Jag erkänner. Jag är missbrukare. Bildmissbrukare. Måste ta minst en bild varje dag. Det händer att det kan bli flera hundra om dan.
Men i dag har jag tagit tag i problemet. Gått på djupet i mig själv. Rotat i mitt innersta.
Och bestått provet.
Inte en bild har jag tagit.
Gör det mig till en bättre människa? Nej, knappast. Tvärtom gör den mig till en sämre. I alla fall om man dömer efter bloggmått. Det här ska ju vara en bildblogg. Och en bildblogg utan bilder är ju ingenting. Eller?
Men frånsett blogg och facebook så har dan betytt att jag inte släpat omkring på kameran - och inte heller tagit bild med mobilen. Dock ska jag erkänna att jag var nära att ta en bild på en fotbolslmatch i Vikingstad, men hindrade mig just i avtryckningsögonblicket: ja visst ja, det var ju i dag jag tänkte låta bli.
Och nu?
Tja, det känns tomt på nåt sätt. Fattigt. Som om det fattas något i mitt liv. Och det gör det ju. Det saknas en bild från i dag.
Så den som läser det här får tänka sig en från min dag som förutom fotboll har bestått av insamling av ris i trädgården, förflyttning av detsamma (riset alltså) till en trädgårdsavfallstipp, lite strötittande på teve, bland annat några minuter på damfotboll Sverige-Bosnien Hercegovina, lite fb-tittande och gillande, samt läsning av Corren i morse och bläddring i min östgötska boksamling som växer. Ja, och fika, mat, fika, och nu whisky och choklad.
I morgon ska jag ta en bild.
