioden 9 maj till 19 september. 

Avgång Berg: 10. Ankomst 13:30 i Borensberg. Avgång Borensberg: 14:00 med ankomst Berg 17:30.

Läs mer på Gotakanal.se

Vem är det som läser?

 Det här inlägget skulle jag egentligen inte behöva skriva. Men jag gör det eftersom jag vill ha min Corren i fred. Under 40 år i Mantorp tror jag att tidningen uteblev två gånger, på grund av dåligt väder eller nåt tekniskt fel på tryckeriet. Nu har jag bott fyra månader på nytt ställe och redan har tidningen saknats i min låda två gånger. Tillfällighet? Kanske. Kanske inte.

I går morse när tidningen saknades skrev jag till NTM kundcenter att jag ville veta om tidningen blivit lagd i min postlåda. Jag fick svar från Jenny Ekholm på NTM kundcenter. Hon svarade:

"Jag har varit i kontakt med ansvarig distributionschef på ditt område. Han meddelar att det troligtvis är någon som stjäl tidningen då detta är ett väldigt bra bud".

Vem är den läshungriga?

Med Vera på Gibraltar

Bild: Rebecka Auer

Så kul! Tillsammans med barnbarnet Vera har jag i dag besökt Gibraltar Islandshästar och varit med på en timmes turridning - och en halvtimmes hästnärvaro innan ridningen, innebärande borstning och ryktning, sadel på, ja och hämtning i hagen.

Bild: Rebecka Auer

Therese Windisch på Gibraltar ledde den trevliga turen tillsammans med dottern Tove Johansdotter som för övrigt ska vara med på islandshäst-SM i Norrköping i augusti. Jag pratade lite lätt med Tove som ser fram mot SM där hon startar med Aegir och hoppas kunna göra bra ifrån sig. Vår tur i dag innehöll en hel del tölt och galopp, vilket inte minst gladde Vera.

Bild: Jörgen Auer

Det här var 12-åriga Veras första besök på Gibraltar och hon tyckte turen var jättefin och rolig. Hon red på Frasse som var både snabb och stark. Till vardags rider Vera lektioner på Agersta utanför Uppsala. 

Bild: Rebecka Auer

Själv red jag trevliga och snälla Atlas. Ett hästnamn som låter bekant, sa jag till Therese. Och kan man tänka sig: vid en koll visar det sig att vi var ett par 2017 också när jag var på Gibraltar för att skriva om ridning på islandshäst som träning. Detta till Corren och Mera. 

Var det inte det jag tyckte i stallet nu att Atlas verkade känna igen mig och min röst. 

Hellmann firar 150 år

Bild: Jörgen Auer

Här står en jubilar och vilar på ett av de många uppdrag som giganten ifråga åtar sig och genomför under ett år. Hellmann Worldwide Logistics är en av världens största leverantörer i transportbranschen och firar faktiskt hela 150 år i år. Grattis, säger jag och min serie Transport på svenska vägar.

Det som började 1871 i Osnabrück med en hästdragen vagn har förvandlats och förädlats till en miljardindustri som kan erbjuda flygfrakt, sjöfrakt, väg- och tågfrakt och omsätter enligt mycket fina och välgjorda hemsidan hellmann.com hela 2,53 miljarder euro (2020), har 10600 anställda och 263 kontor i 56 länder.

Hellmann är ett familjeföretag och talar - och visar - det gärna på hemsidan. Den snygga logon med vildgäss är vald med omsorg och symboliserar personalfilosofin på företaget. I ett sträck med gäss hjälps fåglarna åt, som en familj, ingen skulle klara resan ensam. Precis så vill Hellmann att företaget ska ses. Gå gärna in och titta på den utomordentliga hemsidan, här finns såväl videos som många intressanta fakta, detaljer och intervjuer, Inte minst är det trevligt att ta del av all information om 150-årsjubileet.

FOTNOT: Serien Transport på svenska vägar har kommit till enbart för att stilla min nyfikenhet på var alla transportfordon, svenska som utländska kommer ifrån. Till dags dato har jag i korthet presenterat 145 transportföretag. Och fler lär det bli.

Nu kör vi Jørvi

Bild: Jörgen Auer

Det var länge sedan jag senast skrev om en bil till min serie Transport på svenska vägar, men nu är det dags igen. För 140:e gången, eller så. Från Bjerringbro i Danmark kommer den här bilen, tillhörig Jørvi Transport A/S, ett företag som såg dagens ljus 1965 och som fick sitt namn av grundarnas Jörgen Kristensen och Vibeke Hoeg Kristensen förnamn.

Då hade företaget bara en enda bil, skriver hemsidan jørvi.dk, i dag förfogar man över 14 egna bilar och som delägare av det landsomfattande nätverket Transportgruppen har man tillgång till ytterligare 700 lastbilar och kan därmed åta sig vilket transportuppdrag som helst på vägen.

Enligt www.proff.dk hade Jørvi 36 anställda 2020 och hade en bruttoförtjänst på 19 719 000 Danska kronor.

Bjerringbro är en mindre stad i Viborg kommun på Jylland och ligger cirka 190 kilometer väster om Köpenhamn.

Det var en annan tid

Ur Allhems Sportlexikon

Jag säger det igen och menar det: jag gillar att titta i gamla lexikon. Just det, precis som jag sagt många gånger tidigare. Den här gången är det dags att åter ta en titt i Allhems Sportlexikon i tre band, vilka jag råkar ha till hands hemma i bokhyllan. Kanske är det bilderna som lockar, kanske är det texten, kanske är det bara vetskapen om gamla idrottsresultat och "hjältebragder" som  får mig att njuta. Något är det.

Ur Allhems Sportlexikon

Allhems Sportlexikon utkom mellan 1948 och 1951 och är en härlig källa att bläddra bort sig i. Allhems Förlag AB var enligt wikipedia ett svenskt bokförlag verksamt i 50 år, mellan 1932 och 1982. Förlaget hörde hemma i Malmö och fick sitt namn genom Allas Veckotidning och Hemmets Veckotidning. På malmo.se får man veta att Allhem gav ut 771 titlar. Utöver sportlexikonet kan nämnas Slott och herresäten i Sverige, Svenskt konstnärslexikon samt inte minst de svenska landskapsböckerna, t ex Östergötland: ett bildverk.

.

Ur Allhems Sportlexikon

Även sportlexikonet är i många fall ett riktigt bildverk: se bara på det här uppslaget om bowling. Den stora bilden är från, som det står, ABC-turneringen 1947. Men var?

Jo, på bowlingheritage.com får man veta att ABC står för American Bowling Congress och att 1947 års turnering spelades på National Guard Armory i Exposition Park, Los Angeles. År 2003 ändrades byggnadens namn till Wallis Annenberg Building (se calisphere.org). 

Ur Allhems Sportlexikon

Tyvärr smutsas lexikonet ned av dåtidens tvivelaktiga och mossiga påståenden och rena påhopp, otänkbara i dag. Läs bara här Rit-Olas tecknade reportage från EM i friidrott i Oslo 1946. Rent förfärligt att ta del av. Synd, Rit-Ola, egentligen Jan-Erik Garland (1905-1988) var annars en erkänt skicklig och omtyckt serietecknare och journalist på Idrottsbladet och Dagens Nyheter. Han skapade bland annat serien Biffen och Bananen och utmärkte sig under andra världskriget som en av de främsta satirikerna av Nazityskland och Hitler. Han svarade också för åtskilliga politiska  skämtteckningar, presenterade i tidningen Se och Folket i Bild. Jan-Erik Garland hade även idrottat själv och blev svensk mästare i bandy med AIK 1931.

Ännu en dag

Bild: Jörgen Auer

Ännu en dag. Ännu en natt. Ännu ett liv. Ännu allt.

Det orkar jag nog

Bild: Jörgen Auer

Så varma dagar som i dag mäktar jag inte med mer än att höja mobiltelefonen och ta en enda bild. Så här blev den, tagen kl 22:00. Bra? Njae, men ändå en bild. Det är jag stolt över. Att jag orkade ta en bild, alltså.

Och nu? Tja, en öl till kanske. Nej, rosévin säger mitt sällskap. Okej. Det ska jag nog orka.

Goda våfflor i Öknehult

Bild: Jörgen Auer

I dag har jag gjort mitt första besök hos Ninni och Michael på Öknehults Våffelcafé utanför Kisa.

Vad kan jag säga om det besöket? Jo, att det inte lär bli det sista. Så goda glassvåfflor har de att ett återbesök är ett måste. 

Ninni Mankefors och Michael Holgersson arrenderar Öknehult av Vasaparken och har ägnat första året åt att renovera byggnader och stall samt åt att gallra och rensa upp vid stranden och dessutom renoverat hopptornet i Stensjön med tillhörande bryggdelar.

Bild: Jörgen Auer

Öknehults Våffelcafé är beläget 80 meter från vattnet, således längst ner på Öknehult som för övrigt ligger 11 kilometer nordväst Kisa. Exakt hur framtiden kommer att se ut på den gamla kursgården är svårt att uttala sig om, men gissningsvis ingår någon form av ridning i verksamheten liksom uthyrning av bostäder eller lägenheter. Här driver Micke och Ninni också Holgerssons grisar och lamm.

 

Bild: Jörgen Auer

Så här fin har utsikten mot Stensjön nu blivit från våffelcaféet som är inrymt i det tidigare vandrarhemmet. 

Bild: Jörgen Auer

Varför inte kombinera ett besök i caféet med ett i sjön? Alla nya entreprenörer, ja gamla också, är värda minst ett besök, anser jag. 

Bild: Jörgen Auer

Öknehult hör sedan gammalt ihop med hästar, gammal skjutsstation som det är. Och de senaste 50 åren har ju tusentals ridintresserade barn och ungdomar varit här och ridit på sommarläger under den i fjol bortgångne Lars Hansons ledning. Även Ninni och Michael har hästar på dagens Öknehult, sex stycken, och förhoppningen är att gården ska komma igång med någon form av ridutbildning och fortsätta vara ett namn för hästälskare.

Även grå dagar...

Bild: Jörgen Auer

Det händer att sommaren inte alltid är sol och bad, vackra solnedgångar, fantastiska morgnar och underbara dagar. Men en vanlig grå dag kan också ha sin tjusning. Som i dag i Bäckhult vid Drögen.