På fint bröllop i Stockholm

Bild: Jörgen Auer

Här står herr och fru Tobias och Agnes Auer Frandell efter lördagens bröllop i Gustaf Vasa kyrka i Stockholm. Tyvärr hörde jag nästan inte ett ord som sas i kyrkan, på grund av dålig ljudkvalitet på högtalarsystemet, Men det var fint ändå.

 

Bild: Magnus Eriksson

Så här ser de ut på lite närmare håll. Bilden har jag tjuvat från en av Agnes många kusiner, Magnus Eriksson, bördig från Valdemarsvik. Agnes är dotter till min bror Crister och hans hustru Christina. Det nygifta paret är bosatta i Midsommarkransen, Stockholm. Den lilla flickan som är med på bilden är en brorsdotter till Agnes och ingick i brudföljet. Efter vigseln blev det fest i en festvåning, tillhörig Gustaf Vasa församling, en mycket trevlig fest, med god mat och härlig stämning. Många tal och sång också, vilket jag hade äran att vara inblandad i, såsom toastmaster tillsammans med min dotter Rebecka.

Bild: Jörgen Auer

Stockholmsbesöket fick mig också tillfälle att promenera lite, fattas bara, när jag gästad huvudstaden från fredag eftermiddag till söndag lunch. För första gången i mitt liv fick jag äntligen tillfälle att gå upp på Observatoriekullen och titta. Inte bara på observatoriet, utan även på utsikten.

Bild: Jörgen Auer

Och den duger minsann. Det här torde väl vara utsikten mot öster eller nordost, i alla fall löper Sveavägen alldeles nedanför kullen här.

Bild: Jörgen Auer

Mellan trädstammarna här på kullen inramades St Johanneskyrkan fint med sitt klocktorn. Fast lite disigt är det ju, förstås.

Bild: Jörgen Auer

Eftersom jag inte varit här uppe tidigare så har jag heller aldrig sett den fina Kentauren, skapad av Sigrid Fridman (1879-1963) och rest 1939.

 

Bild: Jörgen Auer

En sväng till Gamla Stan blev det också. Förbi kastanjen som folk gärna sitter under och fikar eller äter på restaurangen Under kastanjen vid Brända Tomten.

Bild: Jörgen Auer

Bild: Jörgen Auer

Bild: Jörgen Auer

Som avslutning på Stockholmsbesöket passade jag på att åka till storasyster Brittmarie i Hässelby Strand som bjöd på lunch. Men först en fin promenad runt Hässelby slott. Innan jag åkte hemåt till Mantorp kunde jag från syrrans fantastiska balkong se solen sjunka ner i Mälaren. 

Bara en vanlig stolpe

Bild: Jörgen Auer

Det står två hästar en hage på Uljeberg utanför Mantorp och äter frukost. Solen går precis upp bakom dem och jag bara måste ta några bilder på dem. En visar jag här. Då och då kastar hästarna en blick på mig. 

Bild: Jörgen Auer

Ut mot slätten, ja långt mer än så, åt alla håll omger dimmorna det synliga landskapet och gör morgonen både vacker och spännande. Promenadväder.

Bild: Jörgen Auer

I det här vädret och motljuset blir till och med en en vanlig enkel stolpe vacker där den står och håller ihop en hästhage.

 

Bild: Jörgen Auer

Till och med E4-an är vacker. För den syns inte, däremot anas en lastbil på väg norrut. Snart passerar den morgonsolen. Lycka till på färden, vill jag ropa, men säger det tyst för mig själv. 

Bild: Jörgen Auer

Huset där jag bor har inte riktigt vaknat än, däremot är några av dess invånare uppe och någon av dem har redan åkt till jobbet.

Bild: Jörgen Auer

I dörrspegeln skiner solen. Det lär bli en fantastisk förmiddag.

Bild: Jörgen Auer

Det blev det också. Hela dagen sken solen. I alla fall där jag befann mig. Man kan säga att den sökte mig. Trots att jag åkte bil 25 mil så var det som om molnen öppnade sig för solen som Röda havet för israelernas uttåg ur Egypten.

Följ med till Port Wenn

Från Kanal 8

 Så jag tycker om den engelska tv-serien Doc Martin! Jag har inte sett alla avsnitt genom åren - den startade 2004 - men tycker det är mycket märkligt att inte SvT köpt in den här dramakomedin. Det är så otroligt bra och roligt skådespeleri, inte minst av Martin Clunes i doc-rollen.

Mysig stad verkar Port Wenn också vara. Det är bara det att den precis som alla härliga mänskliga karaktärer i serien inte finns på riktigt. Inte som Port Wenn, alltså. Däremot spelas serien in i fiskebyn Port Isaac i norra Cornwall. Där bor normalt lite över 700 invånare, Doc Martin och andra filmer som spelats in här har gjort byn eftertraktad som utflyktsmål.

Som väl är för mig och andra i Sverige som gillar Doc Martin och hans minst sagt rättframma och bryska karaktär så visas serien med jämna mellanrum i andra kanaler. 

Nu går den i Kanal 8 och ibland, som idag, med två serieavsnitt direkt efter varandra.

Jannes hjälpte Garbo

Ur Allhems sportlexikon

Alltså, det här med gamla lexikon. Inte är väl det så konstigt att jag blir intresserad och vill veta mer när jag läser sånt som här ovan i Allhems sportlexikon, band 1, utgivet 1948. Klart att jag vill veta mer om denne Jannes Andersson. Vem var han, hur länge levde han?

Jag har ytterligare ett gammalt sportlexikon, Nordisk Familjeboks Sportlexikon och där är band 1 utgivet tio år tidigare, alltså 1938 och det är lite utförligare och ger mer kött till ett blogginlägg. Där står att han är svensk-amerikansk idrottsinstruktör och född i Mora. Aha!

Det står om honom också att han 1912 vann DM i kulstötning och blev tvåa i tiokamp samt att han tävlade för IFK Mora. Rysslandsvistelsen står nämnd även där, dock inte utförligare. Under första världskriget var han tidvis tränare i Dalarna och hans verksamhet där bekostades av ingen mindre än konstnären Anders Zorn. Efter kriget tog han sig till USA och blev tränare i Kalifornien. Men Jannes Andersson var ingen vanlig tränare, nej han blev anställd i Hollywood där han skötte fysisk träning och massage åt skådespelare.

Visst låter han intressant? Men finns det mer att få reda på?

Jag kollar först Arkiv Digital, som jag genom medlemskap har tillgång till, och tittar om det där med Mora är riktigt. Jodå, i kyrkböckerna hittar jag honom. 16 juni 1890 föds ett gossebarn i byn Öna, Johannes Fritiof  Andersson, son till Bud Carl Andersson och Anna Ersdotter.

Även på Ancestry hittar jag honom. Där står att han fick två barn Ruby Corinne Anderson (1917-2007) och James Gordon Anderson (1921-2008). Själv dog Johannes, eller Jannes som han kallade sig i Los Angeles 12 december 1950, 60 år ung.

Kommen så långt sökte jag lite till och fann till min stora glädje att han finns ordentligt porträtterad i Facebook-gruppen "Du vet att du är från Mora när".

Gruppen sköts av Owe Hållmarker (bloggar även som moraowe.com), så jag ringer honom och frågar om jag möjligen kan få dela (kopiera) en bild på Jannes Andersson.

Det får jag - och det är inte vilken bild som helst. Nej, där står Jannes och känner (eller masserar) högerarmen på självaste Greta Garbo!

Jannes Andersson och Greta Garbo. Från Facebook-gruppen Du vet att du är från Mora

Vidare kan man i detta inlägg från 2 september i år läsa väldigt mycket om Bud Jannes Andersson. Owe presenterar i punktform information från en tidningsartikel om Jannes, skriven 2009 av Lars-Erik Klockar i samband med IFK Moras 100-årsjubileum. 

Jannes Andersson var för övrigt med om att skapa IFK Mora, där han främst ägnade sig åt kulstötning, spjut och diskus. Han sägs vidare ha varit uttagen i kula till OS 1912 i Stockholm, men tvingades tacka nej på grund av skada. 1913 for han till Ryssland för att förevisa ett stubbrytningsaggregat, men visade sig också ha stora talanger som fotbollsledare och fick ett erbjudande om att bli idrottsinstruktör i Petrograd. Han tackade ja, men återvände till Sverige när det blev oroliga tider inför revolutionen i Ryssland. 

Några år senare emigrerade han till USA och fick jobb som idrottsinstruktör vid University of California. När han reste hem 1925 träffade han Greta Garbo på samma båt. Som massör hjälpte han henne med hennes ryggproblem och fick på så sätt in en fot i Hollywood där han senare kom att extraknäcka med att träna, instruera och massera flera av dåtidens stjärnor. Han hade också arbete som idrottslärare på en skola i Los Angeles och enligt Klockars tidningsartikel hade han deltagit i småroller i flera av Metro Goldwyn-Mayers filmer.

En stjärna han hjälpte mycket var komikern Harold Lloyd som förlorade två fingrar under en sprängolycka. Bud Jannes tipsade om finmekanikern Håll-Anders Eriksson i Eldris som gjorde instrument åt Mora lasarett. Sen ordnade Jannes en avgjutning av Lloyds hand och skickade till Eldris där en mekanisk hand tillverkades och med vilken filmstjärnan bara fyra månader efter olyckan kunde spela färdigt filmen "High and Dizzy". Jannes hjälpte honom att använda de "nya fingrarna" som doldes under en hudfärgad handske.

Om senare delen av hans 60-åriga liv hittar jag ingen information, men de första 40 var sannerligen händelserika och spännande. 

Tack, Owe Hållmarker, tack Lars-Erik Klockar, tack Thomas Eriksson (utan vars hjälp Owe nog inte hade skrivit inlägget om den "okände" Bud Jannes Andersson. 

Nej, iodbåt inget för barn

Ur Allhems sportlexikon

Det är en febrig dag. Jag, alltså. Jag har feber. Vågar mig ändå ut på två promenader, men de är inte sköna. Jag fryser. Går in och väntar på kvällens höjdpunkt, VM-kval i fotboll mellan Skottland och Sverige som kan ses på Svt24. I väntan på den bläddrar jag åter i ett gammalt lexikon, Allhems sportlexikon. Den här gången väljer jag första bandet (av tre), utgivet 1948.

Bjarne Aas, född 1886, finner jag intressant och vill veta mer.

Så jag söker förstås på nätet och hittar massor av information om denne båtbyggargigant, tydligen en av världens största segelbåtskonstruktörer. Han blev 1957 riddare av St.Olafsorden och har en gata uppkallad efter sig i Fredrikstad - Bjarne Aas gate. På ön Isegran där hans båtbyggarföretag låg finns också en byst av honom.

Dessutom roas jag inte så lite av hans IOD-båt, vilket alltså inte var en roddbåt för barn som inte kan säga bokstaven r, utan en ruffad entypsbåt, en öppen dagseglare och en kappseglingsbåt som fortfarande tävlas i. Aas konstruerade den på amerikanskt uppdrag 1936 i trä (Oregon Pine och Mahogny), men under 60-talet kom den att byggas i glasfiber, vilket inte tilltalade norrmannen. IOD-klassen är organiserad i International One Design World Class Association.

Glasfibermodellerna byggdes från 70-talet till 1995 i USA,  Bermuda och Skottland. Sedan 1995 byggs båtar också i Sverige, på Tjörns Yachtservice. Sedan 1937 har totalt cirka 200 IOD-båtar byggts. Och mäster själv, Bjarne Aas konstruerade 615 olika båtar själv.

Han avled 29 mars 1969.

Källor: nbl.snl.no (Norsk biografisk lexikon), www.sailguide.com, www.iodfleetsweden.com, wikipedia, Allhems sportlexikon.

En fair affär med TPJ

Bild: Jörgen Auer

Seriedags igen. Således tid att presentera ännu ett företag i min serie Transport på svenska vägar där jag hittills i korthet har presenterat nära 150 företag, svenska som utländska. Den här gången är turen kommen till TPJ Transport från Tidaholm, ett företag som registrerades 2018 och som omsatte nära 9,5 miljoner kronor 2020 och hade 10 anställda (enligt allabolag.se och bolagsfakta.se).

TPJ kör enbart fjärrtransporter med sina fem fordon och gör det från Skåne i söder till Dalarna i norr. Även transporter mellan Sverige och Norge står på reselistan.

Hemsidan hittar man på åkeribranschens gemensamma mötesplats Fair Transport som utvecklats av Sveriges Åkeriföretag för att underlätta och stärka en hållbar utveckling av transportnäringen, dvs att transporterna är såväl ansvarsfulla som klimatsmarta och trafiksäkra. Se: fairtransport.se/company/tpj-transport-ab

Transport på svenska vägar startades för att stilla min nyfikenhet på var alla transportföretag hör hemma. Jag har ingen annan avsikt än att helt enkelt få veta vilken ort och vilket land de kommer från samt gärna hur stora företagen är.

Bilden är tagen i Mantorp.

På matiné med Ellen

Bild: Jörgen Auer

På lördagskvällen tjusades jag av det ljus solen kastade över Uljeberg vid sin nedgång. Jag tror att det måste vara sånt här ljus som får konstnärer att genast börja skapa och säga att det är nåt speciellt över ljuset just där de befinner sig, ofta Öland, Österlen, eller Omberg.

 

Bild: Jörgen Auer

Sen blev det natt och mörkt som i Kindas urskogar. Jag såg nån film, tror jag. Den måste ha varit otroligt dålig, för jag minns den inte. Däremot minns jag att det blev söndag morgon och att jag klev upp. Och ut. Visserligen tämligen sent, bortåt 8 eller så. Solen hade visserligen vaknat, men gömde sig. Dock inte bättre än att jag såg den i molnen över Viby kyrka. Sen vilade jag framför tv-n någon timme medan herrarna i den alpina världscupcirkusen kanade sig nedför storslalompremiären i Sölden.

 

Bild: Jörgen Auer

På eftermiddagen tog jag mig till Linköping. Jag skulle på konsert, men tog en promenad innan det var dags. Såg domkyrkan som jag alltid har tyckt om att fota. Minns ju att jag gjorde ett uppslag i Correns avsomnade extratidning Mera med mina bilder av domkyrkan från olika vinklar i stan. Märkligt att inte en själ hörde av sig om dem? Jag tyckte de var fina. Jo, förresten, det var en man som mejlade mig, eller i alla fall kommenterade på nåt sätt: han skrev att han minsann inte kunde se domkyrkan nu när de hade byggt för hans utsikt med The Box Hotel. Nähä, tänkte jag: och vad ska jag göra åt det?

Bild: Jörgen Auer

När man slår ihjäl en och annan halvannan timme så kan man ju gärna stanna och fota också, tänkte jag på dagens korta stadsvandring. Vid Biblioteket och Gamla gymnastikhuset sågs domkyrkan med en som jag tyckte helt ny tornutformning. Klick.

Bild: Jörgen Auer

Dock var lampan i grövsta laget och gör sig nog bättre om jag backar nån meter. Ja! Eller hur?

Bild: Jörgen Auer

Sen var det så äntligen dags för dagens höjdpunkt. Matinéföreställningen med Linköpings egen jazzsångerska Ellen Andersson, live på Sagateatern. Underbar! Ellen alltså. Jag är inte särskilt förtjust i jazz och tycker att det stundtals låter för mycket om enskilda instrument, även om de trakteras så skickligt som av Ellens kompband i dag, Daniel Fredriksson, trummor, Niklas Fernqvist, kontrabas, Joel Lyssarides, piano och Anton Forsberg, gitarr. Men då menar jag i partier utan sång. 

För samspelet mellan instrumenten och Ellens hesa och sexiga röst är för mig häpnadsväckande. De var som gjorde för varandra. Det som föll mig mest i smaken var Ellens egen favoritsång: Once upon a summertime, samt The thrill is gone. Magiskt, Ellen. Tack.

Olycka och promenadväder

Bild: Jörgen Auer

Två personer blev allvarligt skadade vid en trafikolycka i Mantorp i dag. Den här bilden togs så där en 40 minuter efter olyckstillfället med räddningstjänsten på plats. När jag svängde ut på Skänningevägen mötte jag en av ambulanserna på väg in till US.

Bild: Jörgen Auer

Fyra timmar senare tog jag "min gamla Vetapromenad" i det fina höstvädret och tjusades på Veta kyrkogård av de här blommorna och kyrktornet.

Bild: Jörgen Auer

Jag tyckte de var så rosa och fina att det blev en bild till åt motsatt håll, in mot Mantorp.

Bild: Jörgen Auer

Hemma gick jag en promenad till och gillade verkligen solljuset över Uljeberg och tallarna.

Bild: Jörgen Auer

Så jag vände på steken och tog bild på solen från tallarna. Solen skulle kanske som jag - hem.

Bild: Jörgen Auer

En korp pratade från en talltopp. Upprepade sitt tjatiga läte: koorrp, koorrp, koorrp.

Bild: Jörgen Auer

I en annan tall syntes den här stora och tysta fågeln sitta helt stilla och spana. Typisk trätita.

Sov gott nu, Ingvar

Bild: Jörgen Auer

I dag var jag med i en fullsatt Hässelby Villastads kyrka och tog farväl av en av Hässelbys mest kända och omtyckta personer, 86-årige Ingvar Falk som avled 22 september. Ingvar var i sitt tredje gifte vigd vid min syster Britt-Marie.

Det blev en mycket fin och värdig begravning. Och sorglig. Intet öga var torrt denna fina och visserligen något kylslagna fredag när solen letade sig in genom kyrkfönstren och lyste upp Ingvars avsked. Jag är säker på att han hade tyckt om att se alla nära och kära samlade och att han hade älskat att höra Agnes Auers fina tolkning av Utan dina andetag och Over the rainbow samt naturligtvis brorsonen Olas saxofonsolo av Två solröda segel. Han hade högst troligen även nickat gillande till officianten Elisabeth Öberg Hanséns nämnande av hans favoritsport golf.

Det finns mycket att säga om Ingvar och hans omtänksamhet/vänlighet/höga arbetskapacitet/livsglädje/golfspel/segling/vattenskidåkande/båt- bil- och flygplansintresse och jag fick vid efterföljande lunch på Riddersviks herrgård vid Mälarens strand höra så otroligt fina tal av hans brorssöner Jan och Ola Falk att jag helst av allt skulle vilja återge dem här. Men de handlade om deras minnen med "onkel" och ska helst höras och framföras av dem själva.

Jag som inte på långa vägar har haft förmånen att leva så nära Ingvar Falk nöjer mig med att säga att det har varit trevligt och roligt att ha fått lära känna honom. Mest sågs vi vid olika högtidsdagar samt som längst på senare år vid syskonen Auers årliga träff på Södra Finnö. Jag kommer att minnas honom särskilt för hans goda humör, oj, så han kunde skratta åt en god historia eller skröna. Naturligtvis minns jag honom för att han fanns vid min systers sida. Och så för att han tyckte att jag nu bor så bra i Uljeberg och att han vid en övernattning där sov så skönt.

Tack, Ingvar. Dina andetag fattas oss. Hoppas att du kan sova skönt nu också.

Både ljus och mörker

Bild: Jörgen Auer

Det mörknar. Eller är det tvärtom? Ja-a, det är frågan. I morn bitti kan jag ta nästan likadan bild och skriva att det ljusnar.

Fast just i morgon tar jag nog ingen sådan bild. Jag ska på begravning. 

Vilken månad jag har nu i oktober! Dop, begravning och bröllop i nämnd ordning. Tre helger i rad. Och två ljusa av tre möjliga är inte så illa.

Henkes och Westerman

Bild: Jörgen Auer

I dag blir det två företag som presenteras i min serie Transport på svenska vägar. Serien som startades för att jag helt enkelt vill veta var bilarna hör hemma, alltså var företagen bakom dem finns. Först ut är Henkes Åkeri & Maskin AB, hemmahörande i Ekeby, Skåne. Ett företag som enligt upplysning.synas.se har fyra anställda och omsätter 12,5 miljoner kronor 2020. Henkes har enligt samma källa 6 lastbilar, 6 tunga släp, 3 lätta lastbilar, och 1 traktor till sitt förfogande.

Bild: Jörgen Auer

Ett större bolag är Westerman logistics från Nederländerna, med lager i Nieuwleusen och containerterminal i Hasselt. Företaget startades 1987 och transporterar gods såväl på land som till havs. Sedan nu i höst står dessutom en stor anläggning klar i Norra Hamnen i Malmö för omlastning av gods för vidaretransport till väg, sjöfart och järnväg. 

Den informativa hemsidan heter westermanlogistics.com och enligt dnb.com (Dun & Bradstreet) hade företaget 2020 en personalstyrka på 178 anställda samt omsatte 23,7 miljoner dollar.

Två bilder jag gillar

Bild: Jörgen Auer

 I dag är det trist, grått och regnigt. Därför repriserar jag två av mina tidigare bilder från Omberg. Varför kan man undra?

Bild: Jörgen Auer

För att jag gillar dem, så klart. Och tänker att du som letat dig in här i bloggen kanske också tycker att de är fina. Omberg och Vättern gör sig nästan alltid på bild. Faktum är att jag längtar dit ofta. Inte varje dag, men varje vecka.

Vilka fina duellanter!

Ur Allhems Sportlexikon

Vilka fantastiskt fina illustrationer, rena konstverken, som återfinns i Allhems Sportlexikon från 1949. Se bara här när boken illustrerar ordet duell med en teckning från 1825 av engelsmannen Robert Cruikshank. Och vem var han? Jo, en tecknare, eller som det står på wikipedia: karikatyrist, illustratör och porträttminiatyrist från London, född 1789 och död 1856. 

Ur Allhems Sportlexikon 

Robert som illustrerade flera böcker på 1820-talet samarbetade också med sin yngre och mer kände bror George (1792-1878) i en rad "London Characters". Deras far var den i Skottland födde Isaac Cruikshank (1756-1811), tecknare och konstnär också han. Faderns verk färglades för övrigt av hans hustru, sönernas mor Mary MacNaughton (1769-1853).

Klicka gärna upp bilden större så att du kan läsa lexikonets originaltext under bilden.

Enligt wikiwand.com avled Isaac Cruikshank av alkoholförgiftning efter att ha deltagit i en dryckestävling, som han vann.

Källor: wikipedia, wikiwand.com och nationalgalleries.org

God lunch i Jönköping

Bild: Jörgen Auer

Besökte Jönköping som hastigast under söndagen. Insåg att jag gillar stan och gärna kommer tillbaka. Åt god lunch på Cyrano och så hade jag förstås trevligt sällskap av två av mina barn, Pernilla och Martin.

Och naturligtvis kom mobilerna fram vid åsynen av Vättern. 

På dop i Onsala

Bild: Jörgen Auer

I för oss okänd stad vandrar vi hemåt i natten. Hem till hotellet i Kungsbacka. Och vi är glada och nöjda eftet att ha fått den stora äran att vara med när Susanna och Martins förstfödda, sonen Vincent, döptes i Onsala kyrka.

Susanna är kusin till mina barn och min 31 mars 2020 avlidna hustru Inger var Susannas moster.

Ha! Jag har följt Susanna och hennes föräldrar sedan långt tillbaka. Och jag var med när Britt och Bengts tre döttrar Sandra, Sofia och Susanna döptes. Jag har varit med på konfirmation och studentexamen, bröllop, massor av födelsedagar, vardagar och helgdagar, vi gamlingar har festat,  lekt och motionerat i över 40 år tillsammans och jag har varit jultomte hos familjen i 15 års tid och jag har tagit med alla barnen i barnvagn. 

Mest hjälpte jag till med just Susanna. Hon hade ju redan två äldre systrar och ibland var det nog skönt för familjen med en extra barnpassare.

Så jag tog med henne och barnvagnen, en sittvagn, på promenad. Ibland gick vi ganska långt, ända från Bäckhult till stora vägen Kisa-Ulrika och tillbaka. Det blev drygt sju kilometer.

Vi tittade på alla blommorna längs vägens kanter. Inte för att jag kände dem vid namn och kunde lära den lilla, men för att de var så vackra och fina. Vi tittade på insekter och djur och vi förundrades över alla fantastiska himlar och moln och träd som växte som de ville. Och fjärilar! Dem älskade vi.

Det är förunderligt att följa en människas liv. Ibland ses man inte på långliga tider, men inom en bor ändå känslan av det där som kan vara svårt att sätta fingret på - det där som är självklart när det handlar om ens egna barn och heter kärlek. Susanna och hennes systrar har helt enkelt känts som nästan, nästan mina, våra barn. Därför känns det stort att nu få vara med när hennes barn döps samt att få en plats vid den trevliga släktträffen efteråt i deras vackra hem i Forsbäck.

Tack för att jag fick vara med.

Bild: Jörgen Auer

På kvällen hade jag äran och glädjen att få hänga med Susannas föräldrar ut på en bit mat i Kungsbacka. Inte bara jag, Sandra och P-A var också med liksom mina barn Rebecka, Pernilla och Martin.

Så trevligt vi hade. Vi åt och drack av hjärtans lust på Pinchos och gick sen genom ett nattvackert Kungsbacka till Best Western Halland.

Lite fnittrade vi allt. 

 

Karta eller verklighet?

Bild: Jörgen Auer

Nej, det här är inte en karta över Uljeberg, Mantorp. Inte karta över någon annan trakt, heller. Inte karta överhuvudtaget. Jo, på sätt och vis, det är hudkartan på ett vackert löv. Lönnlöv.

 

Bild: Jörgen Auer

Så här ser det ut på något längre avstånd.

Bild: Jörgen Auer

Och ännu något längre.

Bild: Jörgen Auer

Så här såg hela trädet ut för två veckor sedan - 30 september. Men som synes hade löven börjat falla då.

Bild: Jörgen Auer

I dag ser det ut så här. Inte många löv kvar. Tyvärr. Det var ju så vackert. Nu är bara stommen kvar. Fast det är vackert, det också. Om någon månad eller två ska det bli kul att se hur det klär i vitt.