Hos en ristare i "Kåra"

Bild: Jörgen Auer

Tisdagsmorgonen gick klädd i gult alldeles innan solens uppgång. Själv gick jag i blått och tillsammans utgjorde vi en bild av Sverige denna den sista dagen i januari månad år 2023. Jag glömde dock, eller kom inte att tänka på att föreviga oss blågula förrän det var för sent. Däremot tänkte jag att det var fasiken så ofta Viby kyrka finns med på mina bilder.

Bild: Jörgen Auer

Senare under dagen åkte jag till Sjögestad motell och åt pannbiff samt passade efter måltiden på att ta en skogspromenad bort till Sålla varifrån jag tog bild över fälten bort mot Sjögestad kyrka. Då vet jag att tanken på en bok med östgötska kyrkor slog mig. Ja, jag har tänkt den förut, men nu kom den för mig på nytt och kändes bra. Så, tja, varför inte? Jag åker gärna runt och studerar, fotar och skriver.

Bild: Jörgen Auer

På tillbakavägen mot motellet och restaurangen där min bil stod tyckte jag att det drog kallt, även om träden nog skyddade lite. Skogen var så grön. Det tänkte jag inte, utan såg. 

Bild: Jörgen Auer

Alltid när jag går här, var det tionde gången? stannar jag och tittar en stund på fornlämningarna och läser åter den här runstenen, som tros ha stått här sedan inskriftens dagar. Det var på 1000-talet e Kr när Toste bodde här eller i närheten. Hur som helst så var han här och ristade, kanske höll han på en vecka, vad vet jag? Kanske grubblade han några timmar på vilka ord han skulle hugga in. Han funderade: Hej, pappa, det är jag, Toste. Jag har det bra. Hoppas du också har det hos gudarna. Har du träffat farfar? I går snarade jag en hare och i morse spårade Tormod och jag en björn till Sya där vi byggde en fälla. Vi tänker oss dit om tre dagar igen och hoppas på tur. Gunla mår bra, liksom barnen, men har börjat må illa och har inte bloat på sju veckor. Är det som jag tror så får vi tillökning i höst och blir det en son ska han heta Jörg. Blir det en dotter får hon namnet Ingerid. Det mest anmärkningsvärda som hänt här omkring på sistone är att Håkon storkäft fick en jättesten över sig när han skulle rista förra veckan och tvärdog. Vi begravde han i mossen på samma ställe där vi tänkt oss en ny offerplats, om du minns? Vädret har varit soligt en tid, men uschaan så det har blåst. Lill-Gäsle har så ont i öronen att han bara skriker. Tre dagar har han gastat  nu. Ulla och Vanja hoppar hage mest hela tiden och leker med hundarna. Torbjörn och Tormod hjälper mig så mycket de kan och börjar bli stora. Torbjörn är 16 vårar nu. På tal om det så längtar vi alla efter vår. Och saknar dig, käre far.           

Bild: Jörgen Auer

Men rista runor tar tid. Och Toste hade många sysslor att sköta. Främst jaga. Och så det där nya med att bruka jorden. Så här blev resultatet av hans skrivande vedermödor i Sjögestad. Eller rättare sagt i Kårarp som fanns här långt före motellet. Kanske hette det Kåre eller Kåra på Tostes tid? Själv bor jag några kilometer därifrån, på Uljeberg som för länge sedan hette Ulja. 

Blåsigt värre, men fint ändå

Bild: Jörgen Auer

Visst är det här huset gammalt och förfallet. Men nog fasen gör det sig på bild ändå. Väldigt fint, tycker jag som ser det ofta eftersom det ligger vid en av mina promenadvägar. Personligen tycker jag också att det hjälper vid bildtagning om man väljer en vinkel där även andra föremål eller växter kan komma med på bild. Som nyponen här.

Bild: Jörgen Auer

Nypon äro röda, violer kan va blå. Eller så. Det finns dock inte så mycket färger i naturen så här års. inte så att det räcker till en färgexplosion i alla fall. Men här ses ändå lite gul lava. Också fint. Särskilt när solen skiner som i dag.

Bild: Jörgen Auer

Men jävlar i mig så det blåste i dag! Lite till och det hade varit årets första storm. Kommer den i morgon, kanske? I så fall håller jag mig nog inomhus. Jag har svårt för blåst. Fast är det lite blått på himlen så måste jag nog ut. Hoppas.

En dag för en

Bild: Jörgen Auer

Den ena vackrare än den andra, särskilt en. Ja, så kan man säga om delar av växtligheten på marker tillhörande Uljebergs säteri, Mantorp. De gamla tallarna har jag berättat om tidigare, men inte enarna. Det finns nämligen gott om enbuskar här också. Så gott att jag vid mitt första besök i terrängen jämförde landskapet med Öland. I dag beslöt jag mig därför för att ta reda på lite mer om enen, eller som vår mest förekommande och svenska art heter på latin: Juniperus communis. Denna förekommer både som marktäckande buske och stående träd. En en kan bli väldigt gammal, troligen mer än tusen år, lär mig flera sajter, bland dem sodra.com, liksom finska luontoporti.com. Även plantagen.se har varit mig behjälplig liksom också skillingaryd.nu.

Bild: Jörgen Auer

Det var i den senare jag läste att enen är Smålands landskapsträd. Där stod också att man i Ryd sydväst om Skillingaryd år 2018 mätte en hög en till 17,7 meter, vilket sas vara världsrekord för juniperus communis.  Märkligt eftersom det i samma text står att det finns ett högre träd i Östergötland. Dock inte på Uljeberg, utan vid sjön Glypen i Åtvidabergs kommun. Det trädet lär mäta 18,5 meter. 

Enen är ett barrträd, tillhör familjen cypresser och vanlig i hela Sverige och tros ha kommit hit när inlandsisen smälte för så där 12 000 år sedan. Enen är en nyttoväxt som använts till både mat (krydda, dricka, smaksättning) och medicin och som dessutom har använts och gör så fortfarande till snickerier och korgflätning samt gärdesgårdar. Men det är inte bara för människan som enen är till nytta. Fåglar, rådjur och älg äter buskens blå bärkottar. Utöver det är ju busken liksom trädet fina att se på.

Bild: Jörgen Auer

Den här varianten är lite speciell och särskilt fin, tycker jag. Den bilden togs i februari 2022, men busken ser förstås likadan ut i dag (om inte någon har varit och tufsat till den).

Bild: Jörgen Auer

Här dock en nytagen en på Uljeberg. Som fått sällskap av Viby kyrka. Bilden tagen måndag 30 januari och alltså tillagd i efterhand i inlägget.

Bild: Jörgen Auer

Samma med det här enastående sällskapet ett hundratal meter från den ensamma enen med kyrkan. Men levande på åsen intill E4-an.

Bild: Jörgen Auer

Mycket damsport i dag

Bild via TV9

För omväxlings skull såg jag tennis i dag. Aryna Sabalenka från Belarus vann en mycket välspelad och fin damfinal i Australian Open. Hon besegrade Elena Rybakina, Kazakstan med 2-1 efter att ha vänt ett 0-1-underläge. Setsiffrorna skrevs till 4-6, 6-3, 6-4. Det här var 24-åriga Sabalenkas första  Grand Slam-turneringsseger i singel, hon har sedan tidigare varit med och vunnit i dubbel med Elise Mertens från Nederländerna. 

Bild via TV6

Jag hann även med att se fenomenala amerikanskan Mikaela Shiffrin ta sin 85:e världscupseger i utförsåkning när hon vann slalom i tjeckiska Spindleruv Mlyn. Därmed är hon bara en seger ifrån att göra Ingemar Stenmark sällskap på utförstoppen med 86 segrar. Stenmark själv har sagt i intervjuer att han tror Shiffrin om att kunna nå 100 segrar. Den 27-åriga amerikanskan kan snart vara ensam i topp om skador inte sätter stopp för hennes framfart. Hon har under senare år börjat åka allt bättre även i fartgrenarna störtlopp och Super G, varvid chanserna till en utökad segerrad måste anses som mycket goda. 

Bild: Jörgen Auer

Mer i dag? Ja, lite blåsigt, grått, tråkigt vad väder beträffar. Men så här fint såg det ut vid tiden för solens nedgång. Underbara färger. Kan det vara en hint inför morgondagen? Att det blir vackert då också? Njae, det tror jag inte. Jo, att det kan bli lika fint molnkonstverk då också, men inte att solen kommer visa sig. Den väntar till måndag.

I övrigt? Sverige har varit bäst i världen i damernas längdskidåkning sprint några år. Och fyra svenskor i dagens världscupfinal i franska Les Rousses var ett kvitto på att vi fortfarande håller. Men nu får de svenska tjejerna se upp för norskan Kristine Stavås Skistad som i dag tog sin första världscupseger. Emma Ribom blev tvåa, Maja Dahlqvist trea, Linn Svahn fyra och Johanna Hagström sexa.

Men OS-mästarinnan Jonna Sundling då? Hon åkte ut redan i semifinal. Och dit kom hon som lucky loser efter en kvartsfinal där hon fick ge sig i spurten för tyskan Laura Gimmler och just Skistad.

Skistad är väl förresten ett namn som gjort för en skidåkare. Ännu bättre och roligare är att hon också heter Stavås. Se således upp i VM för Stavås Skistad.

En härlig dag

Bild: Jörgen Auer

Härliga dag, härliga jag, höll jag på att skriva. Och gjorde det också. Men jag menar det inte. Jo, på sätt och vis. Man måste ju gilla sig, annars går det inte bra för en. Och den här fredagen har varit god mot mig. Jag gillade dagen och dagen gillade mig. Tidigt tog jag mot solen när den anlände. Välkommen, sa jag. Tack, sa solen och liksom bugade lite. Eller så var det jag som var knäsvag.

Bild: Jörgen Auer

Lunchtid åkte jag in till Linköping. Gick en promenad utmed Stångån (som låg spegelblank och fin) innan det stundade fika med Correns nygamla chefredaktör Christer Kustvik. Men en kort pratstund med sportchefen Peter Mildaeus och hans vapendragare Per Bergsten blev det också. De undrade om jag fått några nya filmroller. Nej, inte än. 

Bild: Jörgen Auer

Solen höll sig framme hela dagen. Bra gjort. Även hemfärden skedde sålunda med solen uppe. Eller rättare sagt på väg ner, så långt ner att den knappt syntes längre. Det var mera att jag av erfarenhet visste att den fanns där nedanför den gula horisonten någonstans.

Bild: Jörgen Auer

Ett par bilder till hinner jag nog med, tänkte jag så fort jag var hemkommen. Det här lugna motivet hittade jag 30 meter utanför huset, ut över hästhagarna som så här dags var utan de fyrbenta som alla gått in i stallet för kväll och natt.

Bild: Jörgen Auer

Hej då solen. Kom gärna tillbaka i morgon. Men så väl blir det nog inte, tyvärr. Det skulle sitta fint med ännu en fin dag, eller två. Vi blir alla lite gladare då, lite mera positiva.

Bild: Jörgen Auer

Det gula eller orange på himlen speglades i ladugårdsfönstren på Uljebergs säteri och det kändes skönt att bara se det. Ett tecken så gott som något på att hästarna hade det bra där inne. Gott och varmt. I morn bitti när jag vaknar och går min morgonpromenad, ja då är de redan ute i hagarna igen för en ny dag. Då ska jag fråga om natten varit god. 

Bild via TV6

Kvällen var väl egentligen god den också. Trots att semifinalen i handbolls-VM inte gick Sveriges väg. Frankrike vann med 31-26 och får möta Danmark i final. Sverige får försöka ta bronsmedaljerna i stället i match mot Spanien.

Varför Frankrike vann? För att Sverige var sämre och utan skadade Jim Gottfridsson saknades en riktig centralfigur. Och för en gångs skull  kunde inte ens målvakten Andreas Palicka rädda sitt lag.

Som helhet om fredagen måste ändå tillstås att den får anses som fin. För att inte säga härlig.

Härligt på Råssnäsudden

Bild: Jörgen Auer

Krabba? Hm, i så fall en jätte. För den här figuren är ett par meter lång och väger nog åtskilliga kilon. Vid Råssnäsudden i Motala ligger den hur som helst och lurar. Jag såg den i dagens härliga promenadväder innan det blev lunch på trevliga restaurang Sjöglimten

Bild: Jörgen Auer

Finns det en vackrare plats att promenera på i Östergötland? Tror inte det. Inte lika lång motionssträcka som här vid Vättern i alla fall. 

Bild: Jörgen Auer

Här kan man njuta länge. Men ibland har man bara en halvtimme på sig. Men vilken halvtimme!

Bild: Jörgen Auer

Med kamerans hjälp kommer man ett bra stycke ut i vattnet också. Jag som aldrig har åkt båt här vet dock inte vad det är jag ser. Får jag någonsin reda på det? Med egna ögon, menar jag. Tveksamt. 

Långpromenad i Kisa

Bild: Jörgen Auer

Ännu en dag i Kisa, denna östgötska pärla som till och med gör sig även i gråväder. I dag gick jag en för och av mig sällan bevandrad runda. Jag gick nämligen förbi stationen och följde järnvägen ett stycke söderut på Marcus Larssons väg. Där togs den här bilden in mot centrum och kyrkan. Vandringen fortsatte över Industrivägen och strax därpå korsade jag väg 134 för att gå igenom Kullaområdet, bort till Bäckskolan och sedan tillbaka in mot centrum via Västra vägen, Grönedegatan och Vallingatan.

Bild: Jörgen Auer

Den här bilden tog jag från Vallingatans förlängning i gångbacken ner mot ICA, också i centrum så klart. Se vilken fantastisk natur som omger Kisa! Oemotståndlig.

Bild: Jörgen Auer

Bara några meter därifrån hade jag den här överblicken av orten åt, ja vad blir det? Sydost, tror jag. 

Bild: Jörgen Auer

Ännu har vintern inte helt tappat greppet. Och varför skulle den? Vi är ju inte ens inne i februari.

Bild: Jörgen Auer

Visst är det så här tyska slott brukar ligga? Tinnar och torn bland höga berg. Men finns det liknande slott också i Kisa? 

Bild: Jörgen Auer

Ja och nej. Huset i fråga ligger i Kisa, men är inget slott utan det 1902 byggda lokstallet som sedan 2005 ägs och sköts om av Stångådalsbanans vänner och som 2014 blev byggnadsminne. Stångådalsbanan är den 235 kilometer långa järnvägen mellan Linköping och Kalmar.

God lunch intogs på Restaurang Capri. 

Keith tittade förbi

Bild: Jörgen Auer

Här står en ny bekantskap för mig och min serie Transport på svenska vägar. Det är transportföretaget Keith & Son Åkeri AB från Kalmar som är på besök i Mantorp. Företaget registrerades 1993 och har i dag 25 anställda, i alla fall kan man läsa det på allabolag.se som har koll på de flesta företag.

Verksamheten för Keith och de andra består i åkerirörelse, flyttningar av bohag samt magasinering av gods och bohag samt fastighetsförvaltning. 

Åkeriet förfogade 2021 över 44 fordon och omsatte nästan 40 miljoner kronor, eller 39,8 miljoner.

Serien Transport på svenska vägar har endast som syfte att söka svar på frågan var transportföretagen kommer ifrån. Alltså inte var de har varit med sin last, utan var de hör hemma. Vilket land och vilken ort kommer de från? Till dags dato har över 200 företag, svenska som utländska, presenterats. Fler blir det,

 

Ingen bagge för mig

Bild från SVT

Nej, det blev inget publikpris på Guldbaggegalan för Crazy Pictures och filmen Ufo Sweden (där jag har en liten roll). Baggen gick till filmen Feed. Men att vara nominerad var förstås också fint, eller hur Albin Pettersson och company?

Bild från SVT 

Folkkäre Björn Gustafsson fick en hedersguldbagge för lång och trogen tjänst. Hörde jag rätt så har 88-åringen medverkat i 83 filmer i såväl seriösa som komiska roller.

Bild: Jörgen Auer

 I övrigt I dag? Tja, promenad i Mantorp. För övrigt noterade jag att det här bygget borta vid Depot Mantorp (Mobilia) börjar få väggar. Jag är inte säker, men tror att det ska bli ett lager här.

Populärt transportnamn

Bild: Jörgen Auer

Den här transportbilen kommer från Estland där företaget Transtar T.P. O.Ü hör hemma i Tartu. Transtar grundades 1996 och kr varje vecka till och från Skandinavien. Hemsidan heter transtar.ee och företaget lär ha 15 anställda.

Det här inlägget görs i min serie Transport på svenska vägar. Bilden togs i Mantorp.

Transtar är ett populärt företagsnamn och namnet bärs även av ett transportföretag i Nederländerna, ett i Tyskland och minst ett i USA.

 

Julgranar och innebandy

Bild; Jörgen Auer

Naturligtvis blev det en promenad även i dag. Men inte hemmavid, inte i Motala, inte i Västra Harg, inte i Sya, inte i Norrköping och inte heller i Kisa. Nej, i dag bar det av till Linköping. Nej, jag gick inte dit, jag åkte bil, men parkerade den vid Smedstadsdammarna, träffade min fina vän Maria och promenerade nån timme i eklandskapet. Vi gick först till Tinnerö och därifrån till Fröberget där vi passade på att studera det trevliga vindskyddet, tillika använt som uteklassrum och utställningslokal. Fin utsikt mot Frökärret där vi bland annat kunde se en kvartett svanar. En härlig byggnad är det med väggar av tallstockar från det omgivande landskapet och innertak av flätad hassel. 

Bild: Jörgen Auer

På väg tillbaka till Smedstads dammar och en efterlängtad fikapaus på Smedstad Ridsportcenter kantades vägen plötsligt av massor av små granar så att vi trodde oss ha kommit till julgransförsäljning. Det var så påtagligt att jag till och med tyckte mig se Inger Axelsson från Knarrebo Granar titta fram bakom en gran. Men det var en synvilla. Annars brukar hon finnas vid ICA Maxi på Tornby i Linköping och sälja julgranar. Inger är förutom det skicklig dressyrryttare och utbildare inom den grenen av hästsport.

Bild: Jörgen Auer

Helt annan sport såg jag vid lunchtid när jag åkte till Motala för att titta på innebandy när hemmaklubben Solfjäderstaden mötte Bergs IK i en serie som heter Pantamera pojkar röd klass D (för pojkar födda 2007-2009). I det senare gänget spelar bonusbarnbarnet William Jackson och naturligtvis var hans mamma Frida på plats med sambon Martin Auer. Berg chockstartade och gjorde mål redan efter tio sekunder. Hade 2-0 efter 55 sekunder och ledde med 7-0 efter första perioden.

Sen vaknade hemmakillarna och höll jämna steg matchen ut. 1-1 i andra perioden och till och med 2-1 till Solfjädern i tredje. Men totalt sett klar Bergsseger med 9-3. Bra match. Eller rättare sagt: i första perioden var det spel mot ett mål, men sen blev det jämnt. Allra bäst att se var Bergsledaren David Holmström som brydde sig om motståndarnas väl och ve och som både var vid utvisningsbåset och peppade samt inne på planen vid befarad skada. Fint att se.

Vad jag gjorde efter innebandyn? 

Inte ett skit. Jo, lyssnade på radio i bilen när favoriten Jonna Sundling vann sin come back i världscupen efter sjukdom.  Livigno i Italien var visst tävlingsplats för de snabba skidåkarna. Mer? Jag tankade bilen. Köpte två trisslotter. Kom hem. Åt lövtunna fläskkotletter och pommes. Såg teve. Hittade två pusselbitar. Skrapade lotterna. Vann inget. Drack en kopp kaffe, åt en wienersemla. Drack fem centiliter whisky. Såg en Morden i Midsomerrepris. Somnade. 

Jag tror jag vet vem mördaren är.

Var det Guds persienn?

Bild: Jörgen Auer

 Ett hittills okänt himlafenomen syntes vid 16-tiden i dag över Mantorp. Var det ett djur eller delar av det så var det nog inte särskilt vänligt sinnat. Det såg lite farligt ut. Hotfullt. Och är det en vinge bilden visar? Eller ett trehövdat monster? Kanske är det svansen vi ser? Eller var det en farkost? I så fall var den parkerad över Mantorp. Eller var det en del av Guds persienn? Tänk om den snart dras ner helt?

Bild: Jörgen Auer

Men allt var inte hotfullt. Långt ifrån. Tillvaron i min lilla del av världen hade mer av ett rosa skimmer över nejden och en strimma ljus och hopp i en annars dyster tid med skenande matkostnader, el åt helvete och allt vad det för med sig. Längre bort gör Putin och hans anhang allt de kan för att västvärlden inte ska älska honom. Han är troligen galen och skulle må bra av att följa med mig på en promenad. 

Bild: Jörgen Auer

Nej, det här är inte en krigsbild från Ukraina, utan en eftermiddagsbild från ödetorpet Fridhem på Uljebergs säteris marker. Jag tycker kontrasten mellan ljusblå himmel och rucklet blev riktigt fin.

Bild: Jörgen Auer

Som vanligt kunde jag inte hålla mig från att leta efter ny vinkel att fota det fina tornet på Viby kyrka från. Den som söker, finner. 

Bild via TV6

Lite VM-handboll hann jag se också. I en väldigt bra och rivig, hård och spännande gruppspelsmatch vann Sverige mot Island med 35-30 och vinner därmed gruppen. Efter match mot Portugal på söndag väntar kvartsfinal. Som vanligt var målvakten Andreas Palicka helt suverän i dag. Med en "normal" målvakt i svenska målet hade nog Island vunnit. I första halvlek ledde också islänningarna med tre mål ett tag. Häftig match att se, hur som helst. Mycket ge och ta.

Bild: Jörgen Auer

Själv tar jag det med ro och sparar eftermiddagspromenaden med himlafenomenet i minnets kammare. Samma med den här bilden. Just till denna tall tänker jag återkomma, men nästa gång vill jag se ett travekipage komma förbi där uppe på travträningsbanan i sakta mak, så att mobilkameran hinner med att föreviga häst och kusk just som de passerar under den stora grenen. 

God natt.

Aren runt utan runt

Bild: Jörgen Auer

Jag gick lilla sjön Aren runt i dag. Eller rättare sagt, jag började gå runt sjön som är belägen i Västra Harg och dess naturreservat, men kom inte runt.

Bild: Jörgen Auer

Det började annars så bra och var så vackert. Jag körde bilen grusvägen förbi Bo gård och var snart mitt ute i ingenstans. Parkerade där vid en rastplats. Det var tyst, vilsamt, rofyllt, skönt, underbart. Luften kändes klar och fri från otäcksheter, i närheten hördes visserligen en traktor, men den ingick liksom i naturpaketet och kändes lika självklar som den korp som ropade. Isen på vattensamlingarna var visserligen tunn, men tackade för morgonens minusgrader och försökte växa sig fetare på nytt. 

Bild: Jörgen Auer

Här och var har isen, eller snarare vattnet, formerat sig i vackra konstverk och det är nästan som att vara på konstutställning att gå runt och studera den stora mästaren naturens verk.

Bild: Jörgen Auer

Så trevligt det är med spänger. Att gå på vatten var en annan mästare känd för att ha gjort. Men i Västra Harg och Aren var han nog inte. Tror jag. Å andra sidan hade han kunnat fortsätta där jag i dag blev tvungen att avbryta. Det gick inte att ta sig över sjön torrskodd. Sista hundra meterna av spången låg under vatten, så andra strand kom i andra hand. 

Bild: Jörgen Auer

Och solen spred sitt ljus över Aren och nejden (bra namn på en sjö förresten, Nejden). Det var en härlig dag, En underbar torsdag för att tala som Steinbeck. Och vägar och stigar finns det gott om i närheten, så promenaden gick inte runt Aren utan i stället i Västra Hargs motionsspår. Dock var det lika skönt där, för att inte säga underbart. Nej, härligt. Härligt var det.

Bild: Jörgen Auer

Men sjön suger, säger man ju. Och magen vill ha nåt att äta. Då blev det veganrestaurangen Open New Doors Bahnhof i Sya och en väldigt god Saffran- och fänkålsgryta. Jag fattar inte hur de bär sig åt, men maten är fantastisk! 

Bild: Jörgen Auer

Restaurangen är inrymd i Sya före detta stationshus och tågen svischar förbi baksidan lite då och då, men det hör man knappt eftersom man är upptagen av att njuta alla smaker grytan, eller mackan eller fikabrödet innehåller. Om någon undrar över ettan på bilden så ingår den i ett fönster med texten PERRONG 1.

Bild: Vandringsvän

Summering av dagen (fyra timmar): En väldigt härlig utflykt i skön natur och fint väder, samt en mycket god lunch i trevlig och mysig miljö. Ett extra plus till trevligt sällskap.