Njutbart i Virvelvinden

Bild: Jörgen Auer

Ännu en fin dag. Tack. Naturligtvis var jag ute en stund och njöt av solen och en gnistrande vinterdag. Det var det fler än jag som gjorde och jag finner det bara roligt att se så många ute och promenera eller åka skidor/skridskor.

Jag höll mig dock mestadels inomhus. Varför kommer jag till strax. Jag såg bland annat lite skidåkning på teve, men det var inte så upphetsande eftersom banan i Ulricehamn var för lätt. Med påföljd att ingen i sprintstafetten (tvåmannalag) kunde gå ifrån utan nästan alla lag hade sällskap fram till avgörandets stund och fick spurta om segern.  

Överraskande vann inte svenska förstalaget med Maja Dahlqvist och Linn Svahn och den senare fick ge sig i spurten mot Sloveniens Annamarija Lampic. 

På herrsidan kom det svenska andralaget trea, det var väl bra gjort av dem (Karl-Johan Westberg och Johan Häggström). Men skidåkningen var likadan här som för damerna. Banan var för lätt. Ingen backe som gick att rycka ifrån i, ingen rejäl nedförsluta heller som gick att glida ikapp i. 

Mestadels har min tid i dag dock gått åt till städning av ett gammalt skåp som jag förvarat alla mina gamla svartvita bilder i och sparade tidningar och tidningsartiklar, kartor, broschyrer, brev, kort och då vet du ju hur det blir. Man läser för mycket. Vilket tar all ens tid och plötsligt inser man att oj! Jag måste ju äta.

Sen tillbaka till skåpet igen och den svarta plastsäcken som blir allt tyngre.

Men lite sparar jag ändå. För det finns en hel del att skratta åt, inser jag. Om inte skratta så i alla fall le och bli glad åt. Och såna saker ska man vara rädd om.

Mest är det bilder från 80- och 90-talen, bilder tagna i Mantorp, Norrköping, Linköping, Cypern, Kanada, New York, Bäckhult (Kisa), Stockholm, Rörvik i Sörmland och några bilder som jag inte vet var de är tagna. Men det är födelsedagar, lek, skola, idrott, bröllop, dop, konfirmation, vardagsbilder, fest (Mantorpsdagen), och jobbrelaterade bilder. 

Bild: Jörgen Auer

Här en bild från Mantorpsdagen. Tror från 1986. Och det är mina döttrar Pernilla och Rebecka samt Helena Björäng på åktur i Virvelvinden. Så visst har jag nöje av att städa ur det där skåpet. Men allt är ju så kul att titta på att det tar tid.

Ja, och så har jag varit i tät kontakt med min avlägsna släkting Margareta Gullström-Linder i Karlstad. Våra anor sammanstrålar i mitten av 1800-talet och min mormors morfar var bror med Margaretas ana. Även släktforskning är en sysselsättning som tar tid och när man söker svar i släktledens vindlingar är det lätt att halka in på någon annans, utanför släkten, spännande uppgifter och liv.