Bild: Jörgen Auer
Oj, upptäckte plötsligt att jag inte lagt in någon bild från dagen på min blogg. Ja, det är ansiktsbokens fel. Jag hänger för mycket där. Dumt. För det är ju här som platsen finns, utrymmet. Här kan man skriva långt om man vill. Hur långt som helst. Det kan bära iväg ända till en bok. om det vill sig väl.
Men så långt blir inte det här inlägget. Jag tog en bild som jag hade till hands på min dataskärm. En bild från Skänninge.
För en vecka sen besökte jag väderkvarnsbacken och vid väderkvarnen vände jag blicken in mot stan, in mot Vårfrukyrkan som stack upp mellan hustaken rakt framför mig.
Den är gammal, Vårfrukyrkan, har anor från 1200-talet då tyska invandrare och hantverkare lät uppföra en kyrka efter tyskt mönster bredvid den ännu äldre Allhelgonakyrkan. Den nya invigdes 1306 och kallades Vårfrukyrkan för att den var helgad åt jungfru Maria. Svenskarna som bodde i Skänninge vid den tiden kallade den nya kyrkan för Garpekyrkan eftersom deras benämning på tyskar var just Garpe.Vårfrukyrkan drabbades flera gånger av svåra bränder, inte minst en födande sådan 1718, men byggdes upp och restaurerades flera gånger.1776 uppförde byggmästaren M O Beurling det nuvarande taket, huven på tornet, med rådhuset som förebild. Fast det visste jag inte just när jag tog bilden. Det har jag googlat mig fram till hos wikipedia och svenska kyrkan.
Allhelgonakyrkan då? Vart tog den vägen? Tja, säg det. Den är borta sedan länge. Blev till stenar på Vadstena slott, kanske.