Det ryker om Kisa

 Bild: Jörgen Auer

Det ryker om Kisa. Det ser man ju.

 Bild: Jörgen Auer

Men i dag var det också bra väder för en promenad, bra för foto, bra för allt.

 Bild: Jörgen Auer

Så trevligt.

 Bild: Jörgen Auer

Jag tror bestämt att det är 70 här.

Bild: Jörgen Auer

Nej, Kisa ligger inte i Dalarna. Det här är Kinda kommun, Östergötland.

 Bild: Jörgen Auer

Som sagt: Östergötland. Kinda.

 Bild: Jörgen Auer

Behöver jag säga det en gång till?

Bild: Jörgen Auer

Och kyrkan mitt i byn, 

på en mindre höjd,

 ses från backar och bryn

som en ögonfröjd

Bild: Jörgen Auer

I dag blev man tvungen att kisa i Kisa. Det Kisa det ryker om.

Blått blott en stund?

 Bild: Jörgen Auer

Yipee! Ska det bli en sådan dag? Ljus och klar? Blå. Så ser det i alla fall ut ovanför mig klockan 09:30 denna torsdagsförmiddag.

Bild: Jörgen Auer

Å andra sidan är det just rakt ovanför. Västerut, bortåt Mjölby till är det moln och enligt SMHI ska det bli lite blandat i nordöstra Götaland i dag. Lite sol, molnigt, mest mulet faktiskt, 0-2 grader och svag vind. I natt blir det kring nollan och lokalt kanske någon snöby och ökande nordostvind med friska vindbyar.

Tittar man på tiodygnsprognosen så kan vi glädja oss åt blå himmel nästan hela nästa vecka. Och fortsatt plusgrader om dagarna.

Har du sett Begoma på vägen?

Bild: Jörgen Auer

Det är egentligen inte förrän i år som jag har börjat intressera mig för de stora bilarna på våra vägar. Tidigare har jag mest tyckt att de varit i vägen, men finner nu ett nöje i att titta på dem. Därför vill jag veta lite mer om dem. De verkar också ha blivit många fler på senare år och jag undrar helt enkelt var de kommer ifrån, vilka företagen är. Som Begoma.  

Det visar sig att Begoma är ett av de större svenska transportbolagen, med säte i Malmö, men med filialer i Västerås, Swinoujscie i Polen och Tyniste i Tjeckien. Företaget är familjeägt - familjen Malmberg - och det var makarna Ingrid och Göran som 1998 köpte ett speditionsföretag som hette G & L Beijer (i sin tur grundat på 1870-talet) och ändrade namnet. Deras fyra söner har alla ledande positioner i företaget, med Henrik Malmberg som VD.
Begoma bedriver väg- och järnvägstransporter inom Europa och till Iran. Företaget har godsterminal i Höör och ett 50-tal egna lastbilstrailers och har flera hundra transporter per vecka.
2016 hade Begoma 25 anställda och omsättningen uppgick till nära 308 miljoner kronor.

Bild: Jörgen Auer

Här kommer Swedlink

n

Bild: Jörgen Auer

 

I serien tradare på svenska vägar har turen kommit till Swedlink. Ett transport- , speditions- och logistikföretag som startade 2013 och med kontor i Malmö och Stockholm. Men med kunder över hela Europa. Antalet anställda var 2016 elva personer och omsättningen 70 miljoner svenska kronor.

Moderbolag i koncernen (med två bolag) är Swedlink consulting, registrerat 1991. 

Hemsidan har du här

Vill du ha en katt, frågade Matilda

Bild: Jörgen Auer

Oj, det var nära. Att jag hade fått med mig en katt hem från Matilda Pettersson, vill säga. Eller i alla fall tingat en av de söta små gula kattungarna. Nej, inte den på bilden här, den är vuxen och låg en stund i Matildas knä när vi satt i sadelkammaren på Stall Bjärby och pratade. 

 - Vill du ha en, det är ingen som har tingat än, sa Matilda.

Hon är hoppryttare och väldigt skicklig. Så pass att hon uppmärksammats av förbundskaptenen för hopplandslaget, Henrik Ankarcrona, och ingår i den så kallade observationsgruppen, precis som östgötakollegan Viktor Melin, båda tävlar för övrigt för samma klubb, Åby ridklubb.

Jag var på Bjärby för att än en gång skriva om Matilda till Ryktbart, Correns ridsportserie som jag skrivit alla reportage till sedan 2011 då jag startade serien som numera även kan gå i NT, Folkbladet och MVT. Kanske även Västervikstidningen.

Hur som helst, i morgon kommer reportaget från Bjärby där jag faktiskt har bott. Detta under mina första två år, eller om det bara var ett som jag och familjen bodde på Bjärby västergård. Ett hus som senare brann och som i dag det endast finns några murrester kvar av. Jag var här även för ett år sedan efter en fin säsong för stallchefen. Den här har varit ännu bättre.

Världsledande DHL på väg

Bild: Jörgen Auer

Ser du vad det står på lastbilen som snart ska passera Gärstadverken i Linköping? Just det: DHL, världens ledande transportföretag som finns i över 200 länder och har mer än 350 000 anställda!

Ursprungligen stod DHL för Daisey, Hillblom och Lynn (Wikipedia) som var namnen bakom starten 1969 då som ett företag med kurirservice mellan San Francisco och Honululu.

I dag ägs koncernen till 100 procent av Deutsche Post och koncernen visar omsättningssiffror på så där 60 miljarder euro. I Sverige har DHL ett 70-tal kontor och över 5 000 anställda. Det svenska transportföretaget ASG köptes upp av storkoncernen år 2000.

 

Det kunde inte Schmitz ana

Bild: Jörgen Auer

I min serie om den tunga trafiken på våra vägar har turen kommit till en riktig bjässe: globala Schmitz Cargobull från Altenberg, Tyskland. Företaget grundades 1892 av Franz Heinrich Schmitz just i Altenberg i Nordrhein-Westfalen. Anställda 2015/16 var enligt hemsidan 5 678 personer, inklusive tillfällig arbetskraft och omsättningen samma årtal var 1,7 miljarder Euro. Så stort anade nog aldrig gamle Schmitz att hans företag skulle bli. 

Schmitz Cargobull tillverkar trailers, släpvagnar och lastbilar för torr och kyld frakt och är tydligen marknadsledande i Europa. Hemsida finns här.

Så funkar det igen

Bild: Jörgen Auer

 

Den här bilden på vårt barnbarn William med en fotboll bland höstlöven på vackra Hammarskog utanför Uppsala går att se här bara på grund av att jag har haft datastrul. Eller om det är routerstrul. Något är det. Men nu verkar det funka, skönt. Det har tagit åtskilliga timmar av dagen att bara hålla på och starta om och starta om, söka och böka. Var ligger felet? Hur som helst, nu funkar det och William får illustrera att det går att göra inlägg igen. Med bild. Och boll.

Lördagen har annars innehållit övningskörning med sonen Martins sambo Frida. Fridas son, som också heter William, var också här några timmar och passade på att äta lunch med oss. 

Mer? Ja, lite skidåkning blev det på förmiddagen. Damernas tio kilometer i världscupen från Finland med Charlotte Kalla som fin tvåa bakom segrande, gissa vem? Marit Björgen, förstås.

Och nu? Hm. Ja, lite teve, kanske. Skriva får jag göra i morgon. Ska skriva ett nytt reportage till Ryktbart, Correns ridsportserie som jag gjort sedan 2011. Den här gången handlar det om en ryttare som jag besökt tidigare (förra senhösten) och som nu får summera sitt fina år. Dessutom ska jag skriva om en östgötsk profil till Mera Norrköping. Om det reportaget även ska gå i Mera Linköping vet jag inte än. Får se hur det blir med den saken när jag är färdig.

Nu! Teve, lite whisky och choklad (Fazers nya - Truffles with baked apple).

Litet inlägg, stort problem

Har väldiga nätproblem och om det här överhuvudtaget blir ett inlägg är jag glad. Ett prov, således.

Ett skimmer över Ljura

,

Det är nåt visst med Ljura i Norrköping. Inte bara för att jag är uppvuxen där och bodde där från fem års ålder till 23. Utan också för att det bevisligen ligger ett skimmer över området (bilden tagen i dag) där de första husen byggdes i början av 50-talet. Höghusen här, längs med Dagsbergsvägen, byggdes lite senare.

Dagens byggbilder från Corren

 Bild: Jörgen Auer

Så här kan det se ut om man tittar ut från Corren i Linköping. Här pågår sedan i våras ett bostadsbyggande som ska stå klart 2019.

Bild: Jörgen Auer

Det som pågår är om jag kommer ihåg rätt byggande av två bostadshus med garage i marknivå.

Och här kommer P. Ø. Scandex

Bild: Jörgen Auer

Nästa bil och företag ut i min bloggserie om var de stora transporterna som kör på våra vägar hör hemma, är P. Ø. Scandex. Ett företag som grundades 1992 och som mestadels kör styckegods, men även hellaster och storvolymer. Företaget finns i Norden, Belgien och Frankrike och har tydligen huvudsäte i Reventin nära Lyon i Frankrike där man även har lageruthyrning. I Hongkong har Scandex en sjö/flygavdelning och företaget tillhandahåller även logistikservice för utställningar. Kontor i Sverige finns i Stockholm, Göteborg och Malmö. Någon egentlig historia kan jag inte finna för P. Ø. Scandex och inte heller vem eller vilka som grundade företaget.

Omsättningen 2015 var 45 miljoner Euro och hemsidan finns här

Timmermansgatan i Mera

 Skärmbild av Mera Linköping

Gata nummer 21 i ordningen i min serie Gatuliv presenteras i dagens Mera Linköping (Mera Norrköping får vänta till nästa vecka). Den här gången är turen kommen till Timmermansgatan. Ligger i Norrköping på tvenne sidor om Mirum Galleria (Hageby centrum) och i Linköping mellan Sveagatan och Industrigatan, vid det nya torget Timmermansplatsen.

 Bild: Jörgen Auer

Timmermansgatan i Norrköping är en lite annorlunda formad gata. Sedd från Hagebygatan är den som ett T med ett kort stödjeben och två långa utsträckta armar. Den är dessutom gågata förbi Mirum (åt Smedbysidan till) och delad av Lidaleden. Dess norra del, bilden, är lummig och fin, medan den södra lämnar mycket att önska. Gatan kom till i mitten av 1960-talet.

Bild: Jörgen Auer

Timmermansgatan i Linköping är ny. Inte gatan så mycket som fastighetsbeståndet. Allt är nybyggt och fräscht och Timmermansplatsen skänker öppenhet och citykänsla åt kvarteret. Jag gissar att restaurangerna vid torget kommer att ha uteservering nästa sommar. Priso Hemköp ligger också här och det känns som att kvarteret blir en populär mötesplats. Gatan fanns redan tidigare, anlagd 1948, men har varit plats för verkstadsindustrier och bilparkering. Tills nu.

Här rullar en ICOM-transport

Bild: Jörgen Auer

I min serie om transportföretag på svenska  vägar har turen kommit till tjeckiska ICOM transport som hör hemma i Jihlava. 

Företaget som specialiserat sig på mat och känsliga varor, har i sin stora flotta med över 1400 fordon (mestadels Mercedes Benz) även ett stort antal bussar och kör passagerare i regionaltrafik i Tjeckien. Men ICOM har även charterbussar. Antal anställda lär vara 2450, varav 1500 chaufförer och år 2005 omsatte koncernen 2,69 miljarder korunas (någon senare siffra har jag inte hittat). 1 czk är 0,38 svenska kronor.

ICOM grundades 1949, men hette fram till 1996 CSAD Jihlava. På hemsidan skriver ICOM att man under de senaste tio åren har vuxit till ett av de största och modernaste trafikföretagen i Europa.

Grattis till diamanten, Kosse!

 Bild från TV4

Grattis, måste man förstås säga till Linköpings FC:s och landslagets mittfältare Kosovare Asllani som på kvällens fotbollsgala tilldelades Diamantbollen som årets bästa kvinnliga spelare. Lite kul för mig också eftersom jag som sportskribent på Corren trodde så mycket på henne när hon kom till LFC första gången från Vimmerby 2007 som 18-åring. Sedan dess har hon hunnit med att spela i Kristianstad, Paris SG och Manchester City och nu åter i Linköping där hon blev svensk mästare i år liksom 2009.

Bild från TV4

Kring vem som skulle få Guldbollen som årets bästa manliga fotbollsspelare gick gissningarna på antingen Emil Forsberg eller Andreas Granqvist. Det blev Granqvist. Grattis. Till vardags spelar "Granen" i Krasnodar, Ryssland. Tidigare har han representerat Helsingborgs IF, Wigan, Groningen och Genoa.

Ingen rök utan eld

 Bild: Jörgen Auer

Lite, lite snö lockar till en snöpromenad. I alla fall för mig som vandrade omkring ett par timmar i Mantorp i dag.

 Bild: Jörgen Auer

Så mycket inne i samhället var jag förstås inte. Tog Vetarundan och fotade Veta kyrka från ovanligt håll. Det kändes bra. Jag har en svag aning om att jag varit här och tittat för ett par decennier sedan. Men visst hade jag cykel då och ett av barnen med mig? Jag vill minnas så.

 Bild: Jörgen Auer

Vad nu? Brinner det? Borta på Mantorp Parks område steg en rökpelare mot himlen. Som tur är var det ingen som kört av banan. Vad eldade man, då? Däck? Nej, då skulle väl röken ha varit svartare.

 Bild: Jörgen Auer

Med ena ögat stängt och det andra i kameran var jag nära att skrika till när jag följde den här omkörningen. Det såg ut som det skulle smälla. Men det var en synvilla. Den gråvita tradaren hade hela norrgående körbanan för sig själv. Det var för övrigt gott om tung trafik på E4-an. Som vanligt.

 Bild: Jörgen Auer

Jag återgick till promenaden. Bara för att stanna hos de gamla runorna vid Veta kyrkan. Vad är det nu det står? Jo, "Gere reste dessa stenar efter Stenkil. De var Björns söner." Så står det på den ena. Den andra, med skadad skrift säger: "reste denna sten efter Vibjörn, sin son."

Det finns en tredje sten, närmare kyrkan och som hittades i kyrkogårdsmuren samt resten på sin nuvarande plats 1967. Där står: "Karle och Gunnar, de reste denna sten efter Håmunde, sin broder, en god ung man. Gud hjälpe hans själ."

 Bild: Jörgen Auer

Så mycket snö har inte fallit än. Men tillräckligt för att allén till Klämmestorps gård ska se lite finklädd ut. Ännu vackrare blir den förstås när det blir riktigt kallt och mycket snö på björkarna. I vår blir den underbart grön och i sommar så skön, så skön. Och i höst...mm.

Bild: Jörgen Auer

Rådjuren blir allt mera orädda. Är det så bra? Njae, va? Men än kommer de i alla fall åt att äta. Det blir svårare sen när det blir rikligt med snö. Det är då de kommer in i våra trädgårdar och smyger om natten. Tur att det inte är vildsvin, tänker jag.

Tog det mig två timmar att gå den här korta rundan, lite drygt fyra kilometer? Ja, fast då plussar jag på en halvmil som förde mig hit och dit kring Mantorptravet och Depot Mantorp. Dessutom hade jag ju kameran med för att kunna göra fler inlägg. De kommer.

Följer du också Cosondra?

Ur Allt för Sverige 

 

 Söndagens höjdpunkt på svensk tv var enligt mig SVT-serien Allt för Sverige. Programmet började sändas i oktober 2011 och är en reality-show, baserad på en norsk version Alt for Norge. Årets säsong är således den sjunde i ordningen och går som vanligt ut på att en grupp amerikaner med svenskt påbrå tävlar om att bli ensam kvar och därmed vinnare av programmet.
En vinnare som får det stora nöjet att träffa sin svenska släkt under ett stort kalas, något som alla deltagare naturligtvis hett åstundar. Alla som åker ut får som tröst en släktutredning.

 Ur Allt för Sverige

Jag gillar verkligen serien, även om jag har invändningar mot utformningen. Det som får mig att längta till nästa avsnitt är deltagarna själva och deras allt växande kärlek till Sverige. Stundtals blir det väldigt känslosamt. Att ta del av och deras anors öden och äventyr är också intressant och spännande. Som grädde på moset översköljs man av vackra naturbilder i Sverige. I kvällens program uppehöll man sig mestadels i Sundsvall. Sympatiske glasblåsaren Kurt Carlson från Naples kom sist i tävlingen och måste lämna programmet och tävlingen. 

Cosondra Sjostrom (bilden) med anor från just Sundsvallstrakten är en av de sex som återstår i årets tävling. Hon kommer från Astoria, Oregon men bor nu i Los Angeles och är en mångsidig kreatör, författare (Creepy Romance) och skådespelare. Dessutom  har hon av LA Weekly´s läsare valts till Best instagrammer of the year (2017).

Linford lurade mig

 Bild: Jörgen Auer

Jag har roat mig några gånger med att ta reda på vad det är för företag som trafikerar våra vägar med tunga transporter. Transporter som verkar ha ökat avsevärt på senare år. Tidigare har jag skrivit om Williamsson, om ADR Haanpää, båda från Finland och danska Blue Water Shipping. I dag blir det Linford.

Var i England ligger det, tänkte jag. Men hej vad jag bedrog mig. AS Linford, grundat 1994, hör hemma i Estland och har huvudsäte i Tallinn. De koncentrerar sig på vägtransporter i Norden, västra Europa och Ryssland och äger över 200 lastbilar. Företaget omsatte 21,5 miljoner Euro (2011).

22 östgötska mil i dag

 Bild: Jörgen Auer

Lördagen blev en resdag. Inom Östergötland for jag. 22 mil för att köpa några böcker och för att jag ville se mig omkring igen. Först i grått och lite småblött väder. I alla fall var vägbanorna våta.

  Bild: Jörgen Auer

Söderköping såg jag vid niotiden. Och jag blir lika förvånad varje gång över att jag inte stannar.

  Bild: Jörgen Auer

Förbi Valdemarsvik kom jag. Svängde mot Väster Tryserum. Skrickerum. Såg Vindommens vatten.

  Bild: Jörgen Auer

Det var det fler som gjorde. Frågan är om korna vet om att det är vatten de har alldeles intill sig. Kan de i så fall njuta av utsikten? Hm. Finns det ingen som har forskat på det?

  Bild: Jörgen Auer

Jag såg dock vattnet och min vana trogen njöt jag för fullt. Stannade till och med.

  Bild: Jörgen Auer

Hit ska jag nog komma tillbaka och åka långfärdsskridsko. Den säsongen börjar väl vilken dag som helst, kan jag tro.

  Bild: Jörgen Auer

Mellan Hannäs och Falerum var det lite isigt på vägen. Bäst att börja vänja sig.

 Bild: Jörgen Auer

På andra sidan Falerum blev det mera njutning. Såväl vid Båtsjön som Fallsjön.

 

  Bild: Jörgen Auer

Lite regn tål man väl. Som i Åtvidaberg. Jag vinkade också åt någon jag känner, men kom inte på vad karl´n heter. Ingen fotbollsspelare, men det kan vara från Kopparvallen vi känner varandra. Eller Sandelius. Eller tog jag fel på person?

 Bild: Jörgen Auer

I Linköping öppnade någon en dörr där uppe såg det ut som. Eller fönster. Är det vägen vi ska?

Just det. Glömde. Jag stannade någonstans och köpte böcker också. Återkommer till det en annan gång.

Finland och jag

 

 Bild: Jörgen Auer, 2009

 Tavastehus slott ligger minst sagt väldigt fint vid Vanajavesi.

 Att Finland fyller 100 år i år har kanske inte undgått någon. Eller?
Men så är det. Vårt närmaste östra grannland blev självständig stat 6 december 1917. Finland (Suomi) som var en del av Sverige i över 650 år, 1157-1809, firar sitt jubileum under hela året och även i Sverige uppmärksammas Finland med evenemang utspridda över hela året.
Jag har finsk anknytning genom min farfar Nils som var född i Åbo 1896 av finska föräldrar och som kom att växa upp i Hämeenlinna (Tavastehus), släkten går följa ett par hundra år tillbaka. Jag har hittat anor i trakterna kring Åbo och kan se att de flesta levde någonstans mellan Laitila (Letala) i norr och Halikko nära Salo i söder. Däremellan är det så där en elva-tolv mil.
Men jag har inte varit där. Inte i Åbo, heller. Än.
Däremot har jag varit minst sju gånger i Finland. Bland annat en båtresa med hela Corren på 90-talet.
Första gången gällde det hockey-VM i Helsingfors 1982 med Correns rinkbandylag. Vi åkte flera år i rad på VM eller OS och var även i Dortmund 83, Sarajevo 84 (OS), Prag 85, Moskva 86, Wien 87 (svenskt guld).  
I november 1987 flög jag till Helsingfors för ett reportage i Borgå för Cloettas personaltidning Godbiten.
I slutet av 80-talet, eller var det början 90? var jag där med Corren-sporten för sportkonferens på båten och ett turistbesök på Sveaborg.  
En annan gång på dam-VM i hockey en aprilvecka i Hämeenlinna 2009, en gång på semester med familjen i samma Hämeenlinna sommaren 2009 samt en gång på bröllop i Helsingfors 2013.
Ja, jag var ju också på Helsingfors flygplats 2010 för vidaretransport till Kina och Peking. Just det. Och samma sak 2012 när det blev dags att åter flyga med Finnair till Kina och nu Chongching.
Lägg till en båtresa till Åland så blir det tio. Kymmenen, som det heter på finska.
Mitt finska arv (obs. inga pengar) har jag inte förvaltat på annat sätt än att jag har skrivit ett par dikter på det språk jag inte kan. Egentligen kan jag inte mer än tio, femton ord, men är bra på att läsa i ordböcker.
Grattis, Finland!

 Bild: Pernilla Auer, 2009

På promenad vid Vanajavesi i Hämeenlinna, min farfars barndoms- och skolstad.