Vilken mara för Dorando!

Ur Nordisk Familjeboks sportlexikon

Det här är en välkänd bild. Tagen 1908 vid OS i London när förste man i maratonloppet kommer utpumpad, nästan död, till målet på White City Stadium.

Han hette Dorando Pietri (inte Pietro) och raglade omkring som en drucken inne på slutvarvet på arenan, han föll också fem gånger men hjälptes upp och bröt målsnöret först av alla. Men han diskvalificerades på grund av den där hjälpen från snälla funktionärer. Som en liten tröst fick han ändå motta en fin pokal av den engelska drottningen Alexandra för sin tapperhet och kämpaanda.

Sen blev Dorando Pietri (1885-1942) proffs och reste land och rike runt och tävlade. Han sprang 46 lopp som professionell och tjänade 200 000 pund. Pengar som han köpte hotell och stort garage för. I Carpi i Italien restes en staty tills hans ära, Dorando segraren.

Sitt sista lopp sprang han i Göteborg 1911 som 26-åring.

I morgon bitti kan de vara fallna

 Bild: Jörgen Auer

 Ena dagen är grå, så grå. Men oktober är ombytlig. För nästa är full av solreflexer. 

Och  hattifnattarna växer.

 Bild: Jörgen Auer

 De rodnande löven vill inte kallna. I morgon bitti kan de vara fallna.

 Bild: Jörgen Auer

Björkens gula löv glittrar i sjökanten och viskar något, vad?

  I närheten hörs en hackspett. Var?

Bild: Jörgen Auer

En dag försvinner fort. En sol går upp, samma sol går ner. Orrholmarna i Drögen som badat i sol hela dan, har tagit på sig mörkare kläder. Kvällningen är nära. Det skymmer på.

Och solen skiner

Bild: Jörgen Auer

Nä, nu går vi ut och gör bästa möjliga av den här dagen. Och solen skiner.

Kring ett porträtt på Cici Möller

 Bild: Jörgen Auer

Så här glad blev fotografen Cici Möller över att se mig. I alla fall de positioner jag intog för att fota henna för ett porträtt i Corren. Jag stod som om jag var pinknödig, det var jag nu inte, men i alla fall fick det henne på gott humör.

 Bild: Jörgen Auer

Fast det var hon innan också. Inne på Järnkontoret där hon bjöd på te. Pepparmyntste valde vi, båda två innan vi satte oss i soffan och pratade. Det är här Cici (som heter Cecilia) brukar klura idéer eller bara relaxa lite tillsammans med kläddesignern Katarina Nordquist som hon delar butiken med. Butiken finns i den gamla järnaffären i Mantorp, därav namnet Järnkontoret. Butik och butik för resten, det är mer värme och hemkänsla över deras lokal och arbetsplats. För Cici är det här platsen där hon redigerar sina bilder, hon har ingen studio här utan bilder tar hon ute på plats, så att säga.

Ur dagens Corren

Så här presenterade Corren mitt möte med Cici och det ser ju jättefint ut. Den ljusa mittbilden av de tre mindre har Cici tagit. Hon fotar mestadels till en lång rad inredningstidningar. Bland dem Sköna hem, Allt i hemmet, Sköna hem, Drömhem och trädgård, med mera och i de flesta fall gör hon det tillsammans med stylisten Emma Olai från Västerlösa. Cici fotar också mat och livsstil, även till utländska tidningar och tidskrifter, hon tar internbilder till TV4 och är Ernst Kirchsteigers förstaval som fotograf när det gäller pressbilder angående hans program.

Ur dagens Corren

 Så här såg det ut på Correns B-etta (förstasida del B) i dag. Ganska bra bild, om jag får säga det själv. Dock borde jag ha tagit bort ljusstaken innan jag fotade. Nu ser det ut som om Cici när som helst ska bränna sig. Men det gjorde hon inte. I stället väntade hon på att dottern Adrinas skolklass skulle komma och hälsa på. 

FOTNOT: Cicis hemsida: ceciliamoller.com och instagram: @ceciliamoller

Här kan man få lugn att ro

Bild: Jörgen Auer

Se, så här ser Norrköpings roddklubbs hus på Strömholmen ut i dag, nästan exakt likadant som på 30-talsbilden jag visade häromdan. Gå gärna tillbaka i bloggen och titta på ett inlägg från i måndags som handlar om härliga bilder i en jubileumsbok 1937. Roddklubben bildades annars redan 1883 och den nya idrottsföreningen lät uppföra ett båthus. Det revs dock 47 år senare, 1930 för att ge större plats åt Norrköpings hamn. Det nya båthuset på Strömholmen började byggas 1932 och stod klart året därpå.
Det rosa huset till höger är det gamla Tullhuset, egentligen ett gammalt tullpackhus, uppfört
1784. Då i ett plan. Övre våningen byggdes 1842.
Huset blev byggnadsminne 1978 och var under 50-talet år (1916-1969) säte för Norrköpings hamnförvaltning. Huset ägs idag av Spinnhuset Fastighets AB som planerar att bygga en restaurang i den historiska byggnaden. Det bör tilläggas att Spinnhuset även äger näraliggande Comfort Hotell som saknar restaurang.
Vad som än sker och när, var, hur så kan vi väl enas om att det är vackert runt strömmen och Strömsholmen i Norrköping.

 

Tidig bild på Sofiaflickorna

Ur Nordisk Familjeboks sportlexikon

Gymnastikföreningen Sofiaflickorna i Stockholm grundades 1936 av gymnastikläraren Maja Carlquist (1884-1968) och är i dag en av de större gymnastikföreningarna i huvudstaden.
Sofiaflickorna bestod från början av 16 elvaåriga flickor från Sofia folkskola i Stockholm, därav namnet. Om det är de, eller i alla fall någon av dem, som är med på bilden ovan ska jag låta vara osagt, men det är väl inte omöjligt eftersom bilden är tagen 1939 under uppvisning på Stockholms stadion.
Redan från starten visade truppen en variant av den traditionella svenska gymnastiken, enligt Lings mer "hårda" system. Men Maja Carlquist hade format om den och följde rytmens princip: minsta möjliga spänning, största möjliga effektivitet (enligt lexikonets sjätte band, utgivet 1946). Majas metod kallades helt enkelt: Sofiaflickornas gymnastik.
Redan till OS i Berlin 1936 var Maja med en femteklass från Sofia skola med för att visa upp svensk skolgymnastik vid internationella kongressen för fysisk fostran och vid hemkomsten bildade hon föreningen som sedan hade en mängd uppvisningar runt om i världen. Bland annat vid världsutställningen i New York 1939. Truppen stannade i USA tre veckor och gav ett 20-tal uppvisningar. Till lexikonets utgivningsår 1946 hade Sofiaflickorna gjort nära 300 uppvisningar utomlands. Ett antal som i dag hamnar över 1600-strecket och ett 20-tal länder, enligt truppens hemsida.
 Det ska också sägas att Sofiaflickorna med cirka 550 medlemmar som utövar sin idrott i grupper allt från 5 år och uppåt sedan några år även har en pojkgrupp.
 




 

Möte på Depot Mantorp

Bild: Jörgen Auer

De här två är med i dagens Corren (Mjölbysidorna) i mitt porträtt av Mousa Nissan, innehavare av Nissan's Klack & nyckelbar på depot Mantorp (Mobilia). Det är Mousa som står till höger och håller i den sko som racerföraren Uffe Nimbe från Alvesta just tagit av sig.

 Uffe har gått i depå för att få hjälp med en sko som gått sönder under det 24 timmarsrace på Mantorp park han deltagit i. Hörde jag rätt så blev det en 16:e-plats bland 56 startande. 

 

 

Härliga bilder i östgötabok från 1937!

 Vilken fantastisk bild! Från 1908 och DM i friidrott på Motalas nyinvigda löparbanor som inte precis var av dagens beskaffenhet. Fyra man från IFK Norrköping ser det ut att vara som gissningsvis springer 100 meter. Vad de heter framgår dock inte av bildtexten tyvärr, inte heller vad fotografen till den actionfyllda och rykande bilden heter.

 Däremot vet man vad boken som bilden finns i heter. Det är den här: Östergötlands Idrottsförbunds jubileumsskrift 1937 då förbundet fyllde 30 år.

En som också var med på bild var medeldistansaren och IFK-aren Georg Petersson, en av Sveriges bästa löpare i början av 1900-talet och OS-löpare i London 1908.

Den här fina då! Propagandasimningen Strömsimningen i Norrköping 1920. Visst är det väl utanför dagens Grand hotell och Hamngatan som bilden är tagen?

Här vet man med säkerhet var bilden är tagen. Från Fleminggatan ut mot Strömsholmen och roddklubbens 1932 byggda klubbhus som faktiskt fortfarande pryder sin plats.

Den här bilden gillar jag också skarpt. Den föreställer Alice Karlsson från IFK Norrköping när hon vinner DM 1936. Från samma år var hennes distriktsrekord på 5,04 meter. Som märks är det mycket IFK på bilderna, vilket inte är så konstigt. IFK var tidigt en av Sveriges bästa friidrottsklubbar med massor av duktiga löpare, hoppare och kastare.

Äntligen allt för Sverige

Från SVT

Så har det äntligen börjat igen. Allt för Sverige, där tio amerikaner med svenska rötter tävlar om att bli ensam kvar och därmed få träffa hela tjocka svenska släkten. Årets upplaga, som vanligt ledd av Anders Lundin, är den sjätte i ordningen och började sändas nu i kväll.

Från SVT

Jason Blohm från Los Angeles är en av de tio som deltar och som rörs till tårar av upplevelserna i "det gamla landet" som förfäderna lämnade. Det är sannerligen inte lätt heller för oss tittare att hålla tillbaka tårarna. Allt för Sverige rör upp något inom oss. Så pass att det är lätt att längta till nästa måndag.

En dikt om hösten

Bild: Jörgen Auer

På kyrkogården

  Stilla dig, människa

stilla dig

sov i lugn och ro

 det slutar här

här ska du bli

 

Jörgen Auer

 

 

 

 

 

 

En liten titt på Vallastaden

 Bild: Jörgen Auer

Stadsdelen Vallastaden håller på att växa fram i Linköping i anslutning till universitetsområdet och Valla fritidsområde. Självklart är även jag nyfiken på hur byggnationen framskrider. Här bild från friidrottsarenan (vintertid skridskoovalen) över bygge vid Kunskapslänken.

 Bild: Jörgen Auer

Här bild från samma arena bort mot Mjärdevi. 

 Bild: Jörgen Auer

 Samma vy från något annat läge och vad är det längst bort? Är det inte...?

 Bild: Jörgen Auer

 Visst är det Mjärdevi center med sin karaktäristiska byggnad.

 Bild: Jörgen Auer

Ännu liten bit längre bort har man den här vyn, med stor park närmast.

 Bild: Jörgen Auer

 Vänder man på sig och blickar österut ser det ut så här. I alla fall i går.

 Bild: Jörgen Auer

Den här bilden togs på Johannes Magnus väg, utanför Katastrofmedicinskt centrum.

 Bild: Jörgen Auer

Så även denna, bort mot Räddningstjänstens station nära Slestadsrondellen.

 Bild: Jörgen Auer

Men här är jag på Kunskapslänken igen. Som synes ser en del hus nästan inflyttningsklara ut. När hela området är klart nästa år ska här finnas 1 000 lägenheter.

Bild: Jörgen Auer

Alldeles nära ligger Valla fritidsområde med stora grönytor så att det nog ska kunna gå att hitta en plats för sig själv. Eller så kan man förstås gömma sig i Vallaskogen.

Vem var ryttmästare Byström?

Jag fortsätter mitt sökande efter intressanta personer i Nordisk Familjeboks sportlexikon, anno 1930- och 1940-tal. Personer som går att leta upp mer information om. Den här gången fastnar jag för en ridbild på svensken Thomas Byström. Den hittar jag i band II som utkom 1939.
Byström, ryttmästare vid Skånska kavalleriregementet var med i OS i Los Angeles 1932 och blev fyra individuellt i prisridning, (dressyr) och blev silvermedaljör i lag tillsammans med Gustaf Adolf Boltenstern (på Ingo) och Bertil Sandström på hästen Kreta. Byström red hästen Gulliver med vilken han även nådde stora framgångar vid tyska tävlingar i Berlin och Aachen. Om det är Gulliver på bilden ovan ska jag låta vara osagt, för det står ingenting om den saken i bildtexten. Byström hade också framgångar med en annan häst: Palmzweig.

Om Thomas Byström (1893-1979) och hans häst Gulliver får jag lära mig lite mer genom journalisten Calle Rockbäcks blogg. Calle är numera sjukpensionär men har bland annat jobb bakom sig som nyhetschef på Radio Trestad i Uddevalla och nyhetschef på Kvällsposten. Nyhetsnäsan har han kvar och bloggar om allt möjligt.

Och?

Jo, Calle känner till en man i Lomma, vars pappa Gösta Petersson var med vid OS 1932 som hästskötare åt Gulliver. Enligt Bo-Göran i ett blogginlägg hos Calle i augusti 2012 valde Gulliver själv Gösta till skötare. Han fick nämligen socker av honom i stallet på K2 i Helsingborg där hästen stod och Gösta jobbade som stamanställd. Med det sockret var Göstas lycka gjord.

Tänk att på sin första utlandsresa få vara med om ett OS. Roligt för Gösta, även om hemresan blev väl dramatisk. Mitt ute på Atlanten fick en av hästarna i den svenska truppen tarmvred och måste avlivas!

Om dressyrtävlingen vid detta OS kan vidare berättas att Bertil Sandström poängmässigt kom på andra plats, men placerades sist då domarna ansåg att svensken hade smackat på sin häst Kreta i piaffmomentet!

FOTNOT: Skånska kavalleriregementet (K 2), var ett kavalleriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1928–1942 och 1946–1952.

Mjölbybro blir trafikerad igen

 Bild: Jörgen Auer

Det är inte mycket kvar av den 32 kilometer långa järnvägslinjen Mjölby-Hästholmen som invigdes 1910. Men inne i Mjölby finns några spårrester kvar.

 Bild: Jörgen Auer

De leder över Svartån, över den så kallade Hästholmsbron, 71 meter lång.

 Bild: Jörgen Auer

Stålkonstruktionen är visserligen nedklottrad, men ser ändå hållbar ut. Värre är det med de plankor som ligger på bron för att man ska kunna passera gående över den.

 Bild: Jörgen Auer

Några plankor saknas till och med och Svartåns mörka vatten 12 meter ned känns

 Bild: Jörgen Auer

till och med nära, om än inte lockande så här i oktober.

Bild: Jörgen Auer

Men utsikten är okej. Här in mot centrala Mjölby ett par hundra meter bort.

Bild: Jörgen Auer

Och visst gör sig bron på bild? 2019 får Mjölby kommun överta bron från Trafikverket och då ska spåren bort, bron är tänkt att knytas ihop med befintligt gång- och cykelstråk och kommer att bli reparerad, asfalterad, och trafikerad igen. Allt enligt Hanna Hammarlund, exploateringsingenjör på Mjölby kommun.

Tecken på riktig vargavinter?

 Bild: Jörgen Auer

Jag har varit ute och gjort höst i dag. Inte räfsat löv eller överhuvudtaget jobbat i trädgården. Nej, nej. Jag tog en runda till Hulje återvinningstation i Mjölby och tillbakavägen gick över Ullekalv utanför Skänninge.

 Bild: Jörgen Auer

Ett par gånger stannade jag förundrad. Är inte denna höst mer färgrik än vad höstar brukar vara? I så fall, varför? Är det ett tecken på att det verkligen blir en vargavinter som somliga tror och tippar? Eller är det något annat? Varmaste vintern i mannaminne?

 Bild: Jörgen Auer

Inget av detta vet vi nu. Ingen vet. Det enda vi vet är att vi inte vet. Tids nog får vi veta.

Bild: Jörgen Auer

På tal om veta. Vad har de för sig på Vetagärdet i Mantorp? Är det gödsel på flaket? Nej, nej, nej. Fordonen är inte på åkern. De befinner sig på en gång- och cykelväg som knyter ihop Mantorp med Veta kyrkby. Vägen får ny asfalt. Bra. Det behövs.

Vem var Gisela Mauermayer?

Bild ur Nordisk familjeboks sportlexikon 1942

Ibland får jag för mig att titta i gamla lexikon. Jag tycker det är kul att läsa om idrottare före min tid. Intressant.
I Nordisk familjeboks sportlexikon från 1942 hittar jag till exempel den här bilden på en Gisela Mauermayer, tysk friidrottare som bland annat vann guld i diskus vid OS 1936. Samma år höll hon också världsrekorden i diskus, kula och femkamp och satte under sin karriär tio världsrekord.
Jag vill veta mer och googlar på hennes namn. Hittar nedanstående på Sports Reference:
Efter andra världskriget fick dock Mauermayer problem. Hon hade nämligen varit medlem i Nationalsocialistiska partiet sedan 1932 och fick inte jobba kvar som den idrottslärare hon varit i München. I stället utbildade hon sig biolog och fick jobb som bibliotekschef vid Zoologiska statsbiblioteket i München mellan 1954 och 1975.
Vid OS i Helsingfors 1952 var hon med som ledare och rådgivare åt de västtyska friidrottarna. Under många år var hon även medlem i den tyska olympiska kommittén.

1986 gjorde tyska tidningen Der Spiegel en intervju med den forna OS-guldmedaljören i diskus. Hon sa bland annat att hon vid tiden för Berlin-OS och under förberedelserna kände en stor ära att få representera Tyskland, och att hennes största minne från spelen inte var hennes egen seger utan det ögonblick när den siste fackelbäraren, löparen Fritz Schilgen inför ett fullsatt Olympiastadion tände den olympiska elden.
Hon fick också en fråga om mötet med Adolf Hitler vid prisutdelningen.
"Han sa bara: Det har ni gjort underbart".
 Gisela Mauernayer föddes 1913 och dog 81 år gammal 1995.

Källa: Der Spiegel 31/1986, Sports Reference/olympic sports och Nordisk familjeboks sportlexikon.

Somt är bra, somt är urbota dumt

Bild: Jörgen Auer

Så bra! Jag blir nästan glad när jag tvingas köra sakta och till och med stanna på vägen mellan Skänninge och Mantorp. Anledning till glädjen är förstås att hindret syns så väl. Tack.

Bild: Jörgen Auer

Så dåligt! Jag blir förbannad när jag får syn på det här vid återvinningsstationen på Magasinsvägen i Mantorp. Hur kan man vara så jävla korkad att man ställer sina sopor bredvid containrarna, och serverar för fåglarna. Urbota dumt. Rent idiotiskt. Fy.

Bakom oktobergardinen

 Bild: Jörgen Auer

Var är vi? Kisa, Östergötland. På väg ner från Bergdala. Jaså, och mer? Vi är i oktober.

 Bild: Jörgen Auer

Var är vi nu då? Fortfarande i såväl Kisa som oktober. Jaså, och mer? Vi är i skrivande stund.

Bild: Jörgen Auer

Och nu då? Var är vi? Vi är i Mantorp. Åh, sjutton. Mer? Vi är bakom oktobergardinen.