Bild: Jörgen Auer
Det här skulle kunna vara ett kapitel i en bok om mitt liv. Kunna vara, skrev jag. Det skulle också kunna vara ett kapitel i vilken bok som helst. Åter igen, skulle kunna vara, men är det inte. Det är bara ett blogginlägg om ord. Ord är viktiga. Alla ord betyder något, även ett ensamt sådant. Vilket betyder att ordet ifråga har en mening, om än det inte har en given plats i en dylik.
Ta ordet dörr, om jag säger det till dig när vi står och pratar med varandra, eller om jag skriver det till dig, eller skriver det här i bloggen, nog vet du vad jag menar då? Dörr. Kanske tänker du till och med på en specifik dörr när du ser eller hör ordet. Så här kommer det igen: dörr.
Vad tänkte du?
Att det nog är något fel på mig? Eller tänkte du på en dörr? Vilken? Var det köksdörren, ytterdörren till din lägenhet, villadörren, källardörren, toadörren? Eller var det kanske den antika kyrkdörren med den fantastiska smideskonsten? En förrådsdörr? Bildörr? Kanske har din tänkta dörr till och med en färg?
En dörr kan vara så mycket. Se ut på många olika sätt, ha olika ålder. Den kan var låst eller olåst, halvöppen, stå på glänt. Men en dörr är det, trots det.
Någon skulle kunna skriva en bok om dörrar, till och med om en enda dörr.
Färg och form. Utseende, ådring, historia. Varje dörr har förstås en historia. När tillverkades den? Var har den funnits hela denna tid? I samma hus? Aldrig i ett hus, utan bara blivit stående i ett lager i väntan på att bli upptäckt och använd? Och kanske det viktigaste, det som skulle kunna gå att göra en roman av: hur många människor och djur har passerat genom just din dörr? Varför gick de in och ut? Var det bara för att komma just ut eller in, eller hade de ett ärende? Var det för att göra en artighetsvisit? Bodde de där? Knackade någon på för att sälja eller köpa något? Vad? Hur många har knackat på? Har Jehovas vittnen varit på besök? Eller tog någon/några sig in för att stjäla, hota, mörda? Slog de kanske sönder dörren?
En dörr kan få vara med om mycket. Bli målad, skrapad och ommålad, lagas, förses med fönster eller diverse prydnader, skyltar och meddelanden, delad på mitten så att det går att öppna ena halvan medan den andra förblir stängd, vara föremål för bollkastning, kastas på soptippen. Dörren kan även användas till annat än den är avsedd för. Avlyft från sin normala position kan den med ett par pallbockar förvandlas till ett utmärkt och väl fungerande bord. Det har hänt i historien att dörrar fått tjänstgöra som tillfällig bår, när inget bättre funnits i närheten att bära en död människa eller dött djur på. Själv har jag dansat stepp på en dörr till en skivinspelning för att steppljudet hördes bättre då, än från golvet.
En dörr behöver inte ens vara dörr för att få kallas så. Man kan till exempel finna vägen till någon annans hjärta, men inte kunna öppna dörren till det samma. En sådan dörr förtjänar naturligtvis också en plats i det som skulle kunna bli en bok om en dörr.
När solen går ned för gott för en människa kan man också beskriva det med orden: där stängdes den dörren.
Och alla förstår.
Jörgen Auer
