Det hade Inger tyckt om

Bild: Jörgen Auer

Under Allhelgonahelgen håller de flesta av våra kyrkor (alla?) öppet ett par timmar. Jag besökte två i dag: Viby och Herrberga i Vifolka församling. Varför gjorde jag det? Jo, kanske för att jag var tyngd av dagens och stundens allvar. Jag hade ju någon att besöka. Hennes namn stod bland alla andra på minneslistor över årsdöda i Veta, Viby, Herrberga (bilden), Västra Harg, Sya, Östra Tollstad kyrkor.

Bild: Jörgen Auer

Men jag kunde lika gärna ha nöjt mig med att stanna en stund vid sjön Drögen för att tänka på henne. Här hade hon helst av allt velat stanna själv för att andas frihet. För det var här hon trivdes allra bäst, min hustru och livskamrat Inger som gick bort 31 mars i år efter en tids sjukdom.  Ett tungt år av kända orsaker för alla, och extra tungt för oss och alla andra som förlorat en älskad närstående.

Bild: Jörgen Auer

Vi tände ljus för Inger i Kisas vackra askgravlund. I Kisa för att orten är "vårt andra hem" med tanke på närheten till sommarhuset i Bäckhult vid Drögen där Kisa är närmaste "stora" ort och för att hon själv sagt sig tycka platsen och kyrkogården så vacker vid Borgarbergets fot. 

Bild: Jörgen Auer

Så jag inbillar mig att hon gärna hade velat vara med i dag. Och plats fanns, för i Coronatider var vi inte så många, denna lördagsförmiddag. Det var dottern Pernilla och hennes dotter Stina Boel och jag. Våra andra barn, Rebecka och Martin besökte andra kyrkor och minneslundar för att tänka på Inger.  Hennes syster Britt hade varit i Kisa med maken Bengt i går och lämnat en fin ros i ett stenhjärta. Just som vi tände ljusen klämtade kyrkklockan och spred sitt sköna ljud över nejden. Det var som en hälsning. Fint.

Bild: Jörgen Auer

Senare på dagen åkte jag hem. Det var grått och småregnade. Vid de gula granarna på Ulrikavägen nära Boxhult stannade jag bilen och klev ur. Varför blir de alltid gula om hösten? Ska det vara så? Det är ju lövträd som blir gula, inte barrträd. Kan det vara granrost? Mjölkomrost? (Jo, det finns något som heter så). Granbarkborre? Torka? Eller vad? Är det inte granar? Är det lärk? Jag vet inte. Nog ser det ut som gran, alltid. Men så här blir det varje höst. Jag undrar så.

Bild: Jörgen Auer

Vid Drögens södra ände stannade jag igen. Dels för att ta några bilder, dels för att pinka. Det senare var skönt, naturen var skön. Jag finner alltid tröst i naturen, titta, känn, lyssna, andas. Bara vara.

Bild: Jörgen Auer

Så jag stannade en stund. Tänkte inte. Bara stod där och var ett träd. Kanske var Inger ett också. Vilket?

Bild: Jörgen Auer

Tog vägen över Pikedal, Önnebo, Västra Harg hem till Mantorp. Omedelbart efter Västra Harg mötte solen upp. Det var då jag beslöt mig för att åka till någon av hemmakyrkorna för att titta på minneslistorna över personer i Vifolka och Östra Tollstad församlingar som avlidit under senaste året.

Bild: Jörgen Auer

Först åkte jag till Viby, för att det är närmast Mantorp och sedan Herrberga (bilden) för att den är längst från Mantorp. Och så var det ju även för jag som samlare ville inhandla en kyrkobeskrivning över dessa två kyrkor. Veta och Sya har jag sedan tidigare. Efter det åkte jag hem och åt middag. Inväntade sedan Så mycket bättre i TV4. Det hade Inger velat se. Jag hällde därför upp två stora glas öl och eftersom hon inte kom drack jag upp båda. 

Den formuleringen hade hon skrattat åt.