En bil från Ucznowska 5a

Bild: Jörgen Auer

Polska språket är svårt, men att den här bilen sysslar med logistiska åtaganden begriper man ju. Därför passar det bra att ännu en gång skriva något om ett av de många, många företag som trafikerar Europa och därmed också Sverige. Alltså: ännu ett företag i min serie Trailers på svenska vägar. Denna gång polska Econemy Logistyk.

En hemsida finns, men jag blir inte mycket klokare. Visst kan Google hjälpa mig att översätta, men där står ingenting om antal anställda eller några ekonomiska siffror. Däremot kan man få veta var företaget Econemy Logistyk hör hemma: i Szczecin, Stettin på svenska, och det på adressen Ucznowska 5a.

Företaget grundades 2003 och utför diverse transporttjänster i främst Tyskland och Skandinavien. Bilflottan består av ett antal DAF- och Mercedesbilar.

Väl hundra vita vindkraftverk

Bild: Jörgen Auer

Jag tog en västöstgötsk rundtur med bilen i dag, vilket betyder att jag rörde mig i västra Östergötland, bland annat tog jag Sjövägen över Omberg. Då och då stannade jag naturligtvis, för av för mycket skönhet blir jag som förblindad och då är det inte lätt att köra bil.

Bild: Jörgen Auer

Ibland backade jag ett stycke. Det gör jag här i bloggen också. En halvtimme bakåt. Till Väderstad (dit jag kom via Hogstad, jag gillar små vägar) där jag alltid gör stora ögon vid passerandet av Väderstad AB. Så många jordbruksmaskiner! Och snygg reklam på väggen! 

Bild: Jörgen Auer

Undrar om journalisten och författaren Sten Granlund (1871-1917) hade ändrat i texten till Så grant står Östergyllen (Östgötasången) om han hade levt i dag? "Väl hundra vita kyrktorn på slätten hålla vakt,"skrev han i den dikt som tonsattes av Gunnar Norlén (1884-1966). Men i dag finns det ju även en hel hop andra vita väktare i form av vindkraftverk. Hur många de är på hela slätten, vet jag inte. Men många är de och de syns. Här framför Omberg. 

Bild: Jörgen Auer

Jag for från Väderstad, via Rök och de mystiska runorna på Rökstenen förbi Heda och korsade riksväg 50 för att beskåda Alvastra klosterruin och vidare transport upp mot Omberg, förbi Ellen Keys Strand, där det var tjockt av folk. Överhuvudtaget var det många som tog bilen i dag för att kika på Omberg och de utsikter som erbjuds.  

Bild: Jörgen Auer

Bilden från bokskogen här ljuger. För så här tomt på bilar var det nästan inte alls på hela sträckan från Ombergs turisthotell till Borghamn. I Stocklycke var det för övrigt så många bilar parkerade att man kunde tro att allt var som vanligt och att Corona och Covid-19 inte existerade.

Bild: Jörgen Auer

Är man på Omberg västra sida, är det naturligtvis självklart att man måste ha en bild på Vättern och skymten av Västergötland där på andra sidan. En bilfärd över berget tar dock slut alldeles för snabbt.

Bild: Jörgen Auer

Varje gång jag har kört den här vägen avslutas resan med en sväng in till Borghamn. Jag vill se vattnet även härifrån. I dag blåste det friskt och kallt och vattnet kastade sig in mot stranden. Badbart? Nja, det är det kanske för somliga, men jag? Nej.

Bild: Jörgen Auer

Delar av Borghamn Strand, Omberg och Vätterns vågor  i eftermiddagssol. Det får bli avslutning för dagens bildreportage i serien "Positivt i eländet".

På vägen till Drögen

 Bild: Jörgen Auer

Oj, plötsligt dyker de upp, jag tror att de var åtta! som tar sig över Gammalkilsvägen mellan Vikingstad och Ulrika ungefär vid Ånnebo (se huset i bakgrunden). Lite försiktiga är de allt, för de kommer inte alla i flock, utan två och två och bilister hinner stanna från båda håll och jag har kameran bredvid mig i bilen. Det här är den enda bilden jag hinner med att fånga två.

 Bild: Jörgen Auer

Men här fångar jag elva. Eller är det dussinet fullt? För övrigt är den här bilden inte tagen i dag. Den är tagen i Mantorp för två, tre dagar sedan. Men det behövdes lite färg i det här inlägget.

 Bild: Jörgen Auer

Bäckhult var annars målet även i dag och det var tomt och tyst. Det enda som hördes var mina egna steg och min egen andhämtning, en kameras klickande. Och en räfsa som bet och drog i fjolårsgräs. Fast någon fanns ute på Bockön, förstod jag.

 Bild: Jörgen Auer

Tänk att den här gamla skogsvägen syns så bra så här års. Sommartid "försvinner" den ju lite med högre och grönare gräs och buskar. Vägen ser annars gångbar ut, men skenet bedrar. Det ligger en massa ris och grenar och irriterar en snubblande vandrare.

 Bild: Jörgen Auer

Jag kliver omkring som en älg, men jag är inte ute efter något att äta. Jag letar fotomotiv.

 Bild: Jörgen Auer

Den här vinkeln har jag väl inte använt förut, eller har jag? Har jag så var det ett tag sen, för jag minns inte att jag gått exakt här. Det är svårt att ta sig fram. Snårigt, stenigt, lurigt.

 Bild: Jörgen Auer

Aha! Är det så Drögen blir till? Det kan väl ändå inte vara möjligt? Den lilla bäcken?

Vi hinner inte dansa

 Bild: Jörgen Auer

Marsfredag i Drögen. Det är eftermiddag. Solen kommer bakom lilla udden och kastar sina strålar i vassen. Värmer vassen som har stått i skugga hela långa dagen.

 Bild: Jörgen Auer

Några meter utanför vassen ser vattnet annorlunda ut. Är det ett fiskstim? Nej. Det är ett isflak, tunt som flarn och förmodligen bildat i Mörkviken under föregående natts minusgrader. Nu flyter det sakta mot sin undergång. Hur lång tid har det kvar? En timme? Två? Eller överlever det och växer till sig under natten till lördag? Kanske. 

 Bild: Jörgen Auer

300 meter från isflarnet vräker solen in över Bäckhults sjönära delar där björkarna står och speglar sig som skulle de bort på fest. Möjligen på Bockön som verkar vara det de också tittar på.

 Bild: Jörgen Auer

Och en boj vet varken ut eller in. Än mindre upp och ned. Men lysande röd är den.

 Bild: Jörgen Auer

Molntussarna dansar i himmelsblå sal och en stege är rest för oss andra som vill dansa. Ska vi?

 Bild: Jörgen Auer

Nej, vi ska hem. Vill hem innan mörkret. Redan nu vid 17-tiden spatserar två rådjur långsamt över vägen vid Breddarp och ytterligare två vid Hässlehylta. Och intill vägen betar fyra stycken i allsköns ro nära Häggebo och korsningen Kävarp-Åsarp. Hem, hem.

 Bild: Jörgen Auer

Solen är mäktig. Den rår inte Coronaviruset på. Å andra sidan rår nog inte solen på viruset, heller. För det är väl varmare i Italien och Spanien än här? 

Isigt i Bäckhult i dag

Bild: Jörgen Auer

Det var värst vad det var isigt i dag i Bäckhult vid Drögen. Men var hittade jag den? I sjön?

Bild: Jörgen Auer

Nästan. I båten. Som ju inte låg i sjön utan står uppe i Lill-Bäckhult under en presenning. Regnvatten hade pressat presenningen i botten och fyllde hela sittbrunnen när jag kom till Bäckhult i dag för att ösa båten. Först fick jag hugga isytan som var 3-4 centimeter tjock och då skänkte jag några tankar åt Ingers morfar Karl Gustav Björklund som köpte Bäckhult, 1904 tror jag det var, och inledde vår era i byn. När Karl Gustav blev för gammal att slita ont i det lilla jord- och skogsbruket Bäckhult, tog hans son Erik över gården och fanns kvar in på 60-talet innan det blev sommarbostäder för såväl Erik som dennes bror Bertil och systern Thyra på ägorna. Och sen kom barnbarnen som bor där i dag. Och deras barn. Och deras barn. 

Karl Gustav han hackade om vintrarna ibland stora isblock (50 kilo?) ur Drögen och bar dem på ryggen uppför stora ängsbacken. Nu blev jag lite osäker, men var det så att han också gick med isen ända in till Kisa för att sälja? Eller bar han det "bara" upp till gården, lade blocken på en vagn och tog hästen in? Så måste det väl ändå ha varit.  Fast jag har ändå för mig att jag hört att han ska ha gått hela vägen, en och en halv mil.

Bild: Jörgen Auer

Is är en märklig skapelse. Titta bara på den här extrema närbilden.

Bild: Jörgen Auer

Titta gärna här, också. Årets första lunch utomhus i Bäckhult. För min del, alltså. Jag hade glömt ta något drickbart med mig, men hittade som tur var en öl i ett skåp. Den var god. Särskilt god till Dafgårds Skomakarelåda som jag tycker företaget gör förbaskat bra. Den hade nog Karl Gustav gillat, inbillar jag mig. För övrigt bor Inger och jag i dag i det hus han bodde i, gårdshuset, och där Erik och hans barn bodde. Men det där ska jag be att få återkomma till i en bok om Bäckhult. 

Bild: Selfie

Solen var stark i dag. Notera att det här är före. Innan jag blev brun, således.

Bild: Jörgen Auer

Jag smög runt överallt och fotade. Ville ha lite nya vinklar. 15 bilder lade jag in på Bäckhults anslagstavla på Facebook. Bland annat den här.

Bild: Jörgen Auer

Och den här på samma hus. Visst ser Drögen badbar ut? 

Bild: Jörgen Auer

Men just den här publiceras bara här. Å andra sidan är en snarlik med på anslagstavlan, där jag för övrigt tycker att det är för få bilder. Därför fyllde jag på i dag.

Bild: Jörgen Auer
Och här kommer en till.

Tre timmar över slätten

Bild: Jörgen Auer

Dagens långpromenad tog tre timmar. Från Mantorp gick jag till Sya och svängde av mot Spångsholm där jag på långt håll funderade på vilket företag som huserar i det avlånga huset jag kunde se mellan träden. Det var länge sen jag gick här och mindes inte. Tillhörde det kanske det gamla och nerbrunna bruket? Nä, va? Det ser ju nytt ut på håll. Framkommen till bruksvägen såg jag att det var Aqvis som tillverkar svimmingpooler. Jag googlade och lärde mig på aqvis.se att företaget grundades 2003 och att det i Sverige nu finns 700 Aqvispooler.

Bild: Jörgen Auer

Sen svängde jag höger och gick mot Spångsholms centrala delar (är inte allt centralt där?). Solen sken visserligen och det var ganska varmt, men vinden tog i så det knakade i nacken och jackhuvan flög upp av sig själv och värmde mig. I Spångsholm njöt jag av tystnaden och undrade hur det kunde vara att bo där. Skönt, gissade jag på min extrasväng via Linslagarevägen, Tråddragarvägen och Spikklipparevägen. Där någonstans gick ett av våra barn, Pernilla, i förskolan för många år sedan. Nu spatserar jag här och kan inte riktigt minnas vilket av husen som var dagis. Jo, kanske.

Bild: Jörgen Auer

Det här huset har jag fotat förr, i med- som motljus, dag som natt, tidigt och sent, vinter som sommar, höst och vår. Den gamla Telestationen i tegel ligger så ensamt på åkern utanför Stora Ljunga och är riktigt fint. Hoppas att det är byggnadsminnesmärkt, k-märkt eller annat och kommer att fortsätta stå som en soldat i givakt generationer framåt. 

Bild: Jörgen Auer

Det är nästan så jag tycker att den här fantastiska kojan borde k-märkas också. På St Ljunga Norrgård finns den och måste ha varit, och kanske är, en alldeles fantastisk plats att leka i och vid. Det är så fint att jag undrar om det verkligen är en koja. Om inte, vad har det använts till?

Bild: Jörgen Auer

Och vad glor du på? såg den här hästen ut att undra när jag kom förbi Tallåsen som låg och vilade i lä. Kompisarna brydde sig inte, de var hungriga.

Bild: Jörgen Auer

Jag hade en lång väg att gå, men har gått här förr (och även skrivit om det) och känner vägarna. Som här vid Lilla Ljunga vars gula byggnader ofta lyser likt solen. Trevligt.

Bild: Jörgen Auer

Bakvägen närmade jag mig Dragestad gård som ser imponerande ut. Härifrån hade jag bara kvar att ge mig ut på för en gångare "livsfarliga" Skänningevägen (utan plats för gång- och cykelbana). Men måste man så måste man och det finns gräs i dikeskanten (vägslänten) man kan gå på. Knappt, ska sägas, för man får sidsteppa ordentligt och det känns som att fötterna ska vrickas.

Sen var det bara Mantorp Park, Rasta Mantorp, Depot Mantorp, Mantorps Glasbruk, Mantorptravet kvar innan jag var hemma. Visst ja, skogen mellan Klämmestorpsskolan och Vifolkaskolan också. Och Klämmestorp IP med Klämman Arena. Men sen var jag hemma. Tre timmar! Vad blir det? Två mil? Jag tror det. I alla fall en och en halv. Hemkommen blev det bastu.

Sen kom sonen Martin förbi med mat åt sin karantänboende pappa.

Om en raket och biogas

 Bild: Jörgen Auer

Man behöver i dessa virustider inte stanna och prata med folk för att höra vad de säger. I dag mötte jag en 4-5-årspojke som när de passerade mig just här pekade på stålblänket, vände sig mot sin pappa och frågade: Är det där en raket, pappa? 

 Bild: Jörgen Auer

Bra fråga, tänkte jag som inte heller hade koll på vad det var som stod där och glänste i eftermiddagssolen utanför Fåddman (Saltmästaren på Magasinsvägen/Trumpetarevägen i Mantorp). Hemkommen googlade jag därför på Fåddman och hittade via vuab.se en text och efter att ha läst den kan jag svara den där pojken att är det raket så går den på biogas.

Det här är nämligen Fåddmans nya  biogasanläggning. Vuabs text skrevs i januari 2020. Där stod att företaget bytt ut en tidigare oljeeldningspanna mot en biogasanläggning och därmed minskat sina koldioxidutsläpp med 470 ton/år, från 502 ton till 32. Bra jobbat Fåddman, säger jag.

 Bild: Jörgen Auer

Heja, Mantorp och stå på. Här är vägen vi kan gå. En av många, ska sägas. Själv gick jag nog en och en halv mil i dag. Både asfalt och grus, i både mörker och ljus. Jag genade, gick runtomkring, jag skenade, nåja, gick av och an, hit och dit, fram och tillbaka, kors och tvärs, över och under, upp och ner (dock inte uppochner), framför och bakom, jag var ta mig den överallt.  

 Bild: Jörgen Auer

Vilket vackert träd! Är det en gran? Kottarna ser så ut, men resten? Jo, va? Jättefint klippt. Så där ska jag också göra om jag någonsin skaffar mig en gran. Julgran, kanske? Då får det plats många paket.

 Bild: Jörgen Auer

Fråga mig inte vad blomman heter. Jag är urkass på blommor. Tyvärr. Jag vill så gärna veta och kunna. Jag får väl göra som med raketen, googla. Men det tar jag i morgon. Hej då.

FOTNOT: Vuab kommer av Ventilationsutveckling AB och är ett familjeägt företag som startade i Småland 1974.

Vi måste ta ansvar

Bild: Jörgen Auer

Aldrig tidigare har så många varit ute och motionerat i Mantorp, springandes, gåendes eller cyklandes som denna helg, den första riktiga Coronahelgen. I alla fall har jag aldrig tidigare sett så många motionärer under mina 40 år i samhället. Och promenera får man, det kan till och med vara bra att vistas utomhus i friska luften, ensam eller två och två ett par meter från varandra och absolut inte stannandes för att hälsa närgånget på någon man möter.
Covid-19 är en farlig sjukdom för gamla och svaga, särskilt för dem med annan svår sjukdom och Coronaviruset har greppat tag i mänskligheten jorden runt och kanske blir det greppet ännu hårdare, till ett järngrepp, om man ska tolka statsministerns farhågor rätt i det tal han höll till nationen i kväll. Regeringens åtgärder och begränsningar hittills kan komma att förstärkas och utökas till ännu ett järngrepp. Om inte Coronan och sjukdomen Covid-19 tar oss så gör regeringen. Och det är väl självklart att man i så fall väljer regeringens om det går att välja.  

Vi måste ta ansvar och skydda oss och våra medmänniskor så gott vi kan, och vi måste skynda oss. 

Men motionera utomhus är bra för oss som ännu inte har drabbats. Det gör lungorna starkare och kan få oss att stå emot viruset bättre. Motion är troligen bra för även för dem som redan har drabbats och är på bättringsvägen. Jag skriver troligen för att vi inte vet ännu hur en konstaterad smittad och på sjukhus inlagd och omhändertagen person verkar och fungerar efter friskskrivning.
Många kommer att få den här farsoten bara som en vanlig influensa, andra som en förkylning.
Åter andra kommer att dö.

Jag är Coronaturist

 Bild: Jörgen Auer

Jag är Coronaturist. Kör bara omkring. I Mjölby ser jag stan från höjden vid kyrkogården. Varför glömmer jag alltid att Mjölby city ligger som i en dal? Långt där borta på andra sidan svackan skymtar jag vattentornet. Det är fint här, tänker jag. Hela Mjölby är fint. Men det är inte så många från andra delar av Östergötland som verkar känna till det. Konstigt.

 Bild: Jörgen Auer

Åker mot Västra Harg. Där tar jag av mot Mantorp. Kör förbi Spellinge. En skara fåglar ser stora ut och först tror jag det är gamar. Är jag död? Nej. Alltså kan det vara tranor.

 Bild: Jörgen Auer

Kommer förbi Borg, Mathem och Åstugan. Vid Mogestad ser jag rundlogen i Braxstad. Den vill jag titta närmare på en annan gång. Ska fråga om jag får komma dit och ta en titt. 

Bild: Jörgen Auer

Vi tar en bild till från Mjölby. Fast öster om stan. Inte så långt från Spångsholm där jag tar Bruksvägen mot Mjölby, kör över Svartån och passerar Vimne Bränngård, Klubbarp, kör över E4, stannar till och förundras över de raka björkarna. Ser sen Gåvarp, Gottorp, Habblarp och Fridensborg innan jag tar mig in under E4-bron vid Egeby och via Vetagatan kör upp till Gamla Skänningevägen för att ta mig ner till rondellen vid Polishuset och ta Kungsvägen åt vänster för att så småningom landa på torget och gå in och hämta mina pizzor på Napoli.

På hela dagen har jag inte varit närmare någon annan människa än två meter. Sak samma i går och i förrgår. Så kan det vara för en Coronaturist.

Några tidiga vårbilder

 Bild: Jörgen Auer

Onsdag, östgötsk vildmark nära Spellinge, Västra Harg.

 Bild: Jörgen Auer

Onsdag, ja nu har de väl ved så det räcker, här nära Östra Tollstad?

 Bild: Jörgen Auer

Torsdag, oh boj, lite vågat i Bäckhult vid Drögen.

 Bild: Jörgen Auer

Torsdag, mullvaden har haft högtidsstunder under vintern i Bäckhult vid Drögen.

 Bild: Jörgen Auer

Torsdag, stenlagret i Bäckhult vid Drögen.

 Bild: Jörgen Auer

Torsdag, ett av de vackraste vårtecknen i Bäckhult vid Drögen.