Många tror att det bara är i Linköping som det spelas ishockey i
Östergötland. Så är det ju inte. Hockey spelas nästan överallt. I
Norrköping, Motala, Mjölby, Ljungsbro, Vadstena, Skärblacka, Valdemarsvik, Finspång. Och i Tjällmo, förstås. Jodå, visst spelas
hockey i Tjällmo.
Fråga Johan och Daniel, de spelar nästan varje dag. Jag vet att det inte alltid finns is, vad gör det? Johan och Daniel spelar utan skridskor. Ibland på gatan. Och ibland är Daniels pappa med. Han äger inte ens skridskor, han sålde dem på bytardagen i skolan hösten 92. Han fick 65 spänn för dem.
Det finns visserligen inget seriespel i Tjällmo, men vad spelar det för roll? I idrott vill man vinna i alla fall. Det vill Johan och Daniel också. De brukar spela match mot varandra. Spel mot ett mål. Eller så tävlar de om vem som skjuter bäst. För det mesta vinner Daniels pappa. Han är sån. Han har skjutit hårdast i Tjällmo sedan 1969. Det är han som brukar skjuta flest älgar också.
I Trehörna finns ingen friidrottsklubb. Fast där har funnits tjejer som sprungit oerhört fort, det vet jag. Systrar. De sprang och de sprang, och hamnade till sist i Tranås och i alla fall en av dem blev snabbast i hela Småland. Hon bor i Linköping nu och har slutat att springa. Däremot tränar hon på gym ibland och det händer att hon under träningens gång kan få den där känslan från förr igen. Mitt under passet kan hon komma på sig själv med att känna lyckoruset när hon passerade mållinjen som etta och då ler hon för sig själv så att de andra i rummet tror att hon är lite dum.
Jaha, vart vill jag komma med det här? Jo, att man egentligen inte behöver vara med i ett lag. Inte behöver bli skjutsad hit och dit, det är bara att spela, springa, kasta, hoppa, simma, cykla, där man bor. Det går kanske inte lika bra, men det går. Till sist kommer man i mål i alla fall.
Det vet en som jag känner i Kisa. Han brukar vara ute i skogen och jogga. En gång i tiden när han bodde någon helt annanstans i Östergötland vid ett stort vatten ville han bli boxare och drömde att han drämde. Till. Och att han blev lika bra och nästan osårbar (trodde han ja), som Cassius Clay, som Muhammad Ali hette på den tiden, eller vem det nu var som var hans idol. Men inte blev vår joggare någon stordrämmare. Däremot gillar han fortfarande boxning och kan rabbla upp namnen på en faslig massa boxare från förr.
Nu nöjer han sig med att jogga. Det är klart att han är faan så mycket äldre nu, men när han springer så kan han ibland känna sig så där som han gjorde när han drömmande drämde. Till. Det är när löpsteget är så lätt att hans fötter knappt vidrör marken.
I Falerum går Göran ut och stöter kula i trädgården ibland. Fast bara när grannarna är borta. Han stöter lååångt, så långt som ingen gjort före honom.
Inte i Falerum i alla fall. Närmast Göran kommer Göran själv som tonåring då han också tränade hemma i trädgården. Störst i klassen, stötte han förstås längst. Annars var han sämst i gymnastiken. Men kula! Herre Gud, han stötte så långt att han sedan också vann skolmästerskapen inne i Åtvidaberg. Gissa om Göran minns?
Till sist ett tips. Satsa på 3. Siffran 3 är i form. Förra helgen var 3 vinnare både på Åbys V75 och V5. Visserligen var 3 även struken i Dagens Dubbel-2 på Bergsåker då, men ändå. 3 kom igen genom att vara med i rätta Kenoraden liksom i måltipsraden och dessutom med i både lördagskomben och söndagskomben i galopp.
Som om inte detta var nog så vann 3 även fjärde avdelningen på Jägersro. Och tro det eller ej, men 3 vann faktiskt en trippel i vinn 8-raden på Åkersbergas hundkapplöpning samma helg.
3 har hysterisk form.
Jörgen Auer
Fråga Johan och Daniel, de spelar nästan varje dag. Jag vet att det inte alltid finns is, vad gör det? Johan och Daniel spelar utan skridskor. Ibland på gatan. Och ibland är Daniels pappa med. Han äger inte ens skridskor, han sålde dem på bytardagen i skolan hösten 92. Han fick 65 spänn för dem.
Det finns visserligen inget seriespel i Tjällmo, men vad spelar det för roll? I idrott vill man vinna i alla fall. Det vill Johan och Daniel också. De brukar spela match mot varandra. Spel mot ett mål. Eller så tävlar de om vem som skjuter bäst. För det mesta vinner Daniels pappa. Han är sån. Han har skjutit hårdast i Tjällmo sedan 1969. Det är han som brukar skjuta flest älgar också.
I Trehörna finns ingen friidrottsklubb. Fast där har funnits tjejer som sprungit oerhört fort, det vet jag. Systrar. De sprang och de sprang, och hamnade till sist i Tranås och i alla fall en av dem blev snabbast i hela Småland. Hon bor i Linköping nu och har slutat att springa. Däremot tränar hon på gym ibland och det händer att hon under träningens gång kan få den där känslan från förr igen. Mitt under passet kan hon komma på sig själv med att känna lyckoruset när hon passerade mållinjen som etta och då ler hon för sig själv så att de andra i rummet tror att hon är lite dum.
Jaha, vart vill jag komma med det här? Jo, att man egentligen inte behöver vara med i ett lag. Inte behöver bli skjutsad hit och dit, det är bara att spela, springa, kasta, hoppa, simma, cykla, där man bor. Det går kanske inte lika bra, men det går. Till sist kommer man i mål i alla fall.
Det vet en som jag känner i Kisa. Han brukar vara ute i skogen och jogga. En gång i tiden när han bodde någon helt annanstans i Östergötland vid ett stort vatten ville han bli boxare och drömde att han drämde. Till. Och att han blev lika bra och nästan osårbar (trodde han ja), som Cassius Clay, som Muhammad Ali hette på den tiden, eller vem det nu var som var hans idol. Men inte blev vår joggare någon stordrämmare. Däremot gillar han fortfarande boxning och kan rabbla upp namnen på en faslig massa boxare från förr.
Nu nöjer han sig med att jogga. Det är klart att han är faan så mycket äldre nu, men när han springer så kan han ibland känna sig så där som han gjorde när han drömmande drämde. Till. Det är när löpsteget är så lätt att hans fötter knappt vidrör marken.
I Falerum går Göran ut och stöter kula i trädgården ibland. Fast bara när grannarna är borta. Han stöter lååångt, så långt som ingen gjort före honom.
Inte i Falerum i alla fall. Närmast Göran kommer Göran själv som tonåring då han också tränade hemma i trädgården. Störst i klassen, stötte han förstås längst. Annars var han sämst i gymnastiken. Men kula! Herre Gud, han stötte så långt att han sedan också vann skolmästerskapen inne i Åtvidaberg. Gissa om Göran minns?
Till sist ett tips. Satsa på 3. Siffran 3 är i form. Förra helgen var 3 vinnare både på Åbys V75 och V5. Visserligen var 3 även struken i Dagens Dubbel-2 på Bergsåker då, men ändå. 3 kom igen genom att vara med i rätta Kenoraden liksom i måltipsraden och dessutom med i både lördagskomben och söndagskomben i galopp.
Som om inte detta var nog så vann 3 även fjärde avdelningen på Jägersro. Och tro det eller ej, men 3 vann faktiskt en trippel i vinn 8-raden på Åkersbergas hundkapplöpning samma helg.
3 har hysterisk form.
Jörgen Auer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar