Ser korna utsikten?

 Bild: Jörgen Auer
Nog har de det fint, de vita korna i Ulrika. Särskilt när de får beta vid Ämtefallsjön.

Bild: Jörgen Auer

Jag har alltid undrat över om kor, och andra djur, kan känna skillnad på själva känslan av att beta vid en sjö gentemot känslan vid annan betesmark där det inte finns en sjö. Ser de utsikten? Mår de extra gott när de vet att de även kan kliva ner i vattnet och svalka benen?

Bild: Jörgen Auer

De där korna såg jag på förmiddagen i dag. På eftermiddagen åkte jag upp till höjderna vid Killingevid mellan Kisa och Horn för att vara med att fira en 12-åring. Så tyst och lugnt det var, ja frånsett barnrösterna. Men i skogen hördes inte ett knäpp.

Bild: Jörgen Auer

Jag gick några meter till en utsiktsplats. Åsunden låg lockande och blå. Jag såg en båt, men hörde ingen. För det var ett par hundra meter mellan oss och den åkte så sakta. Hemkommen fick jag beskära en bild med båten för att kunna se just båten (se nedan). Och då försvagades den djupblå färgen och blev ljusblå.

Bild: Jörgen Auer

Hm, jag skulle vilja åka ut på Åsunden, jag också. Och Järnlunden. Rängen, både stora och lilla, ja egentligen skulle jag vilja besöka alla sjöar som finns, inklusive den lilla Ämtefallsjön. På den senare skulle jag förstås ägna mig åt kostudier, efter vilka jag kanske kan berätta mer om hur kor gör och tänker.

Vid Matteus i Norrköping

 Bild: Jörgen Auer

Torsdag. Kastanjeträden blommar så fint längs Plankgatan i Norrköping och hälsar välkomna in i Folkparken.

 Bild: Jörgen Auer

I parken reser sig den vackra och ståtliga, katedralliknande Matteuskyrkan, invigd i maj månad 1892 av biskop Carl Alfred Cornelius (1828-1893).

Mobilbild: Jörgen Auer

Arkitekten bakom tegelstensverket var Helgo Zettervall (1831-1907).

 Bild: Jörgen Auer

Kyrkan har restaurerats i omgångar, den senaste håller vad jag förstår på ännu. I alla fall är kyrkan delvis omgärdad av stängsel.

 Bild: Jörgen Auer

I dag tar jag mig tid att även besöka Matteus kyrkogård för första gången och upplever den som väldigt vacker, lugn och värdig. Dessutom ger den kyrkan liksom en dimension till.

 Bild: Jörgen Auer

En duva kommer flygande och slår sig ned en stund. En levande gravstensfågel, så fint.

 Bild: Jörgen Auer

Nästa gång du tänker åka till Norrköping tycker jag att du kan passa på att ta igen dig en stund på Matteus kyrkogård. Här är det nära till grannen Folkparken, liksom till Industrilandskapet, city, centralstationen och för all del även Himmelstalund.

 Bild: Jörgen Auer

Själv tar jag mig en stund även i Industrilandskapet och gillar ånyo vad jag ser. Jag har naturligtvis gått här förr, men blir lika begeistrad var gång. Det känns som hemma. Jag hör hemma här.

Mobilbild: Jörgen Auer

Fin hörna, eller hur? Finns i korsningen Korsgatan/Nygatan.

Bild: Jörgen Auer

Men det är hit jag ska. Till Albrektsvägen 153 och äldreboendet där. Min 96-åriga mamma bor här. Bilden är tagen alldeles utanför boendet bort mot korsningen Albrektsvägen-Södra Promenaden.

Mer? Just ingenting. 

Mantorp i morse

 Bild: Jörgen Auer

Mantorp i morse. Klockan är 07:30. Boende på Vetagärdet håller på att vakna. I bakgrunden ses vakar vattentornet över bygden.

Bild: Jörgen Auer

Veta Utjord vet jag mig inte ha fotat tidigare. Därför gör jag det nu. Bortom skymtar delar av Veta skola.

 Bild: Jörgen Auer

Och det här? Ja, det är nerfarten/infarten till Veta kyrkby och kyrka. Själva kyrkan anas längst bort i den fina björkallén. Jag stannar en kort stund och ser mig omkring.

 Bild: Jörgen Auer

Snett vänster, någon kilometer från och framför mig, ligger motorbanan Mantorp Park, alldeles intill E4. Det är där träden inte är, som banan ligger.

 Bild: Jörgen Auer

Hemkommen beskär jag bilden ovan och då ser man delar av banan lite bättre.

Bild: Jörgen Auer

I Veta kyrkby stannar jag till några sekunder och spanar bort mot Mantorp. Det här blir en fin bild på delar av samhället, tänker jag vid åsynen av den vackra eken och med vattentornet synligt. Sen fortsätter jag min morgonvandring i kända spår. Förbi kyrkan, grusvägen ner till travet förbi Klämmestorps gård, vidare sväng bort mot Klämmestorpsskolan och Klämmestorps IP. Sen är jag hemma 08:30, äter frukost, tittar på bilderna och skriver det här inlägget. Snart ska jag göra mig färdig att ta tåget till Norrköping för att åter hälsa på gamla mor på äldreboendet Hejaklacken.

Första mötet med Dezz

 Bild: Jörgen Auer

Plötsligt stod hon där i hagen, den blott sex dagar unga hästflickan Dezz af Tollstad på Tollstad Källgård, och mamma Zarina Cora betandes bredvid. Jag träffade dem på onsdagens riktigt långa promenad. 

 Bild: Jörgen Auer

Den började som sig bör hemma hos mig i Mantorp, varifrån jag tog min vandringsstav (kameran) och gick Tollstadvägen ut (mot Ulrika). I Dalen fortsatte jag rakt fram och svängde sen av in i skogen och sneddade i fälttävlansspåren genom densamma. På andra sidan stannade jag till vid Klockaregårdens gravfält och skrämde fåren. Bu, sa jag. Bä, sa de.

 Bild: Jörgen Auer

Sen var jag i Östra Tollstad by. Stannade till vid den 1885 uppförda kyrkan och funderade en stund var den första kyrkan i byn låg. Den som uppfördes på 1100-talet, eller möjligen tidigt 1200-tal. Kom inte riktigt på det, men googlade lite och fann att den ursprungliga kyrkan nog låg lite längre norrut, cirka 200 meter nordöst om dagens. Egentligen ville jag gå in i kyrkan och titta, men sparar det till en annan gång.

Bild: Jörgen Auer

Själva byn Östra Tollstad går man igenom på bara någon minut. Jag valde sen första grusväg höger (jag har gått här förut flera gånger). Med ögonen följde jag landsvägen söderut. Så många gånger har jag åkt den där vägen till Västra Harg att jag vet hur den ringlar efter ladugårdarna i Mogestad.

Bild: Jörgen Auer

Vid Östra Tollstad Norrgård stannade jag till och bländades av rapsens skönhet. Dessutom kom en bil och stannade intill mig. Bakom ratten satt Mariette Norling på Tollstad Källgård. Hon var ut på en fårarunda, hon såg efter sina får. Kanske räknade hon dem också, även om hon inte var ute efter att sova. Bland annat sa hon att det var hennes får som jag hälsat på i gravfältet.

Bild: Jörgen Auer

Bakom rapsen gick en häst. Ja, en människa också.

Bild: Jörgen Auer

Och det här är hästtäta trakter. Flera gårdar här satsar på hästar, uppfödning och utbildning.

Bild: Jörgen Auer

På Tollstad källgård hos familjen Norling har man alltså nyligen fått tillökning. Äntligen ett sto, menade Mariette Norling och såg lycklig ut.

Lyckliga såg även Zarina Cora och hennes dotter Dezz af Tollstad ut. Dezz heter hon för att hon är född på Desirée-dagen 23 maj (och zz efter Zarina). Ställ er tätt intill varandra bad jag. Och det gjorde de. Efter naturstudiofotot vandrade jag hemåt i blåsten. Det var tämligen kallt. 

En tisdagsmorgon i maj

 Bild: Jörgen Auer

Grå och mulen majmorgon. Men ganska skön. Och vacker.

Bild: Jörgen Auer

Även det till synes fula kan vara vackert.

Bild: Jörgen Auer

Blommande syrener är naturligtvis alltid fina och gör mig alltid glad.

Bild: Jörgen Auer

Det gör åsynen av raps också.

Bild: Jörgen Auer

Som sagt. Raps. Där bortom syns delar av E4-an genom Östergötland. Inte så mycket trafik den här morgonen. Mest tung sådan. Och när jag kommer hem kring 07:30 väntar den nya dagen. Med vilket innehåll? Hm, det tål att tänkas på. Gräsklippning? Någon form av träning? Något att skriva? Fota? Kanske dags att handla inför kommande dagar? Börja riva altanen? Nya promenader? 

Inka, Maya och jag

Bild: Jörgen Auer

Det måste ha varit ungefär det här som de gamla Inkaindianerna, eller var det Maya? var ute efter vad gällde solens strålar. De ville ha den och dess strålar att se ut som ett rakt streck på himlen och gärna peka på en punkt på jorden. Den punkten var det något sällsynt med. Något gudalikt. Särskilt om man byggt ett stort tempel med ett fönster/hål i muren/väggen där solen sken in genom och rakt på det föremål - en sten eller det heliga föremål indianerna ställt just där. När det skedde blev det fest, eller så kände man sig tvungen att offra till gudarna just den dagen,

Min solursvisare pekade på en punkt på vägen. Aha, tänkte jag, vägskatt. 

Fantastiskt, Finland!

Bild från SVT

Finland gjorde det! Fantastiskt! Inte många trodde före VM att Finland skulle gå hela vägen i årets hockey-VM. Men så blev det och lagkaptenen Marko Anttila och hans kompisar (i ett lag som innehöll 18 VM-debutanter) vann finalen mot idel NHL-spelare i Kanada med 3-1. Anttila själv, med förflutet i Örebro i SHL där han höll till i fjärdekedjan, visade vägen genom att göra de båda första målen.

Bild från SVT

En annan stor hjälte var målvakten Kevin Lankinen som åter storspelade, liksom han gjorde i semifinalen mot Ryssland och kvartsfinalen mot Sverige. En hjälte och säkert blivande NHL-spelare i stället för att som i år tillbringa säsongen i East Coast Hockey League.
Under förbundskaptenen  Jukka Jalonens ledning och taktik visade Finland genom turneringens gång att vilja alla gånger slår klass. Onnea, Suomi. Grattis, Finland som nu tog sitt tredje VM-guld. Första gången var 1995 i Stockholm med svenske Curre Lindström som förbundskapten, andra 2011 i Bratislava och 2019 också i Bratislava, båda gångerna med Jukka Jalonen.

Nästan som i en film

 Bild: Jörgen Auer

Två hästar stod i en hage och tittade sig omkring. Genom insektshuvorna såg de rapsfälten och skogen. Och de hörde fotsteg - mina. De såg nästan ut att vara med i en biofilm.

 Bild: Jörgen Auer

Ur en annan vinkel såg de sekunderna senare ut så här. Vore det inte för svansen skulle man kunna tro att det är världens längsta häst.

 Bild: Jörgen Auer

Skönt är att springa i fina naturscenerier. Ibland känns det som att man springer i en film. I alla fall om någon tar en bild på en när man springer. Eller ännu mer så om någon filmar, förstås.

 Bild: Jörgen Auer

Dessa fantastiska maskrosor! De överraskar mig varje dag. De är synnerligen fotogeniska.

 Bild: Jörgen Auer

Eller hur?

 Bild: Jörgen Auer

Och den här björkgrenen! Har den upptäckt evigt liv? Kapad, avsågad, utsatt av vind, blixt, eller vad? Men ändå kvar i skogen hos de sina. 

 Bild: Jörgen Auer

Moln, himmel, skog, åker, allt tillsammans, hur härligt är inte det? Saknas bara vatten på den här bilden.

Bild: Jörgen Auer

Och vägen! Framåt leder den. Framåt. Nu kör vi.

Hyvää, Suomi!

Bild från SVT

Finland har all anledning att jubla efter ishockeylandslagets skrällseger mot Ryssland i VM-semifinalen. Enormt bra gjort av ett för VM nederlagstippat finskt lag som lyft sig rejält. Laget innehåller 18 VM-debutanter! En av dem var den storspelande målvakten Kevin Lankinen, senaste säsongen i ett farmarlags farmarlag på andra sidan Atlanten.

1-0 slutade tillställningen efter mål i tredje periodens mitt av lagkaptenen Marko Anttila. Utmärkte expertkommentatorn Jonas Andersson menade under matchens gång, före målet, att det här var den bästa 0-0-match han sett och att den finska taktiken var hundraprocentigt genomförd. Jag håller med. Det var imponerande.

Hyvää Suomi.

Drögen och Trädgårdsföreningen

Bild: Jörgen Auer

Morgonen var sval och skön. Solen sken. Ah! Jag gav mig ut (in) i naturen och blev ett med den. Var en maskros på den gräsbevuxna vägen och stod och stirrade på björkar och sjön Drögen samt en artkollega intill som uppenbarligen hade växtproblem. Om det ändå alltid vore så här lugnt och stilla, sa jag. Min lutande kollega nickade och snuddade därmed marken.

Bild: Jörgen Auer

På eftermiddagen var det dags för Linköpingsbesök och därmed också ett i oasen Trädgårdsföreningen där glashuset, restaurangen, stod i centrum. Vi skulle fika och gjorde även så när regndropparna ökade i antal

Bild: Jörgen Auer

Men innan dess hann vi också med att leka med barnbarnet Stina Boel i den fina lekparken i Trädgårdsföreningen. Efter fikat skildes våra vägar, men båda åkte vi mot regn, regn och mera regn. Det behövs mycket regn i våra ännu torra skogar och marker, så jag välkomnar förstås nederbörden som höjer grundvattennivån. Och på tal om vatten så var det mycket sånt i Drögen, noterade jag i morse och tänkte tillbaka på förra sommaren då för mycket vatten togs från sjön för att fylla på vattennivån på annat håll. När sen regnet höll sig borta i flera månader, ja då fylldes inte Drögen på naturligt. Men i dag såg det riktigt bra ut. Bortsett från att sjön var alldeles gul i strandkanterna av pollen.

Utsikt och insikt på dass

 Bild: Jörgen Auer

Utsikt från en nödens boning kan se olika ut. I Bäckhult ser den ut så här, bland annat. Det beror lite på hur man sitter och står på hemlighuset.

Bild: Jörgen Auer

På väg in på utedasset kan utsikten även vara den här - grannens hus. 

 Bild: Jörgen Auer

Även det här är på väg in, ja eller ut. Det kan ju vara ett foto från efter det att avfallsprodukterna lämnat kroppen. Hur som helst så ser det lite tomt ut på bakre väggen. Måste fixa till det.

 På sidorna är det okej. 

Bild: Jörgen Auer

Några kungabilder har vi inte på det här uthuset, men tavlorna är fina ändå. Fyra till antalet och konstnären är densamma: Stina Sunesson. Nej, nej, nej, inte original. Då hade vi ju inte haft dem på dass. Den här tavlan hänger på insidan av dörren och originalet är målat 1976.

Det här blev visst ett riktigt skitinlägg. Och de har sitt berättigande, även de.