Bild: Jörgen Auer
En allé kastar skuggor över åkern, lätta moln tuffar fram över skogsbrynet på åsen. Himlapällen är blå, det är stilla och lugnt. Kväll. Luften är klar och skön att andas. Och längst ner till höger har konstnären själv signerat bilden med sin skugga.
Bild: Jörgen Auer
En maskros står och ser både stolt och villrådig ut på en och samma gång: den vet nog om att den är fint och sinnrikt uppbyggd, men funderar kanske på om den verkligen ska vara så här naken.
Bild: Jörgen Auer
Jag är lätt fascinerad av maskrosor och fotar kvällens stolta exemplar från alla möjliga och omöjliga vinklar. Nästan tycker jag mig se hur den ändrar hållning varefter jag byter position. Hållning och innehåll. Ibland tycks den mig vara tjockare, ibland tunnare, än den alldeles nyss för bara sekunder sedan verkade.
Bild: Jörgen Auer
Ibland i motljuset ser den ut som månen, eller i alla fall som något från rymden. Särskilt när hela är upplyst och genomlyst av solen. Och grässtrån och annat i närheten blir som gröna marsfigurer, långa och korta om vartannat.
Alltså: jag skulle kunna hålla på hela kvällen med maskrosfotografering. Dock inte i kväll, eftersom jag vill se Danmark slå ut England i EM-semifinal i fotboll. Men tji fick jag. England vann ju med 2-1.
Bild: Jörgen Auer
Så ser jag ett träd. Eller är en hand som sträcker sig mot himlen och kvällssolen och ber om hjälp? Med vad i så fall? Det funderar jag på under fotbollsmatchens gång. Vad behöver ett träd hjälp med? Ett träd som det här, med redan avkapade grenar och utan lövverk? Ympning, kanske? Bredare väg? Förbjuden infart? Gödsling? Bevattning? Tröst? Kärlek?
Eller är det inget träd utan ett konstverk, inköpt av kommunen det står i för 3,8 miljoner? Snyggt i motljus är det i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar