Bild: Jörgen Auer
Jag vet inte varför, men jag kände mig tvungen att stanna och ta en bild bort mot E4-an utanför Mjölby. Var det solen? Den bruna åkerjorden? Det gröna gräset? De gamla telestolparna? Bilarna? Träden? Skogen? Himlen? Allt det uppräknade tillsammans? Mer helheten än enheterna i helheten?
Kanske var jag bara trött, jag hade vandrat långt på förmiddagen och blivit påblåst av en motvind så stark att vänsterögat sprängdes fullt av blod. Jag såg inte riktigt frisk ut, tyckte eftermiddagens spegelbild.
Vad den säger nu, vet jag inte. Jag vill inte höra, utan väntar till morn bitti.
Mer i dag? Äh, jo anledningen till att jag åkte till Mjölby var för att ta farväl av en tvåsitssoffa som hängt med några år samt tre fula och från början vita plaststolar till altanen. De får inte heller följa med i flytten.
Just det, jag ska flytta. Drar vidare på livets stig. Vart jag ska ta vägen tänker jag berätta nån dag här i bloggen. Men jag kan avslöja att det inte är så långt från där jag bor nu. Jag skulle kunna gå emellan med enstaka påsar eller kanske en stol.
1 april är det dags. Därför har dottern Rebecka varit här i dag och i morgon kommer de andra barnen, Pernilla och Martin. För att hjälpa sin gamle far att bli av med sånt jag inte vill ha. Ska det slängas? Ges bort till återvinningsbutiker? Tas om hand av något av barnen? Flyttas till Bäckhult? Ändå få en chans till hos mig? Vi får se i morgon hur dagen förlöper. Själv går jag. Det är min lott, min enhet i helheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar