I dag är ingen dag att fira. Om man inte fyller år, vill säga. Som min gode vän Claes Månsson på Lidingö. Han blir 76 i dag. Grattis
8 mars är ju annars känt för något annat. Siv har namnsdag och från och med i år också Saga. Men det är även Internationella kvinnodagen. Den ska man inte fira, vad var det jag sa? utan uppmärksamma, läser jag på Aftonbladet.se där det förklaras att syftet med dagen är att lyfta de mänskliga rättigheterna. Bra!
Dem kan man inte nog framhålla.
Den här dagen går förstås tankarna till flickor och kvinnor i ens närhet. Det gör de ju alltid. Till gamla mor, till systrar, fru och barn, barnbarn, släktingar, vänner, grannar, bekanta, men också till okända. Unga flickor, gamla tanter. Tusentals av dem, ja miljoner har drabbats svårt av orättvisor och våld, lidit i krig och nöd, i många fall hemskheter värre än döden. Herre Gud, så många det är som har slagits sönder och samman, som har våldtagits och skändats, begapats och begabbats,
Mänskliga rättigheter, vad är det? Visst, det är att oavsett hudfärg, religion och sexuell läggning få vara som man är, att få älska den man vill, det är att ha samma rättigheter och lön som någon annan med samma arbete, det är att få tycka och tro som man vill, få klä sig som man vill, och det är att ha rätt till sin egen kropp. Rör mig inte, om jag inte vill det.
I och med slaveriets avskaffande (är det verkligen avskaffat?) anses alla födda därefter vara födda fria och vara lika i värdighet och ha samma rättigheter. Stämmer det? Nej, så är det inte över hela världen. Därför bör vi uppmärksamma Internationella kvinnodagen.
Kvinnor som fyller år den här dagen är Cathrin Halldan, Mona Flygh, Terese Perman (alla tre facebookvänner till mig). Grattis. Ni är värda att fira. Och uppmärksammas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar