Väderstad levererade i dag

 Bild: Jörgen Auer

Gjorde Väderstad i dag för lunch på centralkrogen och lite shopping på kaféet/konditoriet. Efter det tittade vi in hos Väderstad Byggnadsvård i det gula, gamla kruthuset bakom EgenStil.

 Bild: Jörgen Auer

Mysigt ställe där man nog kan hitta vad man letar efter om man ska renovera sitt gamla torp eller göra om hemma, helt enkelt. Gammalt och nytt. Kvalité. Återbruk.Företaget är återförsäljare för Gysinge centrum
Vad vi köpte? Linoljesåpa. Nästa gång köper vi kanske äggoljetempera. Eller anmäler oss för kurs i målning med sådan.
Sen sprang vi hukande mot väntande bil. Var har du brödet? frågade Inger. Vilket bröd? sa jag. Det vi köpte på kondiset. Ja, jäklar! Jag rusade tillbaka till Peter (heter han väl?) i kruthuset och framför disken stod påsen från Väderstads centralkonditori. Mer om butiken hittar du på vaderstadsbyggnadsvard.se

 Arkivbild från 2011: Jörgen Auer

Lunchen var naturligtvis lyckad, det är den alltid på centralkrogen. Dessutom återsåg jag Julia Dahl som sommarjobbar där. Julia (på bilden från 2011 med dåvarande klubbkompisen Elsa Eriksson i Sya Sk, när jag träffade dem på skidgymnasiet i Mora), har slutat tävla och pluggar numera i Uppsala. Men hennes yngre syster Ida tävlar på skidor och gör det bra. Nu för IFK Mora, tidigare för Östersund.
Önskar dig en trevlig sommar i Väderstad, Julia.

Dagen gick i vågor

 Bild: Jörgen Auer

Dagen har gått i vågor. Först en lång, riktigt lång promenad på förmiddagen. Till måsars skri. Vad gör en sån i Mantorp? Jo, svävar kring SBR - honungsfabriken.

 Bild: Jörgen Auer

I Östra Tollstad stod de här coola hästarna och betade lugnt.

 Bild: Jörgen Auer

Och från kyrkogården hade man god utsikt över familjen Holgerssons ridhus.

 Bild: Jörgen Auer

På eftermiddagen bar det iväg mot Motala, gamla vägen med hjälp av lots.

Bild: Jörgen Auer

I Östergötlands vackra sjöstad, cykelstaden Motala blev det förstås ett besök på Varamon där det inte var många badare i dag. Det blåste alldeles för mycket. Dock utan att för den skull lämna vågor i viken.

 

Bild: Jörgen Auer

Lunchen intogs på Restaurang Sjövik som bjöd på den här utsikten, och en helt sagolik Caesarsallad. Tack för den.

Och nu - nu är det middag hemma i Mantorp. Jag tror jag vågar ta en starköl till.

Det går väl bra för IFK?

Bild: Jörgen Auer

Blått och vitt som fotbollslaget mitt. I kväll håller väl fler än jag tummarna för att östgötska IFK Norrköping ska vinna mot Prishtina från Kosovo i första kvalomgången i Europa League. Matchstart 20:00 på Östgötaporten i Norrköping. Heja, IFK!
RESULTAT: 5-0 till IFK.

Grillo och Styck i namedropping

Det är länge sen som jag namndroppade. Men nu tar jag ifatt den fadäsen/glömskan och nämner bland många andra Juri Perklasma, Smilla Vade, Anton Bymans, Greger Mårtenstål, Maria Karlsson, Mia Carlszon, My Charlesdotter, Juan Segovia, Arendt Wandt, Pecka Grillo, Hasse Dover, Kajsa Brits och Anniken Koilanen. Till dem sällar jag Mona-Sofi Forsman Sterben, Sonnie Vadmal,  Vesna Voistok, Hermine Styck, Herman Gobb, Jere Bassenga, Simon Hunden och Monica Engblom.
Jag kan också säga Tranås, Alnarp, Nyköping, Kista, Åmål, Södertälje, Umeå, Mora, Vreta kloster, Solna, Huddersfield och Horn.

Dagen börjar klar och solig

Vad händer i dag?
Ja, det vet jag ingenting om, men jag tror mig veta hur vädret blir. I alla fall om jag litar på SMHI som för Nordöstra Götaland spår:

Klart eller halvklart

Klart eller halvklart men tidvis rätt mycket moln av högre molnslag. I eftermiddag omkring 20 grader. I natt omkring 10 grader. Ostlig vind med friska vindbyar som i natt vrider till nordost och tilltar, i morgon bitti upp till hårda vindbyar.

Den prognosen avlämnades 06.37. Vi får väl se om den stämmer. När jag skriver detta är det i alla fall solsken i Mantorp med omnejd och termometern visar kring 15 grader.
Räkningarna är betalda, faktura är skickad, frukosten är avklarad, tänderna är borstade. Låt dagen börja.

Militär träning för alla

 

Ur Mera Linköping i dag

Så här ser Correns bilaga Mera Linköping ut i dag. Stora bilden har jag tagit och är från ett reportage om Militär träning på Stångebrofältet för ett par veckor sedan.

Ur Mera Linköping i dag

Inuti tidningen ser reportaget ut så här. Trevligt upplagt med en närbild på ålande och glada Lisa Eklöf.

 Bild: Jörgen Auer

Militär träning börjar med uppställning, så klart. Men rättningen i ledet är det lite si och så med och absolut ingenting man tränar på.

 Bild: Jörgen Auer

Ida Sander ledde det pass jag bevittnade (och delvis var med i) och hon såg bland mycket annat till att Ylva Danielsson och Camilla Tillgren kom ner ordentligt i jägarvila.

 Bild: Jörgen Auer

Men vad nu? Lär man sig flyga på militär träning? Ja, inte långt ifrån. I alla fall hoppar man jämfota, och då kan det se ut så här. Oskar Haldemar tar just sats för ett jättehopp om någon undrar vad han har för sig.

 Bild: Jörgen Auer

Här är det Lisa Eklöf närmast och alla de andra som gör situps i armkrok. De flesta ser glada ut och hela passet genomsyras av hård träning och mycket glädje. Träningen kan rekommenderas.

Ur Mera Norrköping i dag

 Så här ser dagens nummer av NT:s bilaga Mera Norrköping ut, och som synes av framsidan handlar det om militär träning, även där. Jag var med där också, dessutom betydligt mer än i Linköping. Och jag trivdes nästan lika bra som Kim Johnsen här på bilden från Vasaparken (där jag lekte som barn).

Ur Mera Norrköping i dag

I Norrköping tränar man intill Immanuelskyrkan och jag tyckte att den borde vara med på bild. Det blev den också och då tillsammans med Ines Bejdic som kämpade på i fällkniven. Rubriken handlar om plankan och den tid som Kim Johnsen kan stå, eller rättare sagt ligga, i den. Elva minuter. Fantastiskt!

 Bild: Jörgen Auer

Även i Norrköping började det med uppställning och det pass jag var med om leddes av Tommie Meyer.

 Bild: Jörgen Auer

Passet igenom fick vi jogga fram och tillbaka över gräsmattan och vara med på noterna när Tommie ropade ut sina order om vad vi skulle göra: armhävningar, situps, ruscher, fällkniven, plankan, med mera. På bilden är det Sanna Ringqvist som joggar mot kameran.

 Bild: Jörgen Auer

Likaså är det Sanna som är närmast kameran i utfallssteg.

Bild: Jörgen Auer

Men det här är Madelen Carlsson på väg upp i en utandning efter en övning.

Bild: Jörgen Auer

Och det här är Kim Lööf, grundare av träningsprogrammet Militär träning och själv instruktör. Kim kom förbi "mitt" pass och vi hann prata en kort stund. Alla kan vara med, sa han.

Så är det.

Från vallmo till brandlilja

 

 Bild: Jörgen Auer

Måndagens vackraste? Kanske. Vill du veta var jag fotade dessa undersköna blommor, vallmo, så kommer svaret här: på återvinningen i Kisa, några kilometer utanför samhället, på vägen mot Åtvidaberg.

 Bild. Jörgen Auer

Kolfjärilar är alltid sköna, de också. Här verkar två arbeta tillsammans i Bäckhult vid Drögen.

 Bild: Jörgen Auer

Skönt är att cykla, och bra motion också. Men just här, utanför Boxhult på väg mot Kisa, kan det bli knivigt för mig att passera dessa två pedaltrampare. Jag ser inte om det kommer någon från andra hållet. Men det gick bra.

 Bild: Jörgen Auer

Dessa undersköna och ståtliga blommor står och stoltserar i nyss nämnda Bäckhult och särskilt bra gör de sig i solsken. Kejsarkrona kallar vi dem, men...

Bild: Jörgen Auer

Det är tydligen fel. Enligt virtuella floran heter växten brandlilja, bulbiferum på latin, av bulbis (lök) och ferre (bära), ett namn som syftar på groddknopparna i bladvecken. Brandlilja odlas som prydnadsväxt och hör ursprungligen hemma i Central- och Östeuropa. På engelska heter blomman orange lily medan tyskarna kallar den feuer-lillie (eldlilja), i Norge heter den brannlilje och i Finland ruskolilja.

Och jag som tycker att den passar att heta kejsarkrona. Suck.

Trallala från Capri

Bild: Jörgen Auer

Dagens mycket sena lunch, 15.25, intas på Restaurang Capri i Kisa. Falukorv. Men varför äter jag så sent? Svar: trall. Och återvinningsbesök.

Trallen var till en altan om någon undrar.

Farväl Dubbel-Nisse

Med anledning av Dubbel-Nisse Nilssons död natten till midsommardagen visar jag här en text jag skrev i Corren i december 2005. En text om hjälmar i ishockey. Jag ringde då till Nisse för att prata med honom om bruket av hockeyhjälm, vilket inte var bruk när han började spela. Nisse hockeyuppfostrad i värmländska Forshaga tillhör de stora i svensk ishockey. Det var till exempel han som skickade  in den där pucken i mål mot Kanada 1962  - den gliiider in i mål, den gliiider in mål, refererade Lennart Hyland i radio och Sverige blev världsmästare. Nils Nilsson blev 81 år.

Hjälm - det är huvudsaken

LINKÖPING

Ishockey, det är en lagsport med puck och klubba på is. Det är skridskor, suspensoar, ben-, armbågs- och axel-skydd, och stora vadderade handskar. Men huvudsaken heter hjälm.

Hjälm, en självklarhet i dag, men nästan okänt för 50 år sedan.

-- Då spelade man barhuvad, eller möjligen iklädd mössa. Men hockeyn var snällare då, säger Nisse Nilsson, VM-hjälte 1962 i Colorado.

När Nisse var pojke i Värmland på 40-talet fanns inga hjälmar.

-- Inte tänkte vi på det. Det gick bra att spela barhuvad, säger Nisse Nilsson, 69 år och en av svensk ishockeys stora genom tiderna.

Fem varma korvar

När han tänker tillbaka på hur det var förr säger han att det inte går att jämföra med dagens spel.

-- Det var en annan sport då. Mycket snällare. Och inte gick det så fort, heller.

Han minns när alla spelarna i högsta serien i Sverige, division 1, spelade utan huvudskydd. Även småpojkar spelade utan.

-- Vi var barhuvade eller hade toppluva. Sen kom cykelhjälmarna, fem varma korvar på skallen, säger han och skrattar vid minnet.

Det var en sådan som den första stora ryska storspelaren, Vselovod Bobrov spelade i.

Men Nisse och många med honom tyckte inte riktigt om nymodigheten.

-- Nej, man tyckte liksom att det var lite obehagligt att ha någonting på skallen.

Men hjälmen hade kommit för att stanna. Utvecklingen gick inte att hejda. Nya hjälmar såg dagens ljus.

-- Korkplattor både fram och bak på skallen, säger Nisse.

Många om budet

I slutet av 50-talet hade Sven Tumba, som hette Johansson i efternamn på den tiden, varit med att lansera Spapshjälmen. Hjälmen var en otrolig förbättring av de tidigare korkplattorna och såg både tuffare och modernare ut.

Tillverkare var Bröderna Sandströms skidfabrik AB i Stockholm: Spela med insidan -- ha Spaps på utsidan, sa annonserna och snart varje pojke, det var bara pojkar som spelade hockey då, fick en spapshjälm i jul-klapp.

Nisse Nilsson kom att vara med i en annan satsning.

-- Företaget Jofa ville på hösten 1959 att jag skulle hjälpa till i lanseringen av en ny hjälm.

Det ville han och fick jobb som konstruktör 1962. Dubbel-Nisse VM-hjälm blev en storsäljare för Jofa.

-- Till skillnad mot Spapshjälmen var den heltäckande. Spaps var ju öppen mitt uppe på huvudet, berättar Nisse Nilsson.

Det var inte enbart dessa två företag och hjälmar som konkurrerade om marknaden. Där fanns till exempel A-hjälmen från C Andersson & Co sport -artiklar i Sunne, med Strömsbros och landslagets Per-Olof Härdin som reklamstjärna, ABC-hjälmen från Kungälv med Uffe Sterner, Sura-Pelle och Lasse Lundwall, där fanns Gillberg & Co:s (Stockholm) hjälm med Djurgårdsbacken Ove Malmberg, och där fanns EMG-hjälmen från AB Elof Malmberg i Gävle, med Djurgårds- och landslagskaptenen Lasse Björn som reklampelare.

-- Det var nästan ett hjälmkrig då, erinrar sig Nisse.

Huvudräddningar

Från och med säsongen 1962 blev det obligatoriskt med hjälm i svenskt seriespel. Hjälmtvånget hade börjat på ungdomsnivå och fortplantades snabbt till att även gälla högsta serien. I dag går det inte att tänka sig att spelarna skulle fara omkring utan hjälm. De får inte ens enligt gällande regler spela utan hjälm. Gör de det blir de utvisade.

Inte heller går det att föreställa sig målvakterna stå utan huvudskydd och mota projektiler som kommer farande i 160 kilometer i timmen.

Men förr stod målvakterna utan hjälm. Historiskt kunniga hockeyläsare vet till exempel att såväl Thord Flodqvist, 1957 i Moskva, som Leif Honken Holmqvist i slutet av 60-talet räddade puckar med huvudet eller ansiktet. Internationellt behövde svenska spelare inte ha hjälm förrän på 70-talet. I dag använder alla ishockeyspelare världen över hjälm.

Amerikanske proffsmålvakten Jacques Plantes i Montreal Canadiens var en av de första målvakter som använde ansiktsmask. Det började han med 1959. På 70-talet började målvakterna använda hjälmar med galler för ansiktet (minns ryske stormålvakten Vladislav Tretjak) och det var också då som de började måla sina hjälmar.

Hur hjälmarna ser ut i dag vet vi ju.

Jörgen Auer

DEN GLED IN I MÅL

Nils "Dubbel-Nisse" Nilsson föddes i Forshaga i Värmland där han bor även i dag.

Som senior spelade han ishockey för Forshaga, Stockholms-Göta, och Leksand. Han var även bra i fotboll och prövades i B-landslaget.

Meriter: VM-guld 1957 i Moskva, och 1962 i Colorado Springs (det var där han gjorde det berömda 5--3-målet, den gliiider in i mål), VM-silver 1963, 1964 och 1967, VM-brons 1958 och 1965, OS- silver 1964, SM guld 1969 med Leksand, 228 landskamper (det sista är fel, ska vara 205 landskamper).

Tävling: vad gör jag i dag?

Midsommar är över. I dag väntar eftermidsommar, eller annandag midsommar måste det väl vara? Vad gör man av en sån extra helgdag? Tja, ligger och läser, pussas eller annat klet, bakar äppelpaj, springer av sig allt det som blivit för mycket under midsommarfirandet, fiskar, gungar i hammocken, slår sig ned, vräker sig, gosar in sig, gräver en brunn, bygger en altan, tar en långpromenad, sår, skördar, sjunger i kör, lyssnar på radio, spelar ett spel, äter nåt gott, dricker flädersaft, tar ett glas rött, hittar mogna smultron, ritar, diskuterar semesterplaner, glor på teve, sluter ögonen, njuter av tarmtömning på utedasset, badar, äter glass och de sista resterna av jordgubbstårtan, tar del av hemska nyheter och som väl är även goda,  ifrågasätter kommunens beslut i diverse ärenden, ser en häst, sjasar iväg kanadagäss, skalar en banan, hoppar höjdhopp, kastar yxan i sjön och sten i glashus, spelar fotboll, spelar spel på paddan, går på loppis, leker.
Ja, det här gör jag tävling av. Nämn tre här uppräknade företeelser som jag gör under denna annandag midsommar.
Mejla de tre till jorgen.auer@corren.se och den som först har tre rätta svar vinner tre trisslotter.
OBS! Endast ett mejl per person och endast tre av ovan uppräknade saker som jag gör i dag. Och kommentera inte här. Mejla. Nu. Tävlingen slutar redan i morgon.

Blir det soligt hela dan?

 Bild: Jörgen Auer

Efter en ganska mulen morgon bröt solen igenom molnbarriären vid 8-tiden. I Mantorp, vill säga.

 Bild: Jörgen Auer

Och sen blev det så här . I Mantorp, vill säga. Skönt. 

Bild: Jörgen Auer

För det är väl klart att vi vill ha en härlig midsommarafton. Såväl i Mantorp som resten av vårt avlånga och blågula land. Enligt SMHI verkar i alla fall Östergötland få ganska bra väder i dag, med temperaturer kring 20 grader och inte mycket regn. I alla fall inte på dan. Men i kväll regnar det troligen. 

Glad midsommar!

Lite dan före dan

 Bild: Jörgen Auer

Torsdag. Dan före midsommarafton. Har inget att göra. Jo, jag åker och slänger skräp. Sorterar som man ska, papper, plast, glas och metall. Det känns bra att slänga. Tar med en City Gross-papperspåse gräs! också. Samt åker en runda, bara för att. Åker förbi Veta skola och tar höger i Spångsholmskorset mot Gottlösa. Stannar till och tittar en stund på trafiken på E4 och är glad att jag inte behöver ge mig ut där.

 Bild: Jörgen Auer

En grupp svartvita hästar, Tinker? (en hästras som härstammar från Irland och är känd för sitt lugna temperament) ser ut att stå och diskutera. Är det midsommar som planeras? Hur tänker de då? "Ska vi beta där borta i morgon, tycker ni. Eller där? Eller på andra sidan staketet? Det är inte bara grönare gräs där, det är starkare också".

Bild: Jörgen Auer 

Sen tar jag Skänningevägen mot Mantorp. Svänger upp till vänster vid Circle K-macken och kör en bit innan jag vänder och åker tillbaka. Ser en häst igen. Vilket inte är så konstigt. Jag är ju i Östergötlands hästcentrum Mantorp.

 Bild: Jörgen Auer

Och bilden tas vid Uljebergs säteri där det finns en träningsbana alldeles intill vägen jag åker på, som naturligt nog heter Uljebergsvägen här.

Bild: Jörgen Auer

Jag har åkt färdigt för i dag och passar på att ta en selfie i bilen. Jag åker ju omkring så mycket i Östergötland så det är klart att jag måste ha en profilbild i bilen på Facebook. Här är den.

Trevlig midsommar! Och ta det mycket försiktigt i trafiken.

Ska jag lira nåt?

Bild: Jörgen Auer

Det är nåt visst med sommar, eller hur? Det är himlen och molnen tillsammans. Om det syns några moln, vill säga. Aldrig är de så fluffiga och lätta som på sommaren och vad man än betraktar tillsammans med den blå himmelspällen och de vita molnen så är det vackert.

Fast Linköpings sporthall klarar sig bra allena och i vilket väder som helst. Det har den gjort sedan invigningen 1956. Och bågarna över taket med sina strängar ser ut som musikinstrument. Undrar om det går att spela på dem?

Fint besök på altanen

 Bild: Jörgen Auer

I dag fick vi besök på altanbygget. En flygande inspektion.

Bild: Jörgen Auer

Så här såg besökaren ut på lite närmare håll. Frågan är vad det är för en gynnare? Den går lite i blått, så jag undrar om det kan vara en aspfjäril? Fin är den hur som helst. Kom gärna igen.

Några solar från i går kväll

 Bild: Jörgen Auer

Några bilder från gårdagskvällen i Bäckhult vid Drögen. I Kinda kommun, Östergötland.

 Bild: Jörgen Auer

Om det är vackert där? Ja, döm själv.

Bild: Jörgen Auer

Om jag inte visste bättre så kunde den här bilden vara en tavla av Gidde. Eller A. Gidón som han kallade sig när han målade sjöar och solnedgångar och sålde för en billig penning, ofta för att få pengar till något att dricka. Egentligen hette han Gideon Allan Fingal Johansson och levde1906-1981.

För det mesta målade Gidde med blyerts på en bit vanligt papper, eller på ett stycke kartong. Solen eller månen målade han med hjälp av en krona, eller femkrona.

Kanske har du en sådan tavla hemma och tänker kasta den. Gör inte det, jag köper den.

Egnahemsgatan i Mera Norrköping

Ur Mera Linköping 13 juni

Det här reportaget var med i Correns bilaga Mera Linköping 13 juni, förra tisdagen således. I dag är det med i Mera Norrköping (eftersom den NT-bilagan bara kommer varannan vecka). Egnahemsgatan är i båda kommunerna precis vad rubriken säger: oaser. Sköna gator.

Jag minns Egnahemsgatan i Norrköping från min tonårstid. Där gick jag ibland när jag skulle till Ulla som bodde på Bäckgatan i Hageby och jag själv på Ljura. Linköpings Egnahemsgatan har jag aldrig tidigare besökt. Förrän nu, en av de sista dagarna i maj - ja, det kan vara några dagar mellan reportagetillfälle och publicering. Så är det. Jag säger tack till alla inblandade som jag talade med och önskar er en fin sommar.

 

Med Diana i Borenshult

 Bild: Jörgen Auer

Se Göta kanalbåten Diana dyker upp där i kröken. På väg Borenshult i Motala.

 Bild: Jörgen Auer

Solen skiner, det är hur fint och skönt som helst. det blåser lite också. Härligt!

 Bild: Jörgen Auer

Så är båten inne i den första av fem slussarna i Borenshult. på väg ned mot Boren.

 Bild: Jörgen Auer

Det blir en resa som tar ungefär 40 minuter. Nedför, alltså.

 Bild: Jörgen Auer

Men båten har varit på väg sedan i fredags då man avlöpte från hemmahamnen Göteborg.

 Bild: Jörgen Auer

 M/S Diana är Rederi AB Göta kanals yngsta båt och byggdes 1931 vid Finnboda varv i Stockholm. Båten k-märktes 2009 och har till skillnad mot övriga kanalbåtar salong och matsal sammanbyggda.

 Bild: Jörgen Auer

Diana är 31, 66 meter lång och 6,79 meter bred. Antal hytter ombord: 25.

 Bild: Jörgen Auer

 Se upp där nere, nu kommer vi! Gustav verkar ha bra koll på de centimeter Diana har till godo inne i slussarna.

 Bild: Jörgen Auer

Det här är en tysk passagerare som sa sig vara mycket förtjust i kanalen och av vad han får se utmed den. Han är dock inte lika förtjust över de små hytterna. Men han finner dem i alla fall tillräckligt intressanta att tala om.

 Bild: Jörgen Auer

De flesta passagerarna klev av båten efter första slussningen. Och såg ut att kunna bli fångade av ett lassokast. Alla klarade sig dock.

 Bild: Jörgen Auer

Men några blev kvar ombord.

 Bild: Jörgen Auer 

Jag var så nära båten att jag nästan tyckte mig åka med. Snart åker vi ut på Boren, tänkte jag.

 Bild: Jörgen Auer

Besättningen har förstås fullt upp när det är slussning. Liksom delar av slusspersonalen.

 Bild: Jörgen Auer

Men man kan bli blöt om fötterna, också.

 Bild: Jörgen Auer

Hur ser det ut, kanske han undrar kapten Pelle. Jodå, det är går bra, men det är visst nån som fotar hela slussningen. Är det en tidning?

 Bild: Jörgen Auer

Jaha, då stänger vi den porten. Mot nästa!

 Bild: Jörgen Auer

Vilka lustiga vinklar man kan få. Och infall. Ska jag hoppa ombord?

 Bild: Jörgen Auer

Nej, jag nöjer mig med att titta på avstånd i stället. Kul jobb, det här, sa hon. Dock inte lika kul förra veckan när det regnade så mycket.

 Bild: Jörgen Auer

Och han gjorde en stillsam honnör. Eller hälsning, i alla fall.

 Bild: Jörgen Auer

Nere på Boren väntade tre seglare på sin tur att gå uppåt mot Motala. Bon jour, ropade jag till fransmannen som blev glad och artigt hälsade tillbaka: bon jour. Jag hade så mycket att säga, men kom mig inte före. Jag hade inte ordförråd nog, heller.

 Bild: Jörgen Auer

En kanot kom glidande just som Diana tog sig ut ur sista slussenporten. Tuuut-tuuut, sa båten.

 Bild: Jörgen Auer

Varpå kanoten, eller kanadensaren, med hela sin 4-mannabesättning la sig vid vågbrytaren som skiljer sjön från hamninloppet. Och där stod jag. Är du från Expressen eller Aftonbladet, fick jag frågan. Ingendera, inte från Corren, heller. Men ni kanske hamnar på min blogg, sa jag. Och där är ni nu.

 Bild: Jörgen Auer

Och här är Diana. Ute på Boren. Eller var, i alla fall. Jag minns inte riktigt vad klockan var, men kring 10, tror jag.  Lycklig resa, gute reise, bon voyage, have a nice trip.