Bild: Jörgen Auer
Gomorron, sa jag och menade det. Den här hästen gnäggade lätt och frustande sedan så där som hästar gör. Jag försökte härma den och rullade med utandningsluften över läpparna som små barn gör ibland, riktigt små barn. Förstod hästen det? Nej.
Den bara tittade på mig en kort sekund för att sedan ägna en just lyftande kaja större intresse.
Så kan livet vara. Någon ser dig. En stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar