Dovhjortar inpå husknutarna

Bild: Jörgen Auer

Så trevligt, nej fantastiskt att häromdan få syn på de här orädda dovhjortarna. Så majestätiska.

Det var på ett reportage för Corren Bostad som jag tillsammans med fotografen Åke Karlsson fick syn på hjortarna när vi svängde upp mot huset vi skulle till. Mer om detta kommer när det blir dags för publicering av reportaget. 

Var någonstans vi var? Hm. Jag kan säga så mycket som att närmsta tätort var och är Åtvidaberg. 

Om en bild på måfå

Bild: Jörgen Auer

Jag sa till mig själv: låt där vara en bild, vilken som helst av alla tusentals jag tidigare har tagit, i ett inlägg på min blogg. Vilken som helst, hörde jag magen fråga, eller om det var ena örat. Nånstans växte i alla fall den där frågan fram. Vilken som helst?

Ja, löd svaret som konstigt nog verkade komma från samma ställe, Eller var det andra örat nu? Jaja, svaret levererades hur som helst och jag valde en mapp på skrivbordet som det stod 2018 oktober på. Okej. Jag valde ett av jobben som verkade vara taget mestadels i motljus av det jag såg som hastigast. Det visade sig vara ett bildjobb jag gjorde i Finspång torsdag 25 oktober när jag följde med sonen dit och där jag vandrade runt i fem, sex timmar. Nej, åtta var det nog. Den hundrade bilden ville jag använda. Det är den här. Tagen på hemväg från Finspång någonstans mellan Ljungsbro och Västerlösa har jag för mig. Fast den var oerhört sned och jag rättade till det i Photoshop. Jag beskar den ytterligare något och då blev den så här.

Vad kan man mer säga om den? Vad för den tankarna åt för håll? Är trädet ödesmättat? Ja, kanske. Är det månne galgbackens träd? Går det lätt att klättra i? Tål grenarna att man kliver omkring på dem? Vilka bor i husen som skymtar bortom trädet? Hur många är de? Och hur mycket el får man ut från det där lilla vindkraftverket? Har solen visat sig hela dagen? Har det varit varmt? 

Det sista vet jag. Det var varmt den där dagen. Väldigt varmt och skönt. Jag minns att jag strosade runt i Finspång och njöt särskilt av slottsparken, men också av själva långpromenaden som gick på för mig tidigare otrampad mark. Det var faktiskt helt underbart. Så även hemfärden i ett underbart Östergötland.

Skulle jag kunna hitta exakt den plats där jag tog den här bilden? Njae, jag är osäker på det. Jag har studerat de bilder jag tog närmast före och efter och vet inte riktigt var jag är. Men det spelar mindre eller ingen roll. Allt det som står här har ju kommit till endast för att jag bestämde mig för att blogga om en bild på måfå.

Vilket ord, för resten - måfå.

Tackar käpphästen för hästen

Ur Corren i dag

I dagens Corren har jag träffat 15-åriga Linköpingstjejen Ellen Nööjd. Ja, jag vet att det står i texten att hon är 17. Men lite fel får man väl göra. Dessutom fyller hon 16 i år, i sommar, så nästan 17 är hon ju. 

Bild: Jörgen Auer 

Men åldern spelar ingen roll. Det viktiga är vad Ellen gör. Hon rider. Älskar hästar och har en egen, 6-åriga connemaran Dove, uppstallad i Stora Sjögestad, Vreta kloster. 

 Bild: Jörgen Auer

Dove är väldigt snäll och kärvänlig. Det vet jag som har träffat henne. Och Ellen sa att Dove är väldigt förtjust i människor och vill vara nära. Ellen berättade att hon med egna intjänade pengar betalat ungefär hälften av vad hästen kostade i inköp, pengar hon arbetat ihop genom att sy och sälja käpphästar. I sommar ska hon och en kompis kanske åka på käpphästläger! i Finland samt kanske också starta i internationella klassen i finska mästerskapen i käpphästhoppning.

Bild: Jörgen Auer

Kvar i radhuset där familjen bor finns nu bara tre käpphästar. De är väldigt snälla de också, kan jag avslöja. Och fina. Ellen har inte tänkt sluta med sin hobby än på ett tag, utan fortsätter att sy så länge hon tycker det är roligt. Samt så länge det finns köpare, menar hon och nämner sitt instagramkonto som handelsplats - kindas_hobbyhorses

Ur dagens Corren

Så här såg förstasidan i Correns del B ut i dag. Med Ellen och en större käpphäst som jag tyckte liknade en islandshäst. Ellen förklarade dock att förlagan är en percheron. Vad som inte kom med i tidningen var att hennes farmor Birgitta Thörn och jag har gått i samma klass. Något annat som saknades var svaret på frågan om något hon blev glad över.

Svaret löd: hästar, kompisar, bland annat några i Stockholmstrakten som också håller på med käpphästar och som hon brukar prata med på facetime

Med mig pratade hon också face to face. Fast här och nu. Live. Såväl hemma som i stallet.

Det var bara en dröm

Var stjärna skådad

Var gång jag ser en stjärna

går tanken till den som hade allt

men som blev rakt ingenting

Så många bloss har tänts

och hoppfullheter existerat

men blev ens inte stjärnfall

Var jag en sådan talang?

Nej, inte mer än uti drömmen

jag var bara människa

Jörgen Auer 2019

Crash fick ridgalan i galopp

Bild: Jörgen Auer

Showgruppen Crash med Eleonor Léone, Angelina Ersarp och Daniel Mitsogiannis såg till att den 15:e östgötska ridgalan svängde rejält. 

Bild: Jörgen Auer

Det här är Elvira Almtun från Mantorpsryttarna. Hon prisades som årets hoppryttare, ponny och var väldigt glad och stolt över statyetten. Elvira fyller 14 i år och bor i Vidingsjö, Linköping. Sina två hästar har hon stallade på Stora Sjögestad.

Bild: Jörgen Auer

När jag via teckenspråk snällt bad dem om en bild satte de sig så här och log, Lina Johansson och Malin Hansson från Smedstad Ridsportcenter.

Bild: Jörgen Auer

Den här något tyvärr suddiga bilden visar årets dressyrryttare, Sofia Möller, in action. Dock inte på häst utan med servett. Så där glad kan man nämligen bli när det är sånt jädra bra drag i lokalen, vilken för övrigt är belägen på Konsert & kongress. 750 personer närvarade. Fullsatt, sa ordförande Lundén.

Bild: Jörgen Auer

Det var för övrigt han som fick utbringa den traditionella Hästens skål, varefter unisont sjöngs Gamle Svarten, allt medan vi alla stod på stolarna och hade vänster fot på bordet (symbol för stigbygeln). Den här bilden är alltså tagen ungefär 160 cm över bordet - någonstans där mina ögon borde ha funnits vid detta tillfälle.

Bild: Jörgen Auer

Åby och Åby, ja årets hoppryttare Viktor Melin och ungdomsprestationsvinnaren Andrea Falk tävlar båda för Åby ridklubb. Att jag bad dem sitta så här, kommenterade Viktor sålunda: ja, okej, den varianten har vi inte varit med om. Grattis till priserna.

Bild: Jörgen Auer

Så blev det mera Crash som jag har sett förut. Dock inte så här bra. Kanon! Tack för en härlig och glittrande show. Ni fick upp lokalen i galopp! Tack även Östergötlands ridsportförbund för ännu en galaföreställning som heter duga och tack alla trevliga bordsgrannar. Kanske ses vi igen nästa år. Eller i stallet.

Nu rider vi in till gala

Bild: Lotta Esping

Nä, nu sitter jag upp på Kaktus och rider in till östgötska ridgalan, tror jag. Det börjar kl 19 i Linköping så vi hinner nog. Ska bli gott med lite käk och underhållning. Undrar vad hon den blonda från LFK har på sig? Och de där glada från Mantorpsryttarna?  Självklart kommer hovslagarna att hålla igång, det utgår jag från. Sportryttarna från Åtvidaberg brukar också vara väldigt glada och energiska. Och Åbyfolket. De flesta, för att inte säga alla kommer att ha trevligt. Och de som vinner brukar vara extra glada. Undrar vilka det blir? Hon, kanske. Och han. Liksom den klubben och den hästen. Vi får se hur det går. Jag rider nog över Malmslätt, tror jag och kommer in i stan via Ryd. Vet inte riktigt var jag ska binda Kaktus, men vid nån lyktstolpe, kanske. Rider sen hemåt vid 12-snåret.

Nytillskott i östgötahyllan

Bild: Jörgen Auer

Besökte Antikvariat Bokströmmen i Mjölby i går, torsdag och köpte några östgötaböcker till min samling, samt pratade naturligtvis med sympatiske Roger som visade sig ha åtskilliga böcker om Östergötland. Så många att jag måste återvända. Dessutom har han gamla sporttidningar. Som Rekordmagasinet, där man kan bläddra i timmar bland barndomens idoler. Och prata IFK Norrköping med Roger. Naturligtvis har Bokströmmen en massa andra böcker också.

Vad hittade jag, undrar du kanske. Jo, Ett hem för själen av Ingela Bendt som handlar om Ellen Keys Strand, I våra kvarter av Bertil Reuterstrand om Norrköping på 50-talet, en bok om konstnären Knut Ander, utgiven av Gammalkils Hembygdsförening, Söderköping, en vandring i ord och bild med teckningar av Stig Svensson och text av Per S. Anelid, Jungfru Isberg och hennes verk, utgiven av Motala Musei- och Hembygdsförening, Minnets land av Hjalmar Lundgren (eskapader från bok-kammaren) samt den vackert inbundna Östergötland, utgiven av Östgöta Nation 1937   

Bokströmmen på Norrgårdsgatan 3 har öppet tisdag, onsdag, torsdag 15-18 samt lördagar 10-14. Telefon 070-7532083.

Livet är ett konstverk

Bild: Jörgen Auer

Det händer att jag ser saker och ting som i ett rosa skimmer. Eller som i ett gult sken. Det kan vara som gråa skyar också, eller som stålblå, blågrå dito. I det skimret, det skenet och de skyarna står träd och buskar ofta som mörka siluetter och ledningar, trådar, stolpar, ställningar, ja vad än det vara må är sköna konstverk. 

Jag är också ett konstverk. Är inte hela livet, jorden och universum som ett konstverk?

Vad talar hästarna om?

Bild: Jörgen Auer

Alltid tillsammans, alltid två, det måste vara skönt. I alla fall hemma i hagen och stallet. Värre förstås när den ena av dem, Eponine Thenadier ska tävla. Då måste den andra, som jag glömt namnet på, stanna hemma.  Undrar om den hemmavarande vet om att kompisen är iväg och tävlar och vad säger de till varandra dagen efter? 

Hur gick det på Kalmar i går?

Äh, fråga inte. 

Eller så kanske travaren skryter om sina bravader medan de står där i vindskyddet och äter: du skulle sett mig i går på Örebro. Jag sprang som en Gud och ledde med en längd hundra kvar men snubblade till och blev bara femma. Fasen, när jag var så nära.

Men kan hästar pratar med varandra? Hur? Tankeöverföring? Ja, kanske det. Jag tror på det.

Sju helvetes massa räkningar

Bild: Jörgen Auer

Ingenting. Just det. I dag har jag verkligen inte gjort någonting.

Jo, i morse var jag på gymmet i 90 minuter. Av dem var 70 effektiv träning. Efter det: frukost.

Men sen. Rakt ingenting. Inte mer än vilat, vill säga. Jo, jag sa ja till ett reportage till Correns Bostadsbilaga. Inte att de ska komma hem till oss, nej jag ska göra ett reportage till Bostad. 

Och så har jag betalat en sju helvetes massa räkningar. 

Nu? Korsord. 

Det var Hannas kväll

Från Svt

Jerringpriset till Hanna Öberg, vad ska man säga om det? Grattis vore en bra början, tycker jag.  Sen kan man ju alltid säga att de andra i omröstningen också kunde ha varit vinnare, jag hade inte haft mycket att invända mot någon av de andra kandidaterna. Stora idrottare, allihop.

Hanna Öberg besitter dock en egenskap man inte ska förakta i sammanhanget. Det!

Hon har samma naturliga utstrålning som självaste Charlotte Kalla, vilken gett Kalla en av Sveriges största fanclubbar (till en enskild idrottare). Det är det där norrländska, i sociala sammanhang lite hemvävda och naturligt glada, parat med en stor idrottslig skicklighet och ett jäklaranamma av sällan skådat slag. Dessutom är ju Hannas sport skidskytte, synnerligen gångbar i Jerringprissammanhang. Så grattis, Hanna Öberg som den här kvällen även mottog Svenska Dagbladets bragdguld som hon sedan tidigare vunnit för sin skrällseger i OS.

Om unik clinic på Smedstad

 

Ur dagens Corren

Så här ser det ut i dagens Corren från mitt besök på Smedstad Ridsportcenter och eventet Unik clinic i lördags. Unik för att den egentligen innehöll tre clinics i en. Dressyr med Therese Nilshagen, hoppning med Fredrik Jönsson och fälttävlan med Anna Hassö. Allt i ett arrangemang av Prima4you.

Ur dagens Corren

Reportaget presenterades även i NT och MVT och finns även på respektive tidnings web-sidor. Det ska sägas att jag endast bevistade hoppningen. Eventet höll nämligen på hela lördagen och lite annat ville jag ha ut av dagen.

 Bild: Jörgen Auer

VM-ryttaren Fredrik Jönsson visade sig vara en riktigt bra och trevlig bekantskap som tränare, faktiskt den bästa clinic jag har sett (och jag har bara sett en handfull). Han har inte endast hästkunnandet att bjuda på, han har även glimten i ögat och roade såväl deltagande ryttare som publik. Ryttaren bakom honom är Cornelia Rylén som hade med sig sin ystra fåle Rasputin, på Smedstad dock väldigt lugn och intresserad.

 Bild: Jörgen Auer

En annan ryttare som var med var alltid lika trevliga unghästspecialisten Björn Svensson. Han kom med I'm Very Special och red i lånade stövlar som han turligt nog fick låna alldeles före start av Hugo Wihlmark som red i gruppen efter Björn.

 Bild: Jörgen Auer

Björn Svensson red samtidigt som Bjärbys skickliga och framgångsrika Matilda Pettersson. Hon hade med sig CeCe Junior och både hon och hästen verkade trivas.

Bild: Jörgen Auer

Trivdes gjorde nog alla som var på plats. Cornelia Rylén och Matilda Pettersson inte minst. De menade att det var en ära att bli inbjuden samt kul att få en ny syn (Jönssons) på deras hästar.

Ungefär 300 åskådare hade betalat biljetter till evenemanget och Cornelia Fredheim på Prima4you var nöjd med utfallet. Dessutom flöt allt på som det skulle och hon räknade eventet som succé. Inte minst var hon nöjd med mediabevakningen.

När kvällen kommer

 Bild: Jörgen Auer

Det skymmer på. Kvällen kommer. Långt borta brinner himmelen. Tack, säger jag högt för mig själv för att jag får vara med. Men jag vet inte vem jag ska tacka. Mamma?

 Bild: Jörgen Auer

Mörkret lägger sig över E4-an som en florstunn filt. Där ute kommer de som är på väg hem. Eller bort. Hoppas att alla kommer dit de har tänkt sig.

 Bild: Jörgen Auer

I kvällens tid kan allt te sig lite kusligt och spöklikt i det blåsvarta mörkret. Vad är det för hus? Vem bor där? Bor alls någon där? Var är fåglarna? Var är allt folk? Så tyst det är. 

Bild: Jörgen Auer

Visst ja, jag är i Mjölby. Jag känner igen mig och är hemma om tio minuter.

Fint främmande på Smedstad

 Bild: Jörgen Auer

Fredrik Jönsson, framgångsrik VM-ryttare i hoppning 2018 var en av tre stjärnor som höll clinic på Smedstad Ridsportcenter under lördagen. Unik Clinic var namnet på evenemanget, vars huvudarrangör var Prima4you. Förutom Fredrik så var där också dressyrens Therese Nilshagen och fälttävlansryttaren Anna Hassö. På bilden har Jönsson sällskap av Motalasonen Hugo Wihlmark.

 Bild: Jörgen Auer

En annan som var på plats var hoppryttaren Matilda Pettersson från Bjärby gård strax utanför Smedby i Norrköping. Matilda kom med storväxta Junior och är ju van sedan tidigare med stora och kraftfulla hästar - som stallets stjärna High over Hills. 

 Bild: Jörgen Auer

Om Hugo Wihlmark kan berättas att han nyligen flyttat till Fjärås, Kungsbacka för att starta egen verksamhet på Kullbergs gård. Hugo hade med sig hästen Clifford och sa sig vara mycket nöjd över att ha fått vara med på Smedstad.

Bild: Jörgen Auer

Unik Clinic samlade runt 300 intresserade - varför inte fler? - och hade förutom de tre ridsportsgrenarna representerat även en mindre mässa. Närmast här ses en sprillans ny hästtransport från Givetorp Equestrians utanför Väderstad.

Det bör kanske tilläggas att jag endast var där medan Jönssons clinic pågick. 

Till Smedstad i dag

Vad händer i dag, då? Jo, i dag blir det stjärnspäckat. Jaså, var då?
På Smedstad Ridsportcenter i Linköping. Jag ämnar bevista ett arrangemang som heter Unik clinic och som innehåller clinics i dressyr, hoppning och fälttävlan under ledning av landslagsryttarna Therese Nilshagen, Fredrik Jönsson och Anna Hassö samt medverkan av flera starka ryttarnamn i respektive gren. Evenemanget håller på hela dan.

Bara några vardagsbilder

Bild: Jörgen Auer 

Bara alldeles vanliga bilder från en helt vanlig dag. Så där som livet är för det mesta. Man bara är i ett tillstånd där allting rullar på som det brukar. Inget särskilt händer, man varken hör eller ser något speciellt. Det är vardag. I Linköping där de här bilderna togs i går, torsdag.

Bild: Jörgen Auer 

Vid Stångån pågår ett omfattande renoveringsarbete.

 Bild: Jörgen Auer

 Bild: Jörgen Auer

 Bild: Jörgen Auer

 Bild: Jörgen Auer

Ett tåg på väg norrut över Tullbron.

 Bild: Jörgen Auer

Samma tåg sekunderna senare. Bakom det skymtar Scandic Hotell och nybyggnationen vid gamla brandstationen. 

 Bild: Jörgen Auer

Här ses nybygget kanske lite bättre.

 Bild: Jörgen Auer

Och ännu bättre blir det från Stångebrobron.

 Bild: Jörgen Auer

En helt vanlig promenaddag i Linköping kan ta dig till Kungsgatans klädstreck, ett konstverk från 1981 av Erik Höglund.

Bild: Jörgen Auer

Vid gamla brofästet vid Tullbron står sedan 2015 det här lilla huset. Uppfört av anonym konstnär. Under torsdagens gråkalla väder var det nästan så att man ville knacka på och fråga om man fick komma in och värma sig en stund. Eller få en kopp kaffe.

Störtlopp i soffan

Bild från SvT

Solen skiner. Det är en härlig vinterdag i Östergötland, om man bortser från att det blåser. Efter en promenad är det sannerligen skönt att slå sig ned i soffan och titta på världscupstörtlopp från gamla OS-orten Cortina. Jag fattar bara inte hur de törs åka.  Det är ju så brant! Själv blir jag rädd av att bara titta på och skulle aldrig våga åka en meter ens i såna backar. Troligen skulle jag genast slänga mig omkull om jag mot förmodan ändå ställs inför uppgiften. 

Var samlar störtloppsåkarna mod? Har de månne det med sig från modersmjölken? Eller har de gått i terapi?  Jaja, segrare blev hur som helst Ramona Siebenhofer från Österrike. Tvåa kom Ilka Suhec, Slovenien och trea Österrikes Stephanie Venier. 

En olägenhet med störtlopp är att det hemma hos oss tyvärr sliter på soff- och fåtöljtyg. För mig är det nämligen omöjligt att sitta stilla och titta på störtlopp. Jag åker störtsoffa.

Lurig? Jag?

Bild: Selfie

Senast i dag hörde jag åter någon säga att jag ofta ser lite lurig ut. Jag vet inte vad jag ska säga om det. Jaså, kanske?

Hemma hos Bea och Willy

 Ur dagens Corren

I Abbetorp utanför Väderstad bor Bea Chrawall och Willy Andela. Bea handlar dagens Ryktbart om. Hon föder upp hästar och rider själv dressyr. Jag besökte paret några timmar i lördags. 

Tack för kaffet och nybakade fina bullar från världsberömda Väderstad Centralkonditori.

Ur dagens Corren

Bea älskar djur. På Abbetorp har hon och Willy sju hästar, fyra hundar och massor av katter. De senare trivs särskilt bra i sadelkammaren där det är varmt och gott. Men det var för att mest skriva om Beas ridning som jag besökte gården med anor från 1600-talet. Tillsammans med kungen i stallet, Galope P, vann nämligen Bea Svenska PRE-föreningens dressyrchampionat 2018. PRE står för Pura Raza  Espanola,  en spansk hästras som alltså Galope tillhör. Bea tränar för Sissi Lilja och Lotta Esping, men började sin tävlingskarriär i fälttävlan. Dressyr blev det inte förrän 2005.

Bild: Jörgen Auer

En vardagsbild från Abbetorp 1, eller Abbetorpett där Bea varje dag släpper ut hästarna i hagen. Kan hon av någon anledning inte göra det så tar Willy hand om arbetet. På tal om hästar så menar Bea att hästar och den vardagliga skötseln av dem blev hennes räddning i sorgearbetet för 29 år sedan efter att hennes tvååriga dotter Ida blivit svårt misshandlad och avlidit.

Bild: Jörgen Auer
Även om hästarna betyder jättemycket för Bea, liksom hundarna, så är katt hennes favoritdjur. Hon har många, kan jag berätta efter att ha varit i Abbetorp och sett dem springa omkring. Även sett dem ligga och vila i värmen inne i sadelkammaren. Där är för övrigt bilden på Bea och Sudden tagen.