Ur Allt för Sverige
Äntligen var det dags för en ny säsong av favoritprogrammet Allt för Sverige igen. Och det var precis så bra som jag anade, nej visste efter alla tidigare nio säsonger.
Programmet handlar om tio amerikaner med svenska anor bland sina släktled. De får tillbringa några veckor i Sverige och tävlar om att få träffa massor av släktingar i ett stort släktkalas. Men bara en av amerikanarna kan vinna. En efter en ska deltagarna slås ut och tvingas lämna Sverige, som de älskar.
Textremsan på bilden från Värmland här ovan visar vad deltagaren med svenska namnet Jonathan Strand sa om sitt namn nu när han var i Sverige och mycket rörd fick ta del av och läsa om sina svenska anor.
Ur Allt för Sverige
Så här vackra bilder finns det gott om i Allt för Sverige som sänds i åtta avsnitt. Jag tror att det är mycket bildernas eller rättare sagt de vackra natursekvenserna som gör att också jag som tittare blir väldigt berörd. Det är så fint att jag vill gråta. Det, plus de uttrycksfulla deltagarna, förstås. Är det nåt amerikaner kan och har lärt sig i skolan så är det att prata och diskutera och att våga prata om känslor. Och släppa fram dem.
Söndagar blir heliga för mig åtta veckor framåt. Om jag inte tittar på play, förstås.
Direkt efter Allt för Sverige var det premiärdags för andra säsongen av norska serien Lykkelandet. Svinbra. Den ska jag också se alla avsnitt av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar