Bild: Jörgen Auer
Här är en sak som jag funderat på flera gånger. Varför känner jag behov av att ta fram kameran så fort jag ser en luftballong? Har jag varit luftballongpilot, kapten rent av, i ett tidigare liv? Tycker jag att de är så vackra så att andra också måste få chansen att se dem? Eller handlar det om samma känsla som jag får när jag ser en stor båt? Att få resa iväg - gärna mot ett okänt mål? Bara ge sig av, bara färdas, det kan vara själva målet, men konstigt nog känner jag mig sällan sugen på att resa. Jo, jag har rest, jag har varit både här och där, men är också hemkär och vet att det finns så oerhört mycket att se här hemma. I Sverige, i Östergötland. Och jag kan ju ta ballong nästa gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar