2004-03-20 publicerades den här krönikan i Corren. Anja är förstås Anja Pärson - eller? - nja. Och så handlar den om världscupen, rinkbandy i korpen, en flink målvakt, lite fotboll och morötter och gatunamn.
Man hör så mycket. Och ser så mycket. Ändå vet man så lite. Rakt ingenting. Noll koll. Det positiva med det är att man då i alla fall kan börja resan mot ett. Mot ana, förstå, veta och kunna. Inte visste Anja Pärson någonting om världscupen innan hon åkte utför första gången. Och inte visste jag någonting om Anja innan hon blev känd.
Hon ringde häromdagen, Anja.
Hej, det är Anja Pärson, jag undrar bara om ni fått in hur det gick på Dagens dubbel?, sa hon.
Alltså, det är långt från varje dag som Anja ringer till Corren, mig veterligen har hon aldrig ringt, så förstå att jag tänkte febrilt på vad jag skulle säga. Efter det att jag hade gett henne Dagens dubbel-resultat.
Grattis till segern, sa jag och tänkte på världscupen, förstås.
Tack, sa hon och fortsatte: det var inte mycket, men även det lilla är välkommet.
Det lilla? Jo, jag tackar, tänkte jag som läst att världscupsegern sägs vara värd bortåt 60 miljoner med reklamkontrakt och allt. Och här sitter nu människan och säger att det var lite!
Ja, efter det här kan du väl luta dig tillbaka och rulla tummarna om du vill, sa jag.
Anja skrattade och det hördes hur lycklig hon var.
Snart är du ifatt Pernilla Wiberg, sa jag.
Pernilla Wiberg, sa Anja och lät som ett talande frågetecken.
Ja-a, du är väl snart uppe i 24 världscupsegrar, du också.
Världscupen?
Ja-a?
Tar du mig för Anja, sa Anja.
Ja-a? är det inte Anja?
Nej, Vanja. Vanja Persson.
Oj.
Telefonen lät höra sin envetna signal i torsdags också. Många gånger dallrade den genom sportavdelningen. En gång var det Lilian på lönekontoret. Hon klagade lite på mig men sa det så fint att vi skrattade båda två. Kanske var hon så snäll bara för att vi deltagit i samma motionslopp i löpning ett par gånger. Där ser man vilken nytta motion gör.
Bara för det gjorde jag en armhävning i dörrposten.
Oj, det knakade visst till. Som tur var så var det inte dörrposten. Då hade jag fått Tommy på mig. Han sköter huset, kan man säga. En gång i tiden var han duktig rinkbandymålvakt. En flink sådan. I dag står Flink i målet. Eller sitter. I rinkbandy står (sitter) målvakten på knä. När han inte ligger ner, vill säga. Och eftersom Flink får så många bollar mot sig (vi har inte så bra försvarsspel) så måste han ligga ner mest hela tiden. Eller flaxa omkring. Flink flyger och far.
Han är proffs också.
Sådan finns det gott om i rinkbandy. I Korpidrotten över huvud taget. Det kryllar av spelare som inte arbetar på det företag de spelar för. Ändå spelar de. Man kan bara föreställa sig vad alla företagen får betala! På Corren betalar vi med avslutningsfest.
Ännu en gång dallrade telefonsignalen. En glädjestrålande Kjell Andersson i Mantorp ville prata om Juventus.
Jag såg de klassiska svartvitrandiga tröjorna framför mig och lyssnade på Kjell.
Juventus har blivit elitpremierad, sa han.
Jaså har dom, sa jag.
Juventus 468 är en han, sa Kjell. Ett gotlandsruss. En häst, alltså. En 13-årig ponnyhingst som så här långt lämnat två godkända hingstar och 14 diplomatston efter sig.
Jag är så glad för hans skull, sa Kjell.
Jag sa ingenting. Inte Juventus heller. Men han hade fått extra många morötter, berättade Kjell som bor på Galoppgränd i Mantorp.
Vilken passande adress för en hästintresserad människa. Och det finns fler sådana. Passande adresser, alltså. Ja, det finns många hästintresserade också. Kanske bor de på Travgränd. Och på Fotbollsgatan i Norrköping bor förstås fotbollsspelare. Idrottare huserar på Idrottsgatan, snickare på Snickaregatan.
Själv bor jag på Prästgårdsvägen.
Amen.
Jörgen Auer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar