Bild: Jörgen Auer
Oj då! Här gäller det att se upp. Vildhästar. I alla fall springande hästar. Eller gående. Jag lovar att gå förbi sakta och försiktigt. Men jag vill se dem, förstås. Jag tycker om hästar. Har alltid gjort. Små som stora, ston, hingstar, föl, araber, fjordingar, nordsvenskar, welsh, haflinger, connemara, islandshästar, gotlandsruss, ardenner, frieser, bruna, vita, paint. Alla.
Bild: Jörgen Auer
Men så springande var inte "vildhästarna". Inte springande alls. Nej, inte gående ens. De stod lugnt och åt i en hage och brydde sig inte det minsta om vad som skedde på vägen.
Men det är klart att det är bra med en skylt. Jag fattar ju att hästarna måste både in i och ut ur hagen ibland. Och naturligtvis är det mest bilister som måste se upp. Fast det måste alla. Mopedister, cyklister, löpare, vandrare, skidåkare, tanter, farbröder, killar, tjejer, morföräldrar, invandrare, utvandrare, söner och döttrar, cykelhandlare, järnvägsarbetare, trädgårdsarbetare, minkfarmare, blomsterbindare, spårvägskonduktörer, stormagade, småtjuvar, lillgamla, långa, korta, mustaschprydda, axelbreda som trådsmala, filmare, direktörer, sjuksköterskor, förrådsarbetare och hästhandlare. Plus resten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar