Det är vinter

Bild: Jörgen Auer
Det är vinter. Man slinter.
Stannar till. Står still.
Tar en kopp, smörgåsdopp.
Is och dimma, frihetens timma,
bortom fronten, horisonten,
vilken lycka, kan man tycka.
Dan därpå, tåg i depå,
buss i stället, stoppar gnället,
ont om plats, ta ny sats,
vänta, vänta, - vänta, vänta,
nästa resa, vilken nesa,
utan tvekan, samma nekan,
du får köa, stå o slöa,
kallt om tårna, drar i vrårna,
ord enorma, svära gorma,
faan, satan, tomt på gatan,
men där borta, meter korta,
kommer bussen, du o stussen,
får nu vila, ombord kila.
Och väl inne, i ditt sinne,
när du tina, slutat grina,
kan du minnas, hur det skrinnas,
på det glatta, på det platta,
om du gidder, minns du vidder,
och du längtar, som du trängtar,
blir som förbytt, vill ut på nytt.
Men, då som du vill, inte stå still
i en kö, närapå dö,
börja bråka, för att få åka,
till dagens knog - du har fått nog,
och du vill känna, vattnets frusna ränna,
under skenorna, spänna senorna,
du vill vara fri, du vill fara fri.
Det är vinter. Man slinter.
-
Jörgen Auer 14 januari 2010 apropå skillnaden mellan frihetskänslan på stålskodd fot och väntandet på en ersättningsbuss.