Bild: Jörgen Auer
Det blev ju en riktigt fin dag! Började lite mörkt, men så gör ju förstås alla dagar. Men de mörka moln som legat över Östergötland och Mantorp ganska många timmar drog bort och fåglar de sjöngo på morgonpromenaden.
Bild: Jörgen Auer
Jag tog mig friheten att hoppa över frukost i dag och gick ut och gick i stället. Asfalt och grus om vartannat. Solen sken. En långsam löpare sprang förbi mig. Hade jag bara tagit ut kliven lite mer så hade jag lätt lämnat denne okände löpare bakom mig. Men jag lät honom vinna.
Bild: Jörgen Auer
Syrran Ami sms-ade. Kan du inte komma till Norrköping i dag och följa med mig och mamma ut på promenad? Kan du 10.30? Visst, sa jag. Väl på plats tog vi mor och rullstolen med på en härlig tur. Vi gick i Gamla lasarettsparken, vi gick på Albrektsvägen, vi gick in i Klingsberg och njöt av höstsol och det lugn och den stillhet som präglade området. Njöt av parkens träd och inför det här praktfulla, gula stannade vi, lät ögonen ta in färgen och utbrast: oh, så fint! Det var det verkligen.
Bild: Jörgen Auer
Strax därpå fick vi anledning att upprepa våra ord vid anblicken av det här huset och dess interaktion med naturen. Otroligt fint, konstaterade vi och spatserade ut ur parken och upp till Gamla Övägen och åsåg Albrektssalen. Där var det massa fester förr, sa mor.
Sen blev det Såpkullen och Gamla lasarettsparken igen efter att vi ånyo korsat Albrektsvägen och några minuter senare var vi tillbaka på Äldreboendet Albrektsvägen 153 och lämnade över snart 98-åriga Eva till personalen.
Så roligt det var, sa mor och log. Hon skrattade inte, inte som hon gjorde när hon under promenaden kom på att alla hennes fyra barn är pensionärer. Det tyckte hon var väldigt roligt och skrattade högt.
Och nu är det höst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar