Besök i då och nu

Bild: Martin Auer

Under lördagen färdades jag mellan då och nu under några timmar. Det gör man ju nästan alltid eftersom tanken gärna flyger i minnenas luftrum. Men den här dagen ville min son Martin verkligen ta sig till pappas fotspår i Norrköping.

Så vi började i Bjärby i Styrstad där jag bodde som nyfödd och något år framåt. Jag har inga minnen av den tiden, men har sett foton därifrån. Från Bjärby är det bara halvannan kilometer till granngården Bjälbrunna (bilden) dit familjen Auer flyttade sedan och varifrån jag minns stallbyggnader och enstaka händelser.

Bild: Jörgen Auer

1954 flyttade vi till då nybyggda bostadsområdet Ljura. Fyra rum och kök. 

Bild: Jörgen Auer

Här bodde vi. Albrektsvägen 27c om jag minns rätt. Sista uppgången före Ljuraskolan. Senare ändrades numreringrn till 39. Där bodde vi ända fram till 1972, tror jag.

Martin och jag promenerade en halvtimme på Ljura. Så litet området kändes nu. Och det som var så stort då. 

Bild: Jörgen Auer

Allting har ett slut. Så också vårt besök i gamla fotspår. Fast visst kan man lägga till dagens lunch på restaurang Lingonfabriken till då.

Fast inte 70 år år tillbaka, utan endast 10.

Bild: Jörgen Auer

Ett riktigt gammalt då hann vi också med. När vi ändå befann oss i Styrstad passade vi på att besöka fornminnet Ög 155.

En runsten från 1000-talet som berättar om en man som reste en sten till sina två söners minne. En av dem, Göte, hade rest med Ingvar, vilken enligt fornforskare sägs vara vikingahövdingen Ingvar vittfarne och den här stenen är den sydligaste upptäckta som nämner denne storman som drog iväg med ett vikingatåg (ett 30-tal skepp) i österled och inte kom tillbaka. Övriga 20-talet stenar om honom finns i Uppsalatrakten, i Södermanland och Västmanland. Vid Styrstad kyrka finns ytterligare en sten.

Vana posörer i skymningen

Bild: Jörgen Auer

Blåklint är tydligen en stark och seglivad  blomma. I alla fall de här exemplaren som står och tittar ut över en stubbåker på Uljebergs säteri.

Bild: Jörgen Auer

Och långa grässtrån ritar streck i skymningen. Som om de ville repa den bild som tas.

Bild: Jörgen Auer

Kvällen är lugn, luften sval och stilla i solnedgången. Vana posörer från växtriket försöker fylla ut var bild.

Och så är fredagen över.

Oväntat besök

Bild: Jörgen Auer

Vad nu! Plötsligt hade jag både häst och ryttare inne i trädgården. Det var grannflickan Harriet som var ute och red på Uljebergs travspår när plötsligt hästen under henne, ponnyn Lizzie helt sonika svängde in till mig genom en öppning i syrenhäcken. Gräset hos mig ser troligen bra mycket godare ut än gruset på spåret.

Bild: Jörgen Auer

Mamma Karin var dock med och fick gå in och styra upp fortsättningen på dagens ridövning.

Det var trevligt med hästbesök och kanske kan vi göra det till ett återkommande inslag i Harriets ridande? Som en rast med kaffe, saft och bullar.

Och saftigt grönt gräs, så klart.

  

Liten rundtur i Kinda

Bild: Jörgen Auer

Jag var på en liten rundresa i Kinda i dag. Den här raksträckan kan man hitta på Ulrikavägen och går bland annat förbi Yxefall.

Bild: Jörgen Auer

Här en bild från Pinnarp, vilket betyder att jag även åkte på Malexandervägen.

Bild: Jörgen Auer

Från den svängde jag in mot Mjölsefall 2 och stannade till vid Örneström och mötte den här blå jungfrusländan.

Bild: Jörgen Auer

Sjön Övre Föllingen låg lockande, men jag hade en promenad att göra först innan det var baddags.

Bild: Jörgen Auer

Så jag körde den branta grusvägsbacken upp mot Öknehult och parkerade bilen vid Ö gård.

Bild: Jörgen Auer

Sen gick jag backen ner till Mjölsefall och fortsatte ut till Ulrika-Kisavägen för att sedan ta asfaltsvägen mot Kisa, förbi Högtomta och svängde in grusvägen mot Öknehult.

Bild: Jörgen Auer

Just i korsningen där vägen delar sig, en väg svänger mot Öknehult och våfflorna och en väg rakt fram mot Ö (huset är nog övergivet, men inte trädgården) kom en Amiralfjäril dansande bland blommor och blad. Det tog några minuter innan den satte sig för fotografering.

Sen återsåg jag bilen. Nio kilometer hade jag gått. 

Bad? Ja, i Drögen. Vid Bäckhult.

Stirra i ren njutning

 

Bild: Jörgen Auer

Några bilder bara från lata dagar i Bäckhult vid Drögen i Kinda kommun dit jag första gången kom våren 1975.

Bild: Jörgen Auer

Här har många moln dragit förbi sedan dess. Troligtvis miljontals.

Bild: Jörgen Auer

Det händer ofta att kvällarna är fantastiskai Bäckhult. Då brinner himlen och branden avspeglas i vattnet. 

Bild: Jörgen Auer

Då kan en människa bli kvar länge i samma position, stirrandes ut över vattnet. I ren njutning, således.

Är sommaren evig?

Bild: Jörgen Auer

Värmen biter sig kvar och sommaren 2025 kan bli en av de där ledigheterna man bär med sig resten av livet.

Det betyder i så fall att denna sommar är evig.

Är det ett gott betyg på årstiden? Hm, kan vara. Men har inte de senaste veckorna varit för varma? För torra? Jo, så tycker i alla fall jag.

Häromdagen återsåg jag sommaren 1959. Eller minnena av den. Det var i Gryt där jag på Korsudden tillsammans med mina systrar besökte området, fastigheten familjen Auer då hyrde över sommaren.

Plötsligt såg jag nu hur brorsan och jag då paddlade på luftmadrasser runt en liten ö strax utanför vårt sommarnäste.

1959 var sommaren riktigt het. Vi hade saftskålar utsatta på ett par ställen för att hålla getingarna borta. 

Det var här vi barn satt i pappas Volvo den där natten/morgonen och hörde via Radio Luxemburg hur Ingemar Johansson besegrade Floyd Paterson och blev världsmästare i tungviktsboxning! Det var oerhört stort.

Det var också här på Ragnhilds Sahlströms trappa vi satt hela familjen och blev fotograferade. Det var naturligtvis inte lika stort som Ingos bedrift. Men jag minns det.

Och så fick jag en fästing på vänster överarm. Det kommer jag ihåg för att den blev så tjock av mitt blod.

Vi spelade badminton också. Inte fästingen, men vår familj och andra boende. Doktor Jan Lundholm vann finalen.

Mot mig. Jag var elva år.

En tidig morgon fick vi åka ut med fiskare Lundström och vittja näten och blev sjösjuka.

Vad kommer jag att minnas av sommaren 2025?

Bild: Kalle Geisler

Vid minnenas hus i Gryt.

Ett par härliga dagar

Bild: Jörgen Auer

Jag har varit i Sandvik på Södra Finnö ett par härliga dagar.  Oj, så skönt det var, om än lite väl varmt emellanåt.

Bild: Jörgen Auer

Alldeles fantastiska vyer var det också.

Bild: Jörgen Auer

Och en härlig båttur runt Södra Finnö.

Bild: Jörgen Auer

Titta, en säl! Kul. Men särskilt lätt att fota den var det inte.

Bild: Jörgen Auer

Så här tog jag fredagens första bild i tystnaden.

Tack säger jag till Kalle Geisler och hans sambo Ami Auer, just det, min syster. Tack även storasyster Brittis Falk som också var där och hälsade på.

Fin hyllning i Valdemarsvik

Bild: Jörgen Auer

Strålande Valdemarsvik och Fogelviks fastigheter. 

Så fint och prydligt, värdigt det blev med muralmålningen på Storgatan av stadens absolut största och mest välkända person - fotbollslegendaren Nils Liedholm.

Nils, 1922-2007, spelade med IFK Norrköping i allsvenskan 1946-1949 och vann 2 SM-guld. Han var också landslagsman 23 (kamper) och var som sådan med i det svenska guldlaget i OS 1948 och även i VM-silverlaget 1958 i Stockholm. I den senare gjorde Liedholm 1-0, men Brasilien vann finalen med 5-2.

Bild: Jörgen Auer

1949 blev Valdemarsvikssonen professionell i Italien och bildade innertrio (Grenoli) i Milan med svenska kollegerna Gunnar Gren och Gunnar Nordahl.

Fyra gånger blev Liedholm italiensk mästare med Milan och efter avslutad spelarkarriär blev han tränare och vann som sådan italienska ligan med såväl Milan som senare Roma. 

Nils Liedholm stannade kvar i Italien även efter fotbollsåren och började odla vin. Men han glömde aldrig bort vare sig Valdemarsvik eller sin östgötska dialekt och varje år besökte han sin hembygd.

Kärleken var besvarad och Valdemarsvik glömde aldrig fotbollslegendaren. I Rosariet i Valdemarsvik avtäcktes 2009 en av konstnären Peter Linde utförd byst av Liedholm under pompa och ståt med besök av bland andra sex kvarvarande spelare från silverlaget 58 och Nils son Carlo och dennes två söner samt förstås svenska fotbollsledare och kommunföreträdare och Östergötlands landshövding Björn Ericsson.

Varje år spelas sedan många år ungdomsturneringen Nils Liedholm cup i Valdemarsvik.

Muralmålningen på Storgatan är utförd av den franska konstnären Zabou.

 

Minne av en kväll

Bild: Jörgen Auer

Vad minns man av en helt vanlig julikväll för några dagar sedan? Närmare bestämt 11 juli?

Jag minns att jag tog bilden här ovan, det gör jag. Bildinformationen säger att bilden togs 22:01 och jag vet att det var hemma på Uljeberg.

Men mer?

Det är tomt. Helt tomt i huvudet. Jag minns ta mig sjutton ingenting mer. Men nog var jag väl utomhus och fotade, eller stod jag inomhus? Nej, då hade det väl blivit några reflexer i fönstret? Jag kanske öppnade ett fönster?

Vad visar bilden, då?

Vindkraftverket på Uljebergs Säteri känner jag igen. Och det där som ser ut som krokar av något slag, det är toppar på en syrénhäck. Ja, och sen är det en orange himmel och lite gult skimmer där solen gått ned.

Men kvällen, vad blev det av kvällen? Jag minns inte. Utan att titta efter i facit kan jag väl säga att om det var EM-fotboll på tv så såg jag det. Men i skrivande stund minns jag inte. Kanske såg jag något deckaraktigt också. Morden i Midsomer går väl varje kväll? Eller Tyst vittne? Jag kan ha sett den där amerikanska serien också om de där rättegångarna om sexualbrott. Serien där hon som är dotter till bystdrottningen Jane Mansfield spelar. Vad är det hon heter? Hargitay i efternamn i alla fall. Margita kanske. Något liknande.

Jag kan ha somnat i soffan efter det, nej under tv-tittandet. Var det Midsomer är jag övertygad om att jag somnade.

Tidigare på dagen finns inte. Inte i mitt minne i alla fall.

Solkonstnär i Linköping

Bild: Jörgen Auer

En god vän till mig i Linköping, vi kan kalla honom RJ, har visat sig vara konstnär utan att själv veta om det. Och med en helt ny konstform.

Så här gör han. Ställer två 

stearinljus på en plåt och låter denna stå på ett bord på sin bastuvarma balkong under årets varmaste vecka. Stearinet smälter naturligtvis eller rättare sagt sjunker ihop och omformar sig till, till ett ljusbord kan man säga. Han kommer aldrig att lyckas få bort stearinet.

Tillsammans med en liten vas och en mörk kopp blir det dock till ett riktigt tjusigt konstverk.

Utöver det har denne RJ också låtit en gammal stenkaka (musikalisk platt skiva från 1930-talet) ligga framme i solen med påföljd att även skivan omformat sig och blivit rena rama konstverket.

Konstnären håller emellertid på att värma tillbaka skivan, han har helt enkelt vänt på den och tror sig kunna lyssna på den om bara någon dag till.

RJ har även som den solkonstnär han alltid varit själv ihärdigt utsatt sig för solens heta strålar och omformat sig till bra mycket brunare nyans än i våras.

Sa jag tack för kaffet?

Grattis Göran B

Bild: Jörgen Auer

I måndagens värme var jag ute och gick på Uljebergs travträningsbana samtidigt med travtränaren Göran B Andersson. Till skillnad mot mig satt 71-årige Göran (grattis i efterskott) banan runt bakom Dooley's U.N.G.

Men Göran hade det jobbigare än mig är klart. Även om han har rutin i massor så är klart att han fick ta i lite. Det fick också den 11-åriga färdkamraten, som för övrigt ägs av Görans dotter, montéspecialisten Julia Andersson och Anders Gefvert.

Bild: Jörgen Auer

Göran har en lång karriär bakom sig och lagom till födelsedagen porträtterades han på Facebook av Mantorptravet som numera heter Mantorp Hästsportarena.

Där får man bland mycket annat veta att Göran vann körsvenschampionatet på Mantorp 1987, 1988 och 1991. Han blev också banans tränarchampion 1988.

Intresset för trav fick han från fadern Bengt som ägde tiotalet hästar.

Också Görans son Andreas, född 1977, blev travkusk och körde 997 lopp och tog 65 segrar innan han avslutade 2007. Idag är han banskötare på hemmabanan.

Görans 28-åriga dotter Julia bär traditionen vidare. Hon är en av Sveriges främsta montéryttare och har vunnit 76 segrar på hästryggen och två i sulky på sina 619 lopp.

"Om inte Jullan höll på med travet så skulle inte jag heller hålla på med det här. Det är slitsamt", erkände Göran en dag när vi pratade.

Men än håller han igång och det gör han genom att träna två hästar: Estrella Diamante, ägd av TK Holmberg AB, med flera, är en 7-årig valack som sprungit in  816 000 kronor och Dooley's U.N.G. 11-årig valack med 440 000 insprungna kronor.

Ännu en bil vid "trelösa"

Bild: Jörgen Auer

Nej, inte nu igen! Jo, tyvärr. Ännu en gång, är det fjärde sen jag flyttade till Uljeberg 2021? står en övergiven och förmodligen stulen bil parkerad vid "trelösa"-skylten nära Circle K i Mantorp.

Vad är det frågan om? 

Någon form av försäkringsbedrägeri? Stöld? Fel på bilen?

Min teori är att bilen blivit lämnad här av en biltjuv. Så var det de andra gångerna förstod man när polistejpen runt bilarna kom på plats. Någon tejp har jag ännu inte sett till på de fyra dar bilen stått här. Men den kommer väl.

Jag undrar precis som vid tidigare tillfällen varför just på den här platsen?

Är det nära hem för tjuven? Har det med närheten till Mantorp Park och biltävlingar där att göra?

Är det samma tjuv?

I väntan på en kvartsfinal

Bild: Jörgen Auer

Jag hade inget att göra, utan väntade bara in EM-kvartsfinalen Frankrike-Tyskland. För att få timmarna att rinna iväg lite fortare bestämde jag mig för att åka till Motala och Råssnäsudden. Här är mina bilder ftån det besöket.

Bild: Jörgen Auer

Fotomässigt är det alltid bra och kul att besöka Råssnäs. Året om. Vättern bjuder alltid upp till bild.

Bild: Jörgen Auer

Ibland får vattnet förstås hjälp av stenar, klippor, träd och andra växter.

Bild: Jörgen Auer

Och av sol, eller av regn och rusk, snö och is, vind och storm, av djur och människor. 

Bild: Jörgen Auer

Båtar är naturligtvis också lätta att hitta som motiv. Likaså är ju den stora Motalabron över hamninloppet rent av snygg. Tycker jag, är bäst att tillägga.

Fotbollen så. Tyskland vann kvartsfinalen efter förlängning och straffar. Till skillnad mot Sverige som föll i straffavgörandet mot Enland efter dåliga skottförsök så har nog både tyskor och fransyskor tränat på straffsparkar.

Men Tyskland vann och då är att märka att laget fick en spelare utvisad redan efter 13 minuter och ändå orkade tyskorna hålla emot. Starkt. Stor hjältinna blev målvakten Ann-Katrin Berger som räddade två straffar och även satte en.

I semifinal väntar Spanien för Tyskland. Den andra semin har Italien och England som innehåll.

Vem visslar om smultron?

Bild: Jörgen Auer

Märkligt. Att jag inte träffat på den här fjärilen tidigare. Jag menar att jag tycker ju om fjärilar och tittar alltid efter de jag ser. Det kan ju vara en ny och obekant art som fladdrar förbi. 

Jag har inte ens hört talas om den här arten tidigare: smultronvisslare.

Den förekommer allmänt i södra Sverige och kan påträffas så långt norrut som Höga kusten i Ångermanland, skriver artfakta.se

Det är det som är märkligt, menar jag. Att smultronvisslaren ska vara allänt förekommande och att jag aldrig har stött på namnet förut, jag har inte sett fjärilen i fråga på bild ens och jag har lika lite hört någon prata om den. 

Men nu finns det åtminstone en person som gärna talar om smultronvisslaren: jag.

Just det. Jag såg mitt exemplar i Bäckhult vid Drögen.

 

Blåvinge en ringa tröst

Bild: Jörgen Auer

Efter blågults förlust i EM-kvartsfinalen mot England tröstar jag mig med den här bilden på en vacker blåvinge på min vänstra tumnagel.

Ack ja.

Kvartsfinalen blev trots svensk smakstart med 2-0-ledning i halvtid en stor besvikelse. England kom tillbaka och både reducerade och kvitterade och fick matchen till förlängning och straffläggning.

Det krävdes 14 straffar innan kvartsfinalen var över. Trots fyra räddningar av svenska målvakten Jennifer Falk vann England. Märkligt. Och rent svagt skytte av svenskorna som bara gjorde två mål på sju försök från 11 meter.

Bild: Jerker Hallenberg

Du kanske undrar vad det är jag står och beundrar på bilden?

Jo, det är grenigt kungsljus i Yxsmedshult där mina vänner Jerker och Ann-Margret bor. Jag var hos dem i torsdags (tack) och såg den här ståtliga växten hos deras granne Tommy där den nästan bildar allé längs grusvägen. Märkligt.

Grenigt kungsljus är fridlyst påpekar SLU Artdatabanken och talar också om att den främst växer längs vägkanter och åkerkanter.

I Norge heter växten Mjölkongslys, i Danmark Bleg Kongelys, i Finland Käentulikukka och i England White Mullein.

Från Roxen till en ny sjö

Bild: Jörgen Auer

Jag var på utflykt och körde genom Berg norrut medan regnet öste ned. Resan fortsatte samma väg fram till Kolfall där jag stannade för att se på utsikten över Roxen. Precis lagom höll regnet upp.

Bild: Jörgen Auer

Jag vände där eftersom det såg mörkt ut runtom. Men i Ljungsbro ljusnade det och jag stannade till ett par sekunder för att ta en bild på Cloetta.

Bild: Jörgen Auer

Hemvägen fortsatte över Gunnarstorp och Ljung. Ånyo blev det ett par sekunders stiltje, nu på bron över Göta kanal vid Ljungs västra.

Bild: Jörgen Auer

Maspelösa, Björkeberg och Västerlösa var samhällen jag passerade. Regnet återkom liksom åskan. Strax före Uljeberg blinkade en mötande bil åt mig och jag förstod att något var att vänta längs vägen. Djur eller polis?

Det var två älgar och de hann över vägen.

Bild: Jörgen Auer

Just som jag svängde in till min bostad vräkte regnet ned och åskan tilltog i styrka. Det regnade så kraftigt (störtregn) att jag blev sittande i bilen en halvtimme, bara några meter från huset. 

Bild: Jörgen Auer

Efteråt ovädret hade Uljebergs Säteri fått en sjö. 

Är den kvar när torsdagen gryr?