Färg och form på US

Bild: Jörgen Auer

Färg och form, titta så snyggt det kan vara på ett sjukhus. Så här ser det till exempel ut på Plan 18 på US Linköping. Det är ju jättefint!

Bild: Jörgen Auer

Och titta här! Samma våningsplan, men andra änden av samma 200 meter långa korridor. Vilken fin hörna!

Bild: Jörgen Auer

Samma sjukhus, men något helt annat. Ett gosedjur, mitt första. Jag fick det i dag av dottern Pernilla och barnbarnet Stina Boel och ni kan ju gissa vem som valde just det här som present till en sjukling (jag har blivit av med  gallblåsan).

Grisen valdes för att den har så gullig knorr, sa Stina Boel och tyckte den skulle heta just Knorren.

Okej, men jag stavar det med C med tanke på att jag under 20 års tid skrev kåseriet Cnorren (första tio åren Sport-Cnorren) i Östgöta Correspondenten, nu för tiden absolut mer känd som Corren.

Om jag inte har för ont i morn så skriver jag kanske ett kåseri här i bloggen.

Ursäkta, men nu måste denna sjukling sova sig i bättre form.  

Fin utsikt på US

Bild: Jörgen Auer

Så här fin utsikt har jag från mitt sjukrum på US. Inte dåligt. Mwn så är jag också uppe på plan 18. Och på kvällen ser det ut som här nedan:

Bild: Jörgen Auer

Varför är jag då på US? Svaret heter gallblåsan. Den har jag blivit av med nu. Men måste vara kvar över helgen. Trist.

Vården, då? Toppen.

Men jag blir så arg hela tiden när  jag trasslar in mig i kateter, kisspåse, droppställning, och en sjuhelvetes massa slangar. Som om det inte räckte med stomi som ska tömmas och det är ett mästarprov att lyckas med det bland alla slangar.

Gallstenar måste bort

Bild: Selfie

Jag ser ganska nöjd och glad ut här, eller hur? Och det var jag när bilden togs under en solig promenad på Uljebergs Säteris betesängar i måndags.

Men bara timmen senare fick jag ont i magen.

I dag tog jag mig in till akuten på US i Linköping. Efter röntgen konstateras stenar i gallblåsan.

Så nu blir det operation redan i dag, tydligen.

Ack ja. Jag som har min cancerbehandling att dras med också. 
Faan.

Från gymnastik till bokmässa

Bild: Jörgen Auer

Det blev kanske inte en salig, men desto mer trevlig och rolig blandning  av  händelser för mig i dag. Jag var till exempel i Klämman Arena i Mantorp och tittade på truppgymnastik. Wifolka Gymnastikförening arrangerade och unga gymnaster imponerade.

Bild: Jörgen Auer

Och rätt som det var låg någon på rygg.

Bild: Jörgen Auer

Fotboll såg jag också. Och ett inkast.

Bild: Jörgen Auer

Vackra Motala åkte jag också till. Inte så mycket för vattnets skull, utan för Världsbokens dag. Det var en passande dag för en bokmässa i biblioteket.

Bild: Jörgen Auer

Många lokala författare var där. Liksom besökare. Hittade jag nåt? Jo då.

Bild: Jörgen Auer

Boa Axelssons Boa åker vidare, fem böcker om Motala utgivna av Motala Musei- och Hembygdsförening, samt Mia Karlsvärds och Bettina Johanssons Fokus fotograferar. 

Om det blev dyrt? Ja.

Hemkommen tog jag en promenad i lätt regn och nådde upp till 10 000. Steg, alltså. Hemkommen från den fick jag besök av förra Correnkollegan Jan Christer Persson. Kul. 

Vi såg fjärde SM-semifinalen i ishockey mellan Luleå och Frölunda och såg därmed också Luleå ta fjärde raka och bli klart för final mot Färjestad.

Och snart blommar häggen

Bild: Jörgen Auer

Jag besökte Smedstad dammar i dag efter att ha varit på US. En svan fångade min uppmärksamhet.

Det var lugnt och stilla. Rofyllt. En oas i Linköping.

Bild: Jörgen Auer

Ännu lugnare blev det när billjuden från Vidingsjöleden försvann i porlandet från bäcken. Då var det bara jag och vattnets ljud - och mina tankar. Nej, förresten, det hade jag inga. Jag bara var i nuet utan att veta hur lång tid det varade. En minut, tre, en evighet?

Bild: Jörgen Auer

Men den här evigheten hade ett slut. Även om lugnet och friden höll i sig en stund efter att jag lämnat bäcken bakom mig och närmade mig Smedstad Ridsportcenter och såg en häst och ryttare skritta förbi. De såg så fina ut tillsammans, så kanske ingick de ändå i evigheten.

Bild: Jörgen Auer

Det här är en annan häst. En kompis jag ser så gott som varje dag. Det känns gott att pratas vid en stund över en morot, ibland lyssnar hon till vad jag har att säga men hon har sällskap i sin hage av två yngre hästar och när morötterna är slut försöker hon alltid bita den som står närmast och så springer de iväg alla tre.

Är det också delar av evigheten? Naturligtvis. Allt ingår i den. Från jordens födelse till nu, från nu till all framtid.

Bild: Jörgen Auer

Och snart blommar häggen. Igen. 

Kyrka och lustiga djur

Bild: Jörgen Auer

Min bästa bild för dagen? Kanske. I alla den vackraste. Fina färger framför Sankt Larskyrkan i Linköping.

Bild: Jörgen Auer

Jag var i Linköping för att hämta en dator på Fixar-It i Tannefors och för att äta lunch med Correns sportchef  Peter Mildaeus. Sen åkte jag hem. Framåt kvällen tog jag en promenad på  Uljebergs säteris ägor, Mantorp och såg solen försöka gömma sig bakom en enbuske.

Bild: Jörgen Auer

Plötsligt tyckte jag mig se en björn. Eller var det en björnhund? Nej, björn. 

Bild: Jörgen Auer

Sen intog den här figuren scenen. Vad ser det ut som? En gammal mus med käpp? Fladdermus? 

Sen? Fika med cheesecake hos grannarna. Efter det såg jag på Alone på TV10 och sen skrev jag det här under tiden som en dålig film visades på Kanal 9: Jonah Hex. 

I morn? Får vi se då.

 

LFC körde över Hammarby

Bild: Jörgen Auer

Vad nu? Konsert på gång med Linköpingsorkestern Bonnkapälle? Nja, nästan kan man säga. 

 

Bild: Jörgen Auer

Orkestern fanns med på läktarplats liksom också Linköpings studentsångare som ett trevligt inslag för att stärka hemmasupportrarna och därmed hemmalaget Linköpings FC i allsvenska fotbollsmatchen mot Hammarby. 

LFC tog tredje raka segern och gick upp i topp i tabellen efter 3-1 och imponerande spel. Särskilt under första hälften av första halvlek. 2-0-målet efter tio minuters spel var så fint att jag utnämner det till ett av de snyggaste mål jag har sett. Vilket passningsspel! Och avslutningen sen! Danska tremålsskytten Amalie Vangsgaard stänkte in bollen efter

smått otroligt snabbt och fint spel på vänsterkanten där Alva Selerud för andra gången var passningsleverantör.

  

Bild: Selfie

På läktarplats sken solen (i första halvlek) över 900 åskådare där jag hade sällskap av Christer och Lisa Kustvik.

Bild: Jörgen Auer

Det var en riktigt bra fotbollsmatch, särskilt av LFC som satte sådan press på bollhållaren att stackars motståndare första kvarten inte fick behålla bollen många sekunder och inte kom över på offensiv planhalva en endaste gång. 

Det var så bra att jag lovar komma tillbaka. Hela laget imponerade, men Vangsgaard fick välförtjänt pris som LFC:s bästa. Jag gissar dock att hon är för bra för LFC och blir inte det minsta förvånad om hon försvinner till någon storklubb under säsongen.

Väldigt bra var också japanska Yuki Momiki vars passningar var en fröjd att skåda. Landsmaninnan och försvarsspelaren Saori Takarada var säkerheten själv och Nilla Fischer är alltid Nilla Fischer. Nellie Karlssons vänsterfot gillade jag också och har jag sagt vänster så lägger jag till Alva Selerud. Hon var flitigt i bra aktion på vänsterkanten, men borde gjort mål på ett jätteläge i andra halvlek.

Hammarby då? Ja, visserligen skadedrabbat, exempelvis saknades landslagsspelaren Madelene Janogy. Jag tror dock att laget verkligen behöver Jonna Andersson i sommar och ytterligare förstärkning. Dock höjde sig laget efter att ha blivit fullkomligt överkört första kvarten. I andra halvlek skapade man också lite spel framåt och fick också till ett mål genom norskan Vilde Hasund efter en frispark av Courtney Nevin.

Bild: Jörgen Auer

Så här fin inramning kan det vara på fotboll. I alla fall när Linköpings FC spelar på Linköping Arena.

Bild: Selfie

De här glada gubbarna återsågs på LFC-matchen för första gången sen, ja när var det? Tio år sen? Ja, tror det. Som vi möttes, alltså. LFC har vi annars sett flera gånger, var och en för sig. Hur som helst är det Kalle Kumléus och jag, arbetskamrater på Östgöta Correspondenten under så där 25 år.

Även snart 85-årige Kalle sa att han gärna kommer tillbaka för att se LFC fler gånger, men han går helst när det blir varmare och kortbyxväder.

Snart Kalle, snart.

En bild, tre varianter

Bild: Jörgen Auer

Kvällen var sval som en änglakyss. Hur man nu kan veta det. Finns änglar? Och vem har kysst en sådan? Inte jag i alla fall.

Tror jag, kanske är bäst att tillägga. För tänk om...

Jaja. Här ovan (och nedan) visas några bilder från den änglalika tisdagskvällen Men, så lika de är!

Bild: Jörgen Auer

Visst är de. Och inte bara det. Det är samma motiv och dessutom samma bild, fast de två nedre är beskurna.

Bild: Jörgen Auer

Den här ingår alltså i alla beståndsdelar i den ursprungliga bilden, men saknar såväl verandatak som stolpe och stuprör. Gör det bilden sämre? 

Både ja och nej. Det beror ju på vad den som tog bilden vill visa. Själv anser jag nog mittenvarianten mest intressant. För om den visas ensam kan man vara ganska säker på att den får betraktaren att undra över den vita stolpen. Varför står den där och vad är den till för?

Men jag tycker också att den översta bilden är snyggast.

Herajarvi ny bekantskap

Bild: Jörgen Auer

Herajärven Kuljetus Oy heter ett finskt transportföretag i Torneå som inregistrerades 1982. I kväll gör företaget debut i min blogg samt i min serie Transport på svenska vägar.

Hemsidan heter herajarvi.com.

Herajärvi kan ses praktiskt taget på vilken väg som helst i Norden. Bilen på bilden lämnar just City Gross i Mantorp.

Det finska transportföretaget förfogar enligt hemsidan herajarvi.com över 24 fordonskombinationer och hade enligt finder.fi en personalstyrka om 24 personer 2021 och en omsättning på 4,4 miljoner euro.

Mycket gående blir det

Bild: Jörgen Auer

Dagens långpromenad gick från Uljeberg till det här pumphuset nära Spärringe. Det servar 18 markägare och tar hand om allt vatten från de små höjderna på slätten. 

Carl Gillheimer på Uljebergs säteri förklarar:  diket du ser tillhör föreningen Viby invallning och bildades 1952 genom att bönderna gick ihop och legalt etablerade ett "pumpbolag" som har till uppgift att avvattna åker och områden runt åkermark. Totalt avvattnas 1800 ha

inklusive stora delar av Mantorps samhälle (allt från Gulf-macken och norrut) inklusive Mantorp park. För oss lantbrukare är dessa pumpar avgörande för att vi ska kunna bruka vår åkermark och för att Mantorps samhälle ska fungera.

När det regnar i exempelvis Mantorp leds dagvattnet via öppna diken och nedgrävda rör till dessa pumpar. Här lyfts vattnet för att sedan rinna till Dömesta och sedan Svartån. Från Svartån rinner det ut i Roxen och vidare till Östersjön via bland annat Göta kanal. 

Bild: Jörgen Auer

Så här ser utsikten därifrån mot öster ut.

Bortom träden på rad går vägen mellan Mantorp och Västerlösa.

Bild: Jörgen Auer

Och så här såg jag ut i dag när solen sken som bäst. En kvarts rast vid pumphuset.

Bild: Jörgen Auer

Så här ser pumphuset ut från väster. Visst är det fint?

Bild; Jörgen Auer

Jag följde "kanalen" hemåt och såg till att hålla mig på vänster sida vattnet. Annars hade jag nog hamnat i Mörby.

Bild: Jörgen Auer

Efter lunch i dag åkte jag till Klämman Arena för att se Mantorps 14-åriga pojkar ta sig an gästande Ljungsbro (med bonusbarnbarnet William Jackson på högerkanten). Jag tror att Mantorp vann med 4-2. 

Bild; Jörgen Auer

Och kvällssolen sa godnatt till ladugården i Uljeberg och lovade att komma tillbaka i morgon. Det tackar vi för. 

Backsippa och Jeanne d'Arc

Bild: Jörgen Auer

Du kanske tänker: Vad är det för konstig bild? Jo, det kan jag tala om. Den får vara med här för att visa hur det kan bli när man inte vill att den bild man tar ska skuggas av mobil eller armar. För det är var skuggorna kommer från. Mina armar och min mobil.

Men det är backsippan jag vill visa.  

Bild: Jörgen Auer

Så här fina är de när de visar sig i april på Uljeberg Säteris marker. Fina och fridlysta.

Bild: Jörgen Auer

En annan vacker och som man kan inbilla sig, stolt vårblomma är krokus. Här ses den vita och sköna Jeanne d'Arc stå förföriskt och locka på humlor och bin. Tyvärr fick jag ingen humla på bild, men jag hörde dem.

Då log jag och drömde om sommar.

Bild: Jörgen Auer

Annat jag log åt denna påskdag var vädret, motionspromenaderna, och ett fikabesök på Boställets vedugnsbageri i Vreta kloster. Gott, smakfullt, njutbart, det finns mycket att plussa för där.

Det finns det däremot inte för de fortsatta oroligheterna i Norrköping, Linköping, Malmö, med nya attacker mot polis.

Kräk.

Målnollan spräckt, men...

Från TV5

Jonathan Levi blev IFK Norrköpings första målskytt i årets allsvenska när han gjorde 0-1 mot Djurgården.

Från TV5

Men vad hjälpte det? Djurgården vände och vann med 2-1. 

Därmed inkasserade IFK tredje raka förlusten och ligger näst sist i tabellen på noll poäng. 

Men det hade lätt kunnat bli tre i dag. Om bara supporterklubbens kelgris, lagkaptenen Christoffer Nyman hade satt den straff IFK fick i andra halvlek, sedan just Nyman dragits ner. Eller skulle det inte ha varit straff?

Hur som helst sköt han svagt och utanför!

Vilket väcker frågan: bör den som rivits ner själv slå straffen?

Jag tycker inte det.

Men nu har i alla fall IFK gjort mål. Då tror jag på första poängen nästa omgång då Häcken kommer till Norrköping.

Första segern kommer omgången därpå mot Kalmar och sen blir det vinst fem omgångar i rad. 

Eller?

God natt Madame

Bild: Jörgen Auer

 

Nu börjar det likna nåt. Vädret och temperaturen, menar jag. De börjar likna vår.

Under påskhelgen lär det bli 15 grader, ungefär. På söndag eller måndag.

Det var ganska skönt i dag också. 

Bild: Jörgen Auer

Så, hur blev min långfredag? Den där dagen som var så fruktansvärt tråkig när jag var barn. På den tiden var allt stängt.  Allt. Inte en affär var öppen, inte en endaste biograf visade film, inga restauranger lagade mat. 

Det hade kunnat vara fortsatt så denna långfredag, för jag var inte iväg någonstans. Höll mig hemma, gick mina promenader, löste korsord, läste bok. Just nu läser jag Carina Burmans roman God natt Madame om Anna Charlotta von Stapelmohr.

Riktigt bra och underhållande. Dessutom gillar jag 1700-talets senare år och att Anna Charlotta var kompis med självaste Carl Michael Bellman och rörde sig i hovkretsar. Kände kung Gustav III.

Bild: Jörgen Auer

Ja, och så pratade jag naturligtvis med "mina" hästar. De är inte mina, men de är mina grannar och de som går i hagen närmast känner igen mig, tror jag och de vill gärna umgås med mig en stund nästan varje dag. Det känns stort på nåt vis.

Bild: Jörgen Auer

Stort är det också att få leva mitt i det vackra Östergötland, att få ta del av vackra stunder, dagar och kvällar. 

Det kan bli en stor dag redan i morgon.

Varför i helvete?

Från TV4 

Hur i helvete har det blivit så här? 

Visst jag fattar att många blev förbannade för att den danska högeridioten som ville bränna koranen fick tillstånd av Polisen att hålla sin demonstration. Men ändå!

Vad jag tänker på är det faktum att så många helt saknar respekt. Respekt för andras liv, egendom, åsikter, tro och rättigheter. Danskjäveln absolut, den stollen borde sitta inspärrad nånstans, men också de motdemonstranter som gav sig på polisbilar och även skadade poliser.

Det är fel, fel, fel.

Åt helvete fel.

Nu skedde ingen koranbränning, men själva demonstrationstillståndet var naturligtvis också fel från första stund. Ja, jag vet att det är en demokratisk rättighet att få uttrycka sin åsikt, men Herre Gud, tänk efter före, för helvete.

Ett nej, du får inte tillstånd att hålla tal här och inte bränna någon bok, hade gett ett annat resultat av torsdagens händelser i Skäggetorp. 

Det hade inte ens blivit en händelse och dansken hade fått nöja sig med att kanske få till ett reportage i Corren om hur missnöjd han var.

På något märkligt sett vann han ju nu. För det var väl uppmärksamhet han var ute efter?

För övrigt är jag övertygad om att det bland motdemonstranterna fanns gott om individer som egentligen inte bryr sig det minsta om koranen och islam,  men desto mer om konfrontation och bråk.

Det blev min favorit

Från TV10

Det blev som jag trodde. Han med fiskelyckan, David McIntyre vann amerikanska överlevnadssåpan Alone 2016, vilket var andra säsongen. 

Efter 66 dagars ensamliv på en minst sagt ogästvänlig plats på Vancouver Island var han också den ende av de ursprungliga tio deltagarna som var kvar. De andra gav upp en efter, men det fanns de som kämpade sig kvar nästan lika länge som segraren. 500 000 dollar vann han.

Dubbelt så mycket, alltså en miljon dollar fick vinnaren i säsong 7, läser jag på Wikipedia. Roland Welker heter han och den säsongen utspelar sig i bister vildmark i nordvästra Kanada.

Han klarade nämligen den säsongens oerhört tuffa mål: att överleva 100 dagar. Över tre månader, således. Fantastiskt. 

När jag läste om honom ser jag även att deltagarna tydligen får ta med sig tio föremål för att försöka klara sig.

Welkers största bedrift under den långa tiden var att han lyckades fälla och döda en myskoxe! Detta med pilbåge och kniv.

Men så är han också vann att leva ensam i vildmarken och har bott där flera månader i sträck mer än en gång.