Vårvädret till trots så närmar sig faktiskt julen med all dess bestyr. Men allt är inte bestyr. Jul är kul, också. Det är ju då vi ska leka med barnen och med varandra, allihop. Det är då vi ska ta fram familjespelen. Och det är då vi ska ha frågesport.
Vem slog vem med vad och när var hur? Var stod vad och vad stod var? Vad står på? Hur många, ofta och långa kom till korta i långa loppet?
Frågesport är som all annan sport. Vill man komma någonstans måste man träna. Det är därför jag brukar vara med på Quiz varannan vecka i Linköping. En samling otroligt allmänbildade människor, de andra alltså, samlas då för att tävla. Vad jag har där att göra vet jag inte, men tror att det har att göra med att de andra i vårt lag tror att jag kan en massa om idrott. När det blir dags för idrottsfrågor tittar nämligen de andra i laget på mig (Albinz heter vi efter en erkänt skicklig judokämpe vid namn Albin). Varpå jag fattar pennan och lägger pannan i djupa veck. Men inte kan jag någonting.
Hur många spelare som heter West har spelat i West Ham i engelska ligacupens final mot West Bromwich? kan det stå.
Jag sa kan det stå. Men det står inte så. För det finns ingen sådan match. Tror jag. Det var bara ett exempel på typ av frågor. Å andra sidan kunde man ju fråga så och svaret skulle vara ingen. En annan fråga kan se ut så här: vad heter den kvinnliga skidåkare som i OS i Seefeld 1964 korsade skidorna på 5 kilometer?
Samma typ av frågor kan dyka upp hemma vid granen. Så hur förbereder man sig bäst? Här kommer några tips.
Frågor brukar aldrig handla om något som hänt under det senaste året. Brukar aldrig, men kan göra det. Försök därför komma ihåg de stora mästerskapen. Och då gärna något utöver det vanliga. Vem sköt utanför först i andra OS-kvartsfinalen? Vilken färg hade målvakten i det förlorande laget i EM-turneringens fjärde match på sin tröja? Vad heter simfunktionären som stod bakom startpallen på bana 2 på 50 meter medley i VM?
Handlar frågorna om händelser långt tillbaka i tiden och du absolut inte kan svaret men vill imponera lite på dina medtävlare, eller motståndare, kan du svara precis vad som helst. I alla fall om det rör det område de andra tror att du är specialist på. Ju mer du säger, desto mer övertygade blir de andra om att du verkligen vet. Säg: jo, det fanns faktiskt en löpare som hette Löp. Han sprang för en Stockholmsklubb, men jag har för mig att han var estländare. Han hade för övrigt en syster som flyttade till Moskva och hette Löperskaja.
Tävlar ni i lag och du vet med dig att du ingenting kan och ingenting har att säga bör du se allvarlig och tankfull ut, och nicka lite försiktigt till de andra medlemmarnas tankegångar. Måste du prompt säga något så säg ungefär som de andra redan har sagt. Mm, där kan du ha rätt, Gustav. Ja-a, så var det nog, Helena. Bra, Göran, imponerande. Men stavas det verkligen ganasch? Antagligen rätt, Lina, men kom Sverige fyra? Var det inte femma? Nä, jag håller med Erik, jag har bestämt för mig att hon kom från Portugal. Det var något på P i alla fall. Polen, kanske. Palestina. Eller Port au Prince. Port Salut. Vad sa du Johan? Sudan? Javisst, självklart.
En julnöt till sist: Vad är det för likhet mellan Correns sportredaktion och svenska ishockeylandslaget?
Svaret kommer från Johanna Wallin. Hockeyfotografen. Det var hon som fick en puck mitt emellan ögonen för någon månad sedan. Lagom till att hon nu slutar på Corren, hej då Johanna, sägs hon vara helt återställd. Tillåt mig tvivla. Hon har nämligen gett en julklapp till sporten. Något vi kan ha att träna med, säger hon.
Tre koner.
Jörgen Auer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar