På besök i Boställets kafé

 Bild: Jörgen Auer
Mitt på slätten utanför Linköping ligger Maspelösa och Flistad. Där någonstans hittar man även Boställets vedugnsbageri. Skam till sägandes har jag inte varit där tidigare. Men i dag var det dags för ett besök efter att jag läst ett inlägg på Facebook av Johanna Demir.

Bild: Jörgen Auer

Man kan säga att jag blev glatt överraskad. Så trevligt det var i bageriet! Och så gott det luktade av mat- och fikabröd. Dessutom var det gött och varmt att komma in från den lite kylslagna och blåsiga slätten runt den ombyggda ladan.

Bild: Jörgen Auer

Sedan oktober 2011 har det funnits ett bageri och kafé på Maspelösa Boställe där Karin Lorin och Ulf Johansson Lorin bor med tre barn, vilket jag läser på företagets hemsida bostallets.se. Naturligtvis finns Bostället också på Facebook.

Bild: Jörgen Auer

Vad jag åt? Hm, låt se, jo: en jättegod ostsmörgås, gjord på ett grovt bröd med frukt och nötter i. Fantastiskt gott. Dessutom provades Boställets våffla med sylt och grädde. Mmm. Kaffe till det, förstås. Samt hittade vi ett solbelyst fönsterhörn i den till kafé ombyggda ladugården, där vi njöt av eftermiddagstillvaron en halvtimme. Ladugården ja, i kaféet gillade vi verkligen att gammal inredning tagits tillvara liksom även gamla namnskyltar på kor. Stjärna, Saga, Björg, Sivan, Ella och de andra namnen minner om en annan tid på Bostället och lockar även fram besökarnas egna minnen av svunna tider i andra ladugårdar. Som avslutning kan sägas att vi naturligtvis köpte med oss bröd hem också. Dock glömde jag att fota verksamheten i bageriet. Det får bli nästa gång, för naturligtvis kommer vi gärna åter. Tack, Karin och ni andra.

En hundraåring på väg

Bild: Jörgen Auer

I serien Trailers på svenska vägar tar vi oss till Säffle i Värmland. Och till skogen. Fast bilden är tagen i Stockholm i maj 2019. Bilen, en Volvo med flispåbyggnad, tillhör lastbilspåbyggaren och släpvagnstillverkaren OP Höglunds AB som hör hemma just i Säffle varifrån företaget främst riktar in sig mot skogsnäringen. 

Höglunds har en stor och fin anläggning belägen vid riksväg 175 mot Arvika, alldeles efter avfarten från E45 och nära E18 mot Oslo. Det kan man läsa om på hemsidan ophoglunds.se där man också får veta att Höglunds startades så tidigt som 1919 och alltså fyller 100 i år. Grattis. 

På allabolag.se liksom ratsit.se kan man få reda på att antalet anställda 2018 var 65 och att omsättningen slutade på nästan 192 miljoner kronor. Googlar man lite på OP Höglunds kan man även hamna i Corren och Mjölby! En artikel från 2017 berättar om Höglunds som 2017 köpte AM Industriers fastighet på Albacken och där chassin till lastbilssläp byggs. Timmervagnar och flisvagnar skickas vidare till Säffle för slutmontering, men så kallade lastväxlarsläp (vagnar som kan bära olika typer av flak och skåp) byggs färdiga i Mjölby.

Rönnen lyser upp tillvaron

 Bild: Jörgen Auer

Vad rönnar är fina! De lyser upp en grå vardag. I dag var det visserligen inte gråväder i Bäckhult, men en rönn stod för vinröd glädje framför det grå och frostnupna bergstupet (något namn har jag aldrig hört på berget så jag kan nog döpa det till vad jag vill). Det får bli Stupaberget.

Bild: Jörgen Auer

Annars var det en lugn och tyst dag. Drögen lyste blå och verkade sträcka sig mot solen. Eller låg och solbadade. Är det sommar nu, vågade sig sjön att fråga. Nej, svarade solen. Jag ville bara värma dig lite efter nattens och morgonens kyla. 

Och lite varmare blev i alla fall den som vände sig mot solen.

Bild: Jörgen Auer

Som den här rönnen nere vid vattnet. Åh, så den lyste med sina röda klasar som kontrasterade fint mot den blå sjön - Drögen som kluckade försiktigt mot strand för att inte störa. 

Bild: Jörgen Auer

Det är som en tavla, brukar det heta, och så var det denna tisdag. Jag stod en bra stund och bara njöt av höstluften och försökte fånga stunden. Här är den. Min minnesbild av 29 oktober 2019.

Estniskt besök i Mantorp

Bild: Jörgen Auer

Hört talas om Nordic Spedition? Inte jag heller, inte förrän i somras när jag såg den här bilen på City Gross parkering i Mantorp, eller egentligen Depot Mantorps parkering. Men eftersom det estniska företaget Nordic Spedition OÜ mestadels transporterar tempererade varor så är det ingen vild gissning att det är till City Gross som transporterna går. 

Företaget hör hemma i Harjumaa, Saku någon mil söder om Tallinn och har en hemsida som heter nordicsped.com. Där kan man bland annat få reda på att företaget etablerades 2018 och är ett av de snabbast växande transportföretagen i regionen och att man huvudsakligen sysslar med vägtransporter. Och eftersom jag roar mig med att ta reda på var olika bilar och transportföretag hör hemma så passar Nordic Spedition oerhört bra in i min serie om Trailers på svenska vägar.

På sajterna teatmik.ee och e-krediidiinfo.ee hittar jag informationen att antalet anställda under 2019 har varit 24 och att omsättningen under sommaren (1 juni-31 augusti 2019) var 5,5 miljoner Euro. Jag får också lära mig att Nordic Spedition tidigare har haft ett annat namn: Alfa Logistics (2014-2018).

Äntligen Allt för Sverige

 Från Svt

Så har det börjat igen. Mitt favoritprogram Allt för Sverige. Nu blir söndagskvällarna heliga ett par månader framöver.  Starten var mycket bra och känslosam. Coolast och märkligast var när alla de tio amerikanarna (fel, en av dem är kanadensare) fick ett kort möte med en av sina svenska släktingar. Det visade sig då att en av svenskarna samlade på små figurer av korpar och hade en massa såna i ett halsband. Hans amerikanska, hittills okända släkting som var släkt genom att bådas farfars farfar var kusiner! var smått chockad, öppnade sin skjorta och sa: jag har en korp tatuerad på bröstet.

Från Svt

Belgiska Scanfor nästa i raden

 Bild: Jörgen Auer 

På parkeringen vid Depot Mantorp (före detta Mobilia) såg jag i somras den här trailern från Scanfor och ville veta mer för att få ännu ett företag att skriva om i min serie om Trailers på svenska vägar (tidigare Tradare på svenska vägar). En serie som nu är uppe i 70-talet transportföretag.

Scanfor Bvba kommer från Belgien (även om jag inte vet om just den här bilen kommer därifrån) och har huvudkontor i Wommelgem. Företaget växte fram ur Transport Mertens och har mer än 30 års erfarenhet av åkeri- och speditionsverksamhet. Främst går transporterna till Skandinavien och östeuropa. Scanfor har kontor även i Sverige (Göteborg), Finland, Frankrike, Spanien, Ryssland, Estland och Slovakien. Hemsidan hittas på scanfor.be där man dock inte berättar om anställda eller omsättning. Något som i stället companyweb.be förtäljer om. Antalet anställda sägs vara strax under 70 och omsättningen 2018 skrevs till 70 miljoner euro.

En örn över Mantorptravet

Bild: Jörgen Auer

Jag hade varit och lämnat in veckans lotto på Gulf-macken i Mantorp. Regnet stod som spön i backen när jag sprang in, nu stod i stället regnbågen som ett spö. Som fått napp.

Bild: Jörgen Auer

Jag förflyttade mig en aning för att kunna se var bågen slutade åt andra hållet. Nånstans bortom Högmarksvägen. Kanske var det på travet? Eller långt bort i Västerlösa? Ledberg? Roxen? Stjärnorp? Vånga? Finspång? Örebro? Värmland? Norge? Nej, jag vet inte och plötsligt var den borta.

Bild: Jörgen Auer

Efter ännu en förflyttning stannade jag i en parkeringsficka för att se hur molnen tornade upp sig och hur solen försvann. Men hur ser molnen ut? Är det inte en...

Bild: Jörgen Auer

Jo, men nog ser det ut som en enorm fågel. En örn så stor att den skulle kunna slå klorna i Mantorptravet som är där under någonstans.

Bild: Jörgen Auer

Wow! Jag la ut bilden på Facebook. Förre Correnkollegan och tidigare Mjölby- och Spångsholmsbon (Gudhem) Janne Hylander, numera gotlänning sedan många år, kommenterade: skicka in bilden till teve. Men nej, det gör jag inte. Det får räcka med Facebook och bloggen. 

En titt på Abrahamssons Järn

Bild: Jörgen Auer

Det var ett tag sen, men nu är det dags igen att ta tag i min serie om Trailers på svenska vägar (som även har hetat Tradare på svenska vägar). En serie föranledd av att jag tycker transportfordonen har ökat avsevärt i antal under senare år. Det är inte en serie som handlar om att de smutsar ner eller tar för stor plats. Nej, jag undrar bara vad det är för företag som vi ser på vägarna, många av dem är utländska och det kan vara kul att veta var de kommer ifrån. Men den här gången är det svenskt: Abrahamssons Järn AB.

Företaget startade 2009 och levererar stål och metaller. Abrahamssons hör hemma i Jönköping och har mest kunder i Jönköpings län, men den här bilden är tagen utanför Mantorp i Östergötland. I somras är bäst att tillägga så ingen tror att rapsen står så här gul nu. Nåväl. 

Stål och metaller, skrev jag, vilket innebär aluminium, koppar, mässing, bronser och övriga tungmetaller. Det är plåt, stång, balk och profiler, det är armeringsstål, tunnplåt, specialstål, rör, rostfritt och vad sägs om gallerdurk?

Nu tror väl ingen att jag kan allt om stål, och det kan jag inte heller. Jag läser bara på Abrahamssons fina hemsida abrahamssonsjarn.se där man för ovanlighetens skull även redovisar ekonomiska siffror. Därför kan man lätt se att företaget hade ett bättre 2018 är 2017 och ökade sin omsättning med 12 miljoner till i runda slängar 75 miljoner kronor. Resultatet: 9 276 000 kronor.

Antalet anställda var 2018 åtta personer, som hör hemma på Verktygsvägen i Jönköping.

Lite hopp finns ändå

 Bild: Jörgen Auer

Ett ensamt träd ute på en liten holme på en åker. Det får bli min bild av i dag. Eller från i kväll, rättare sagt. Vad förmedlar bilden? Allt från ensamhet till skönhet, tycker jag och kan lägga till sorg och förundran över alltet. Hopp, likaså.

Bild: Jörgen Auer

Samma kväll, bara minuter efter den första bilden. Lite mera hopp, va? Jag tror det och det är säkert ljuset på gångvägen som ger den känslan. Men det är ändå lite sorg och uppgivenhet över bilden. Lite ödesmättad stämning. Varför? Är det bilden eller bara jag?  

Bengtsson och Mantorpsbor

Bild: Jörgen Auer

Här står Bengt-Arne Bengtsson hemma i lägenheten i Mantorp. Han blir fotad av mig för att han alldeles nyss haft vänligheten att skänka mig sin bok Mantorpsbor: du får den för att jag har ju läst så mycket på din blogg, sa han. Tackar, tackar, sa jag förstås.

Bild: Jörgen Auer

Bengt-Arne är lokalhistoriker och kan en massa om gamla Mantorp och dess invånare, det visar han nu med Mantorpsbor där han skriver om gamla hus och tidigare levande personer i Mantorp, där han växte upp och alltså fortfarande bor kvar. Sedan tidigare har jag, som den östgötska boksamlare jag är, självklart hans inbundna bok från 2007, utgiven av Atremi, med titeln Från Östra stambanan till Ostlänken/Götalandsbanan. 

Även den nya boken är utgiven på Mjölbyförlaget Atremi och som Mantorpsbo finner jag den mycket läsvärd och intressant. Inte minst är det trevligt att ta del av de många och korta presentationerna av tidigare, nu avlidna, Mantorpsbor. Även Bengt-Arnes pappa Eric Bengtsson får en plats i boken. Vad som inte nämns, men som Bengt-Arne berättade för mig är att han är född i Linköping 1942 och att hans far som hade taxirörelse då var upptagen av jobb då det var tid för fru Bengtsson att åka in till sjukhuset och föda. Det fick i stället ortens andra taxirörelse sköta om, så det blev Arvid Högkvist som skjutsade Helvig Bengtsson till Linköping. Och ja då, du läste rätt. Lilla Mantorp hade faktiskt två taxiföretag på 40-talet. Men det var inte så konstigt, menar Bengt-Arne Bengtsson: det fanns ju knappast någon som hade privatbil före 1950.
Boken Mantorpsbor är ny och kommer snart att kunna gå att köpa på Gulfmacken i Mantorp, enligt både författaren själv och Anna Lönestam Sandblad på Gulf.
Utöver Gulf tänker författaren sälja boken personligen på PRO:s julmarknad i Östra Tollstad, lördagen den 2 november.
- Jag har också för avsikt att  sälja boken i samband med julmarknaden i Mantorp lördagen 7 december, då jag kommer att vara i Kyrkans hus kl. 15,00 - 17,30, säger Bengt-Arne Bengtsson.
Boken går också att köpa direkt från förlaget Atremi.

Bara en gammal dörr

 Bild: Jörgen Auer

Bara en gammal dörr från förr. Och en bod som ännu stod.

 Bild: Jörgen Auer

Bara en kyrka, rent och slätt.  I Västerlösa på en plätt.

Bild: Jörgen Auer

En sådan väska är nog poppis, när man går på loppis. 

Som i Corren tisdag, från ridmeckat Smedstad.

Ja, jag vet. Ingen hemlighet. 

Smedstad rimmar illa, och låter som en hörselvilla. 

Skit samma, nu jädrar anamma,

nu väntar bingen, och där ligger ingen!

Inte ens jag, för jag är vaken jag.

På väg in i dimman

 Bild: Jörgen Auer

Dagen packar ihop. Tar ner lampan och lägger den bortom skogen. Kvällen kommer och har sjok av dimma i släptåg. 

 Bild: Jörgen Auer

Någonstans där framme tätnar dimman. Ska vi verkligen ge oss in där? Vågar vi? Vad ser vi där? Ser vi vägen? Ser vi alls? Ser någon oss? Vem? Vad? Vad finns på andra sidan?

 Bild: Jörgen Auer

Det är som en tavla. Eller spännande film. Allt kan hända. I dimma dolt. Men också rosa tecken i skyn. Är det hopp? 

Bild: Jörgen Auer

Kvällen färdas förbi byar av ljus. Världen svarar på vår fråga om var vi är. Här och nu.

Bild: Jörgen Auer

Här och nu. Jag och du.

En lördag i oktober

Bild: Jörgen Auer

Mantorp och ett stycke utanför detsamma i dag, denna lördag 19 oktober. Vad kan man säga om den? Tja, att vädret var bra, varmt, så där en 13-14 grader. Och med en hel del sol. I Östergötland, alltså. Annorstädes vet jag inte.

Bild: Jörgen Auer

Mer? Ja, låt se: jo, att det var mycket gult. Precis som det har varit de senaste två veckorna. Och jag säger precis som andra gjort före mig på sociala medier: är det inte ovanligt gult i år?

Bild: Jörgen Auer

Fram mot kvällen tog jag en promenad och lät kroppen bestämma. Det betydde att jag gick ganska långsamt och undgick att bli svettig. Jag tänkte på allt och ingenting - mest allt - och plötsligt var jag hemma igen. Riktigt hur det gick till vet jag inte, men jag befann mig hux flux i trädgården och betraktade björkarnas blad och solen. Försökte få till någon bra bild. Lyckades inte särskilt väl.

Bild: Jörgen Auer

Jag tänkte på dagen som gått. På sonen Martin och hans Frida och Fridas 11-åriga son William som besökte oss en stund i dag. Vi pratade lite fotboll, lite Hofors där Frida är född och uppväxt och vi pratade om Williams innebandy i Bergs IK och fotboll i Ljungsbro IF. Och jämförde med när Martin var pojke och spelade i Mantorps FF och Västra Harg på 90-talet. Skillnad. Mantorp åkte nästan aldrig på några cuper. I dag åker en del pojk- och flicklag på flera om året och behöver så klart dra in pengar. Kränger strumpor och underkläder, bingolotter, julpapper,  you name it. Det kan bli ganska dyrt för föräldrarna.

Bild: Jörgen Auer

Pengar var det fråga om även på Smedstad Ridcenter i dag när Sveriges största hästloppis kom på besök. Men inte så mycket pengar, även om det fanns täcken som kostade över 2 000 kronor. Å andra sidan fanns det andra säljare som sålde täcken för 20 kronor styck. 5 för 100 kronor. Det gick att fynda och besökarna var många. Däremot var det bara nära hälften så många säljare som förra året. 45 nu, 80-talet då. Besökarna var fler nu. Det var nog vädrets förtjänst. Själv var jag där för att göra ett reportage till tisdagens Corren, och jag tror att det går även i MVT. Mer därom vet jag på måndag. Hur som helst så mötte jag säljare (ridfolk) från Motala och pratade med åtvidabergare och Linköpingsbor. Och med Sveriges största hästloppis grundare och ägare Linnea och Fredrik Holländer.

Varnitsa och Karl XII

Ur Hemmets konversationslexikon

Jag har berättat tidigare att jag gillar gamla lexikon. Ibland sätter jag mig och bläddrar och läser. Ibland slår jag lite på måfå. Som nu. Plockade fram Hemmets konversationslexikon i fyra delar från 1938. I band IV S-Ö öppnar jag ett uppslag på bokstaven V och ögonen fastnar på Varnitsa.
By i... osv. Och så står det att Karl XII bodde här i ett par års tid och att det var här som "kalabaliken i Bender" ägde rum 1713.
Va?
Jag måste erkänna att jag inte kände till det. Jag är inte särskilt intresserad av den svenske krigarkonungen och har aldrig varit. Men visst har jag hört talas om kalabaliken i Bender och att den unge svenske monarken befann sig utomlands och i Turkiet i flera år. Men att den omtalade kalabaliken inte skedde i Bender utan i Varnitsa var nytt för mig. Måste därför titta vad verket skriver om Bender. Vilket hittas i del I.

Ur Hemmets konversationslexikon

Okej. Och om kalabaliken då?

Ur Hemmets konversationslexikon
Hm. Jag vill veta lite mer och googlar för att få del av lite modernare forskning. Hittar en lång beskrivning av händelserna på popularhistoria.se och får reda på att svenskarna (ett tusental) låtit bygga ett större "läger" i Varnitsa och bodde där redan från år 1709 efter slaget vid Poltava, alltså i tre och ett halvt år. Det turkiska ordet kalabalyk betyder för övrigt inte tumult och oordning utan folksamling.
Men kalabalik blev det, en strid som varade i sju timmar den 1 februari mellan de till antalet åtskilligt flera turkarna och de svenskar som skyddade kungen och som slutade med att det svenska kungshuset - och kanske alla byggnaderna? - brändes och Karl XII togs till fånga. Ett 40-tal turkar och tatarer dog och tolv, tretton svenskar. Men kungen själv lär senare ha yttrat att det inte var någon vidare drabbning: "Till skämt var det för mycket, men till allvar för litet".
Den berömda ritten hem från Turkiet ägde rum i slutet av oktober till 11 november 1714 då den svenske konungen med endast två följeslagare red i förväg på det svenska återtåget. Efter dem kom en diger skara med militärer, tjänstefolk, totalt cirka 1170 personer som dessutom medförde 1 625 hästar och 147 fullastade vagnar.
Det där önskar jag att jag hade fått se. Inte kalabaliken, men återtåget.

FOTNOT: Varnitsa ligger i dag i Moldavien

Hurra! Jag hittade en hundraåring

Bild: ArkivDigital

Gjort i dag, då? Jo, i morse började jag träna på gymmet i Mantorp igen. Skönt att komma igång. Jag har slarvat med promenaderna också nu när det har varit lite halvtaskigt väder.Men nu hoppas jag  vara igång. I övrigt har jag inte gjort särskilt mycket. Inte mer än suttit vid datorn och släktforskat via ArkivDigital. Där jag hittade en hundraåring från år 1700! Hurra!

Denna, en man som jag därför kallar denne, visade sig vara Henrik Mårtensson från Bye i Mörsil, Jämtland. Här ovan är bilden från släktforskarsajten som visar en av Mörsils dödböcker.

För år 1700 står bland annat: 19 Aug. begrovs Hendrich Mårtensson i Byom med fader ifrån (jag vet inte vad det står). Var hundrade år gammal. 

Kul.

Men nu undrar du kanske: hur är då du, Jörgen släkt med denne Henrik Mårtensson. Jo, det är jag på min mors sida. Henrik är nämligen min mormors mormors farfars morfars farfars far. Fantastiskt! Och det har tagit mig hela dan att snirkla mig fram till honom. Men nu vet jag var jag har honom. 100 år, det är inte dåligt. Och på den tiden måste det ha varit ytterst sällsynt. Och hans hustru Märit Nilsdotter blev 94. Min mor Eva fyller 97 på tisdag.

Glatt i allt det gråa

 Bild: Jörgen Auer

Grått och tråkigt väder i Kisa i dag. Men ändå gott om glädjeämnen. Som raggmunk på Capri, en roddbåt i Kisaån...

 Bild: Jörgen Auer

...och dimhöljda berg och vyer.

 Bild: Jörgen Auer

Samt naturligtvis möte med barnbarnet Stina Boel som visade sig vara riktigt duktig på att gå i backar och som till och med klarade brantabranta gångvägen mellan Västra vägen och Bergstigen. En sån stark fyraåring!

Smatter vid Frökärret

Bild: Jörgen Auer

Det blev en promenad i dag, också. Tänka sig. Gör jag ingenting annat? Hm. Det tål att fundera på.

Bild: Jörgen Auer

Hm. Jo, funderar gör jag ju förstås. Det är ju därför jag promenerar. För då funderar jag så bra. Hjärnan tillförs en massa syre ute i friska luften. Som i dag vid Frökärret i eklandskapet kring Tinnerö. Så bra jag tänkte. Om allt. Jag trodde mig till och med vara på god väg att lösa pågående världskriser, när jag avbröts av ett märkligt smatter. Inte som i gevärsdito, utan i mer tystlåten form. 

Bild: Jörgen Auer

Det kom någonstans bakom mig, från en kulle eller mindre bergsplatå. Så jag klev upp där, våghalsigt eftersom mossan på den lutande berghällen var minst sagt hal. Det småregnade och var grått, egentligen rätt trist, men ändå skönt på något konstigt vis. Så smattrade det igen. Något till vänster om mig. Eller var det höger? Svagt, men ändå fullt hörbart.

Bild: Jörgen Auer

Vad sjutton var det för något? Vilket djur låter så? Jag funderade och funderade. Räknade upp alla djur jag kunde, stora som små. Fåglar och insekter, larver, till och med amöbor räknade jag och glömde helt bort att jag var på god väg att tänka ut något riktigt stort och viktigt.

Bild: Jörgen Auer

Kanske kom ljudet från de här växterna? Vem bor här? Jag vet inte. Jag vet bara att de plötsligt tycktes mig så vackra, så majestätiska. Det var ren njutning att se dem. Undrar hur de ser ut när solen skiner, tänkte jag och tror inte att de kan vara vackrare då. Nu i grådasket framhävdes deras färger och brunt och gulgrönt är faktiskt ingen dum kombination.

Bild: Jörgen Auer

Jag fann ingenting. Smattret tystnade, exakt när och var vet jag inte. Men jag stod väl fem minuter helt stilla och inväntade fler ljudupplevelser innan jag gav upp och vandrade vidare. Inte över stock och sten, men jag såg dem också. De mossbelupna stenarna i skogen var så vackra att jag drog ett djup andetag av förväntan. Det kändes som att stenarna och mossan gav mig kraft och styrka. Fasen också att jag inte hade motionskläder för löpning på mig, tänkte jag. Kanske tar jag med det nästa gång. För visst blir det en nästa gång. Jag har varit här tidigare och kommer gärna åter. Kanske tar jag med en stol också för att lista ut vem som sysslar med ljudsmatter vid Frökärret.

Flugsvamp och käpphäst

Bild: Jörgen Auer

I går söndag var det skönt och gött i skogen. Nästan varmt. Så pass att jackan fick vara öppen. Sinnena likafullt. Skönt så här dagen efter lite festande med Bilbörsen.

Bild: Jörgen Auer

Och se där! Kom rätt på värsta flugsvampsstället. Det kändes lite konstigt att se dem så vackra och samtidigt veta att de är så farliga. Så giftiga. Men till fotografering duger de gott. Jag tror att det blir fler besök ut till svampskogen. Det fina med de här svamparna är att ingen annan vill ha dem. Till annat än att ta bilder på.

Bild från Svt

Bilder ja. Var det igår eller förrgår som jag tittade på Landet runt? Skit samma. Programmet sändes i stora delar från Boxholms ridklubb där Landets runts programledare Henrik Kruusval antagit en utmaning i den sig att större växande sporten käpphästridning. Naturligtvis vann han inte, men han kämpade väl. Visste du förresten att käpphäst är riktigt stort i Finland med 10 000 utövare? Det slår massor av andra sporter i antal utövare. Du kanske säger: ja, men det är väl ingen sport? Det är väl bara en lek? Då säger jag: okej, spring själv får du se. Och hoppa över hinder är rejält ansträngande liksom även att genomföra ett dressyrprogram.