Nu är det dags för Schepp igen

Bild: Jörgen Auer

Det finns flera Bäckhult i Sverige. Flera i Östergötland. Men bara ett vid Drögen. I dag är det en liten semesterby, kan man säga. Med flera fastigheter. Men det är det här röda, äldre huset som är gården Bäckhult, eller Stora Bäckhult som det också kallas. En ladugård skymtar till vänster. Här håller jag till ibland. 

Vad gör man här? Tja, klipper gräs, lagar skorsten, kokar potatis, diskar, bygger altan, spelar fotboll, slappar, renoverar, målar, putsar, lagar, sågar, hamrar, skruvar, diskuterar, badar, läser en bok. Ja, just det. Det ska jag göra nu.

Emelie Schepp. Vita spår.

En fågel i skogen

 Bild: Jörgen Auer

Jag såg en fågel i skogen en dag. Inte vilken som helst, utan en urfågel. Jag ringde genast en fågelskådare jag känner. Han bekräftade: jodå, en skogsfågel i ordets rätta bemärkelse.

  Bild: Jörgen Auer

Jag såg ljuset i tunneln också. Eller i skogens tunnel. Men vad som fanns där borta i ljuset, om ens någonting, vet jag inte. Jag tog en annan väg.

 

  Bild: Jörgen Auer

 Jag gick och jag gick. Och hur långt jag än gick så hade jag en vägstump kvar. För Kinda är så stort, så stort, för en liten man som jag.

  Bild: Jörgen Auer

 Kameran var med och jag fastnade bokstavligen för (på) de här blommorna. Visst är det väl kardborre? Och är det inte kardborre, så måste det vara en släkting.

 Bild: Jörgen Auer

Men vad nu? Hur växer det i skogen, egentligen? Någon behagar skämta. Vem? Jag gick hem. Och såg skogsfågeln igen. Hade den inte flyttat lite på sig?

I Stiliga stugan

 Bild: Jörgen Auer

Dagens gofika ägde rum på Stiliga stugan vid Valla by utanför Rimforsa, vid Fresons bageri och trädgård. Kladdkaka valde vi.

Bild: Jörgen Auer

Louise Karlsson har alltid gott fika och en massa grejer att titta på. Nytt för året är också 

ett loppis på övervåningen.

Carling svängde i Kisa

 

Bild: Jörgen Auer

 Äntligen får jag tillfälle att lägga över några bilder från tisdagens Allsången i Kisa till bloggen. Den här på Gunhild Carling är inte dum, om jag får säga det själv. Och det får jag. Det är ju min kamera, mina bilder och min blogg. Gunhild bjöd sannerligen på sig själv. Även om hon inte representerar min musiksmak så måste jag ändå tillstå: Vilken musiker! Vilken sångerska! Tack.
Nya husbandet, lett av pianisten Carina E Nilsson, hängde bra med i svängarna. Magnus Eugenson på bas, Kjell Gustavsson, trummor och Conrad Boquist, gitarr.

 Bild: Jörgen Auer

Bland övriga deltagare fanns kören Joyvoice Kinda, 12-årige Albin Märsund från Valdemarsvik och stipendiaten, klarinettisten Tristan Dettke från Horn. Inger Nilsson var presentatör,  Stellan Franzén allsångsledare. Kvällens hemliga artist var östgötasonen Peter Johansson som klev nedför trapporna och närmade sig scenen. Peter drog förstås av ett par Queen-låtar som den expert på gruppen han är och rockade loss ordentligt.

Bild: Jörgen Auer

För dem som inte vet kan jag berätta att Peter är uppvuxen på Norra Finnö i S:t Anna skärgård. 2003-2007 deltog han i närmare 850 föreställningar av Queen-musikalen We will rock you i London där han spelade huvudrollen Galileo. I höst deltar han i Champions of Rock med Ola Salo och Jenna Lee-James. 22 augusti fyller Peter Johansson 40.

Visst var det en trevlig kväll och bra blandning på artisterna. Men nog var vi många som saknade Fredrik Frallan Jonsson. Kunde han inte ha ingått bland gästerna och spelat sin "I dalen mellan bergen"? Den låten har för mig blivit synonym med Allsången i Kisa. Jag saknade den nu.

Dass en nödvändig skitsak

 Bild: Jörgen Auer

Vad är det bästa med sommar? Jag gissar att många i Sverige svarar sol och bad. Kanske båtturer, glass, ljuva kvällar, semester.

Bild: Jörgen Auer

Själv svarar jag allt det ovanstående men lägger till fotboll och dass. Fotboll för att jag åter får slå några passningar och minnas hur det var att spela matcher och hur roligt det är att försöka slå rekord i duttning. Och för att jag då kan leka med barnbarnen i en lek jag också tycker är rolig.

Dass är visserligen en skitsak, men en nödvändig sådan. Dessutom tänker man så bra där inne. På allt det fina som finns utanför. Runt omkring en, på det som är sommar.

Ingen bild i dag

Här borde jag ha lagt in en bild, men det har jag inte gjort. Anledning: jag har inte tagit någon bild i dag. Jag tänkte göra ett inlägg om Allsången i Kisa, men skjuter det framför mig i ytterligare någon dag.
I går tog jag till exempel hyfsat bra bilder på Gunhild Carling som gästade Kisaevenemanget och imponerade stort med sin musikalitet. Men jag har lite datastrul för tillfället och kan inre föra över bilder från kameran till dator och mitt inlägg om Allsången i Kisa dröjer därför någon dag.
Carling var annars riktigt bra. Som förväntat.
Hemlig gäst var Peter Johansson, musicalartist och Queentolkare. Om jag hörde rätt så var det 1900 åhörare på Hembygdsgården i Kisa.
Nästa år tror jag vi får lyssna på Veronica Maggio.
Dagen har jag ägnat åt altanbygge och lakrits. Samt promenad och kaffe.
Nu? Dass.

En riktigt vältränad jävel

Bild: Jörgen Auer

Hittade den här, i mitt tycke roliga bilden från 2010. Vi var på gym, Jeppe Gustafsson och jag, för ett reportage till Corren. Som den suveräne fotograf han är, Jeppe, så såg han väldigt konfunderad ut när jag började fota. Det var nog min stil han undrade över där han cool stod lutad mot en pelare i väntan på rätt tillfälle att fota. Jag å andra sidan fotade allt, för att ha till bloggen. Bland annat den här bilden.

undrar hur många gym som jag har varit på? Och skrivit om, menar jag. Ingen aning, men gissar på närmare 30. I Uppsala, Linköping, Norrköping, Motala, Mjölby, Åtvidaberg, Boxholm, Mantorp. Hur många pass? Dubbelt upp. Minst. 

Och så alla de övriga passen där jag bara har deltagit. Det blir mycket träning, det.

Så här ser ni en riktigt vältränad jävel.

Jag är nog väldigt sexig

Jag är nog väldigt snygg. Och rik. Sexig också. Samt väldigt social och snäll.
Tror jag.
Det måste jag ju vara eftersom så många unga kvinnor med tunna kläder söker kontakt med mig på Facebook. Kanske är de nu ett par hundra som är intresserade av mig. Det är ju helt fantastiskt!
Väldigt märkligt är att så gott som allihop har tre namn. Det kan vara Tracy Ann Zuzanna, eller Miranda Melody Molly. Eller Katja Ellen Sophie, ja ni förstår.
Ännu har jag inte svarat, men funderar på att göra det. Snart.
Varför har de tre namn? Ska det få mig mer benägen att svara?
Det får det inte.
Jag blir bara förbannad.
 Det är troligen mitt fb-konto killarna som ligger bakom namnattacken är ute efter. Och få tillgång till alla mina fb-vänner. Eĺler så vill de bara förstöra. Hacka.
Men jag: Eric Jörgen Benny tänker inte svara.

Viktig start på dagen

Bild: Rebecka Auer

Att få börja dagen med en rejäl promenad åtföljd av ett dopp i Drögen är ganska nära underbart. I alla fall väldigt skönt. Och viktigt.

Bild: Rebecka Auer

Vattentemperatur klockan 8: 20 grader. I dag väntar fortsatt altanbygge samt släktkalas. Och en färd till Kisa. Allert kan räkna med besök, liksom Systembolaget och kanske återvinningen.

Nu blir det Emelie Schepp

Bild: Jörgen Auer

Äntligen! Jepp! Nu ska jag kasta mig över Emelie Schepp. Nej, inte bokstavligen, eller är det just det sistnämnda som jag tänker göra? Jag ska ju läsa hennes böcker. Jag har bara väntat på att få fatt på hennes första bok: Märkta för livet. Och nu har jag den. De andra två har jag redan, men har inte velat läsa dem innan jag läst den första om Jana Berzelius.

Det är klart att man vill stödja en östgötsk författare, Emelie bor i Motala och mycket av handlingen i böckerna är förlagt till Norrköping.

Som synes av bilden har jag även Correns sommarbilaga inom räckhåll. Ifall jag inte skulle veta var jag ska ta vägen för att titta på vårt län. Men det vet jag. Jag har koll på länet och snart även på Jana Berzelius i boken Märkta för livet. Och Emelie Schepp. Jepp!

Några bilder på Vetaeken

 Bild: Jörgen Auer

  Vad den är vacker, den här eken på Vetagärdet mellan Mantorp och Veta kyrkby. Hur många gånger jag har tittat på den vet jag inte. Men säkert över tusen.I dag försökte jag se den ur lite olika vinklar med kameran. Så här blev några av mina bilder på Vetaeken.

 Bild: Jörgen Auer

  De tre översta bilderna är tagna från trädgården vid församlingshemmet.

Bild: Jörgen Auer

 

 Bild: Jörgen Auer

Medan den här är från promenadvägen som förbinder Mantorp med Veta kyrkby.

Bild: Jörgen Auer

Liksom denna (fast en meter in på sädesfältet).

Bild: Jörgen Auer

Och den här verkar tagen av ett sädeskorn. Men Vetaeken är det likafullt.

En ormvråk funderar lite

Bild: Jörgen Auer

Vad nu? Vad är det för konstigt djur som kommer rullande på vägen här och stannar. Och så åker ett av de många ögonen ned liksom, och ett annat djur inuti det andra håller genom det där ögat ut en svart sak som säger klick, klick. Varför? Och hur ska jag reagera? Ska jag låtsas som ingenting? Flyga iväg? Stirra ut odjuret? Göra mitt hemskaste skri? 

Bild: Jörgen Auer

Äsch, jag drar iväg. Åh, hej. Mot Öknehult. Skönt. Skönt. Skönt. Vinden är sval. Jag är fri, fri som en ormvråk.

Jag och Robert II

Bild: Jörgen Auer

Denna underbara dag ägnar jag mig åt historien. Håller som bäst på att läsa in mig på Robert II av Skottland. Han levde mellan 1316 och 1390 och var son till Walter Stewart och Majorie Bruce. Kung blev han vid 54 års ålder, som den förste av ätten Stewart på tronen, läser jag på Wikipedia och tar ett smakprov till på whiskyn som bär hans namn. God och mild, undrar om han var sådan?
På britroyals.com får jag veta att Robert II är 17:e släktled bakåt till Elisabeth II i Storbritannien och att han hade 14 legitima barn och åtminstone 7 illegitima. Hans son John tog över tronen efter honom och tog sig kunganamnet Robert III.

Vem var Robert I då, kanske någon undrar och det läser jag in mig på. Jo, en Robert Bruce, skotsk konung mellan 1309 och 1326. Dessutom morfar till Robert II.

Jag smakar igen och tycker på något lustigt vis att innehållet i såväl flaska som glas växer i styrka för varje nytt glasch, äh glad. Glas.

PS. Om whiskyn Robert II skriver Systembolaget: Aningen rökig, fruktig smak med inslag av fat, honung, apelsin och smörkola. Serveras rumstempererad som avec. Dessutom kan jag berätta att King Robert II tillverkas av Ian MacLeod Distillers i Broxburn, Skottland och att märket även finns som gin, rom, vodka. Se även www.ianmacleod.com/ DS



 

Ett svenskt Mount Rushmore

Bild: Jörgen Auer

Vad tror du om det här? Kan detta inte vara en passande plats för ett svenskt Mount Rushmore, det där bergmassivet i South Dakota i USA där fyra gigantiska huvuden av fyra amerikanska presidenter huggits ut ur klippan? 

Men vilka fyra svenskar borde jag hugga till med här i Bäckhult, Kisa? Vid Drögen.

Fyra kungar? Fyra drottningar? Fyra ess? Vilka i så fall?

Borde det kanske vara Birger jarl, Gustaf Vasa, Olof Palme och Björn Borg? Eller ska Vasa och Palme bort och ersättas av Heliga Birgitta och Sarah Sjöström?

Kom gärna med förslag.

De där fyra i Mount Rushmore är George Washington, Thomas Jefferson, Theodore Roosevelt och Abraham Lincoln. Och skulptören bakom verken hette Gutzon Borglum.

Ingen bilbingo i Bäckhult

Bild: Jörgen Auer

Är det utebio på gång, eller bilbingo i Bäckhult?
Nej då, det är inte ens kobingo för här har inte funnits kor på munst 50 år.
 Eller har Kia öppnat filial i bygden? Eller Bilbörsen? Ingalunda. Däremot undrar jag om det inte är kön till utedasset. 

I alla fall är det några bilar på rad i närheten. Några människor syns inte till, de kanske är på dasset allihop? För övrigt är bilen till vänster, den svarta en Volvo. 

Jag går som på moln

Bild: Jörgen Auer

Stirra på moln tillhör sommarens höjdpunkter. De är ju så vackra och de har en förmåga att göra annat, som man kanske sällan eller aldrig tänker på, vackert. Som vågorna på ett tak. 

Den här bilden är inget mästerverk, men den har ändå någonting. Ja, moln förstås. Det märkliga är att när jag stirrar på bilden så börjar molnen att röra på sig. Även det vågiga taket rör sig när jag stirrat några sekunder, det böljar med och i sina vågrörelser. Pröva själv.

Att gå som på moln betyder att man befinner sig i någon slags lyckokänsla. Kanske för att man kan dra en lättnadens suck över att något tungt och besvärligt som hängt över en länge äntligen är borta, avklarat och försvunnet. Eller att en nervös oro och väntan är över. Ett intagnings- eller antagningsprov gick vägen, en spelinsats gav utdelning över förväntan, ett graviditetstest visade sig positivt, ett barn är fött.

Eller bara att man är lättfotad.

Även jag har sälgskimmerfjäril

 Bild ur Corren 11 juli 2017

Jag tyckte direkt att det var nåt bekant över den här fjärilen i dagens Corren. Och visst. Jag har också sett den ovanliga sälgskimmerfjärilen. Fast vad den heter visste jag inte förrän jag såg tidningen i morse.

 Bild: Jörgen Auer

Faktum är att det i dag är precis ett år sen, 11 juli 2016 som jag såg och fotograferade en artfrände till den av Margeritha K-Ljunge porträtterade Corren-fjärilen. För visst måste det vara en likadan? Den jag såg befanns sig på vårt sommarviste i Bäckhult vid Drögen.

 Bild: Jörgen Auer

Jag vet dessutom hur den ser ut när den breder ut vingarna. Då byter den färg.

Bild: Jörgen Auer

Så här ser sälgskimmerfjärilen ut med utbredda vingar. Kul att jag äntligen fick veta vad "min" fjäril är för art. Gärna fler liknande bilder Corren, för jag har flera bilder som saknar svar.

Ömsom vin, ömsom vatten

 Bild: Jörgen Auer

Sommaren har så här långt varit en aning blandad. Som den bör vara. Ömsom regn, ömsom sol, ömsom vin, ömsom vatten. Ömsom allt.

 Bild: Jörgen Auer

Vissa dagar har det varit jakt på sol och visst har det hänt att jag har fått tag på den. 

Bild: Jörgen Auer

Det har varit jakt på annat också. Jakt på fotoobjekt. Och jakt på fjärilar. Alltså fånga fjärilarna och sedan släppa ut dem på nytt. De är ju så vackra och flyger så lustigt.

Bild: Jörgen Auer
Vackra är också Göta kanalbåtarna, ja hela kanalen är ju så skön att skåda. Men det är ingen nyhet, precis. Så tyckte man nog redan när kanalen invigdes 1832. 185 år senare följde jag i mitten av juni Dianas väg nedför slusstrappan i Borenshult, Motala.

 Bild: Jörgen Auer

Ibland blir man överraskad också. Aldrig förr har jag nämligen sett några ryttare inne i Ulrika. Men för någon vecka sedan gjorde jag det. Fint.

 

 Bild: Jörgen Auer

Snart har mycket blommat över, tyvärr. Den här vallmon gladde på Återvinningen i Kisa.

 Bild: Jörgen Auer

Ska man visa blommor i Östergötland så bara måste man ju ha med vår landskapsblomma - blåklint.

Bild: Jörgen Auer

Men det hjälper inte hur vackert, spännande, regnigt eller soligt,  allt är. Ibland måste man bara uppsöka närmaste toalett. Nöden har ingen lag. Inte på Varamon i Motala, heller.

Återstoden av sommaren, då? Hur blir den? Tja, solig, regnig, kall, varm, rolig, tråkig, torr, blöt, allt eller inget, eller både och. Själv hoppas jag mest att sommaren ska bli intressant och lär mig något.

Vi får se, de orden gäller alltid. Vi får se hur det blir, eller höra, och framförallt känna.

Ömsom vin, ömsom vatten, skrev jag. Nu blir det ömsom öl.

Nu jävlar, sa Fantomen

Bild: Jörgen Auer

När Fantomen inte är ute och gör det han är bäst på, vad det nu är? så lever han ett ganska inrutat liv. Det är desamma sysslorna dag efter dag, han vaknar, pinkar, tar en promenad, äter frukost och borstar tänderna, kanske pinkar han igen innan han ger sig i kast med dagens göromål. De innefattar tidningsläsning (han läser fortfarande papperstidning), lite plock med kläder: somt ska tvättas och sorteras därefter, annat ska bara flyttas på för att åter annat ska bli lättare åtkomligt. Därefter klär han på sig för att gå ut till dagens stora uppgift, altanbygget. Men ibland händer det att han störs i sitt arbete, som i dag. Då sitter han bara och väntar på att regnet eller andra störningselement, ska upphöra så att han kan fortsätta med sitt kall. 

Men i dag kom han inte långt. En bärlina sattes på plats och sex vinkeljärn skruvades fast.  I övrigt var det tankearbete. Mest tänkte han på Diana. Sen på altanen, barnen, barnbarnen, och andra saker han ville åstadkomma. Han ville skriva nåt, tänkte han. Något bestående.

Snart. Till hösten kanske. Eller varför inte starta nu? Det regnade ju ändå. Hm. Ja, varför inte? Han tog fram sin laptop och satte sig till rätta.

Nu jävlar, sa han.

Oväntade byggvaror, men ändå inte

 Bild: Jörgen Auer

Det är alltid lika spännande och roligt när det dyker upp något oväntat och nytt på landet. Som när grannen beställt skjutbara glaspartier från Skånska Byggvaror. I och för sig var det väl inte helt oväntat, han hade ju beställt varorna och en chaufför från företaget ringde och sa att hon var på väg med varorna. Men ändå.

Bild: Jörgen Auer

Varorna kom och vi som var där fick något annorlunda att prata om för en stund. Sedan återgick vi till vardagens sysslor med häckansning, grässlagning, altanbygge, lunch, solande, fikande, till och med badande. Lastbilen fortsatte sin färd mot andra kunder. Tack och hej, det blev ett trevligt avbrott i sommarsysslandet.

Njuter av en sommarkväll

Är det roligt att fylla år? Visst. Och gott. 6 juli råkar vara min födelsedag och jag har då haft det gott. Byggt lite, pumpat vatten, badat, och fikat så till dem milda grad att jag nästan inte kunde ta mig från bordet. Fyra gånger tog jag mer - och väldigt stora bitar - av Pernillas supergoda cheesecake. Eller var det fem?
Lunch har vi också ätit. I dag blev det falukorvsgryta, klart underskattad maträtt. Eftersom vi åt sent hoppar vi middagen. Vi skiter i att grilla också. Nu är det kväll och feststämning som gäller. Även grannen Britt fyller år så vi gör väl gemenskap sak, kan jag tro.
En slappardag kan tyckas, men jag sa ju nyss att jag även har byggt lite. Tillsammans med Robert blev det en hel del skruvande på lilla stugans blivande altan. Pumpat vatten betyder att vi pumpat upp vatten från Drögen till vår lilla station på berget, 300 meter från sjön och så där en 20-30 meter högre än sjön.
Just nu kom Gabbe förbi med en present. Ska öppna den nu.Tidigare i dag fick jag ett boulespel i metall, en bok, godis, trisslotter, barnteckningar, blommor.
Och nu tar jag en öl och njuter av en sommarkväll.

Kajak för Schubert?

Jag namedroppar från ingenstans och startar på noll. Niels-Torben Noll önskas en glad sommar liksom hans kusin Svetlana från jag vet inte var. Att Eva-Elsa Herbst får en fin sommar utgår jag ifrån och inbillar mig också att hon nog tar en vecka med kajak i augusti. Det brukar hon göra. Sinea Schubert och sambon Hannes Mörten drar som vanligt till fjälls och det skulle inte förvåna om det blir Katjetjaukko även den här gången.
Alla som heter Berndt i efternamn önskar jag en rejäl portion blåbärsfil och många glada skratt, Svenssons och Brylling får haka på i samma hälsning och Örtevall och Loman, Hellgren, Spångberg, Underdog och Ricardo kan få samma önskan.
Marie Hatlevoll får en egen hälsning, kram og deilig sommer, Marie.
Sa jag Falk och Månsson?
Samt alla Auer i hela världen.
Och Victoria med familj.

Och kvällen som var så skön

Knotten pinar. Och kvällen som var så skön. Men så där kan det vara, just som man har det som bäst kommer det nåt och tar hål på idyllen. På landet är det ofta just nåt knott.
Ett knott ser man sällan ensamt. Finns det överhuvudtaget ett singelknott?
Nej.

När natten faller på

Bild: Jörgen Auer

Nu mörknar det. Något. Då är det dags att säga hej och tack för i dag. Vi ses i morn. Eller ses vi nu? Är det nu du vaknar och kommer mig till mötes? Med sommarnattens leende?

Jag önskar det vore så.

När säger man ljuvlig?

Bild: Jörgen Auer

 

När säger man ljuvlig?

 

Aldrig om vintern, men alltid om sommaren 

i minnet, i tanken, i nuet, i varat

om morgonens dimma

 om vattnet, öarna och vassen

om kvällens solnedgång

 och om den ljumma natten

 

Man kan säga ljuvlig om en annan människa också

men det är mera ovanligt

och har man sagt det nån gång

så har man nog menat det

i alla fall just då

och även minnesbilden av det är ljuvlig

 

Jörgen Auer 2017-07-02

Se upp för vildsvin med flera

Bild: Jörgen Auer

Se upp, där ute. I dag tog jag en sväng till Västra Harg för att än en gång besöka naturreservatet och motionsspåret. På vägen dit, inte så långt från festplatsen Ekliden, dök det här gänget unga vildsvin upp. Plus minst lika många till, någon stor gris syntes inte till men fanns antagligen i närheten. Färden blev för övrigt nästan som ett djurparksbesök eftersom jag och dottern Rebecka också såg några hjortar vid Spellinge, två harar, två katter, två tranor (som även hördes), en häger sittande alldeles vid vägkanten inne i Västra Harg, samt en skock får och kråkor, skator, kajor, råkor, kor och hörde koltrasten.