En dag på Visingsö

Bild: Jörgen Auer

Jag kommer inte ihåg något från en förmodad skolresa till Visingsö på slutet av 1950-talet (eller så var vi aldrig där). Men i dag var jag verkligen och äntligen där. På riktigt. 

Bild: Jörgen Auer

Det var Linköpingsparet Britt och Bengt Thunholm (min svägerska och svåger) som såg till att jag följde med till den vackra ön i Vättern. Detta i en försenad födelsedagspresent. 

Varmt tack.

Bild: Jörgen Auer

Vad ska jag säga mer? Jo, att vi hade tur med vädret och att jag gillade allt vi såg. Vilket var mycket eftersom ön inte är så stor och vi dessutom hade bil med oss. Bilden här togs vid Kumlaby kyrka.

Bild: Jörgen Auer

Slottsruinen Näs längst i söder var intressant och lite spännande. Sveriges äldsta kungaborg. Här regerade under medeltiden Karl Sverkersson som 1167 dödades av Erik den heliges son Knut.

Bild: Jörgen Auer

Borgen var inte stor och det som återstår av den idag är ännu mindre. Den här salen var sval och skön i dagens tryckande hetta.

Bild: Jörgen Auer

Tempelgården är en minst sagt annorlunda plats med massor av konst efter grundaren och konstnären Olle Krantz (1906-1999). Men här finns också modern konst av keramikern Cleo (Catrin Leo).

Bild: Jörgen Auer

Här är en vägg med några av produktive Olle Krantz tavlor.

Bild: Jörgen Auer

Braheätten lät bygga Visingsborg, och Grännas grundare Per Brahe den yngre  (1602-1680) var dess siste innehavare innan grevskapet drogs in av kronan.

1718 totalförstördes slottet i en brand.

Bild: Jörgen Auer

Man hinner som sagt var mycket på en dag på Visingsö. Men man kan naturligtvis lämna bilen kvar på fastlandet och hyra cykel i stället. Då blir troligen ön en än större glädje och avstressare för besökaren. 

Bild: Jörgen Auer

Hej då, Visingsö. Vi kanske ses igen.

Vackraste griftegården?

Bild: Jörgen Auer

Motala Griftegård måste vara en av Sveriges vackraste och mest välskötta griftegårdar, tänker jag under en solig  vandring på kyrkogården. 

Bild: Jörgen Auer

Visserligen är människor begravda här, men det känns mer som en park än kyrkogård.

Bild: Jörgen Auer

En stor och mycket vacker park är det. Med vägar och gångar, små broar, bäckar och väl genomtänkta sten- och blomsterarrangemang. 

Bild: Jörgen Auer

Det är så fint och sevärt att jag vill kalla griftegården för ett konstgalleri, men också som ett enda stort och mästerligt utfört konstverk.

Bild: Jörgen Auer

Tyst och rofullt är där också, åtminstone under mitt timslånga besök där jag inalles vandrar fyra kilometer. 

Bild: Jörgen Auer

Tystnaden känns lite märklig med tanke på närheten till angränsande bebyggelse och Motalas citykärna.

Bild: Jörgen Auer

Fina gärdesgårdar hjälper till att skänka griftegården ett något "lantligt" utseende och dito känsla.

Bild: Jörgen Auer

Griftegården har varit en dödes boning sedan 1865, men känns väldigt levande med alla dess promenadvägar och porlande bäckar, dammar och små vattenfall.

Bild: Jörgen Auer

Black Hawk Down

Bild från TV6

Har sett amerikanska krigsfilmen Black Hawk Down under lördagskvällen.

Bild från TV6

Filmen inspelad 2001 och regisserad av Ridley Scott bygger på de sanna händelserna från oktober 1993 i Somalia när en elitstyrka om 160 man från US Army släpps ner i huvudstaden Mogadishu för att fånga några milismän. 

Bild från TV6

Men allt går inte som man tänkt sig. 

Mitt betyg på filmen blir högt. Fyra stjärnor av fem möjliga.

Varför? Jo, för trovärdigheten och de många helikopterscenerna, ja krigsscenerna är inte dåliga, över huvud taget. Men det blir för mycket skjutande och för mycket blod. 

Fast så är det väl i krig?

Vem vinner derbyt?

Bild: Jörgen Auer

Det ser mörkt ut inför lördagen. Men blir det dåligt väder, dvs regn?

Nej. Inte enligt min väderapp med namnet Klart. Och den har jag kunnat lita på hela sommaren.

Mest spännande under lördagen? Ja, det blir enligt min mening allsvenska fotbollsmötet på Bilbörsen arena mellan Linköpings FC och IFK Norrköping.

Vem vinner? Tja, det kan gå hur som helst. Men jag tror på IFK. Hemmalaget har tappat (sålt) för många bra spelare under sommaren och ersättarna vet vi nästan ingenting om.

Blir det mycket folk på läktarna? Ja. Blir det publikrekord? Nej.

Kommer jag att vara på plats? Ja, om magen inte bråkar för mycket.

Det finns solrosor kvar

BIld: Jörgen Auer

Precis som förra året odlar Uljebergs Säteri likt flera andra lantbruk i Sverige solrosor till förmån för forskningen kring barncancer.  Intäkterna från självplock går oavkortat till Barncancerfonden. 

Bild: Jörgen Auer

Ännu finns det solrosor att plocka och Karin Lothigius på Uljeberg säger att rosorna nog klarar sig ända fram till frosten kommer. Men sambon Carl Gillheimer behöver snart plöja åkrarna, så det är blommornas sista veckor i "solroslandet".

Bild: Jörgen Auer

I år har 100-tals gårdar, gårdsbutiker, lantbruksföretag och skolor varit med och stöttat Barncancerfonden. Östgötska solrosodlare i år är Gripenbergs gårdsbutik i Skänninge, 

Kullersbro Lantbruk i Vikingstad, 

Melby gård, Mogata, 

Rökslid Östergård, Finspång, Skiestad Västergård, Gammalkil, 

Stora Sandkulla, Boxholm, Sonstorps Bruk, Finspång, Uljebergs Säteri, Mantorp och Vreta Utbildningscentrum, Vreta kloster.

 

Och så kom det en viking

Bild: Jörgen Auer

Supermåne vet jag inte. Jag kollade aldrig på kvällen. Däremot var jag vaken klockan 03 och fotade månen. Så här såg mobilkameran månen. Och, ja, jag var väl lite smånöjd att jag såg månen. Men supermåne? Njae. Det kan jag inte uttala mig om. I alla fall inte påstå att jag har sett den.

Bild: Jörgen Auer

Däremot kom en superhjälte på besök till Stora Bäckhult. Eller närmare bestämt är han en viking. Jo, det är sant.

Jag hade fått punktering på ett bakdäck i går kväll och ringde därför Kia Assistans i morse. En och en halv timme senare kom Joar från vägassistansföretaget Viking i Linköping med en bärgare. Dock behövdes ingen bärgningsbil den här gången, utan Joar fyllde igen hålet på däckets slitbana med däckfix så att jag kan köra bilen till däckfirma och där byta till nytt däck. Tack, Joar.

I övrigt i dag?

Ingenting.

Tre somriga bilder

Bild: Jörgen Auer

Ladugården är det första jag ser när gardinen rullats upp. Aha, vi är i Bäckhult, säger hjärnan.

Det är morgon. Ganska tidig, känns det som. Men eftersom hela gaveln är solbelyst betyder det väl att solen på sin dagliga färd hunnit över trädtopparna?

Men vänta nu. Hela gaveln? Då måste ju klockan vara bortåt 8. Jag kollar. 

Visst. Prick 08.00.

Bild: Jörgen Auer

Malvan gör sig så fint vid den lilla gäststugan. Och med de vita stolarna bildar den liksom ett konstverk att vila ögonen på. Men utan stugans och storstugualtanens faluröda väggar vore det en helt annan bild, ett annat konstverk. 

Förresten, är det rosenmalva., myskmalva eller gråmalva? Eller en helt annan malva?

Bild: Jörgen Auer

Här vid södra delen av sjön Drögen, längs vägen Ulrika-Kisa ligger Mörkvikens naturreservat. Om berget heter Mörkberget vet jag inte, men jag kallar det hädanefter för det. Berget och reservatet är hur som helst granne med Bäckhult som ligger innanför, eller bortanför, på andra sidan, bakom berget.

Ja, det där var tre bilder, tre texter, tre iakttagelser, tre funderingar från sommaren 2024.

 

Nu först hör jag Van Morrison

Till saker och ting som  jag har varit svag på (dålig) genom åren räknar jag aktiv musiklyssning. Jag går aldrig på stora utomhuskonserter (vill inte trängas) och lyssnar bara sporadiskt.

Därför har jag missat mycket. Som den här underbara låten med Van Morrison. Egentligen har jag missat allt av och med honom och försöker nu ta igen lite av det.

Håll till godo.

Lite till från Borås

Bild: Helen Andrén

Jag är inte riktigt klar än med mitt besök i Borås. Den här bilden har jag till exempel inte visat än. Förrän nu. Bilden visar tre kusiner: Lennart Andrén, Solveig Ziegenfeldt, båda boende i Borås och Jörgen. Våra mödrar var systrar med namnen Sonja, Rosa och Eva (eller Mimmi som alla i Borås kallade henne).

Bild: Jörgen Auer

Som barn var jag i Borås flera gånger. Men att stan har så många backar och höjder kom nu som en nyhet för mig. Här är lite av utsikten över Borås från Ryssby klint.

Bild: Jörgen Auer

Och så här ser en av badplatserna ut vid Viredasjön i Sjömarken. Bilden tog jag i söndags morse under en egen upptäcksfärd i området. 

Det var troligen här som min far första gången såg min mor. Eller som han uttryckte det: Jag snubblade över två kullar.

Varpå han följde efter den kurviga på en buss och vågade tilltala henne. 

Bild: Jörgen Auer

Men det här är inte Borås utan en färsk bild från min bostad på Uljebergs Säteri, Hagen i Mantorp. 

 

På helgbesök i Borås

Bild: Jörgen Auer

Halv fem på lördagsmorgonen var jag klarvaken. Gick upp, åt långsamt frukost och gjorde mig beredd för avfärd till Borås och besök hos kusin Lennart Andrén och hans hustru Helen.

Bild: Jörgen Auer

Vädret stod mig bi hela vägen, även om vinden gjorde tappra försök att kasta bilen i Vättern.

Bild: Jörgen Auer

I Borås intogs en utsökt lunch på mysiga restaurangen Divine. Plötsligt såg vi brandbilar, ambulans och polis åka förbi oss för att tydligen stanna alldeles i närheten. Förklaring till utryckningen fick vi veta timmar senare, men vi såg personal från räddningstjänsten bara 100 meter från restaurangen när vi gick ut för att få lite kultur i oss via muralmålningen på Allégatan.

Bild: Jörgen Auer

I Borås stad finns ett 40-tal muralmålningar. Mästerverket på Allégatan heter Waiting for the sky to dry, och är skapat av den kroatiske konstnären Lonac. 

Utryckningen då? Jo, det visade sig vara efter incidenter vid en demonstration för Palestina. En bilist polisanmäldes för att ha kört på  en eller flera i demonstrationståget, ingen ska dock ha behövt omedelbar transport till sjukhus. 

Bilisten å sin sida anmälde demonstranterna för att ha gjort åverkan på bilen samt även misshandlat bilisten. Utredning pågår.

Uppgifterna om händelserna i centrala Borås kommer från Borås Tidning, Aftonbladet och Polisen.

Tecknad framtidstro

 

Bild: Jörgen Auer

Någon drar ett streck på himlens papper, över den blå ÿtan, bakom och genom de mörka molnen.

Det är långt ifrån något mästerverk, snarare alldagligt och intetsägande. Ändå har det en både allvarsam och fantasifull karaktär. Och strecket är rakt och målinriktat, vill bort och ut ur en mörkare tillvaro, trädet högst levande och uppåtsträvande. Hela bilden är byggd på en stark framtidstro.

Eller?

Vibys nya kyrktorn

Bild: Jörgen Auer

Nytt kyrktorn i Viby? Njae, men så här har jag inte sett det tidigare. Å andra sidan har jag inte heller sett stolpen så spetsig tidigare.

Allt är en fråga om vinklar. Det gäller bara att upptäcka dem. Eller att komma på idén att leta efter annorlunda vinklari tid och otid.

 

Senaste veckan

  Bild: Jörgen Auer

Några bilder från senaste veckan: först från en vacker solnedgång över slätten hemma på Uljebergs Säteri, Hagen.

                  

Bild: Gabriel Alm

Sedan från en kajakprovning på Drögen med dottern Rebecka. Det är hennes kajaker, och ja, det gick bra. Jag är gammal van paddlare och har provat på havskajaker vid Tyrislöt samt inne i Linköping och även i Stora Rängen vid Vårdnäs stiftsgård.

Bild: Jörgen Auer

Här ett möte med en fjäril som jag tror är en silverstreckad pärlemorfjäril. Jag är dock osäker pga att man inte kan se hur undersidan av vingarna ser ut. Pärlemor är jag säker på och den har just landat på en åkervådd. Eller är det ängsvädd?

Bild: Jörgen Auer

Grannarna Thunholm i Bäckhult har en väldigt tjusig liljeväxt som jag tyvärr inte lyckas få fram namnet  på, trots idoga försök på appen Google lens.

Bild: Jörgen Auer

Så här vacker är den "okända" i blomningstider. Men vad heter den? Snälla, hjälp mig!

Bild: Jörgen Auer

Avslutningsvis en bild på Mats Gustavsson i Norrköping som under lördagen någon dag för tidigt  firade att han levt 70 år. Det mörka håret tillhör hans äldsta dotter Sara, som med rätta kan kalla mig morbror. Det blev en trevlig och god fest i Smedby. Tack.

En vacker gäst på bordet

Bild: Jörgen Auer

Plötsligt dyker en av Sveriges vackraste fjärilar upp på middagsbordet. En sorgmantel. Men vi har inget att bjuda den på. Bordet är tomt. Avdukat så när som på den vita platsduken.  Är det den som lockar praktfjärilen? Gång på gång lyfter fjärilen och försvinner ur vår åsyn för en stund i krumbukter och svängar som skulle få en mänsklig luftakrobat att sucka av avund. Lika många gånger kommer den åter och landar ljudlöst elegant. Så vacker den är. 

Jag läser på om sorgmanteln på artfakta.se, Ser att Linné nämner den 1758 (Nymphalis antiopa) och att den rapporterades som livskraftig 2020.

Praktfjärilen Sorgmantel uppträder främst i skogsmarker och kläcks från slutet av juli och lever sitt irrande och flygande liv till början av oktober. Övervintrar gör de främst i  liggande rotstammar, rotvältor och vedstaplar. I alla svenska landskap har sorgmanteln påträffats. I övrigt finns den i stora delar av världen.

Vid en första anblick uppfattar vårt mänskliga öga sorgmanteln som svart med en gul rand. Den gula randen är riktig, men vingarna är mer rödbruna och har även några blå prickar under den gula randen. Vacker är den, hur som helst.

Och en trevlig gäst vid ett tomt middagsbord.