Underbart på Råssnäsudden

Bild: Jörgen Auer

Alltså: finns det ljuvligare promenadvägar i Östergötland än den på Rässnäsudden i Motala? Jag svarar själv: tveksamt. För närmare Vättern än så här går inte att komma. Om man inte simmar ut i sjön, förstås eller sätter sig i båt.

Bild: Jörgen Auer

Att komma så här nära sjön innebär naturligtvis också att det kan blåsa rejält. Varma dagar är det bara skönt med friska vindar, men kalla höstdagar..? 

Bild: Jörgen Auer

Ah!

Bild: Jörgen Auer

Och oh! Det är inte konstigt att det är ganska många som väljer att promenera här. Ibland vill man bara stanna och fördriva hela dagen just här. Då händer det att man vill gå två varv.

Bild: Jörgen Auer

Motala är en vacker stad. Sjönära också med allt sitt vatten i Vättern, Boren, Göta kanal, Motala ström. Då är det också skönt att kunna sätta sig och äta nära vattnet och det finns ett par, tre restauranger med sjönära läge. Det finns i hamnen och som här på Restaurang Sjöbris i centrala Motala.   

Ser du var jag har varit?

Bild: Jörgen Auer

Man kan naturligtvis undra var jag har varit i dag. De som vet, de vet. För jag talade om på Facebook var jag var och åt lunch. Men skulle de som vet ändå ha kunnat, med hjälp av den här bilden, lista ut var jag befann mig någonstans? Tveksamt.

Jag gissar att bara boende i den här staden känner igen sig. Det är Motala.

Det är upp till betraktaren

Bild: Jörgen Auer

Om det är vackert i naturen så här års? Ja, det är upp till betraktaren, förstås. Den som inte tycker om grönska kan ju titta på snöbilder i en bok i stället. Eller besöka någon parkeringsplats för att leta efter  häftiga bilar. Eller fota några tåg, kanske. Sjöar, berg, vad som. Det du tycker är vackert. Eller kul. Allt är rätt och var och en blir salig på sin tro. Kanske.

Bild: Jörgen Auer

Men jag fotar naturen, jag. Gärna som här, med ett uppstickande kyrktorn bland träden. Det här tornet finns på på Viby kyrka, Mantorp.

Bild: Jörgen Auer

Det här är en, vill jag påstå, mycket ovanlig bildvinkel på vindkraftverket på Uljebergs Säteri utanför Mantorp. Man måste nämligen ge sig ut på åkrarna för att kunna hitta den. Huset heter Kullen.

Bild: Jörgen Auer

Måndagens fantastiska halofenomen över Östergötland missade jag helt. Nästan. Det lilla som syntes från min bostad i Mantorp såg ut så här vid tiotiden.

Bild: Jörgen Auer

Jag tröstade mig med raps. I morgon ska jag betrakta något annat. Vad vet jag inte. Men jag lovar att titta upp mot solen även på morgonen.

Lettland roligast i VM

Bild via SVT

Tyvärr räckte inte Tyskland riktigt till i hockey-VM-finalen mot Kanada utan det blev tråkig seger för kanadensarna. Tråkig för att jag tycker det hade varit roligt om tyskarna hade tagit sitt första guld. Men silver var starkt, det också av ett Tyskland som ju även besegrade USA i kvartsfinalen.

Desto roligare var det att det blev en historisk första VM-medalj för Lettland som vann mot USA i bronsmatchen (se bilderna) efter 4-3 i sudden death. Segermålskytt blev nummer 94 Kristian Rubins, killen som bara gjort två mål på hela säsongen tidigare. I bronsmatchen svarade han både för kvitteringen till 3-3 och "medaljmålet" 4-3.

Bild via SVT

Väldigt kul för Lettland och för ishockeyn, tror jag. Laget, liksom Tyskland, visade att det går att rubba de sedvanliga medaljaspiranterna Kanada, Sverige, Finland, Tjeckien. Lettland var oerhört nära att sno finalplatsen för Kanada, men tappade den ledning man hade i semifinalen och kanadensarna ökade trycket i tredje perioden och vände matchen, precis som i finalen där inte Tyskland orkade stå emot, eller slarvade bort sin chanser i sista perioden.

Sverige då?

Nej, förlust och uttåg ur turneringen redan i kvartsfinalen mot Lettland var inte bra. VM (och NHL) och Internationella Ishockeyförbundet måste tänka om. Det är klart att de bästa spelarna ska vara med i ett världsmästerskap. Men kanske måste svenska NHL-proffs också tänka om. Det borde vara en ära att få vara med i landslaget och självklarhet att tacka ja. Man undrar ju hur många svenska spelare som tackade nej till VM-spel. En handfull? Tio? Ett helt lag?

Å andra sidan kunde Kanada vinna VM-guld utan sina bästa.

 

Penny, syrén och Tyskland

Bild: Jörgen Auer

Travhästen M.T. Penelope, Penny kallad, är ny i Stall Jesper Hedqvist på Uljebergs säteri. Där har hon uti hagen också fått en ny kompis: Shetlandsponnyn Toddy. Det skiljer en hel del i mankhöjd, men om Penny lägger sig ned hamnar de båda på samma nivå. Jag tror att det var det Penny ville visa mig.

Bild: Jörgen Auer

Något helt annat och på en helt annan plats: den vackra syrénhäcken i Stora Bäckhult vid sjön Drögen. Jag tror knappast att den varit vackrare än i år. Dessutom är dess doft så god att den skulle kunna beskrivas som exempel på ordet ljuvlig.

Mer: Heja, Tyskland i hockey-VM. Att först besegra Schweiz i kvartsfinal och sedan spä på med seger mot USA i semifinal imponerar. Hoppas nu bara att tyskarna har ork kvar för att också vinna finalen mot Kanada. I så fall blir det Tysklands första VM-guld. Det vore både häftigt och kul.

 

Flytta allt lönar sig

Bild: Jörgen Auer

I Mantorp syntes häromdagen den här transportbilen från E3 Spedition, ett lämpligt tillfälle att utöka antalet transportföretag i min serie Transport på svenska vägar. En serie där jag i korthet har presenterat över 200 svenska och utländska företag.

E3 Spedition-Transport A/S har huvudkontor i Padborg i Danmark, men har även ett flertal kontor och lager i Tyskland: i Handewitt, Zarrentin, Homberg och Kammlach. E3-gruppen som enbart transporterar gods via bil har inalles 450 medarbetare och talar på sin hemsida e3spedition.com om att de alltid försöker ha det nyaste i bilväg för att på så sätt smutsa ned miljön så lite som möjligt.

Hur det går ekonomiskt för bolaget är svårare att få reda på. I alla fall på hemsidan. Men via zoominfo.com kan man få veta att E3 Spedition-Transport omsätter 64,7 miljoner dollar. 

Det verkar således löna sig att flytta allt (we move it all...).

Klasskompis romandebuterar

Bild: Eva Cox

Här sitter jag i Trädgårdsföreningen i Linköping och läser. Mycket ovanligt, måste jag tillstå. Inte att jag läser, men att jag är just där och läser. Men det kom sig av att jag i dag hade lunchmöte med en före detta klasskamrat på De Geergymnasiet i Norrköping, då hette hon Eva Trygg. Sedan många år heter hon Eva Cox och nu har hon skrivit en roman som jag naturligtvis var intresserad av, samlare av östgötsk litteratur som jag är.  

Det ska sägas att jag öppnade boken i dag enkom för att den här bilden skulle bli till. Jag har inte läst en endaste rad än. Men jag ska.

Bild: Kristine Petersson

Vid bordet bredvid oss satt Linköpingskonstnären Kristine Petersson, släkt till släkten, som man brukar säga. Kristine är systerdotter till min bror Cristers hustru Christina. Väldigt lämpligt att Kristine därför tillfrågades om hon inte kunde ta några bilder på Eva och mig. Och boken Älskade Olivia, var är du?

Bilden blev ju jättebra, Kristine. Tack.

PS. På lördag 3 juni kl 11-16 hälsar Kristine Petersson välkommen på vernissage på Art Gallery, Ågatan 23 i Linköping.

På väg mot morgondagen

Bild: Jörgen Auer

God natt! Eller god morgon, passar kanske bättre? Ja, det gör det. Klockan har passerat 01 när jag skriver det här. Jag var så inne i släktforskning att jag helt glömde tiden. Eller om den glömde bort mig. Man blir lätt lite yr av allt letande och alla namn som fladdrar förbi som villrådiga fjärilar: vart är jag på väg?

Mot morgondagen, svarar du kanske. Och det är riktigt. Det är man ju alltid, även om dagen som är i dag ska klaras av först.

Sen kommer morgondagen, och morgondagens morgondag. Ända till slutet är vi på väg. Och det finns väl något av en tröst för efterlevande i detta faktum att deras nära (och kära?) i alla fall var på väg mot morgondagen när döden kom.

Torsdag i dag, jaha? Vad ska jag då hitta på? Långpromenad, kanske. Gräsklippning? På tal om gräs så har jag ju en hög me  ogräs som måste bort.. Därför måste jag inhandla några plastpåsar att forsla bort gräset i. Nåt mer som måste handlas? Eh, ja ett par byxor, kanske? Den som inga byxor har får gå med rumpan bar. Och det har jag ingen lust med. Men så heter jag inte Carolina Gynning, heller och styrs inte av mitt könsorgan. För övrigt anser jag att hon får leva som hon vill. 

God natt. Eller god morgon. Det kanske är mitt på dan du tittar in här? I så fall: god dag. Ja, jag önskar dig en god dag.

Kidjo så strålande glad

Bild via TV4

Vad som var tisdagens bästa händelse varierar förstås väldeliga mellan alla som blir tillfrågade om just detta. Själv svarar jag utdelningen av Polarpriset där Tilde de Paula Eby med sedvanlig ackuratess och smittande glädje skötte programledarsysslan i TV4-sändningen. Men än mer imponerades jag av pristagaren och artisten Angélique Kidjo. Särskilt av hennes sång under tacktalet: underbart fint. Tack. Dessutom var hon så glad och dansant. Hon strålade. Och var så stolt över priset. Övriga pristagare var estniske kompositören Arvo Pärt och skivbolagsgrundaren Chris Blackwell (Island Records). För övrigt var singer songwritern Cat Stevens (numera Yusuf Islam) bland de 500 inbjudna gästerna och kom dit med sin syssling Sissela Kyle. Cat Stevens var en av mina favoriter i början på 70-talet och jag lyssnade mycket på hans låtar under mina studieår i Ryd.

Bild: Jörgen Auer

Mer om tisdagen? Ja, vad finns att säga om den? Jo, jag gick min gamla runda, Vetarundan. Stora rapsfält lyste gula mellan Veta och Klämmestorp.

Bild: Jörgen Auer

Och allén vid Klämmestorps gård grönskade som en djungel. Så fint, så fint. Därtill bidrog tunna slöjmoln till att det inte var så varmt, utan behagligt om än lite klibbigt. Ja, och sen var jag hos Thomas och Lillan Spångberg på "min" gamla gata Prästgårdsvägen och fikade. Det var trevligt. Thomas som för övrigt cyklade om mig i allén på bilden. 

Röda gullvivor i Kisa

Bild: Jörgen Auer

Måndagens bästa? Hm, det var absolut att få vara med åttaåriga barnbarnet Stina Boel i Kisa några timmar. Jag hämtade henne i skolan och vi åkte genast till Frendo och köpte glass. Sen åkte vi hem till henne och klippte gräs. Alltså jag klippte. Hon gungade i trädgården under tiden och pysslade med lite av varje. En sallad gjorde hon visst. Och sa att det var spagetti och köttfärssås. Efter det satt vi på altanen en stund, drack vatten. Vilade i värmen. Diskuterade lite kring olika hundraser för hon hade tydligen varit hundvakt i helgen, om jag fattade henne rätt. Eller kanske att hon bara gick ut med hunden och fick hålla i kopplet. Charlie heter den. Troligen en King Charles spaniel.

Sen ville hon leka en konstig lek. 

"Jag kan försvinna. Om du sitter i en stol där borta och räknar högt till tre medan jag springer iväg så kan du inte se mig". 

Eh, nähä.

Tre gånger sprang hon. Jag räknade till tre. När jag kom till tre var hon som uppslukad av jorden. I själva verket var hon bakom garaget. 

Efter det såg vi på tv en stund. Jag ville kolla lite på Danmark-Sverige i hockey-VM, men plötsligt visades Svt 24 och barnprogram!

"Det var du själv som tryckte på den kanalen när du somnade", sa hon och tittade på fjärrkontrollen som jag höll i handen.

Hm.

Nåja, hockeyn var inte så viktig, inte barnprogrammet heller, så vi stängde av ungefär samtidigt som hennes mamma kom hem.

Nej, har du klippt gräs. Så bra, tack, sa Pernilla.

Några blommor sparade jag. Sålunda gick klipparen runtom några skogsförgätmigej och även röd gullviva fick vara ifred.

Något lite om söndagen

Bild: Jörgen Auer

Så här tog jag del av söndagskvällen, eller rättare sagt det här är en bild jag sparar från nämnda kväll.

Bild: Jörgen Auer

Från söndagens ljusare tid sparar jag den här från Idrottsparken i Norrköping där hemmalaget IFK Norrköping tyvärr förlorade mot Vittsjö i damallsvenskan med 1-2. Tyvärr blev jag också lite besviken på IFK-tjejerna som slarvade alldeles för mycket och tappade bollen för ofta. Vittsjö var också fysiskt starkare och vann de flesta närkamperna och var dessutom snabbare in i duellerna. Men, men, IFK är nykomling i allsvenskan och lär sig hela tiden. 

Bild: Jörgen Auer

Hemkommen igen kom jag det närmaste korparna på Uljeberg jag hittills har varit. Kanske förstår de nu att jag inte är så farlig. I så fall ser jag fram mot fler möten.

Bild: Jörgen Auer

Inte så långt från tallen med korpen stod den här lilla shetlandsponnnyn och tittade på mig. Undrar vem det är, tänkte den nog. Men eftersom vi så att säga bor grannar så kommer den att lära sig.

Bild: Jörgen Auer

I går blev jag också påmind om att vi lever i rapsfältens tid, i rapsfältens månad. Underbart!.

Bild: Jörgen Auer

Den här bilden tillhör egentligen avdelningen kvällsbilder för den togs strax efter klockan 20. Den berättar att vi också lever i syrénernas tid. Härligt!

I grönska skir

Bild: Jörgen Auer

Bäckhult vilar i grönska skir, 

morgonen visar hur dagen blir

Bild: Jörgen Auer

Och dagen gör ingen besviken

körsbär i blom ovan Staviken

Bild: Jörgen Auer

Lönlöst sätta segel

 Drögen som en spegel

Bild: Jörgen Auer 

jag håller mig nog på torran land, 

kanske plockar en gyllene hand

Bild: Jörgen Auer

Det flaggas! Öschöttar, Gud ske lov!

I Bäckhult håller sådana hov

Jörgen Auer

21 maj 2023

Nej, se det gick inte

 Här tänkte jag lägga in två fina bilder från Bäckhult, men av skoglig anledning strejkar bildöverföringen. Just det, jag är i skogen och får nog visa bilderna en annan gång. Men så fort som jag kommer till bebodda trakter lägger jag in bilderna.

Om det går, vill säga.

Jag kan berätta om dem i stället. Den ena... Nej. 

Jag läste, läste och läste

Bild: Jörgen Auer

Vilken härlig da' tralala. Ja, solsken igen, men absolut inte för varmt. Jag gjorde inte många knop denna Kristi himmelfärdsdag. Satt mest och läste. Och läste och läste. Jag läste nämligen tre böcker samtidigt. Inte för att skryta om hur mycket jag läser, utan för att det bara blev så. De låg uppslagna upp-och-ner på tre olika ställen i lägenheten och därför tog jag med mig alla tre ut. Ett kapitel i ena boken, sedan ett i den andra, och så några ord i den tredje. Så där höll jag på ett par timmar och nu kanske du undrar vad jag läste? 

Det ska jag tala om: dels var det Ur Norrköpings historia, dels Herman Lindqvists bok om Gustaf Mannerheim samt även Sohlmans Conversation guide med svenska, finska, tyska och italienska.

Hur mycket jag i skrivande stund minns om vad jag läste? Hm, nästan ingenting.

Bild: Jörgen Auer

Men tiden gick. Då och då reste jag på mig för att: gå på toan, hämta nåt att dricka, ta en kortare promenad, titta på de nyanlända korna som har kommit till Uljeberg för sommarbete, prata med hästarna, äta, gå omkring och prata i telefonen, eller bara för att sträcka på mig.

Bild: Jörgen Auer

Just det. Ett par gånger reste jag också på mig bara för att konstatera och njuta av hur vackert det är. När kvällen kom bjöd mina trevliga grannar på mat och fika. Tack. Eller som man säger i Finland: Kiitän, minulla oli erittäin hauskaa (tack, jag har haft mycket trevligt). 

Krig och kärlek med Lotta Svärd

Bild: Jörgen Auer

Jag var i Finland för någon vecka sedan och upptäcker nu att jag inte har berättat om det här konstverket än. Det finns sedan 16 juni 2019 i Hämeenlinna (Tavastehus) och är en hyllning till den frivilliga kvinnliga finska Lotta Svärd-organisationen som hjälpte till under krigsår och mellankrigsår. Inledningsvis uppstod rörelsen efter inbördeskriget 1918 som de vita skyddskårernas kvinnoorganisation. Namnet tog man från Johan Ludvig Runebergs dikt Lotta Svärd. Som mest hade Lotta Svärd 240 000 medlemmar innan organisationen 1944 upplöstes av Sovjetunionen som dikterade villkoren i mellanfreden efter kriget i Finland.

Källa: svenska.yle.fi (vetamix kunskap för alla)

Bild: Jörgen Auer

Lotta Svärd-statyer finns på flera orter i Finland. Konstverket i Hämeenlinna heter Krig och kärlek (Sota ja rakkaus) och är förfärdigat av Tiina Torkkeli och uppfört 2019 på Pikkutorinkuja (Lilla marknadsplatsen).

Vid Krampen en liten stund

Bild: Jörgen Auer

Stannade till vid lilla sjön Krampen i dag. Det finns flera sjöar med detta namn i Sverige, men just den här sjön ligger så där en sju kilometer nordväst om Kisa, längs Ulrikavägen. Visst, jag har badat i sjön för några år sedan, men jag har aldrig varit just där jag var i dag och inte badade jag heller. Jag ville bara vara. Hur som helst så var det vackert.

Bild: Jörgen Auer

Och jag skymtade ett hus längre bort, längre in i en liten vik. På kartor kunde jag sedan se att det heter Stubbstugan. Det var något som gått mig förbi, trots att jag tidigare besökt Boxhult alldeles i närheten.

Bild: Jörgen Auer

Jag tog mig en liten skogspromenad även på andra sidan Ulrikavägen. Den här stora stenen fann jag särskilt fin. Som ett skepp i skogen, eller en strandad val. 

Bild: Jörgen Auer

Från en höjd hade jag tämligen fin utsikt över såväl sjö som väg. På Wikipedia läste jag att Krampen har en area på 0,0861 kvadratkilometer och ligger 178,4 meter över havsytan. Som jämförelse kan närbelägna och betydligt större Drögen (min sommarsjö) nämnas: den är 8,85 kvadratkilometer stor och ligger 155 meter över havsnivån.

Bild: Jörgen Auer

Några timmar senare hade jag vägen förbi Krampen på nytt efter att ha varit i Kisa. Inga bilister eller andra trafikanter syntes till så jag vågade mig på att stanna på vägen tillräckligt länge för att hinna ta en bild. Kvällen var i antågande.

Man andas gärna djupt

Bild: Jörgen Auer

Hägg. Ah, det doftar så gott när man kommer nära. Och det gör den som promenerar på travspåret på Uljebergs säteri, Mantorp. Automatiskt stannar benen vid häggen och man lutar sig in mot buskarna och andas in. Djupt, djupare, djupast. Ah.

Bild: Jörgen Auer

Blommorna är vackra också och det får bli en bild till. De verkar inte ha något emot att posera. Inte heller protesterar de när jag bryter av en kvist för att ta med hem.

Bild: Jörgen Auer

I trädgården hemma blommar apeln för fullt och visst är blommorna lika vackra som häggen. Men doftar ju tyvärr så gott som ingenting.

Bild: Jörgen Auer

Hästar är också vackra och doftar som hästar ska dofta. En del människor älskar hästlukten, andra rynkar på näsan. Jag tål den gott och eftersom jag bor på en gård tycker jag att det ska lukta gård. Det ska vara damm och grus och gräs, blommor av alla de slag, raps och råg, häst och ko, hund och katt, gris, vad som, allt. 

Härligt tryck på läktaren

Bild: Jörgen Auer

Aldrig tidigare har Linköping upplevt något sådant som när IFK Norrköpings supporterskara samlades på Stora torget i Linköping på söndagen för att tåga därifrån till Bilbörsen Arena och allsvenska dammatchen Linköpings FC-IFK Norrköping. Supporterskaran sjöng och skrålade några ramsor på torget och under gången ut till arenan, samt slängde några bangers och tände bengaler. Men i det stora hela skötte de sig bra.

Bild: Jörgen Auer

Ute på arenan hade Norrköpingsgänget hela västra läktaren och visade upp ett härligt tifo och höll igång med sång och ramsor hela matchen. Bra jobbat! Men på planen vann hemmalaget efter mål av Nellie Karlsson 18 minuter in i matchen. Eller var det rent av självmål?  LFC dominerade första halvlek och kunde/borde ha gjort något mål till, men i den andra tog IFK för sig mer och mer, dock utan att skapa riktigt vassa chanser. Jag har sett båda lagen flera gånger i år och tycker att IFK led av att inte kunna ha med Elsa Burvall och Ebba Handfast den här gången. Särskilt den senare hade behövts, inte minst på grund av sin längd. Dagens överraskning fanns emellertid i IFK. Sabina Ravnell var fantastiskt bra på högerkanten i försvaret och såg till att LFC:s anfallare Lisa Björk helt försvann. Dessutom var hon inte långt ifrån att bli målskytt. 

Även målvakten Sofia Hjern storspelade. Hårdjobbande lagkaptenen My Cato hade det svårt och togs väl om hand av Saori Takarada som jag anser var hemmalagets bästa. 

Sa jag att det var väldigt varmt för oss som satt i solsken hela matchen? Det var det i alla fall. 

Bäst av allt var förstås publiksiffran: 7804. 

Returmötet i Norrköping äger rum 26 juni.