Bild: Jörgen Auer
Ännu en dag i Kisa, denna östgötska pärla som till och med gör sig även i gråväder. I dag gick jag en för och av mig sällan bevandrad runda. Jag gick nämligen förbi stationen och följde järnvägen ett stycke söderut på Marcus Larssons väg. Där togs den här bilden in mot centrum och kyrkan. Vandringen fortsatte över Industrivägen och strax därpå korsade jag väg 134 för att gå igenom Kullaområdet, bort till Bäckskolan och sedan tillbaka in mot centrum via Västra vägen, Grönedegatan och Vallingatan.
Bild: Jörgen Auer
Den här bilden tog jag från Vallingatans förlängning i gångbacken ner mot ICA, också i centrum så klart. Se vilken fantastisk natur som omger Kisa! Oemotståndlig.
Bild: Jörgen Auer
Bara några meter därifrån hade jag den här överblicken av orten åt, ja vad blir det? Sydost, tror jag.
Bild: Jörgen Auer
Ännu har vintern inte helt tappat greppet. Och varför skulle den? Vi är ju inte ens inne i februari.
Bild: Jörgen Auer
Visst är det så här tyska slott brukar ligga? Tinnar och torn bland höga berg. Men finns det liknande slott också i Kisa?
Bild: Jörgen Auer
Ja och nej. Huset i fråga ligger i Kisa, men är inget slott utan det 1902 byggda lokstallet som sedan 2005 ägs och sköts om av Stångådalsbanans vänner och som 2014 blev byggnadsminne. Stångådalsbanan är den 235 kilometer långa järnvägen mellan Linköping och Kalmar.
God lunch intogs på Restaurang Capri.
2 kommentarer:
Kul för en infödd kisabo att någon kommer hit och som min inflyttade mor kan uppskatta vyerna för vad de är värda. Högt uppe på vägen till Yxsmedstorp blir det definitivt tysk romantik. Helst i solsken förstås.
Hej! Kul att du kommenterat. Jag håller med dig om utsikten du nämner och kan berätta att jag har skrivit om den. Vi kanske ses någon gång där uppe?
Skicka en kommentar