Frosthalkan värsta hindret

 Bild: Jörgen Auer

Det fanns en hel del hinder på vägarna i dag. Bland annat det här mellan Mantorp och Skänninge, nära Dragestad. Men det var bra förvarnat.

Bild: Jörgen Auer

Sämre var förvarningen om frosthalkan. För sådan var det på förmiddagen. Som här i Skeppsås. Jag hade stora problem på vägarna mellan Mantorp och Motala som var mitt mål för dagen. Så se upp där ute. Det lär bli samma visa i morgon.

Ibland blir det mycket Mera

 Ur dagens Mera

 Ibland blir det lite mycket. Vilket betyder mer än vanligt. Mera. Som i dagens Mera Linköping där jag inte bara figurerar på förstasidan utan också bidrar ett flertal gånger till tidningen.

 Ur dagens Mera

Bland annat med min egen version av Vinterljus i Linköping. Linköping som ju upplyses vackert och mycket i city av Vinterstad i ljus, men där motionspromenaden Vinterljus är nedlagd. Jag tycker att man gott kan ta sig en kvällspromenad och leta efter ljus på annat håll än just själva citykärnan. Det finns ljus bara man ser sig omkring - och för.

Ur dagens Mera

Jag bidrar också med ett reportage i serien Mitt jobb där jag har träffat trevliga murarna Krister Kroon och John Borell som jag mötte när de höll på  och renoverade fastigheten där pizzerian Mamma Mia är belägen. Korsningen Kristinagatan-Sveagatan, Linköping.

Ur dagens Mera

Som grädde på moset avslutar jag med en krönika. Eller om det ska räknas som tyngsta dyngan. Men skit samma. Mycket blir det.

Ann på Örminge

 Bild: Jörgen Auer

Det här är Ann Ögård Stern på Örminge gård utanför Linköping. Henne skriver jag om på Ryktbart i dagens Corren. Det gör jag för att hon i sitt företag Örminge Human & hästhälsa behandlar både häst och ryttare.

Ur dagens Corren

Så här presenteras reportaget som gjordes när Jenny Ivung från Askeby var på besök hos Ann med sina hästar Coco och Elsa. Hästarna har diverse spänningar och muskellåsningar som de behöver bli av med. Värst är de på vänster sida - och varför? Jo, för att även ryttaren Jenny har sin svaga sida där. Sådan ryttare, sådan häst, kan man säga.

Bild: Jörgen Auer
Ann arbetar bland annat med shockwave där hon genom ultraljudsvågor kan nå djupare in i

Bild: Jörgen Auer
muskulaturen. Hästen Elsa här har lite låsningar i halsmuskulaturen, säger Ann.

Bild: Jörgen Auer
 Ann behandlar som sagt människor också. Ofta blir ryttarens problem hästens. Har man till exempel besvär med en fot så kanske man inte belastar den så mycket och trycker inte på i stigbygeln som man ska. Vad händer då? Jo, hästen kan få problem. Får för lite belastning på ena sidan och för mycket på den andra..

Vitlök eller hund?

 Bild: Jörgen Auer

Hjälp! Sorkarna tar över i Bäckhult. Gräver upp och gräver upp. Fast nu är förstås inte de här bilderna tagna på vår tomt, utan grannens. Vi, där borta i röda, stora huset har hittills klarat oss bra. Däremot hade vi haft musbesök inne i köket, inte så skoj.

Bild: Jörgen Auer

Ur en annan synvinkel såg grannens gräsmatta ut så här i dag. Inte så roligt. Sedan kan man förstås hävda att sorkar har också ett liv och behöver någonstans att bo. Visst, det gör vildsvin och terrorister också.

På Gardena.com läser jag om sorkar och mullvadar (en mullvadshög är högre än en sorkhög). Om man hittar rötter i högen eller tunneln under så är det sorkar som har varit framme.
Gardena skriver också att sorkar inte tycker om vitlök, tujakvistar, hundhår eller löv från valnöt eller fläder. Så nu är frågan vad vi ska köpa: vitlök eller hund?

En annan väg i dag

Bild: Jörgen Auer

Blir det ännu en solig och torr dag? Ja, jag tror't. För den som undrar var bilden är tagen kan jag berätta att det är utanför Strålsnäs, i Åsbodalen. I går. I dag tar jag en annan väg.

Som poet i skogen

 Bild: Klas Johansson

Nytt och kul för mig i dag var att jag läste dikter för ett 50-tal åhörare i Boxholm. Eller rättare sagt närmare Strålsnäs, vid Linneberg. I ett vackert skogsparti där jag hade äran att få inleda söndagsturssäsongen hos Föreningen Krafttaget. I år har den ambitiösa föreningen denna trevliga verksamhet, med en gäst/berättare varje söndag, för 16:e säsongen i rad.

 Bild: Klas Johansson

Det brukar vara en stor variation på berättarna. Någon berättar hembygdshistoria, en annan om sitt liv, en tredje sjunger några sånger, och ytterligare någon berättar om svenska språket. Ämnet är fritt. Och jag läste alltså egna dikter i dag.

Bild: Klas Johansson

Enligt föreningens starke man Klas Johansson, för övrigt också den som har tagit de här fotona, är det första gången på alla de här åren som någon har läst dikter. Och det gick ju bra, det också. Själv trodde jag att kanske bara en handfull lyssnare skulle dyka upp denna söndag som ju även är första advent. Men Klas räknade dem och noterade 50, mig inräknad

Jag har varit med två år tidigare. För två år sedan berättade jag och läste om sånt jag skrivit i Corren om Boxholm genom åren. Det visade sig vara ganska mycket, ändå hade jag inte tagit med matchtexter från division 4- och 5-fotbollen. Förra året berättade jag om några möten med kända fotbollsspelare.

Nästa år? Tja, jag vet inte om jag får komma. Men kanske blir det något i hästväg.

Blåsig julmarknad i Gamla Linköping

 Bild: Jörgen Auer

Julmarknad i Gamla Linköping i dag. Kallt som fan. I alla fall när jag med sällskap gjorde entre´ i blåsten vid 14-tiden.

 Bild: Jörgen Auer

 Man ville mest av allt söka sig inomhus. I alla fall jag. Men det var tjockt av folk överallt. Fast finns det hjärterum, så...

Bild: Jörgen Auer

Men glädje och värme fanns i överflöd på Vilhelminas frestelser även om antalet sittplatser och utrymme inte imponerar där. Och Gamla Linköping levererar förstås alltid skönhet och nostalgi så att det räcker och blir över.

Sätt färg på Östergötland

 Bild: Jörgen Auer

Oj, var finns de här färgerna?

Bild: Jörgen Auer

Jo, på Garnisonsvägen i Linköping, snett emot Coop Extra. Man blir, eller i varje fall jag, rent glad av att se så mycket färg så här års. Mer sånt. Mer färg. Inte bara ljus i Vinterstad. Färg. Sätt färg på stan. Sätt färg på hela Östergötland, för resten.

Ombyggnad pågår i Linköping

 Bild: Jörgen Auer

Dagens Linköpingsbild? Ja, i alla fall en av dem. Naturligtvis är den tagen på Universitetssjukhuset där det har pågått ombyggnationer så länge jag kan minnas. Det känns i alla fall som ett aldrig avslutande arbete.

Bild: Jörgen Auer

Ombyggnad pågår även i Gamla Linköping. Men bara för att förbereda inför första advent och julmarknaden. Det lär bli knökafullt av folk i helgen. Som det bör, ska och brukar vara, alltså.

Nu kom jag på'n

Bild: Jörgen Auer

Jaha, nu är det en sån där hacker igång igen. Tagen på bar gärning. Men riktigt hur det här påverkar nätet, förstår jag inte. Linjen ja, men nätet?

Skyltat i dag, då?

 Bild: Jörgen Auer

Själv har jag inte skyltat någonstans i dag. Jo, på restaurang Bambu i Mjölby där jag var på eftermiddagen. Eller skyltat och skyltat. Jag skymtade mera. Men i Malmslätt såg jag den här skyltningen utanför ICA Malmen.

Bild: Jörgen Auer

På tal om Malmslätt. Inne i Linköping kan den här byggskylten ses i Valla, längs Malmslättsvägen. Här byggs Valla Berså med inflyttning hösten 2017. Då kan alla de nya hyresgästerna gå och köpa nybakat bröd på Borgs bageri på Videgatan som ju också skyltar på den här dagsfärska bilden.

Så är det i Vikingstad

Bild: Jörgen Auer

Gud, vad de bygger i Linköpings kommun!

Visst är det så. Till och med i Vikingstad. Bakom stängslet växer sig förortssamhället Vikingstad (det som i forna tider hette Bankeberg) allt större. Någonstans kring 2 300 personer lär bo i samhället som växte fram vid gården Bankeberg efter öppnandet av järnvägssträckan Linköping-Mjölby 1873.

Vet du för övrigt att Vikingstads hembygdsförening håller hus i Bankebergs mellangård, uppförd 1753? Hos dem blir det julmarknad lördag 3 december, klockan 11-15

 

Vinden viskar något till mig

 I går råkade jag ut för något som jag absolut inte gillar. Vem som än råkar ut för det. Jag märkte att någon pratade skit om mig i ett sällskap och de andra vände sig då om mot mig för att se att det verkligen var jag som dök upp.
Berättaren fnissade lite bakom en skyddande hand och låtsades liksom inte alls ha pratat om mig. Men ibland vet man och jag råkar vara rätt bra på det. Jag vet, eller anar ofta i förväg vad som ska sägas eller göras. Dessutom vet jag ofta vad som har hänt. Jag skulle till och med kunna vara med i teve och vara medium.
Jag känner att du som har varit dum i dag kanske inte har haft det så lätt. Jag ser en man, nej två män. Det kan vara tre. Den ena är lång. Men han har gått sin väg.
Och så är det något i din barndom. Någon äldre, riktigt gammal. Kan det ha med kyrkogården att göra? Trädgårdsskötsel? Blommor? Är det rosor eller astrar? Jag ser en järnväg, också. Skola. En villa är det också. Tvåplans. Liten veranda. Och varför är det ett så litet rum där uppe på övervåningen? Är det på vinden? En glödlampa utan skärm eller skärmglas. En trappa som knarrar. Nej, inte knarrar. Det är något annat med trappan. Ett trappsteg. Någon har snubblat där och gjort sig ganska illa. Det kan vara något med ryggen eller ena armen.
Jag tycker mig höra att det blåser rakt igenom väggen på ett speciellt ställe. Men det är i ett annat hus. Det kan vara ett uthus. Det drar. Vinden viskar något till mig. Det är svårt att höra, men jag vill få det till sand. Sandlåda. Ja.

Gick på gatan i dag

Bild: Jörgen Auer

Gjort i dag, då? Tja, två gator. En i Norrköping på förmiddagen och en i Linköping på eftermiddagen. Med samma namn. Inte för att asfaltera dem, utan för ännu ett reportage i Correns och NT:s bilagor Mera Linköping respektive Mera Norrköping.
Vad de heter? Det ska jag be att få återkomma till.
Bilden? Den är från Gulf i Mantorp och tagen i morse innan jag åkte till "mina" gator. Man vill ju inte gå på visit skitig, eller hur?

Tänk om man haft alla framför sig!

Bild: Jörgen Auer

Hamnade bakom den här i dag i ungefär två mil på den krokiga vägen mellan Ulrika och Kisa. Vilket fick mig att: 1) med råge hålla hastighetsgränsen, 2) titta ut över Drögens södra ände, 3) fundera över den svenska skogen och antalet timmertransporter.

Hemkommen ställde jag därför frågan Hur mycket skog tas varje år ner i Sverige? till Google.

Sveaskog gav mig följande svar:

Totalt avverkas ungefär 85 miljoner kubikmeter skog i Sverige varje år. Det är mer än 1,5 miljoner fullastade timmerlastbilar per år.

Oj, tänkte jag. Tas så mycket skog ner? Otroligt. Tar den då inte snart slut?

Nej. Långt ifrån. Det växer faktiskt hela 120 miljoner kubikmeter skog i landet per år, vilket är nästan 75 procent mer än vad som avverkas. 

Men jag fick mer information och större siffror. I dag finns det ungefär 3 000 miljoner, tre miljarder! kubikmeter växande skog i vårt avlånga land. Ganska många träd, således. Och om vi skulle få för oss att avverka allt och frakta bort det, ja då skulle det behövas 54 500 000 timmertransportbilar.

Jag är jäkligt glad att jag inte hade alla dem framför mig, kan jag säga.

Jag är en sökare

Bild: Jörgen Auer

Helt klart är jag inne i en ljus period. I alla fall söker jag mycket efter ljus. Är det för att det är november? Kanske. Hur som helst söker jag solljus, eller dagsljus, lysrörs-, glödlamps-, eller stearinljus. vad som. Till och med strimmor av ljus duger bra. Liksom motljus. Allt som inte är totalmörker är av intresse.

Så är det väl med mycket här på jorden. Eller?

I dag har jag tänkt på dig

 

 Bild: Jörgen Auer

På väg genom Mantorp.

 Bild: Jörgen Auer

Alltid, nej, men ofta på väg. Här över E4-an när solen tar sig ner i Mjölby.

Bild: Jörgen Auer

Det här kan vara var som helst, men det måste vara i Mjölby kommun. Någon annanstans har jag inte varit i dag. Men jag har tänkt på Norrköping. Och på Kisa, Linköping och Åtvidaberg, Boxholm, Malexander, Örtomta, Askeby, Valdemarsvik, Arkösund, Vikbolandet, Söderköping, Slätbaken, Stegeborg, Bråviken, Esterön, Södra Finnö, Häradskär, Hästholmen, Motala, Skänninge, Öjebro, Herrberga, Viby och Veta. Och på dig.

Kommer i Bostadsbilagan

 Bild: Jörgen Auer

Jag såg en häst i dag.

 Bild: Jörgen Auer

Ja, jag såg fler än en och till och med några smidda av järn.

 Bild: Jörgen Auer
Jag såg får också och kom att tänka på julen. Tänk dig alla de här i en och samma krubba. Får ens Jesusbarnet plats då? Ja, det är klart. Men Josef?

Bild: Jörgen Auer

Jag såg kuddhästar också. Och kuddhundar. Allt för ett kommande reportage i Correns bilaga Bostad. Gården jag var på ligger i västra Östergötland, ute på slätten, och ligger i ett gammalt historiskt område. Exakt var ska jag be att få återkomma till här i bloggen. Men jag kan avslöja så mycket som att de två kuddhundarna är av samma ras som de två riktiga hundar som nu finns på gården. Där finns faktiskt två riktiga hästar också.

I repris: Ingenting

Bild: Jörgen Auer

Hm. Man kan se någonting i allt. Till och med en till synes tom betongvägg kan ge associationer. Eller är det det borttvättade klottret som lockar till funderingar? Det lär vi aldrig få veta om vi inte frågar betraktaren. Så: vad ser du från din bänk?
- Jag ser storheten i litenheten och vice versa. En tomhet så inlindad i sin intighet att den fyller ut tomrummet så att det framstår som till brädden fullt av en hittills oigenkännlig och därför oidentifierad materia. Jag ser inget och allt och allt och inget och blir ett med tomrummet och således helt tom inombords. Något mer har jag inte att säga om detta ingenting som bäst förklaras av sig själv - ingenting. Jag har ingenting mer att säga. Ingenting.

FOTNOT: Det här är en repris av ett inlägg från 25 december 2011. Ett inlägg som jag själv tycker om och som är värt lite uppmärksamhet, trots att det egentligen inte innehåller någonting. Eller ingenting. 

Med några dagars avstånd

 Bild: Jörgen Auer

Hm. Det var då, det. I måndags närmare bestämt. Bilen och vi på väg till Kisa, via Ulrika. Snö och is, halt. Bilden tagen strax före Farsta och avtagsvägen mot Mjölsefall.

 Bild: Jörgen Auer

Och så här såg det ut vid sjön Krampen som gjorde skäl för namnet. Hade jag gått i där så hade jag säkerligen ådragit mig kramp.

Bild: Jörgen Auer 

Så gick några dagar. Och nätter. Det här är Norrköping och det jag kallar Hageby centrum som det hette när jag växte upp. Bilden tagen från Lida kullar där min mor bor.

Bild: Jörgen Auer

Nu, i dag, torsdag 17 november och med några dagars avstånd från måndagen är det grönt. Mycket grönt. I alla fall i Linköping där den här bilden är tagen vid gamla ridhuset och stallarna i Ånestad som snart försvinner när grävskoporna börjar göra sitt.

Mildvädret lär fortsätta veckan ut och helgen över.

Ses vi i morgon?

Bild: Jörgen Auer

Hej då. Ses vi i morgon? Eller, du kanske är på väg bort, min vän?

Ryttarbesök en söndag

 Bild: Jörgen Auer

Skötaren Julia Bjärbom närmast och hoppryttaren Matilda Pettersson har varit i hagen och hämtat några hästar som ska till Hageby ridklubb för träning. Jag tog bilden i söndags när jag var på Bjärby gård och hälsade på. Styrstad kyrka skymtar bakom Julia. Vägen de går på sträcker sig rakt igenom gården och ansluter till granngården Bjälbrunna, Den är en omtyckt motionsväg för Smedby- och Rambodalsbor.

 Ur dagens Corren

Så här presenterades besöket i tidningen.

Bild: Jörgen Auer

Och så här ser Matilda ut på lite närmare håll. Hon fick faktiskt sin första häst när hon bara var nio månader ung, fast då skulle hon ha den ihop med sin bror Martin. Hans ridning blev det dock inte så mycket av, Matilda däremot har fortsatt och gjort det riktigt bra. Längst har hon kommit med den här hästen, Olle kallad men namnad Head over Hills, Ett bra namn på en stor kille, han mäter 183 centimeter i mankhöjd. Ägare är Bernt Johansson, Linköping.

Matilda och Olle på Ryktbart

Bild: Jörgen Auer

Här hon, hoppryttaren och hästutbildaren Matilda Pettersson. Och han, Head over Hills, eller Olle som han kallas. I dag är de med på Ryktbart. Jag hälsade på hos dem hemma på Bjärby gård utanför Norrköping i söndags.

Skridskodammen

 

 

Tunn ligger isen 

på min barndoms damm

häpen ser jag isen

där skridskor bar mig fram

 

Jag hade faktiskt gömt den 

i minnesbokens blad

jag hade nästan glömt den

blev därför nu så glad 

 

Hur gammal var jag då?

Var jag fyra? Fem?

Och orkade jag då

 gå långa vägen hem?

 

En vänlig pekar finger

du bodde faktiskt där!

Jag följer hennes finger

ser var gamla hemma är!

 

Jag trodde kilometer

nu vet jag mer besked

halvannan kilometer

är nästan mycket med.

Och dungen där av tall

var skog så mörk och stor

där bodde troll uti en tall

jag ville hem till mor. 

Bortom dungen finns en höjd

ett berg när barn jag var

nu av samma höjd

är blott en kulle kvar.

 Tänk, så minnet sviktar

som liten är allt stort

tänk, så bilder sviktar

att långt kan bli så kort.

 

 Men isen den var blank

och färgad gul och grön

ja isen den var blank

och gödselgul och skön.

Jörgen Auer 13 november 2016

Kör försiktigt!

Bild: Jörgen Auer

Ta det lugnt, där ute. Kör försiktigt. Det senare är väl en av de vanligaste replikerna som sägs den här årstiden. Eller hela året. Säger man inte det varenda gång som någon man känner, eller nyss har pratat med ämnar köra iväg?

Kör man bakom en sån här kan man känna sig ganska lugn ute på vägen. Dels för att den kör sakta, dels för saltet förstås. Men egentligen föredrar jag sand. I alla fall på snö.

Fast även på sand gäller samma uppmaning: kör försiktigt.